Måndag 21:e november: Jag startade min morgon med ett cardiopass på gymmet, 30 minuter på stairmastern och 30 minuter på crosstrainern. Det kändes bra att kickstarta veckan med ett cardiopass efter ätit en massa hela helgen. Chokladbollarna och den svenska korv stroganoffen var dock fantastisk så det var definitivt värt att frossa i! Då jag hade en heldag med tjejerna var det självklart att någon form av utflykt skulle ske. Det skulle bli otroligt varmt under dagen och jag ville därför inte göra någon utomhusaktivitet då jag visste att det skulle bli väldigt jobbigt för oss alla. Istället gick vi igenom Albert Park och på andra sidan parken ligger MSAC - Melbourne Sports and Aquatic Centre. Här finns en inomhuspool med en vågmaskin samt en liten barnpool. Tjejerna är helt tokiga i att bada och simma! Ungefär som jag när jag var liten och mamma tog med mig och syskonen till Ugglebadet i Perstorp, det var verkligen en höjdpunkt och vi kunde springa upp och ner i den poolen under flera timmar tills vi var helt slut. Vi stannade i över två timmar och varje halvtimme startade vågmaskinen och då klamrade sig Sadie fast runt min arm och Bella slet i min andra arm för att gå längre ut. Sadie är lite mer försiktig medan Bella är totalt orädd och håller gärna huvudet mer under ytan än ovanför. När vi promenerade hem igen hade värmen slagit till ordentligt, det var hela 38 grader! Från att ha duschat och känna sig fräsch tog jag en halvtimmes promenad hemåt och det kändes återigen som jag duschat, denna gången i svett, mindre fräscht. När vi promenerade tillbaka sa Sadie "You've got a fat bum just like my mum!" Ja, vad ska man säga.. Barn är alltid ärliga?

---

På eftermiddagen hoppade tjejerna på sina cyklar och vi gick ner till matbutiken. Vi var på jakt efter mat till min och Johnnys kvällspicknick. Jag var så imponerade av lilla Sadie som cyklade hela vägen utan att klaga och behövde bara hjälp ett par gånger med en liten knuff uppför backen. Hon verkligen älskar sin cykel! Jag är otroligt imponerade av Bella med som är så uppmärksam och försiktig i trafiken. Hon cyklar lugnt och sansat förbi människor på trottoaren och väntar snällt vid vägkorsningen medan jag promenerar längre bak med Sadie. Det är så skönt att känna att man inte behöver vara på tårna konstant och vara stressad uppöver öronen, väldigt ansvarsfulla flickor. Chloe kom hem lagom till att flickorna skulle äta middag och en stund senare kom Johnny. Det var roligt att han äntligen fick träffa tjejerna och Chloe samt se hur jag bor. Jag pratar trots allt med honom dagligen och han vet mer eller mindre varenda detalj om mina dagar. Kort innan Johnny kom började regnet vräka ner utanför fönstret. Mindre roligt picknickväder! Runt om Albert Park finns dock grillplatser med bänkar som har tak så vi beslöt oss för att ha en picknick iallafall. Chloe berättade att hon kunde lämna tjejerna på dagis morgonen efter och att jag därmed kunde sova över hos Johnny. Blev så himla glad över hur hon erbjöd sig att ge mig morgonen ledigt så jag kunde spendera hela kvällen och natten med honom, det betyder oerhört mycket! Regnet slutade och vi hittade en bänk intill sjön där vi satte oss ner och njöt av vår picknick. Jag hade köpt med mig grillad kyckling, ciabattabröd med oliver, kale coleslaw sallad, brieost, en mix av tzatsiki och rrödbetssallad, oliver doppad i chillisås åt Johnny samt jordgubbar, vattenmelon och quinoa chips. En härlig mix av massor av gott! Regnet medförde att den där klibbiga och jobbiga värmen försvunnit och det var en behaglig kväll. Lagom till vi var mätta och belåtna började det droppa och vi beslöt oss för att åka hem. Jag körde hem för att få prova på att köra i regn. Jag tror jag har glömt bort att nämna det men i september tog jag ett teoriprov och får nu lov att övningsköra tillsammans med Johnny. Processen att få körkort ser lite annorlunda ut i Australien och jag kan förklara det mer i ett annat inlägg. Hur som helst övningskör vi tillsammans och jag är i process att ta körkort!

God morgon! Jag har precis ätit frukost vilket var otroligt efterlängtat, min mage verkligen skrek efter mat. Jag startade morgonen 05.20 med ett cardiopass på gymmet. Jag klättrade på stairmastern i 30 minuter och det bränner rejält i ben och rumpa, en riktig pulshöjare. Fortsatte med 25 minuter på crosstrainern i lite lugnare tempo. Det var ett riktigt svettkalas denna morgonen och det var skönt att återigen starta morgonen med ett träningspass efter legat på latsidan ett par dagar (jag har varit sjuk). Kom tillbaka hem strax innan sju och bytta sängkläder i min säng, idag ska huset storstädas och då är det ett måste att ha rena sängkläder. Finns inget bättre än att gå och lägga sig i en renbäddad säng, känna doften av rengöringsmedel och ha en nyduschad kropp! Flickorna klädde på sig och återigen håller jag händerna för ögonen när dem mixar mönster och färger hej vilt. En vit och marinblå randig tröja, en röd, vit och blå klänning med små båtar på samt ett par rosa/svarta leggings i leopard motiv. Det tyckte Bella var en kanon bra mix. Kanske är jag bara löjlig som tycker att det är en big deal att klä sig någorlunda matchande. Jag undrar hur mamma gjorde när jag var liten, fick vi mixa hur vi ville? Hur gör mina systrar med sina barn? Låter ni töserna klä sig hur dem vill? Igår hade Sadie en t-shirt utanpå hennes klänning, haha.. Jag förstår verkligen inte! Tanken var att jag skulle promenera och lämna barnen, det tar ca 45 minuter enkel väg. I sista stund ändrade jag mig och hängde fast trailern bak på cykeln istället. Det går lite snabbare och på så sätt kan jag komma hem lite tidigare. Dock är det brutalt mycket jobbigare och svettigare men det är ju bara bra med lite extra träning. Nu ska jag sätta igång med storstädningen av huset vilket brukar ta mig fyra timmar. Därefter tänker jag gå bort till gymmet och köra ett ryggpass, om jag har någon energi kvar vill säga! Ikväll ska jag laga entrecote och till det servera en sallad, enkelt men ack så gott. När jag lämnade av barnen och skulle cykla hemåt igen lät jag blicken förflyttas mot den svart/guldiga byggnaden på gatan parallellt med förskolan. Jag kunde inte låta bli att le. Ska jag verkligen flytta in i den byggnaden? Ska jag för första gången i mitt liv bo i en lägenhet som jag kan kalla min? Inte i mitt rum hemma hos min föräldrar i lilla Mörarp, inte på ett hostel i Uganda, inte hos familjen Cham i Essendon, inte hos familjen Ibbott i St Kilda och inte i Johnnys och Joels gemensamma lägenhet i Keilor. Jag ska alltså flytta hemifrån och mitt första boende kommer bli på andra sidan jordklotet, i Melbourne. Detta är ett stort steg att flytta in i en lägenhet, köpa möbler, betala hyra, betala räkningar och allt som hör till. Jag är lyckligt lottad att jag kommer att få dela denna upplevelse tillsammans med min fin Johnny. Det känns så overkligt att vi ska bli sambos i januari. Ska jag verkligen bli sambo när jag bara är 22 år gammal? Jag vet ju inte ens hur man betalar räkningar och den enda räkningen jag har är min mobil samt ett autogiro på mitt gym. Hur lägger man upp en budget? Vad är en rimlig kostnad för mat? Behöver man hemförsäkring eller gäller det jag har hemma i Sverige? Och vad täcker en hemförsäkring? Jag kan återigen inte låta bli att le. Det är så mycket frågetecken och nervositet blandat med en eufori. Det känns så rätt, det känns så bra, jag känner mig mer redo och det är skönt att ha Johnny som en trygghet inför allt nytt. Det är så mycket jag inte har lärt mig och kan och det är så skönt att ha Johnny som både vill och kan lära mig. När jag var ett par år yngre brukade jag tycka att 20-åringar var så otroligt vuxna. Jag minns att jag sa till mamma en gång att efter man fyllt 30 år så är man gammal och då har man inte sex längre, haha. Sen växte jag upp och insåg att man är fortfarande ung när man är 30 men man har kommit förbi den där jobbiga tiden när man osäker och försöker hitta sig själv, forma en identitet och är allmänt förvirrad. Det är väl den ålder jag är nu. Jag må klassas som vuxen enligt lag och jag vill väl inte påstå att jag känner mig som ett litet barn. Men många gånger känner jag mig ganska vilsen och otroligt ung. Nu är det dock dax att växa upp och ta mer ansvar, ansvar som innebär ett eget hem.

