God kväll. Klockan närmar sig tio och det är hög tid för mig att krypa ner under täcket. Innan jag gör det tänkte jag skriva ett kort inlägg och dela med mig av ett par bilder från dagen. Min torsdag started 05.10, mitt alarm skulle ringa en kvart senare så jag kände att det var ganska onödigt att somna om. Kort därefter var jag på väg till gymmet, Anytime Fitness för ett styrkepass. Innan jag åkte till Renmark var min dagliga rutin att gå upp 05.25, vanligtvis köra ett intervallpass och på kvällen runt 19.30 körde jag ett styrkepass. Jag vill försöka komma in i samma rutiner igen för att jag mådde väldigt bra av att ha mina dagar så. Hur som helst var det mitt första morgonpass och mitt första pass på Anytime Fitness sedan jag kom tillbaka till Melbourne. Igår strax innan lunch kom resten av familjen Cham - Pappa Alvin, mamma Marli och äldsta sönerna Hugo och Spencer hem ifrån deras resa till Spanien, Italien och Dubai. Dem har varit iväg under 2.5 vecka och ni kan ju bara föreställa er hur exalterade Austin och Sullivan var över att äntligen få träffa dem igen! Därmed var Marli hemma ifrån arbetet idag och vi hjälptes därför åt med allting. Under morgonen var himlen väldigt grå och det kändes som regn lurade runt hörnet, därmed spenderade vi hela morgonen och förmiddagen inomhus. Lyckligtvis höll sig regnet borta så vi kunde spendera tid ute i trädgården. Jag är verkligen ingen inomhus människa, otroligt viktigt för mig att dagligen få komma ut och få lite frisk luft. Under eftermiddagen kände både jag och Marli att det var nödvändigt att komma ut ifrån huset så vi packade in oss i bilen och körde mot flygplatsen som ligger 10 minuter härifrån. Vi fortsatte lite längre till en utkiksplats där man kan se när planen lyfter och landar. Vanligtvis kommer dem väldigt nära marken! Tyvärr var det väldigt blåsigt och kort efter att vi kom började det att regna så det var bara att hoppa in i bilen igen. Jag tog en 8 kilometers promenad efter middagen ikväll och pratade med Johnny en stund. Inte lätt att ha en flickvän som vill prata i evigheter efter att man arbetat 12 h och bara vill gå och lägg sig innan klockan ringer 02.50.. Stackars påg 💚 Nu är det bara två veckor kvar tills han är hemma och jag längtar otroligt mycket! "Bye bye airplane" Imorgon är det public holiday vilket innebär att alla är lediga och har långledigt över helgen. Jag ska träffa min kompis Paulina och äta frukost. Paulina kommer ifrån Stockholm och arbetar också som aupair. Jag har inte träffat henne sedan jag åkte till Renmark i mitten av maj. Fyra och en halv månad är definitivt på tok för lång tid! Klockan fem börjar jag dock arbeta igen för att Marli och Alvin ska iväg på en middag och behöver extra barnvakt. Public holiday eller ej, det spelar mig ingen roll. Jag är glad över att jobba extra och tjäna lite mer pengar. Har spenderat på tok för mycket pengar sedan jag kom tillbaka från Renmark.

...when someone means so much ♥️ Min Johnny, lyckligt lottad över att ha denna fantastiska människa i mitt liv.

God morgon!

Idag är det tisdag vilket innebär att Austin och Sullivan går på dagis. Jag precis varit och lämnat dem och har nu en dag för mig själv, det ska bli skönt! Jag har precis slagit mer ner på ett litet cafe för att äta frukost. Det är sannerligen inte roligt att gå ut och äta frukost utan Johnny. På vår första dejt gick vi ut och åt frukost tillsammans och sedan dess har det varit ”vår grej”. Jag har inte planerat särskilt mycket för dagen. Jag funderade på att ta tillfället i akt och besöka gymmet då jag inte har pojkarna men dessvärre har jag åkt på en förkylning och jag vill absolut inte att min hals ska bli värre. Jag ska däremot besöka en Thomas Sabo butik och köpa ett berlockarmband. Det är något jag velat ha sedan min storasyster Amanda fick sitt första armband för ett par år sedan. Jag har tyckt det varit på tok för mycket pengar att lägga på ett armband då jag inte är någon smyckestjej.

