Motivation, tack!
Jag känner ingen motivation längre, jag tycker inte det är lika roligt längre och jag längtar faktiskt inte speciellt mycket till träningarna när jag varit utan det ett tag. Jag tror det kan till stor del bero på att jag har varit sjuk hela denna hösten och vintern i perioder fram och tillbaka vilket har lett till att jag har kunnat träna ett pass, varit sjuk fyra, tränat två, sjuk fem.
Till största del så går jag till träningarna för att jag tycker om att röra på mig och för att jag vill må bra. Fast där ljög jag lite. Jag gillar visserligen att röra på mig för det är skönt, jag älskar att känna hur hela kroppen skakar av utmaning och hur adrenlinet pumpar. Men till stor del går jag dit för att jag vill träna upp min kropp och få drömkroppen.
Jag hoppas att jag kommer finna min motivation igen, kanske behöver jag bara en push för att kunna inse hur kul jag faktiskt tycker det är att simma och träna. Jag utvecklas mer och mer för varje träning och trots att passen är väldigt jobbiga för jag aldrig riktigt hinner träna upp mig inför dem. För att ha simmat ett år har jag blivit otroligt duktig och ärligt talat blir folk chockad när jag berättar att jag bara simmat ett år. Detta är självklart väldigt roligt att höra och det höjer verkligen mitt förtroende!
Så hur ska jag egentligen göra för att hitta tillbaka och känna att simningen är allt...
Det har blivit likadant för mig och stora delar av min grupp tyvärr. Jag har också varit sjuk under större delen av terminen och jag har bara tränat 2 gånger tror jag... i mitten av terminen frågade folk om jag hade slutat/funderade på att sluta och då var mitt svar ett bestämt nej. Men så blev jag frisk och jag gick ändå inte på mina träningar och mina föräldrar har upphört att be mig gå dit och nu är det typ 98% säkert att jag ska sluta och det är likadant för minst 4 andra i min grupp. Jättetråkigt, jag vill nog egentligen fortsätta, men inte om det ska vara såhär. Detta hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag ens skulle tänka under förra terminen men nu kan jag inte ens föreställa mig gå tillbaka. Det känns nästan fel att vara där. Så jag förstår dig verkligen! Jag håller med om att du är duktig för att ha simmat under så pass kort tid och jag vet att du kan utvecklas jättemycket. Om det är till någon hjälp så har ju Anna som gick i min grupp flyttat till USA och där har hon persat med 13 sekunder på 50 m!! Detta gjorde mig faktiskt lite motiverad, kan hon kan vi! Men tyvärr sporrade det inte mig tillräckligt...
Jag hoppas det hela löser sig! Annars har jag och några i gruppen pratat om att skaffa gymkort och träna tillsammans på fritiden, jag är inte helt säker på om jag är på men om du vill kan ju du också hänga med! Kram på dig :)