Lördag 19:onde november: Strax efter lunch åkte vi till förorten Preston för att träffa Johnnys kompisar, ett kompisgäng som jag inte träffat förut. Samtliga av dessa killkompisar lärde Johnny känna när han arbetade som elektriker i Melbourne. Samtliga är ett par år äldre än Johnny och majoriteten har barn, en utav dem hade tre ungar, herregud.. Vi möttes på en "foodtruck" och precis som det låter är det alltså ett område med massor av små lastbilar som serverar olika sorters mat, ungefär som en en marknad eller festival hemma i Sverige. Helgen tema var "chicken festival" och det var alltså att frossa i kyckling som gällde. Jag beställde dock en veganska rätt med nachochips i botten, "kyckling" gjort på sojaprotein om jag inte minns fel samt veganska ost på toppen. Rätten var väldigt god om man bortser ifrån den vidriga koriandern som låg på toppen. Jag tycker det är väldigt kul att testa olika vegetariska och veganska rätter och hade gärna velat äta mer sådan mat. Johnny har gått med på att äta veganskt en gång i veckan när vi flyttar ihop. Kanske kan jag övertala honom till en vegetarisk dag med! Hur kan man ens komma på tanken att dränka maten i koriander?? Det var roligt att träffa Johnnys andra kompisgäng även om jag många gånger kände mig otroligt ung och insåg att jag inte riktigt hade något gemensamt med dessa människorna. Medan Johnny pratade med sina killkompisar fick jag bekanta mig med fruarna och barnen. Tack och lov har jag arbetat som nanny under så pass många månader att vi åtminstone hade något att prata om. Dessvärre tycker jag det är oerhört tråkigt att sitta och lyssna på hur barnen sover dåligt om nätterna eller hur kräsna dem är med mat. Kanske är detta ett samtalsämne som jag kommer uppskatta när jag får mina egna barn men i nuläget så är det bara ett arbete för mig. Alla fruar var väldigt trevliga och jag pratade framförallt väldigt mycket med en utav dem. Hon berättade att hon är hemma med båda barnen och kommer vara det tills barnen börjar skolan. Hon vill inte att dem ska gå på dagis och är alltså hemma med dem på heltid. Det är mycket intressant att se kontrasterna och hur det skiljer sig från Sverige. I Sverige är det inte vanligt att mammor går hemma längre än fram till barnet är ett år gammalt. Här är det mer regeln än undantag att mamman är hemma tills barnen börjar skolan. Det var en otroligt solig och varm dag och att ha en svart, tight kjol på sig var inte det bästa beslutet. Lagom svettigt! Vi spenderade ett par timmar där innan vi for vidare till nästa förort och nästa "foodtruck" vid namn "Welcome to Thornbury". Det var Caitlyns 23 års dag och det firades såklart tillsammans med alla vänner. Jag och Johnny dök upp någon gång efter sex. Det var så kul att träffa det gäng som vi åkte till Hamilton Island med. Nu har jag trots allt träffat dem ett par gånger och det blir roligare för varje gång. Dem har verkligen välkomnat mig i gruppen och det känns bra att ha blivit accepterad. Jag och Johnny åt lammsouvlaki och har får man tydligen pommes frites inuti brödet, märkligt. Vi stannade till sent på kvällen och for sedan vidare till ett fik på Lygon St inne i Melbourne. På denna gata är det bara italienska restauranger och fik! Vi stannade inte särskilt länge men det var redan midnatt och det var tur att vi åkte för jag var så otroligt trött. Jag har gått från att vara en nattuggla till en person som vill sova vid 22 på kvällen. Söndag 20:onde november: Söndag och frukostdejt med min kärlek, livet blir inte mycket bättre än så. Frukost åt vi i förorten Seddon på ett cafe vid namn "Seddon Deadly Sins" som faktiskt var Johnnys förslag. Vanligtvis går vi alltid till ett cafe som finns på min lista men denna dagen fick Johnny bestämma. Vädret var kanon och så det var en utmärkt morgon för att äta frukost på uteserveringen. Scrambled eggs with pesto, fetta and ham, hash brown and mushroom served on sourdough. Eggs cooked in salsa with olives, onion, parmesan, chorizo sausage and a side of smashed avocado served on sourdough.  Klockan 13:15 befann vi oss på Highpoint för att se bio, det är nog den tidigaste bion jag någonsin sett. Men de andra tiderna passade inte oss särskilt bra. Vi såg "The girl on the train" och det kändes såklart som ett måste efter att jag lusläste boken och blev helt besatt! Filmen var på långa vägar inte lika bra som boken och det kändes som dem missade mycket viktigt information. Såklart är det svårt att inkludera allt under 90 minuter men en del saker kändes väldigt väsentliga. Jag åt popcorn och maltesers tills jag var illamående men det var en fantastisk mix som Johnny introducerade för mig. Efter bion gick vi och köpte ingredienser till middagen. Jag lagade korv stroganoff med pasta och till efterrätt bakade jag chokladbollar. Jag valde dock proteinpasta istället för snabbmakaroner och stevia istället för socker men det var nästan som när jag var liten åtminstone! Dem har inte falukorv i Australien men vi hittade något liknande och det blev faktiskt bättre än förväntat. Johnny var imponerade över hur lättlagat det var och jag satt nostalgiskt och njöt av min måltid. På kvällen körde Johnny hem mig till St Kilda då jag hade en heldag med tjejerna morgonen därefter. Jag har bett mamma skicka recept och komma med förslag på typiska maträtter jag åt som liten som jag kan laga till Johnny. Om någon utav mina syskon har förslag får ni gärna dela med er!

Fredag 18:onde november: Vaknade med ett stort leende på läpparna och ville helst bara sova bort hela dagen för att få tiden att springa fram till kvällen då Johnny var tillbaka i Melbourne. Istället promenerade jag tjejerna till dagis och promenerade runt andra halvan av sjön tillbaka, en promenad på lite mer än nio kilometer. Inte illa att starta morgonen med nästan en mils promenad! Efter att jag fått frukost i magen drog jag på mig ett par cykelshorts och började röra mig mot shoppingcentret Highpoint som ligger utanför Essendon. Tips från coachen! Bär alltid vadderade cykelshorts under längre cykelturer om du vill slippa en otroligt obekväm ömhet i dina nedre regioner. Jag cyklade fel och det tog ett tag för mig att komma fram men det gjorde inte så mycket då jag hade hela dagen på mig. Jag behövde nämligen inte hämta tjejerna på dagis då deras morföräldrar skulle hämta dem så dem kunde sova över där en natt. Kom fram till Highpoint och fick med mig en topp, två par kjolar samt underkläder ifrån butiken Brasnthings som jag verkligen älskar. Däremot älskar jag inte priserna dem har och ibland är det bra att jag betalar i dollar istället för svenska kronor. Det känns inte så dyrt att betala 150 dollar istället för 1030 kronor. Okej, nu fick jag lite ångest när jag insåg hur mycket pengar jag spenderade på bara underkläder, pju! Toppen jag köpte. Efter spenderat bra mycket längre tid än planerat på Highpoint cyklade jag hemåt. Under hela cykelturen lyssnade jag på podcasts. Bland annat en med Danny Saucedo och om han period i livet när han mådde som absolut sämst på grund av prestationsångest, nya kändislivet osv. Lyssnade också på en podcast med en tjej som minst sagt var sexuellt förvirrad. Han föddes som pojke och gick ut som homosexuell under sina tonår. Testade på att vara dragqueen och bestämde sig för att han ville göra en könskorrigering och byta till ett tjejnamn. Gick igenom hela operationen men var fortfarande ganska förvirrad och var inte säker på om det var rätt beslut. Insåg att hon nog var bisexuell också... Ja, det vara en intressant podcast och ganska rolig men herregud vad förvirrande. Cyklade hemåt, duschade, packade min väska och begav mig till Keilor och till Johnnys lägenhet. Kom dit betydligt mycket senare än jag tänkt men det gjorde ingenting då Johnny fortfarande inte var hemma. Som ni säkert förstår var glädjen total när han äntligen klev in genom dörren och jag fick krama om honom igen. I de stunderna känns alltid 23 dagar som en enkel match och som att tiden bara sprungit iväg. Till skillnad från dagen då han åker tillbaka igen och 23 dagar känns som en oändlighet.

Hejsan hoppsan! Bloggen har ekat tomt ett par dagar och som ni säkerligen redan räknat ut har det berott på att Johnny varit hemma och jag har såklart velat spendera varje lediga stund tillsammans med honom. Det innebär dock att jag ligger back väldigt många dagar och har många inlägg att skriva då det har hänt en hel del den senaste tiden. Senaste dagen som jag skrev var onsdagen den 16:onde november så jag antar att jag får försöka sammanfatta så mycket som möjligt av vad som hänt sedan dess. Här kommer ett par saker! Tisdagen 15:onde november: Jag tog spårvagnen till dagis för att lämna flickorna och promenerade sedan vidare in mot staden då jag hade en tid bokad för vaxning klockan 10.00. Vem hade kunnat tro att jag skulle börja vaxa mig? Jag som varit en trogen rakbladsanvändare sedan jag var sisådär 13 gamla. Det har dock varit ett utav mina absolut bästa beslut detta året. Tips från coachen, slopa rakhyveln och börja vaxa! Jag promenerade tillbaka till St Kilda och mötte uppe Emma. Vi tog spårvagnen in till stan och vidare till Fitzroy för att besöka ett bageri som är väl känt för deras croissants. Detta var ett ställe Emma hade på sin "att göra lista" och till hennes stora besvikelse var det stängt på tisdagar. Så vi promenerade gatan ner i Fitzroy och besökte ett par butiker för att leta presenter som Emma skulle ge bort till vänner och familj hemma i Sverige. Vi gick även förbi ett fik vid namn Radhey Kitchen and Chai Bar som jag besökt en gång tidigare för lite mer än ett år sedan för att äta lunch. Fiket serverar vegetariskt, raw, har också veganska alternativ, sockerfritt, glutenfritt och specialiserar sig på chai och därmed finns inget kaffe. Som jag nämnt tidigare har jag ett instagram konto (brekkybub) som enbart består av matbilder ifrån alla de caféer jag besökt runt om i Melbourne. Jag delade bilden av min lunch och ägaren till fiket såg min bild och tyckte att den var så bra att dem gav mig en gratis fika - kaka samt valfri dryck. Det tackar man inte nej till! Jag åt en raw vegansk choklad cheesecake och drack en chai latte gjord på mandelmjölk med kanelsmak och Emma åt en raw, vegansk brownie. Vi åkte tillbaka in till staden och fortsatte vår jakt på att hitta souvenirer och presenter åt Emma. Jag fick med mig en body lotion ifrån Bodyshop som luktade vanilj chai. Jag har blivit lite smått förälskade i chai latte och dricker mer eller mindre inte kaffe längre utan har totalt gått över till chai latte. Dessvärre finns det så många fik som väljer att blanda i vaniljsirap (SOCKERBOMB) istället för att göra det ordentligt med te. Jag har också blivit förälskade i Bodyshop och spenderat en halv förmögenhet på ansiktsprodukter men i mitt försvar så är min hy bättre än någonsin. Det är farligt att besöka denna butik för jag hittar alltid något jag vill ha och mitt bankkonto vill inte samarbeta. Efter en dag tillsammans Emma var det dags att bege sig tillbaka mot St Kilda och hämta upp barnen på dagis. På kvällen träffade jag återigen Emma samt resterande svenska tjejkompisar här i Melbourne och en drös andra vänner till Emma och de andra tjejerna. Det var parma kväll på puben vi gick till och det var rent ut sagt en vidrigt mängd av kött jag fick in på min tallrik. Parma är typiskt australienskt och det var faktiskt första gången jag beställde det och åt det (bortsett från den gången jag smakade av Johnny) och till min stora besvikelse var det inget som imponerade på mig. Det var dock en trevlig kväll och jag spenderade i princip hela kvällen och pratade med Ebbas killkompis Niklas som kom ner för någon månad sedan. Kvällen var tillägnad Emma då detta var hennes sista kväll i Melbourne! Känns smått surrealistiskt att det snart gått ett år sedan jag träffade henne första gången på en spårvagn som tog oss till stranden i St Kilda. Mycket har hänt under detta året och herregud vad jag är glad över att jag fått dela så mycket minnen men denna fantastiska människa! Torsdag 17:onde november: En heldag tillsammans med flickorna spenderades på Melbourne Zoo i det fina vädret. Vi hade en fantastisk dag och flickorna var så duktiga! Väntade tålmodigt när jag ville ta en bild på något djur och gick lugnt och sansat runt hela området för att titta på varenda djur. Det är roligt att göra utflykter med dessa två tjejer då dem alltid sköter sig och är så duktiga. Jag var imponerade av dem båda som promenerade runt hela parken. Jag tror vi var där i över två timmar! Jag hade en sorts vandringsryggsäck med ett "säte" där ett utav barnen kan sitta. Har ingen aning om vad denna typ av ryggsäck heter men är verkligen kanonbra. Ingen av tjejerna ville dock bli burna utan dem promenerade hela dagen!  Som belöning och avslutning på vårt Zoo besök fick tjejerna vars en glass. Jag hade helt glömt bort hur snabbt en glass smälter och hur otroligt kladdigt det blir. Tips från coachen, köp med dig våtservetter! | Mitt hjärta smälte när vi började nå slutet av vår rundtur och det enbart var det lilla huset med ormar, ödlor, krokodiler och grodor kvar. Huset jag gladeligen skippar då jag är otroligt rädd för ormar och resterande av djuren finner jag ganska otrevliga... Jag sa till tjejerna: - Okej tjejer, nu är det bara reptilerna kvar. Jag väntar på er här utanför för att jag är verkligen livrädd för ormar. Då svarade Bella, 5 år: - Dem är bakom glas så dem kan inte skada dig. Det är okej, jag kommer hålla din hand! Till middag lagade jag köttfärsfyllda paprikor. I flickornas paprikor blandade jag även i ris. Tjejerna skrapade ur färsen och lämnade paprikan på tallriken. Jag tror dem missförstod hela konceptet med rätten...