Dagens frukost ☕🍳

Imorgon kommer resten av familjen Cham hem ifrån deras resa till Barcelona och Tyskland. Dem har varit iväg i 2.5 vecka och ni kan ju gissa hur mycket småpojkarna saknar sin mamma. Under första veckan tog mormor Helen och aupairen Caitlin hand om Austin och Sullivan. Caitlin var tjejen som tog över efter mig. Därefter flyttade gymbaroo fröken Catherine in under sex dagar och därefter tog jag över. Jag flyttade tillbaka till familjen i fredags morse när Johnny åkte tillbaka till jobb. Pojkarna var på dagis den dagen så jag hämtade dem strax innan fem. Jag kommer att arbeta här fram till den 13onde oktober när Johnny är tillbaka igen. Deras nya aupair kommer den 14onde oktober. Jag har nu varit ensam med pojkarna under ett par dagar och det har faktiskt gått väldigt bra. En del dagar är mer intensiva än andra och det går inte riktigt att komma ifrån bråk, skrik och gråt. Det är trots allt små barn. Små barn med en oerhört stark vilja! Pojkarna har förändrats väldigt mycket under dessa fyra månader när jag varit i Renmark. Sully har vuxit något otroligt mycket och han är sannerligen ingen liten bebis längre. Två år gammal och lika stor som storebror Austin som fyller fyra år i november. Han pratar betydligt mycket mer och nu säger han meningar istället för enstaka ord. Sully är en otroligt envis liten pojke och blir väldigt arg när han inte får som han vill. Jag anar att trotsåldern börjar smyga sig in. Båda pojkarna, framförallt Austin är oerhört emotionell och känslig för tillället. Han saknar Marli väldigt mycket och det är full förståeligt. Barn saknar tidsuppfattning och 2.5 vecka för en fyra åring känns säkerligen som 2.5 månad. Vi har en nedräkning över hur många nätter av sömn det är kvar innan dem kommer hem. Austin och Sully sätter klistermärken efter varje dag och det lyser i ögonen på dem när dem inser att det närmar sig med stormsteg!

Det har hänt väldigt mycket sedan jag flög tillbaka till Melbourne på måndagen den 12onde september. Helen, Marlis mamma, kom och hämtade mig på flygplatsen. Caitlin hade lagat middag och det var min favorit måltid som serverades. Lamm, ungsrostade grönsaker samt sallad! Pojkarna såg väldigt fundersamma ut när jag knackade på. Austin kände igen mig men han var oerhört blyg och tillbakadragen till en början. Det dröjde dock inte länge innan han la sina armar om min hals och spenderade resten av kvällen sittandes på mitt knä. Sully var oerhört fundersam när han såg mig och ville absolut inte ge mig en kram. Istället sprang han till Caitlin och sträckte sig efter hennes famn. Där och då värkte det oerört mycket i hjärtat. Blev så ledsen över att han inte riktigt kunde placera vem jag var. Efter en stund blev han också mer bekväm men han var fortfarande fundersam. Dagen efter var pojkarna på dagis och jag spenderade en heldag med Helen. Vädret var inte på vår sida så vi beslöt oss för att besöka ett shoppingcenter och strosa runt i butikerna. Därefter bjöd jag med henne på lunch som tack för att hon hämtade mig på flygplatsen. På kvällen landade Johnny i Melbourne och det dröjde inte länge innan han kom och hämtade mig. Obeskrivlig lycka att äntligen få krama om honom igen och veta att vi har nio dagar tillsammans innan han åker tillbaka till jobb igen. När jag var i Renmark besökte han mig 2 gånger och under fyra månaders tid sågs vi totalt under sex dagar, det var oerhört utmanande. Från första gången till andra gången spenderade vi två månader isär. Vi hade nio helt fantastiska dagar tillsammans och jag ska berätta mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag packa ihop min dator och åka in till staden och hitta armbandet jag är på jakt efter!