Måndag 14/11. När klockan ringde 05:20 ville jag helst vända mig om och sova vidare. Regnet smattrade på fönsterrutan och när jag öppna persiennerna möttes jag av grått, mörkt och ruggigt väder. Jag tog mig dock till gymmet och promenerade dit likt en paranoid människa. Tittade över axeln konstant och kände mig ganska rädd. Varför? Tack vare boken "The girl on the train" som jag läste klart på söndagskvällen, spännande thriller men definitivt inte rätt bok att läsa om man är rädd för sin egen skugga. Jag hade planerat att åka till Zoo med flickorna men då regnet minst sagt var deprimerande fick vi ändra planerna. Jag och flickorna åt frukost tillsammans, jag passade på att duscha medan dem underhöll sig själva en stund. Jag måste återigen ge en stor eloge till Bella och Sadie som är så himla duktiga på att underhålla sig själva, leka fint tillsammans och var så pass uppfostrade och ordentlig att jag kan lämna dem ensamma en stund utan rädslan att dem ska hitta på massa bus eller bråka med varandra. Det värsta som kan hända, vilket sker varje dag, är att dem drar ut ungefär varenda sak dem kan hitta. Sedan leker dem med det i ungefär två sekunder och sliter sidan ut nästa låda med leksaker. Bella är väldigt duktig på att städa och plocka undan om man påminner henne men Sadie är ganska lat och frågar ofta Bella om hon kan göra det åt henne. Vi hoppade på spårvagnen och åkte ett par stationer bort till området Albert Park. Vi promenerade bort till biblioteket och var med på "story time" klockan 10.00. Vi kom dit en kvart för tidigt så vi fick snällt sitta och vänta. Ingen människa syntes på långa vägar så jag tänkte att det inte skulle komma särskilt många mammor och barn. Oj, vad fel jag hade! Strax innan tio så kom en våg av människor så varenda stol samt hela golvet var fyllda. Det var minst sagt en populär aktivitet hos barnfamiljerna. Under en halvtimme läste och sjöng en utav bibliotekarierna för barnen. Dessvärre kan jag ju inte en enda ramsa för barnen på engelska. Det avslutades med att flickorna fick rita en stund och jag letade frenetiskt efter en bok att låna. Fick tips om två böcker så lånade med mig dem, får se om jag börjar läsa dem eller ej. Sadie är verkligen ett otroligt glatt barn, hon skrattar hela tiden åt allt och ingenting. Vi hoppade återigen på spårvagnen och åkte ytterligare ett par stationer. En hyfsat lång promenad (för en fyra-och fem-åring) senare var vi framme vid nästa destination - Play Central. Detta motsvarar Busfabriken i Helsingborg men var väl i skala en tiondel så litet. Det är hyfsat nyöppnat så det var åtminstone väldigt fräscht. Flickorna hade så himla roligt och det bästa var att skjuta med bollarna. Det underhöll dem sig med i över en halvtimme, snacka om lättroade. Efter klättrat, åkt rutschkana, lekt i bollhavet, hoppat på studsmattan osv osv så gick vi vidare till en annan del av leklandet. Här hade dem byggt upp en liten affär och jag misstänker att flertal familjer skänkt gamla flingpaket, ketchupflaskor m.m då det fanns hur mycket som helst som barnen kunde stoppa i sina små kundvagnar. Självklart fanns en kassaapparat samt leksakspengar. Det fanns också ett kök så Bella serverade mig kaffe och pannkakor. Vi kom hem igen på eftermiddagen och då gjorde jag lite sysslor som tömma diskmaskinen, vika tvätta och allt sådant där som måste göras i ett hushåll. Vädret blev bättre så jag så att flickorna att jag behövde få komma ut på en promenad efter varit inomhus hela dagen. Sadie var inte alls sugen att hoppa i vagnen och till en början var Bella positiv men det dröjde förvånansvärt inte länge innan dem båda började gnälla. Vanligtvis är dem båda hur nöjda som helst att sitta i vagnen, vi går trots allt till dagis varje morgon vilket är en 45 minuter promenad. Hur som helst slog det mig där och då att en utav de jobbigaste saker med att jobba med barn är att det sällan visas uppskattning för allt det man gör. Det känns orättvist att spendera en hel dag med barnen och göra roliga saker och när jag frågar om en 45 minuters promenad blir det sura miner. Barn förstår inte riktigt det där med att kompromissa och att alla ska vara glada och nöjda i slutet av dagen. Barn tar definitivt saker föregivet och inser inte hur mycket tid, energi och planering det krävs för att göra en aktivitet så som att åka till ett lekland och då få sura miner när jag vill få något tillbaka känns trist. Men det kanske bara är så barn är, inte vet jag. Jag undrar om någon känner detsamma som jag eller om jag helt enkelt måste växa upp och inse att barn är inte så duktig på det där med att visa tacksamhet. Avslutade min kväll med en promenad runt sjön och pratandes med Johnny. På tal om uppskattning, herregud vad jag uppskattar att ha denna fina människa i mitt liv. Stackars människa som väldigt måste lyssna på mina bekymmer och tankar kring allt mellan himmel och jord. Han är definitivt den människa jag ventilerar allt med. Han har nog fått lite av mammas roll sedan jag lämnade Sverige.

Onsdagskväll och halva veckan har redan gått. Två ynka nätter återstår innan Johnny är hemma igen, jag längtar så otroligt mycket. Jag har alltid så dåligt tålamod när det närmar sig, då vill jag helst att han ska åka hem ett par dagar tidigare så jag slipper att vänta. Hur som helst kommer han hem på fredagskväll och jag ska lämna flickorna på dagis klockan nio och sedan kommer deras morföräldrar och hämtar dem vilket betyder att jag få resten av dagen ledigt. Veckan därefter har jag en heldag med flickorna på måndag, ledig under dagen på både tisdag och onsdag och jobbar fram till fyra på torsdag. Detta innebär alltså att Chloe och Tom har gett mig lite extra ledighet för att jag ska kunna spendera så mycket tid som möjligt med Johnny. Dem talade också om att det är inga som helt problem om Johnny vill vara med mig och flickorna under de två långa dagarna när jag jobbar eller om Johnny vill sova över här under veckan då det är ganska långt att köra från Keilor till St Kilda. Jag uppskattar det något enormt mycket! Känns helt fantastiskt att dem har så mycket förståelse och försöker justera i deras vardag för att jag ska bli glad och nöjd, det är guld värt när jag och Johnny knappt ses. Hur som haver så promenerade jag till dagis i morse och lämnade flickorna. Jag startar alltid min morgon med att gå till gymmet och kommer tillbaka klockan sju då tjejerna oftast vaknar. Då sitter vi ner och äter frukost tillsammans och den går dem och klär på sig. Flickorna klär alltid på sig själva och oftast ska det vara så mycket olika färger och mönster som möjligt, att matcha finns inte. Därefter brukar jag promenera bort till dagis då jag tycker det är mycket skönare än att åka spårvagn även om det tar drygt 45 minuter enkel väg. Flickorna är dock mer än nöjda att sitta i vagnen och det är en väldigt promenadväg, precis sidan om en liten sjö. Dessvärre finns det alltid massor av duvor, skator och svanar och jag avskyr fåglar så mina nackhår reser sig alltid när vi promenerar förbi dem. Jag kom hem igen strax innan tio och då passade jag på att äta frukost. I morse var ett undantag med gymmet då jag kom hem sent igårkväll och kände att fem timmars sömn är på tok för lite. Efter frukosten så storstädade jag hela huset. Det tog mig fyra timmar och det är minst sagt ett träningspass att städa hus. Chloe och Tom har inte särskilt höga krav men då jag vuxit upp med en pedant mamma så är jag otroligt noga med att inte missa minsta lilla hörn eller vrå. Förövrigt så finns det inte mycket som slår att gå in i ett nystädat hus och känna doften av rengöringsmedel. Att städa huset har vi kommit överens om att jag kan göra varannan vecka för att tjäna mer pengar och det är verkligen en generös timlön. Dem brukade ha en städerska men efter dem kom hem från deras resa hade dem inte anordnat något och frågade därför om jag ville göra det. Klockan två var jag klar och då återstod det att tömma diskmaskin, hänga upp tvätt samt vika den rena tvätten. Därefter sprang jag bor till gymmet Pulsen går minst sagt upp och ner när man städar. Det blev ett 45 minuters pass så lite kortare än vanligt men det var ett intensivt och tungt pass så jag var nöjd. Jag tycker att det är väldigt kul att träna rygg då det är den muskelgrupp jag oftast får mest komplimanger för. Det är ganska ofta jag är mer bredaxlad och har större "vingar" än många killar på gymmet vilket motiverar mig ännu mer. Sprang tillbaka hem för att förbereda middagen. Skar upp pumpa, sötpotatis och morötter som jag "kokade" i micron ett tag för att det skulle gå snabbare i ugnen. Därefter var det hög tid att springa bort till spårvagnen och hämta tjejerna på dagis. På vägen hem handlat vi flera påsar med mat. Jag valde att hämta tjejerna en kvart tidigare så dem kunde följa med mig och handla, dem tycker det är så roligt att hämta varor och skjuta runt vagnen. Roligaste av allt är att vara på gränsen att köra över fötterna på varenda kund och därmed få Filippa att skämmas något otroligt. Flickorna var hjälpsamma och bar ett par varor i deras i ryggsäck och resten fick jag ta i min ryggsäck samt i vardera hand. Jag har väl blivit bortskämd med att mamma alltid kört när vi varit och storhandlat vilket får mig att fundera. Hur storhandlar folk utan bil? Jag håller på att avlida hur tungt det är att bära på alla dessa otympliga påsar med mjölkpaket och konserver. Pack-åsna deluxe. Till middag åt vi entrecote med rostade grönsaker, otroligt gott. Jag blir sannerligen bortskämd med kvalitetsmat i detta huset. Imorgon har jag en heldag med tjejerna och jag planerar att besöka Zoo! Klockan 16:30 har dem simskola så jag tror att vi kommer att spendera större delen av dagen på Zoo. Det är roligt med små utflykter, dagarna går betydligt mycket fortare och jag känner mig inte kvävd av att vara i huset från morgon till kväll. Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna. Använder en gammal iPhone 4 i nuläget.