Kära 17 åriga Filippa, det var inte ditt fel att han var otrogen mot dig. Du behöver inte skuldbelägga dig själv för hans misstag. Det var han som gjorde fel, inte du. Jag vet att hans brist på tillit har medfört att din självkänsla och självförtroende fullkomligt brutits ner. Jag vet att det är svårt att inte vara svartsjuk när någon ljugit dig rakt upp i ansiktet, flertal gånger, under en lång period. Jag vet att det är svårt att glömma och försöka lägga det bakom sig. Men du är en storsint människa Filippa, du väljer att förlåta att försöka bygga upp ett förtroende igen trots rädslan att återigen blir sårad. Kära 18 åriga Filippa, jag vet att du fortfarande är trasig inombords. Att förlåta inte innebär att glömma. Jag vet att du kommer kämpa för att förändra dig själv i hopp om att han kommer komma tillbaka. Men kära Filippa, han kommer inte att älska dig mer för att du svälter dig själv. Han kommer inte komma tillbaka bara för att du går ner i vikt. Du kommer inte att bli en lyckligare människa bara för att du går under samhällets ideal av en "perfekt" kropp. Kära Filippa, sluta misshandla din kropp. Du behöver inte straffa dig själv och bryta ner dig själv mer. Du kommer vara 8 kilo lättare men du är kommer fortfarande avskyr din kropp. Du kommer att börja träffa en ny kille i hopp om att glömma och gå vidare. Du kommer fortfarande ha svårt med tillit och det kommer inte bli bättre när det kommer som ett brev på posten att han försöker bjuda ut en utav dina närmsta tjejkompisar. Återigen kommer den tilliten du har försökt bygga upp för andra människor att brytas ner. Samtidigt kommer du att fortsätta pressa din kropp tills den knappt inte orkar mer. Timvis långa promenader morgon och kväll, flertal gym-och simpass varje vecka samt ett grovt kaloriunderskott kommer sätta sin spår. Din kropp kommer tillslut säga ifrån och fullkomligt skrika efter näring. Du kommer gå ifrån att svälta dig själv till att börja hetsäta. Siffrorna på vågen kommer drastiskt öka och du kommer att avsky din kropp ännu mer. Kära Filippa, du behöver inte vika ut dig på sociala medier. Killar kommer inte tycka om dig mer för att du lägger upp bilder på dig själv där du visar större delar av din kropp. Du behöver inte söka bekräftelse hos okända människor för att det kommer definitivt inte hjälpa din självkänsla. Du kommer göra ett nytt försök och återigen öppna upp dina armar för någon. Du kommer att tycka om honom och han kommer påstå att också tycker om dig. Du kommer lita på hans ord. Kort därefter kommer du få veta att han spendera en natt tillsammans med sin tidigare flickvän. Återigen kommer någon bryta ner den tillit du försökt bygga upp, återigen kommer din självkänsla och självförtroende sjunka till botten. Men det är fortfarande inte ditt fel. Det var han som gjorde fel, det var han som bröt förtroendet. Kära 19 åriga Filippa, du ska ta studenten om ett par dagar. Du kommer att spendera flertal nätter tillsammans med dina vänner och dansa tills dina fötter värker. Du kommer att dricka alkohol och du kommer försöka att tänka bort hur mycket kalorier varje drink innehåller. En natt kommer du vara väldigt berusad och du kommer ta beslutet att följa med en kille hem. Den här killen kommer behandla dig väldigt illa och han kommer göra saker mot dig mot din vilja. Den här killen kommer utnyttja ditt tillstånd och kommer inte lyssna när du säger nej. Han kommer att skada dig och det kommer att göra förbannat ont. När han somnat kommer du försiktigt resa dig upp ur hans säng och smyga ut ur hans lägenhet. Du kommer med raska steg skynda dig ifrån hans åsyn. Du kommer att inse att dina vita shorts inte längre är särskilt vita och du kommer gråta av smärta nästa gång du går på toaletten. När du väl lyckas ta dig hem kommer du ställa dig framför spegeln och du kommer se blåmärken, bilmärken och rivsår över din kropp. Du kommer intala dig själv att det var ditt fel för att du inte sa ifrån fler gånger, att du borde sagt nej ytterligare en gång.. För då kanske, kanske hade han slutat och förstått att dina skrik var inte av njutning, det var av smärta. Han kommer skicka ett meddelande till dig tala om att du fick allt det du ville, plus lite till. Han kommer få det att låta som att du njöt. Du kommer återigen skuldbelägga dig själv och säga att det var ditt fel för att du självmant gick hem med honom. Blåmärkena på din kropp kommer att försvinna men minnena kommer finnas kvar på din näthinna och scenariot kommer spelas upp om och om igen. Det kommer påverka kommande relationer. Du kommer brista ut i gråt nästa gång en man ligger naken sidan om dig. Och ytterligare två killar kommer se dig brista ut i gråt. Dem kommer bli vettskrämda och ifrågasätta vad dem gjort fel. Du kommer känna dig dum. Han kommer stryka sin