Söndagskväll, klockan närmar sig halv tio och helgen är förbi. Imorgon är det i vanlig ordning måndag och jag har en heldag tillsammans med töserna. Jag funderar på att besöka Melbourne Zoo men det känns som vädret kan bli ett problem. I Melbourne kan man ALDRIG, jag menar verkligen aldrig, lita på vädret. Ironiskt nog är Melbourne känt för att vädret är så otroligt oförutsägbart. Men förhoppningsvis är vädret på vår sida och vi kan göra en utflykt och titta på djuren. Min helg har inte varit alldeles för händelserik. Startade min lördagsmorgon med en cykeltur till förorten Armadale för att besöka ett utav de caféer som jag har på min "frukostlista". Caféet jag besökte hette Le Petit Prince och jag hade turen att få ett bord utomhus. Trots att molnen ovanför mig var svarta chansade jag på att det inte skulle börja regna och det verkade som resten av besökarna tänkte detsamma. Maten var kanon förutom att de toppade med färsk koriander och jag har upptäckt att jag verkligen inte är ett fan vad koriander. Förutom det så var jag mer än nöjd! Marli var personen som introducerade mig för rostade pumpa och sedan dess har jag blivit förälskad i denna fantastiska och härligt orange grönsak. För ett tag sedan började jag byta ut mitt svarta kaffe till cappuccino och nu har jag övergått till chai latte med mandelmjölk. Smaken påminner mig om jul och det är inte direkt en hemlighet att jag älskar julen. Smashed pumpkin with haloumi, poached egg, dukkah and pumpkin seeds, coriander and black tahini on oragnic quiona and soya bread. Jag fortsatte min cykeltur in mot stadens centrum. Jag satt ner på en sluttning utanför den botaniska trädgården och intill Yarra River som finner sin väg genom staden. Där satt jag tittade på alla kanoter som åkte förbi, tränare på sina cyklar sidan om floden, pratande i en mikrofon och talade om för samtliga vad dem skulle göra. Herregud, är det så mycket teknik bakom att ro en kanot? Slet min blick från kanoterna och fortsatte att läsa min bok. Denna bok började jag läsa strax innan vi åkte till Hamilton Island men hann inte läsa så mycket då jag var ganska upptagen om dagarna och sedan dess har den fått ligga i bokhyllan. Fram till igår då jag kände att det var dags att bege mig djupare in i boken. Cyklade vidare in mot staden för att köpa en ny cykelhjälm. Tom's hjälm är trasig och det känns inte säkert att ha en trasig hjälm på huvudet när trafiken är så hektisk i Melbourne. Det finns hjälmar på seveneleven för 35 kronor då det finns massvis av cykeluthyrningar runt om i staden. Kände dock inte att dessa hjälmar är särskilt pålitliga så jag begav mig till en ordentlig cykelbutik och köpte en hjälm. Jag är glad att det är lag på att ha hjälm här, samtidigt som man borde vara vuxen nog att ta beslutet själv. Dessvärre tillhör jag nog den kategori av människor som skulle skippat hjälmen om jag inte var tvungen. Idiotiskt tänkt för nu vill jag definitivt inte cykla utan hjälm, känns livsfarligt i en stor stad.

---

Min söndagsmorgon var en sådan där lat och oproduktiv morgon. Jag vaknade strax innan sju av regnet smattra mot fönsterblecket, stannade kvar till strax innan nio innan jag gick ner för att äta frukost. Jag återvände till min säng och fortsatte läsa min bok fram till klockan var strax innan ett. Då beslöt jag mig för att byta om till träningskläder och bege mig till gymmet för ett benpass. Gick även en runda runt sjön och kunde inte undgå att bli träffad av regnet. Det gör dock inget när luften är varm, faktiskt ganska mysigt. Jag har inte burit linser idag då jag inte varit ute direkt. Jag tog av mina glasögon på gymmet och kände mig uppriktigt sagt blind. Jag har inte mycket synfel på mina ögon men det är en massiv skillnad med linser. När jag promenerade och det började regna blev glaset helt blött. Kunde inte låta bli att skratta. Hur gör ni människor som alltid bär glasögon? Duktigt irriterande.. När jag kom tillbaka på eftermiddagen gjorde jag en utav de sysslorna Tom och Chloe sagt jag kan göra om jag är uttråkad en dag. Jag bad dem skriva ner en lista på saker jag kan göra. Jag är inte van att ha såhär mycket ledig tid och ska sanningen fram uppskattar jag inte det alls. Min vardag är otroligt enformig och tråkig i nuläget och jag känner mig ganska nere. Jag längtar så tills Johnny är hemma helt från sitt arbete, tills vi flyttar in i lägenheten tillsammans, tills jag får ett annat jobb och kan träffa mer människor. Få arbetskollegor och någon att umgås med! För tillfället känner jag mig oerhört ensam och då känns det extra jobbigt att vara så långt bort från vänner och familj hemma i Sverige. Hur som helst tog jag ner nätet de satt upp på balkongen för att förhindra flickorna att trilla ut genom plankorna. Det tog inte särskilt lång tid. Resten av eftermiddagen och kvällen har jag spenderat till att läsa klart min bok. Har varit helt tokig dessa två dagar, har inte kunnat lägga den ifrån mig. Så otroligt spännande men samtidigt en aning obehaglig. Jag och Johnny ska se filmen när han kommer hem. Jag vill inte se den ensam för jag tvivlar på att jag kommer kunna sova själv. Jag är en sådan mes, rädd för allt som inte heter komedi. Jag är för övrigt tok förälskad i Chloes trälådor och hon sa åt mig att jag kan ta dem när jag flyttar ut och dem flyttar till Singapore. Nu ska jag bara övertala Johnny om att vi definitivt måste ha dessa i våra i lägenhet!

Klockan är strax efter sju och sedan halv fyra i eftermiddags har jag kämpat med att hålla mina ögon öppna. Det blir värre ju senare det blir och just nu vill jag bara krypa ner under täcket och sova. Hur kommer det sig att jag är så totalt utpumpad på energi idag? Hur som helst har Chloe precis läst böcker och nattat tjejerna och jag ska snart ta en dusch och slöläsa ett par bloggar innan jag äntligen kan få sova. Jag är så trött att jag inte ens besvärat mig med att äta middag. Idag hade jag en heldag med flickorna.Måndagar och torsdagar är mina heldagar. Chloe åkte till jobb vid 07:30 och runt 09:00 satte sig tjejerna i vagnen och vi gick in mot stan. En promenad på ungefär 6.5 kilometer, vår destination var det stora biblioteket - Victoria State Library. Jag vet inte hur många gånger jag gått förbi denna fantastiska byggnad samt suttit utanför men under hela mitt år i Australien har jag faktiskt aldrig gått in. Biblioteket öppnad klockan tio och vi kom dit en kort stund senare. Varje onsdag har dem högläsning för barnen men dessvärre är flickorna på dagis på onsdagarna så vi missar det varje vecka. Biblioteket har dock ett lekrum där man kan rita, klippa och klistra, leka med klossar och självklart läsa böcker. Under ett par veckor har dem ett tema och en speciell bok vid namn "Mr Chicken arriva a Roma" - Hoppa på din vespa and res runt Rom med Mr Chicken. Vi passade såklart på att läsa boken, det fanns utklädnadsdräkter i form av en kyckling, en cykel utan pedaler som skulle likna en vespa osv osv. Jag kunde inte låta bli att drömma mig bort om en resa till Italien och Rom. Den staden verkar vara helt fantastisk! Vi stannade i drygt 1.5 h och flickorna hade roligt! Bella ville rita en likadan glass som min. Jag minns såväl när man var liten och ritade med syskonen, då blev det alltid ett jäkla liv om någon härmades och man gjorde likadant. Det var som en oskriven regel vid bordet att man inte fick lov att göra detsamma som någon annan. Den regeln bröts dock alltid för att fantasin svek en. Detsamma gäller bygga med lego eller bygga dockhus av VHS-band. Vi promenerade hemåt igen och jag passade på att tömma diskmaskin, hänga upp blöt tvätt på linan (till skillnad från hemifrån är det mer regel än undantag att hänga upp sin tvätt utomhus istället för att använda torkrumlaren) samt vika den rena tvätten. Flickorna är duktiga på att underhålla sig själva och dem leker väldigt fint tillsammans. Dem tycker det är roligt att hoppa på studsmattan, cykla på innergården samt klippa, klistra och rita. När jag var klar lekte vi med trolldeg och läste en bok om julen innan det var dags att bege sig till simlektionen. Det är verkligen tretusen grader i en simhall! När vi kom hem slängde jag ihop pizza till barnen och i samma veva kom Chloe hemma. Sadie är en mycket bestämd fyra åring och det finns i princip INGET som man får hjälpa henne med. Hon kan allting själv och hon är oftast väldigt bestämda och fokuserad på att klara av det. Det har varit hyfsat kallt idag även om solen tittat fram då och då. Kvällen var fantastisk och det var skönt att promenera hem från simskolan utan att frysa. Jag tror jag gnäller mer än alla australiensare jag känner om hur mycket jag fryser jämnt och ständigt. Man kan ju tycka att fettet på min kropp bör isolera och hålla värmen men icke! Imorgon är det fredag och barnen ska på dagis. Chloe ska ta Sadie till doktorn på morgonen så jag behöver bara lämna Bella. Jag ska försöka göra en ordentlig storhandling under dagen. Det känns som det spelar ingen roll om jag köper något varannan dag, det är alltid något som fattas i kylskåpet! Tjejerna var så otroligt imponerade av min muffins. Det är roligt att rita med barn, man behöver inte vara ett proffs och allt man gör fascinerar dem!