hand över ditt hår och du kommer rygga tillbaka av rädslan att hans hand plötsligt ska slita tag i ditt hår och lämna din hårbotten öm. Men det var inte ditt fel Filippa. Att gå hem med någon självmant innebär inte att personen har rätt att göra saker mot din vilja. Du kommer att kunna njuta av att ha en person nära igen utan rädslan att han ska skada dig. Du kommer att inse att det var han som gjorde fel, inte du. Du kommer sluta skämmas. Kära 19 åriga Filippa, du kommer svära dyrt och heligt att du aldrig ska låta dina ätstörningsbekymmer eskalera till det värre. Men du kommer stå på knä framför toalettstolen, trycka dina fingrar långt ner i halsen i desperat försök få ut den ångest du bär på. Du kommer att söka hjälp men du kommer avstå när det blir serverat. Istället kommer du packa din resväska och flytta utomlands under sju månader. Du kommer äntligen göra det du drömt om sedan barnsben, volontärarbeta i Afrika. Du kommer att försöka göra en förändring, du kommer att försöka hjälpa människorna. Du kommer dagligen ta emot meddelande från familj och vänner som berättar vilken fantastisk människa du är. Fantastisk människa? Hur kan man vara fantastisk när man ser barn svälta runtomkring sig och i nästa stund trycker man fingrarna i halsen för att kräka upp sin middag. Du kommer inse att du behöver professionell hjälp. Du kommer inse att du inte kan hjälpa andra människor när du inte kan ta hand om dig själv. Du kommer att behöva packa din resväska och åka hem. Du kommer bli besviken på dig själv. Kära 20 åriga Filippa, du kommer att söka professionell hjälp men det kommer ta veckor innan du får en tid. Veckor där det eskalerar till det värre. Du kommer spendera varje kväll i duschen med radion på högsta volym i hopp om att din familj inte ska höra när du fullkomligt förstör din kropp på insidan. Du kommer titta dig i spegeln med gråtfyllda ögon och lova dig själv att det var sista gången. Ett förtroende som du återigen kommer bryta. Du kommer att flytta hemifrån och lämna den stad och människor som triggar ditt självdestruktiva beteende. En dag kommer du bestämma dig att det får vara nog. Du har ett uppehåll under nästan tre månader och du börjar äntligen känna att du är på rätt väg. Du mår så pass bra att du väljer att avsluta din behandling innan den är klar. Dessvärre kommer du falla tillbaka och du kommer tvivla på att du någonsin kommer bli frisk. Du kommer ta den lätta vägen ut och återigen försöka rymma från dina problem. Denna gången flyr du så långt bort som möjligt, till andra sidan jordklotet. Ditt självdestruktiva beteende kommer att fortsätta men det kommer att förbättras, oerhört mycket. Du kommer att omge dig av människor som ger dig glädje och kärlek. Du kommer inse att folk älskar dig för den du är. Du kommer att börja må bättre, du kommer att känna dig lycklig. Det kommer att märkas tydligt för att din kropp kommer äntligen börja samarbeta med dig. Kära 21 åriga Filippa, ditt självdestruktiva beteende kommer att få ett avslut. Efter flertal år av självskadebeteende kommer du äntligen förstå att livet är för kort för att må dåligt. Du kommer sluta att vara i en kamp med dig själv och din kropp. I samma veva kommer du att träffa en kille. Du kommer snabbt inse hur fantastisk han är och du kommer blir oerhört förälskad i honom. Som vanligt kommer du bli livrädd av att få någon för nära och du kommer försöka förstöra för dig själv. Du kommer att ta fram dina värsta sidor och försöka trycka bort honom. Du kommer testa hans tålamod och se hur mycket han klarar av innan han lämnar dig. Men han kommer inte att lämna dig. Han kommer att stanna även när du är svartsjuk och osäker. Han kommer att ge dig trygghet och du kommer äntligen våga känna tillit igen. Han kommer behandla dig som en prinsessa och du kommer ständigt ifrågasätta vad du gjort för att förtjäna att någon behandlar dig så bra. Du kommer inse hur otroligt illa behandlad du blivit tidigare när denna man äntligen kommer in i ditt liv och behandlar dig på det sätt du förtjänar. Han kommer tala om att han älskar dig för den du är och du kommer tro honom. Du kommer för första gången känna att du inte behöver förändra dig, att du duger som du är. Kära snart 22 åriga Filippa. Jag är stolt över dig! Jag är stolt över att du lagt ditt självdestruktiva beteende bakom dig. Jag är stolt över dig för att du inte längre misshandlar dig själv. Jag är stolt över dig för att du vågat låta en annan människa komma dig nära och för att du tillåter dig själv vara lycklig. Det förtjänar du! Jag är stolt över dig för att du insett att alla inte vill dig illa. Jag är stolt över dig för att du dagligen kämpar med att älska dig själv och för att förstå ditt egna värde. Jag är stolt över att du är du för att du är en otrolig stark människa!