God eftermiddag onsdag! Vid 06.30 kom Bella in till mitt sovrum och kröp ner under täcket. Kort därefter åkte Chloe iväg med Sadie för hon hade en tid hos läkaren klockan 07.00. Med tanke på att Chloe var tvungen att åka tidigare blev det inte att jag gick till gymmet i morse. Jag och Bella gick upp för att äta frukost men det dröjde inte länge innan min mage sa ifrån. Bella var så duktig och tålmodig och satt ner och lekte med sina pysselsaker medan jag sprang fram och tillbaka på toaletten och försökte att göra mig i ordning. Jag brukar promenera flickorna till dagis, det tar cirka 40-45 minuter beroende på trafiken då vi ibland kan få stå och vänta i evigheter på trafikljusen. Denna morgonen ville jag absolut inte promenera så jag och Bella gick ner till spårvagnen och åkte iväg till dagis.

---

Efter att jag lämnat Bella promenerade jag i lugn takt runt området. Gatan parallellt med dagis heter Coventry St och på denna gata ligger en lägenhetsbyggnad vid namn Guilfoyle. När byggnaden byggdes för ett par år sedan köpte Johnny en lägenhet i byggnaden som en investering. Johnny har dock inte bott i lägenheten själv utan har sedan start hyrt ut den till en man. Johnnys lägenhet består av ett delat kök-och vardagsrum, ett badrum, ett sovrum samt ett litet rum som kan användas som kontor. Det finns också en stor balkong med utsikt över staden samt botaniska trädgården. Lägenheten ligger på våning 6 av 19. Byggnaden ligger i området Southbank vilket är en kilometer ifrån CBD - central business district även kallat stadens centrum. Byggnaden ligger också ett stenkast ifrån botaniska trädgården, en kort promenad ifrån centralstation Flinders Street Station och två kilometer ifrån Albert Lake där jag promenerar varje morgon. I byggnaden finns en swimmingpool, ett gym, en gemensam uteplats med bord och grillplats samt ett stort rum som kan hyras vid fest. Det finns även ett garage i källaren. Klockan 10.00 i morse hade jag en lägenhetsvisning i samma byggnad. Det var en lägenhet med två sovrum på 17:onde våningen. Jag fick en överblick över hur Johnnys lägenhet ser ut även om denna lägenheten var lite större med två badrum och två sovrum. Jag har dock fått se planlösning, ritningar samt bilder från Johnnys lägenhet så fokus var på att se resten av byggnaden, det vill säga de gemensamma ytorna som gym och pool. Så hur kommer det sig att jag gick på lägenhetsvisning? Jo, det är jag såhär att Johnny bor tillsammans med Joel i området Keilor East sidan om Essendon där jag bodde tidigare. Deras kontrakt går ut nu i november och Johnny vill inte bo kvar där utan till min stora glädje vill han hitta något tillsammans med mig. Vi har letat lägenheter via internet och funnit ett par stycken i Essendon. Problemet är att kontrakten på de flesta lägenheter ligger på ett år vilket kan försvåra saker då mitt visum går ut i oktober nästa år och ingen av oss vet vad som kommer att ske efter det. Därför föreslog Johnny att vi kunde flytta in i hans lägenhet inne i city. Ett erbjudande som är lite för bra för att tacka nej till. Tanken är att Johnny ska kontakta fastighetsbyrån som är ansvarig för uthyrningen och be killen som bor där nu flytta ut till början av januari. Hans kontrakt är från månad till månad vilket förenklar det hela för oss. Istället kommer jag vara personen som hyra lägenheten av Johnny. På så sätt kommer vi båda stå under samma adress. Johnny slutar på sitt arbete den 21 december när han flyger hem igen. Då ska vi fira jul tillsammans, åka och campa i en nationalpark som ligger 120 km öster om huvudstaden Canberra tillsammans med vännerna som vi reste med till Hamilton Island. Mitt kontrakt med familjen slutar den 8onde januari och i samma veva är förhoppningarna att jag och Johnny kommer flytta in i hans lägenhet i Southbank! Då detta beslutet togs för ett par dagar sedan är det också bestämt att vi inte kommer att åka till Tasmanien i början av januari för att plocka körsbär. Det var som sagt tanken efter att mina två vänner i Renmark inspirerat mig genom att berätta att dem lyckades tjäna ihop 50k under tre veckor. Plocka körsbär är väldigt attraktivt då man oftast kan tjäna väldigt bra pengar under en kort tid, även om man självklart måste arbete hårt för det. Det är dock ingen garanti då varje säsong ser annorlunda ut och om frukten är dålig så är det väldigt svårt att tjäna pengar. Dessutom är jag ganska trött på att plocka frukt efter mina fyra månader i Renmark och trots att det rör sig om mycket pengar så tänker jag att det är bättre att försöka att hitta ett bra jobb i Melbourne istället. Vi kommer med största sannolikhet heller inte att flytta in i Johnnys hus i Cragieburn för att fixa upp det så han förhoppningsvis kan få det sålt. Så planerna har verkligen förändrats. Bilder ifrån realestate.com.au Jag är otroligt exalterad inför 2017 och för att äntligen kunna få spendera mina dagar tillsammans med Johnny. Från att jag lärde känna Johnny och från att vi började dejta varandra så har det varit vår vardag att spendera 23 dagar i månaden ifrån varandra. Det har många gånger varit otroligt jobbigt att ständigt behöva vara så många mil ifrån varandra. Vi befinner oss i samma land men det är inte samma tidszon, Johnny är tre timmar bakåt vilket försvårar kommunikationen mellan oss. När vi började dejta skickade han ett sms strax innan sex på morgonen och sa god morgon, därefter fick jag vänta fram till halv nio på kvällen innan vi kunde prata igen. Nu har han lyckligtvis datorn med sig på rasterna vilket gör att vi kan skriva. Det är alltså inte tillåtet att ta med sig telefonen ut på arbetsplatsen. Det kommer säkerligen bli en stor omställning att plötsligt vara runt varandra hela tiden och ibland oroar det mig lite. Jag pratade med min syster Amanda om det som hade distansförhållande med sin man under ett par år innan dem flyttat ihop. Hon sa att många skrämde upp en i början om hur tufft det är men hon sa att det aldrig var några bekymmer för henne och Niklas. Har man en bra kemi och funkar med varandra så har man nog inte mycket att oroa sig för. Jag ser framemot att få mitt egna boende. Trots att jag bott hemifrån sedan studenten så har jag inte bott i ett hem som jag kan kalla mitt egna. Jag bodde på ett hostel i Uganda under sju månader, spenderade fyra månader hemma hos min faster och kusin i Tyresö, bodde hos familjen Cham under sex månader, delade en husvagn med två andra tjejer under fyra månader och nu två månader hos familjen Ibbott. Jag ser verkligen framemot att få dela något stort tillsammans med personen jag älskar. Det ska bli så roligt att köpa möbler ihop, inreda efter hur jag och Johnny vill ha det och inte behöva rätta mig efter någon annan, slippa bo i en resväska och äntligen kunna luta mig tillbaka och känna nu är jag hemma. I vårt gemensamma hem ❤️ Johnnys lägenhet.

Baby, you're one of a kind ❤️

God kväll tisdag! Internet samarbetade inte med mig igårkväll så jag hade dessvärre ingen möjlighet att berätta om min dag. Men såhär såg min måndag ut!

---

Tom och Chloes vänner Benji och Gemma samt deras två barn, Sebastian och Petra kom ner i söndags. Tom och Chloe behövde arbete igår och måndagar är i vanliga fall en heldag för mig då barnen inte är på dagis. Benji och Gemma skulle åka till Aquarium med sina barn och tog självklart med sig Bella och Sadie vilket betydde att jag fick en ledig dag. Jag gick trots allt upp som vanligt, genomförde mitt gympass, hjälpte till och duka fram frukost och plocka undan igen. När allesammans begett sig iväg mot stan bestämde jag mig för att ta en promenad ner till havet och fortsätta mot South Melbourne, området där tjejerna går på dagis. Jag lyssnade på en podcast ifrån P3 dokumentär om 9/11 attentatet. Detta är ju trots allt ett otroligt stort attentat som förändrat USA på många olika sätt men när detta hände var jag så pass liten att jag inte minns särskilt mycket. Jag ska passa på att läsa om konspirationsteorier kring attentatet, tror det kan vara ganska intressant. Hur som helst ledde mina vägar till biblioteket i South Melbourne men det var dessvärre stängt på grund av underhållningsarbete. Nu när jag har så mycket ledig tid tänkte jag att jag kunde djupdyka i något ämne och lära mig mer. Jag gick förbi Kikki K, en butik vars grundare kommer ifrån Sverige. Butiken säljer brevpapper, kort, anteckningsblock, almanackor, en del inredningssaker, pennor, saker för skrivbordet osv osv.. Märket har vunnit awards  och det förstår jag då designen är fantastisk. Det är svårt att gå in där och inte köpa något. Trots att jag inte är i behov av ett anteckningsblock så är designen så fin att det är svårt att stå emot. Hur som helst var jag på jakt efter en almanacka för 2017. Jag använder min nuvarande flitigt och den fungerar lite som en dagbok med då jag i korta drag skriver ner vad jag gjort under dagarna. I en utav almanackorna stod det veckodagarna på svenska! Enda nackdelen med butiken är att det kostar väldigt mycket. Bara min almanacka kostade 240 kronor... Jag hittade även en bok där man skriver ner sin recension om sitt restaurangbesök. Den boken var ju som klippt och skuren för mig som ständigt går ut och äter frukost. Jag har tagit foto på alla frukostar jag ätit och bilderna laddar jag upp på min instagram - brekkybub, jag kan dock ångra att jag bara skrivit ner vad jag ätit och ingen recension om själva maten eller cafeet. Bättre sent än aldrig och jag har redan fyllt i nästa alla cafeer som jag besökt! Förslag på hur det kan se ut. Om jag handlade för mer än $60 dollar skulle jag få en present på köpet så jag valde ett gummiband som man sätter runt almanackan för att fästa pennan i. Köper jag ett gummiband måste jag såklart köpa en penna med! Därefter fick jag välja en present och jag valde en handlelista som man fäster på kylskåpet, den kommer säkerligen komma till användning när jag och Johnny flyttar ihop. Jag promenerade vidare till South Melbourne market för att köpa frukt och grönt då jag ansvarar för största delen av all mathandling i familjen. Till min stora besvikelse var marknaden inte öppen på måndagar. Så jag började lunka hemåt igen. På eftermiddagen lagom till när jag skulle gå till mataffären började det att regna så jag tog med mig ett paraply. Jag hade en ganska rejäl mathandling att göra och fick med mig sex tunga plastpåsar. Det var ganska omständigt att bära sex påsar samt ett paraply. Försökte att få tag på en taxi men ingen åkte förbi och kunde inte anstränga mig till att ringa en. Det tar bara cirka 10-12 minuter att gå men med tunga matkassar är det inte roligt. Jag svor och var förbannad för att det var så tungt och otympligt, haha. Dessvärre hade Benji och Gemma tagit med sig vagnen till stan och därför blev jag så illa tvungen att bära. Nåja, extra träning men aldrig igen. Hur gör folk storhandling utan bil? På kvällen lagade jag lax i ugn och blandade ihop en sallad till oss vuxna. När vi skulle skjuta in laxen i ugnen frågade Chloe om jag skulle äta middag och jag svarade såklart ja. Hon tittade fundersamt då det bara var fyra laxbitar och vi var fem vuxna. När jag gick och handlade tänkte jag "Lax till fyra vuxna".. Ironiskt nog räknar jag tydligen inte mig själv som vuxen. Förresten, varför äter jag inte lax oftare? Eller fisk överlag. Superenkelt att tillaga och är så himla gott och nyttigt! Det var min måndag, ganska händelsefull trots att jag var ledig. Tur att jag gladeligen kan döda så mycket tid med att promenera under flera timmar.

God kväll söndag. Klockan närmar sig tio och det är hög tid att krypa ner under täcket och få ett par timmar välbehövlig sömn innan alarmet ringer klockan 05:20 imorgon bitti. Helgen är redan över och imorgon startar vi en ny vecka! Om fem dagar är det fredag och då återstår det bara en vecka innan Johnny är hemma igen. Det låter som det är betydligt färre dagar om jag kalkylerar det så än att säga att det är tolv dagar kvar. Gårdagen var hyfsat meningslös måste jag säga. Jag gick upp strax efter nio och gick ut på en promenad runt sjön som ligger runt hörnet från där jag numera bor. Jag lyssnade på en podcast under tiden vilket jag har börjat att göra väldigt mycket de senaste dagarna. Betydligt mycket roligare än att lyssna på musik och det motiverar mig att fortsätta promenera så att jag kan lyssna klart på hela podcasten. Igår lyssnade jag på mordet på Therese Johansson Rojo som ägde rum i Stockholm år 2009. Fruktansvärt tragisk historia och det gjorde mig otroligt upprörd att se hur manipulativ människor kan bli när svartsjuka är inblandat. Jag kom hem och åt frukost, läste bloggar och var allmänt uttråkad. Gick till gymmet och genomförde ett benpass och återvände därefter hem igen. Jag bestämde mig för att gå och handla ingredienser så att jag kunde baka ett nyttigt zucchini/morotsbröd. Tom och Chloe frågade dagen innan om jag hade möjlighet att vara hemma under kvällen då dem gärna ville gå ut och äta med sina vänner. Självklart sa jag att det var okej då jag ända inte hade något bättre för mig. Så dem lagade middag till tjejerna, badade dem och nattade dem och därefter gick ut. Jag bakade mitt bröd och hade ett långt telefonsamtal med Johnny. Mer spännande lördag än så hade jag inte. Jag ser framemot den dagen då jag kommer att börja arbete på en riktig arbetsplats. Få möjlighet till att träffa människor i en annan utsträckning, lära känna kollegor och få nya vänner. I nuläget känner jag mig ganska ensam och nedstämd över det faktum att Emma lämnar Australien nästa vecka, Ebba arbetar under veckorna vilket medför att det inte finns tid att umgås och Paulina lämnar om drygt en månad. Detta är alltså mina tre kompisar och alla tre kommer snart att lämna. Livet är ganska tråkigt och enformigt när man saknar det sociala umgänget. Lyckligtvis har Johnny introducerat mig för hans vänner som vi åkte till Hamilton Island med och hittills har jag träffat Joel ett par gånger på tumanhand och två utav tjejerna har skickat meddelande och sagt att vi borde träffas en helg. Det uppskattas verkligen enormt från min sida. Jag tror detta kommer bli den tuffaste biten framöver, brist på vänner. Min söndag var lite mer meningsfull! Jag startade återigen min morgon med en promenad runt sjön och denna morgonen lyssnade jag på en podcast om en kvinna som levde i ett oerhört destruktivt förhållande. Hon blev fysiskt och psykiskt misshandlad under flera års tid av sin man. Han hotade både henne och barnen och hon var livrädd att lämna. Hon blev isolerad från omvärlden och han förbjöd henne att träffa vänner och familjen och därmed spenderade hon all tid hemma med barnen. Det vred sig i magen på mig när hon berättade hur hennes man en dag kom hem och sa att han skulle åka iväg på fjällvandring med en 19-årig tjej som arbetade i deras gemensamma företag. Kvinnan det handlade om sa att hon inte kände sig bekväm med att han skulle åka iväg med en annan kvinna varpå han svarade att det var hans rätt. Därefter sa han att hon var osexig, ful och att hon inte längre kunde tillfredsställa hans behov, därför var det hans rätt att träffa en annan samtidigt. Fruktansvärt vidrig historia men gud vad starkt av kvinnan att dela med sig och dessutom aktivt arbete med att hjälpa andra i samma situation. Jag kom hem och åt frukost. Trots att gröt är min favorit så har jag blivit smått kär i smoothie. En smoothie som görs i tjock konsistens så man kan äta den med sked ur en skål. Jag gjorde min smoothie på en halv banan, en skopa proteinpulver, osötad mandelmjölk samt massor av frysta hallon! Efter smällt maten en stund bestämde jag mig för att bege mig iväg på en lång cykeltur i det fina vädret. Både Tom och Chloe har stort intresse av cykling och äger flertal olika cyklar, mountainbikes och roadbikes. Det blev en rejäl runda och när jag kom tillbaka hade jag varit iväg i fem timmar. Jag hade kunnat beskriva hur jag cyklade men ni som läser hade inte haft en aning om vad jag pratar om då ni inte vet hur Melbourne och förorterna runtomkring ser ut. Hur som helst cyklade jag en runda och kom slutligen fram till Johnnys lägenhet. Jag cyklade dit för att se om mitt Medicare card hade kommit då jag adresserade det dit. Dessvärre inte! Det kändes skönt att komma in i hans lägenhet igen även om det bara var en vecka sedan sist. Saknaden dämpas lite. Jag hann lyssna på tre stycken olika podcasts och även börja på en fjärde. Den första handlade om en tjej vars ex pojkvän var schizofren och mördade hennes pappa en natt när dem båda sov över hos honom. Mycket hemsk historia och det är vidrigt och höra hur ett hårt straff kan förändras till "psykiatrisk vård". Den andra historien handlade om en mamma som utsattes som grov förlossningsdepression efter andra graviditeten. Detta måste vara en helt fruktansvärt känsla. Att inte kunna knyta sig an sitt nyfödda barn och dagligen fundera på hur man ska kunna fly. Tredje podcasten handlade om en man som hade en ganska strikt uppväxt och plötsligt kom in i fel umgänge. Det hela eskalerade från små brott till en stort rån där han åkte fast och fick en dom på sju års fängelse. Hur berättar man det för sina barn? Också en gripande historia! Idag kom Tom's vänner från Brisbane hit. Ett par med två stycken barn, Sebastian fem år och Petra två år. Dem åker på tisdag, samtidigt som Tom flyger till Singapore. Imorgon kommer Tom vara hemma från arbetet för att umgås med vännerna så morgondagen kommer antagligen se lite annorlunda ut då det vanligtvis är en heldag med flickorna.

Tredje november. I torsdags var det inget dagis för flickorna utan dem var hemma med mig. Som jag nämnt tidigare uppmuntrar Tom och Chloe deras aupair till att göra utflykter och hitta på saker med tjejerna under de två dagarna som dem inte går på dagis. Så dagens utflykt blev Collingswood Children Farm! Här har jag varit en gång tidigare tillsammans med Austin och jag minns att jag tyckte det var en mysig liten farm. Vi packade lunchlåda och mellanmål, såg till att alla hade vattenflaskor med sig och slutligen hoppade tjejerna i vagnen och vi var redo för dagens äventyr. Vi fick ta spårvagn intill centrum och därefter tåg. Farmen ligger en kort promenad ifrån tågstationen och det var en härlig och solig morgon. Vi spenderade drygt 1.5 h med att gå runt och titta på de olika djuren. Flickorna var väldigt tålmodiga och lugna, tog sin tid att titta på varje djur och gick därefter vidare. Bella sa åt mig att man inte får lov att sticka in sina fingrar bakom gallret för då finns det risk att djuren biter dig. Behöver jag ens nämna hur enkelt det var att göra denna utflykt med två tjejer som går lugnt och sansat och tittar på samtliga djur. Som har förstående för att getterna kan bita dig i fingrarna och gässen tycker inte om när man kommer för nära. Det var med andra ord en väldigt lättsam och trevlig utflykt! Flickorna såg höns, tuppar, kycklingar, gäss, hästar, får, kor, getter, marsvin och påfåglar. Flickorna fick även borsta kon och därefter titta på när en utav skötarna mjölkade henne. Vi avslutade det hela med att tjejerna fick sitta på en matta och klappa marsvinen. Tjejerna tittade med fascinerade ögon när den stora grisen plötsligt la sig ner i gyttjan och rullade runt. Det är roligt att observera och se hur fokuserade barn kan bli. Efter vår visit var det dags att bege sig hemåt. Jag tänkte att jag kunde gå till en tågstation lite längre bort och när jag började gå såg jag att det stod St Kilda 7 på en vägskylt. Så jag fortsatte att promenera tills vi kom till South Yarra och norra delen av shoppinggatan Chapel St. Jag behövde handla matvaror och passade då på när det fanns en matbutik. Det fanns även spårvagnar precis utanför så jag tänkte att jag enkelt kunde hoppa på en spårvagn ner längs Chapel St och slutligen komma fram till St Kilda. Flickorna hjälpte till att handla och Sadie skulle absolut dra korgen trots att den var tung, hjälpsamma barn. När vi kom ut från butiken såg jag att samtliga spårvagnar var av den äldre modellen vilket innebär att jag inte kan få ombord en så pass stor vagn då det finns en metallstång innanför dörren. Så jag fortsatte att promenera upp på en annan väg i hopp om att finna en spårvagn men det var också bara spårvagnar av den äldre modellen. Till slut kom vi ner till huvudgatan som leder till St Kilda och där vet jag om att det alltid finns nya spårvagnar. Dessvärre finns det ingen plattform på den gatan och vagnen måste fortfarande lyftas upp. En kvinna försökte hjälpa mig men det såg enbart ansträngande och obekvämt ut när hon gick ner på knä och försökte få upp den. Lyckligtvis fanns det en man som kunde hjälpa mig. Jag blir så otroligt stressad i sådana situationer. Det kan förstöra hela min eftermiddag och jag kan självmant gå långsammare till spårvagnen i hopp om att ett mirakel ska ske så jag inte behöver förlita mig på att någon annan ska hjälpa mig. Avskyr det! Inte långt efter att vi kom hem var det återigen dags att bege sig iväg, denna gången på simlektion. Efter middagen när flickorna var i deras sängar tog Chloe och Tom en promenad ner till havet då det var en otroligt skön kväll. Det var en lyckad första heldag tillsammans med tjejerna!

Måndagen den 31:e oktober! Min första arbetsdag inledde jag med att gå till gymmet på morgonen. Vad ovanligt att jag startar min morgon med att träna.. Båda föräldrarna gjorde dock detsamma! Känns ovant att möta någon i huset när man går upp 05.30, men då är dem redan påklädda och redo för ett träningspass. Tom åkte till sitt arbete och Chloe behövde inte åka iväg utan kunde jobba hemifrån idag. Lilltjejen Sadie som fyller fyra år nästa månad verkade tycka att det var lite jobbigt att både mamma och pappa skulle åka iväg nu när dem spenderat mer än tre månader tillsammans. Därför beslöt vi oss för att ta spårvagnen två stationer bort, till ett litet cafe som Chloe ofta besöker för att få sitt arbete via datorn genomfört. Vi satt ner och drack kaffe och tjejerna fick en extra lång morgon med deras mamma. Därefter lämnade vi Chloe så hon kunde arbete och jag tog med mig Bella och Sadie till lekparken sidan om. Detta är en fantastik lekpark, byggd utav trä! Vi spenderade lite tid där innan vi promenerade hemåt för att äta lunch. Flickorna satt ner och passade på att färglägga deras halloween mask som skulle användas under kvällen. Bella äter gärna en burk tonfisk som mellanmål. Jag tror att hon och jag har mycket gemensamt! Efter drygt en timme sa jag dock att vi fick gå ut en stund igen och passa på medan det inte regnar. Så vi promenerade till en annan park men hann inte stanna särskilt länge innan regnet kom. Tjejerna var lyckligtvis väl skyddade mot regnet i vagnen. Vi kom tillbaka hem och målade HELA eftermiddagen. Jag kan inte förstå hur en fem-åring kan sitta ner så pass länge för att färglägga. Men Bella var besluten om att hon skulle bli klar med sin maskeradmask innan hennes pappa kom hem. Jag fick dock hjälpa dem båda en hel del. Plötsligt skulle Bella börja rita något annat så jag fick ta pennorna i mina egna händer och göra klart deras mask. På kvällen gick jag flickorna tillsammans med Tom, ner till en utav de största gatorna i St Kilda. Det fanns ett par pubar som dekorerat med spindelnät, häxor, skelett och allt det där som hör till halloween. Det fanns ett par gatuunderhållare. Någon som jonglerade, någon som gick på styltor och någon som erbjöd ansiktsmålningar. Det fanns inte särskilt mycket att se men flickorna tyckte det var roligt med bus eller godis. Bella passade på att dra ett skämt till alla han mötte och dem skrattade gott. Det var trots allt ganska fyndigt! Why did the skeleton not go to the party? - Because he had NO-body to go with! Plötsligt virade Tom in mitt huvud i toalettpapper och alla som känner mig vet att jag självmant inte skulle göra något sådant. Jag skäms väldigt enkelt och jag är nog typisk svensk som inte vill sticka ut eller ta för mycket plats. Det grundar sig definitivt i min osäkerhet med! Hur som helst bet jag ihop för att jag inte ville verka tråkig. Lyckligtvis såg ingen vem jag var, haha. Det är dock intressant hur en sådan sak kan vara så otroligt obekvämt för en person och helt naturligt för en annan. Som sagt, jag gillar inte dra uppmärksamhet till mig på ett sådant uppenbart sätt.

I torsdags tog jag med mig Bella och Sadie till simhallen då dem hade simlektion på eftermiddagen. Det är en mycket speciell känsla att gå in i en simhall. Doften av klor som kryper in i näsborrarna så fort jag kliver in genom dörren, ljudet av händer som smäller mot vattenytan av varje simtag, det kalla vattnet på golvet som omger mina fötter, tjejer med simmössa och baddräkt, pojkar i korta och tighta badbyxor. Alltid stöter man på någon med stora röda ringar runt ögonen på grund av alldeles för tighta simglasögon. Det väcker så mycket minnen att gå in i en simhall. Jag började i simskolan när jag var ett par år gammal och fortsatte upp till jag var nio år. Jag älskade simningen och jag minns att min tränare sa att jag hade potential till att kunna bli en duktig simmerska. När jag blev uppflyttade i en mer avancerad grupp började vi att träna två dagar i veckan istället för en gång i veckan. Träningen blev alltmer utmanande och motivationen tröt. I samma veva spenderade jag varje lediga tid tillsammans med min bästa kompis My. Min prioritering för simningen var inte densamma och jag berätta för mamma att jag ville sluta. Hon sa att hon skulle ringa och meddela min simklubb. Den natten sov jag över hos My och jag minns att jag låg vaken länge och funderade på om det var rätt beslöt, jag älskade trots allt att vara i vattnet. Det skulle dröja drygt 7 år innan jag hoppade i bassängen igen. Jag trodde aldrig att jag skulle få möjlighet att ta på mig en baddräkt igen, simma i en grupp och ha en tränare som motiverade och pushade mig. Jag trodde att jag var på tok för gammal och att det inte direkt fanns någon simgrupp för en 16-årig tjej som lagt simningen på hyllan för många år sedan. Jag skrev i min förra blogg om hur mycket jag saknade simningen varpå en tjej läste min blogg och sa att jag borde börja igen. Jag förklarade att jag inte trodde det fanns någon grupp som skulle passa mig. Hon sa att hon själv simmade på en ganska avslappnad nivå och det var främst för träningens skull samt för att ha roligt. Förvånansvärt kom denna tjejen från samma stad som mig och det var tack vare henne som jag började simma igen. Jag simmade i cirka tre år och hade träning tre gånger i veckan. Till början tyckte jag det var väldigt kul och jag gick på två utav tre träningar i veckan. Jag tyckte det var på tok för tidigt att träna klockan 10 en söndag och därmed behöva gå upp klockan 07:00, det fanns inte på världskartan. Nästa år blev simningen allt viktigare för mig. Jag var med på alla träningar, fick förfrågningar om att tävla men avböjde och tyckte verkligen det var oerhört roligt. Jag tillhörde en utav dem bästa och snabbaste i gruppen. Förstå mig dock rätt, de flesta av oss var på en amatörnivå. Det fanns dock ett par väldigt duktiga i min grupp! Majoriteten av de jag simmade med var också ett par år yngre än mig men detta var enda gruppen jag kunde simma i. Alternativt byta till en ännu mer amatörgrupp där det inte verkade vara någon som helst ordning. I samma veva utbildade jag mig som siminstruktör och började att arbeta som simtränare för barn på simskolenivå. De flesta barnen jag tog hand om var mellan 4-7 år gamla. Vanligtvis börjar man med de lägsta grupperna och jobbar sig uppåt. Jag arbetade tre dagar i veckan, efter skolan på måndagar och onsdagar samt hela söndagseftermiddagen efter min träning. Jag spenderade alltså ganska mycket timmar i simhallen, det blev som ens andra hem. När jag började arbeta som siminstruktör blev jag också tillsammans med min dåvarande pojkvän som också simmade men på en betydligt högre nivå. Där pratar vi elitnivå med träning sex dagar i veckan och oftast dubbelpass varje dag. Jag minns när jag precis började arbeta som simtränare och befann mig i barnbassängen sidan om den stora bassängen. Jag var inte ensam om att alltid spana på elitsimmarna i bassängen sidan om. Vi alla försökte vara diskreta för att inte göra det uppenbart men det syntes på långa vägar hur vi stod och dreglade. Det går ungefär att jämföra med ett mulligt barn som stirrar på bakelserna i bagerifönstret, det syns på långt håll. Många av det tjejerna jag jobbade med var i samma ålder och det var såklart spännande att spana in killarna. Det var den åldern då man tyckte att killen med mest definierade magrutor var den mest attraktiva. Jag började jobba som teknikinstruktör och lärde ut äldre barn. Dessa barn var någonstans mellan 9-13 år och hade nu tagit beslutet att fortsätta efter simskolenivån och var alltså där i syfte att lära sig tekniken bättre. Detta var en position många av oss instruktörer strävade efter för det innebar att vi slapp stå och frysa i bassängen i flera timmar och kunde istället gå uppe på kanten med kläder på. Jag var väldigt omtyckt av många föräldrar och redan då var det tydligt att jag ger alltid 110% när jag arbetar för att göra ett så bra jobb som möjligt. När det tog slut mellan mig och mitt ex blev det alldeles för jobbigt att alltid stöta på honom i simhallen hela tiden. Då vår historia slutade med ett triangeldrama där han träffade en utav badvakterna som också var en siminstruktör som jag arbetade tillsammans med beslöt jag mig för att lämna simhallen. Det var för påfrestande att ha henne på en position ovanför mig samt alltid behöva se honom antingen arbeta som badvakt alternativt vara i bassängen och ha simträningen. Jag hittade även gymmet och vikterna och simningen var inte längre en prioritet för mig. Min favorittränare skulle dessutom sluta att träna oss så jag såg ingen mening med att vara kvar. Så med andra ord tog det en ganska stor vändning. Från att spendera flera dagar i veckan i simhallen till att aldrig gå dit mer. Det var mycket av dem tankarna som passerade i mitt huvud när jag satt och kollade på tjejernas simlektion. Ibland saknar jag att vara simlärare, det är ett beundransvärt arbete och dessvärre får de flesta av oss betala oerhört dåligt för det otroliga arbete som vi gör. Vi lär ett barn att simma, möjligheten av kunna ta sig upp ur vattnet om man faller i sjön på sommaren, en möjlighet att överleva. Det är roligt att se ett barns utveckling! För vi träffar dem trots allt varje vecka under flera veckors tid, mycket sker under den perioden. Jag undrar hur mitt liv sett ut om jag var kvar i Sverige och Helsingborg. Kvar i simhallen med träning tre gånger i veckan. Kvar i bassängen flertal timmar om eftermiddagarna för att lära barn att simma. En sak är säker och det är att jag garanterat inte hade varit hälften så lycklig som jag är nu.. Trots det far tankarna iväg ibland. Tänk så mycket vi hinner uppleva under den tiden vi vandrar på jorden.

Förberedd er på ett inlägg med bilder i mängder! Tisdagen den 18:onde oktober. Klockan 11:30 kom en buss till hotellet och hämtade mig och Johnny. Vi blev körda till flygplatsen och fick träffa piloten som skulle flyga vår helikopter. Kort därefter blev vi vägledda till vår helikopter och fick hoppa in. Då Johnny flugit ett par gånger förut fick jag lov att ta framsätet för bästa utsikt. Vi blev stillastående en stund medan piloten startade upp helikoptern och det blev minst sagt otroligt varmt därinne. Därefter fick vi ta på oss hörlurar och sedan bar det av! Det tog cirka 15-20 minuter att flyga ut till Whitehaven beach. Piloten åkte inte raka vägen utan flög runt över havet för att vi skulle få ut så mycket som möjligt av vår flygtur. Det var verkligen helt fantastiskt att få se allting ifrån ovan. Vi såg även ett par sköldpaddor vilket såg ett som en stor, brun fläck i havet. Jag tyckte dock det var ganska jobbigt att det bullrade så mycket. Johnny sa att det inte var meningen att det skulle vara högljutt och antagligen så tryckte mina solglasögon ut hörlurarna vilket medförde att ljud utifrån kom in. När vi landat förberedde piloten picknicken som vi beställt. Han la ut en filt, satte upp ett stort parasoll och gav oss en kylväska med maten. Därefter tog han sig ryggsäck, gick iväg och sa att han skulle komma tillbaka om drygt 1.5 h. Jag och Johnny gick direkt ut i det kristallblå vattnet och badade en lång stund. Whitehaven Beach är flera kilometer lång så närmsta person var en bra bit ifrån oss, det kändes med andra ord som vi hade en liten privat del av stranden. Vi båda var nyfikna att se vad för mat som var nedpackat och vi blev glatt överraskade. Två stycken stora baguetter med diverse tillbehör så som tomat, sallad, zucchini, rödlök, morötter, ost samt skinka och rostbiff. Det fanns även uppskuren frukt, kex med ost, kakor och muffins. Vi fick också en flaska champange samt vattenflaskor. Vi blev verkligen glatt överraskade! När vi var mätta och belåtna kom piloten tillbaka, Johnny passade på att doppa sig en gång till och därefter var det dags att hoppa in i helikoptern igen. Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse och utan tvekan höjdpunkten på hela resan. Det var en stor överraskning att Johnny plötsligt bestämde att vi skulle ha en privat helikoptertur istället för att åka en båt med flertal andra besökare. Det var dock väldigt uppskattat från min sida och det kändes speciellt att få dela denna upplevelse enbart med Johnny och inte flertal andra turister. Tackar min fina Johnny för denna fantastiska upplevelse. Den vita sandstranden var helt magisk, vattnet var otroligt vackert, maten var högt över våra förväntningar och det var helt enkelt bara en otroligt mysig dag tillsammans med min bättre halva. Brukar påtala att Johnny skämmer bort mig alldeles för mycket och detta är sannerligen en upplevelse jag sent kommer att glömma.

Min morgon startade i vanlig ordning 05.20 och en kort stund senare var jag på gymmet. Bröst stod på dagens schema och jag lyckades öka i vikt på två övningar vilket gjorde mig glad. Ska sanningen fram har jag kört på samma vikter i EVIGHETER, verkligen evigheter. Vi pratar månader och även år. Ganska uppenbart att jag inte utvecklas särskilt mycket då jag stannar i min bekvämlighetszon istället för att pusha mig själv. Jag hoppas att jag och Johnny kommer kunna träna ihop en del när han är hemma igen i Melbourne, det är alltid enklare om någon annan pushar en samt passar i övningar som bänkpress. Strax innan klockan sju var jag tillbaka och i samma veva vaknade barnen. Båda tjejerna är så duktiga när det kommer till att klä på sig själva och vill absolut inte ha hjälp. Det går också väldigt fort att servera frukost till bara två barn och dem är duktiga med att ha maten på tallriken och inte över hela golvet. Därmed behöver jag bara torka av bordet lite, knappt det.. Inte sopa hela golvet för det är smulor överallt. Tom och Chloe var tvungna att lämna vid halv sju för att dem hade en tid hos läkaren för att göra tester inför Singapore flytten i januari. Jag tog med flickorna i vagnen och gick till dagis. Det var en skön promenad för solen sken! Promenaden till dagis är härlig för största delen av promenaden är runt en sjö. När jag lämnade av dem 08:45 promenerade jag hemåt igen. Passade på att lyssna på en P3 dokumentär, lyssnade på hedersmordet kring Abbas Rezai som skedde år 2005. Ett mord jag tidigare inte hört talas om men som tydligen skakade om Sverige rejält. Klockan 11 kom en kille för att kolla solcellerna på taket och jag gjorde mig i ordning för att hitta en nagelsalong. Jag gjorde akrylnaglar innan vi åkte till Hamilton Island men jag har haft dem i så många veckor nu att det ser hemskt ut. Tyvärr har jag googlat som en galning men inte lyckats hitta ett ställe som gör akryl i St Kilda området, enbart shellac/gellack eller SNS. Tog en promenad runt St Kilda och lyckades till sluta hitta en salong på en gata min vän tipsade mig om. Satt där i EVIGHETER. Det var minst sagt konstig service. Det var tre tjejer där och alla tre var från Vietnam vilket betyder att det enda dem gjorde var att prata med varandra, på ett språk jag inte förstår. Tjejen som gjorde min naglar hade även sin 10 månaders son med sig så plötsligt reste hon sig för att byta hans byxor eller prata i telefon eller fila hennes egna naglar. Så det tog minst sagt tid! Jag blev dock nöjd med naglarna och dem var duktiga på det dem gjorde. Hon rekommendera mig att prova metoden SNS då det är mer skonsamt för naglarna än akryl/gel. Joel frågade om jag ville ses för att äta lunch någon gång efter tolv. Jag kom dit vid 12 och lämnade 13:20, så det tog minst sagt tid. Skyndade mig för att möta upp stackars Joel som fick vänta, måste varit hemskt att vänta ute i 27 graders värme vid havet! Vi gick ner till en restaurang precis vid havet som hette Republica. Vi hade en trevlig stund och jag skrattade så mycket när han berättade om helgens bravader och alla medelålders kvinnor som försökt ragga upp honom på dansgolvet. Grilled chicken, BBQ corn and black eye peas with almond cream. Jag kom hem för drygt en timme sedan och Chloe och tjejerna bör vara hemma när som. Chloe sa åt mig redan i morse att jag inte behöver planera något till middag då dem med största sannolikhet kommer packa en picknick och gå ner till stranden. Det har varit en fantastiskt dag vädermässigt så kvällen kommer nog bli kanon!

Förra måndagen bakade jag en äpple och rabarberpaj till mig och Johnny. Tyvärr är jag långt ifrån lika duktig på att baka som min storasyster Amanda och även om det smakar okej så ser det ut som något katten dragit in. Jag hittade dock receptet på min systers blogg och pajen blev jättegod. Att äta äpplepaj känns som typisk svensk sommar och därför beslöt jag mig för att baka det. Jag tycker det är så roligt att Johnny vill prova de typiska husmanskost rätter som jag blev uppvuxen med. Jag har gjort köttbullar med potatismos, brunsås och lingon. På svenska kyrkan lyckades vi köpa Knorrs brunsås i pulverform, på IKEA hittade vi lingonsylt och vi köpte också med oss Läkerol, skånsk senap på tub samt Kalles Kaviar från svenska kyrkan. Läkerol var ingen höjdare hos Johnny och kaviar var ännu värre. Jag hade med mig en påse Ahlgrens Bilar ner till Australien och det åt jag och Johnny en kväll. Vi köpte också Gott och Blandat samt Polly när vi besökte Sydney. Har även lagt en beställning på ytterligare 10 påsar pepparkakskrydda då jag gett Johnny alla tre påsar som mamma skickade ner till mig. Jag ser framemot julen detta året! Det ska bli så roligt att laga svenska julmat samt bjuda på pepparkakor, lussebullar och schackrutor.  Denna julen kommer antagligen bli den bästa julen utomlands, tredje året i rad.

Söndag 31 oktober. Vaknade runt sex på morgonen av att flickorna sprang utanför min dörr. Beslöt mig dock för att stanna kvar en stund till i min säng innan jag hörde små knackningar på min dörr. In kom två stycken små flickor och kröp ner under täcket med mig, antagligen ganska nyfikna på att starta dagen och ta reda på vem denna människa är som ska ta hand om dem de kommande åtta veckorna. Vi gick upp tillsammans, klädde på oss och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta frukost. Chloe hade lagt märke till mitt frukostalbum på Facebook där jag lagt upp bilder på alla mina frukostar i Melbourne. Hon tyckte därför att det var en utmärkt ide att gå ut och äta frukost tillsammans på vår första morgon tillsammans. Tanken var att cykla tillsammans då både Tom och Chloe ägnar mycket av sin lediga tid med att cykla flera mil. Jag tror att Tom äger sex stycken cyklar, detta är alltså ett stort intresse för honom. Barnvagnen funkar som en trailer som jag kan spänna fast bakom cykeln om jag vill ta en cykeltur med barnen. Den kan även fungera som en vanlig vagn samt kan man sätta ditt ytterligare ett däck och då förvandlas den till en löparvagn. Som ni säkerligen förstår lever denna familjen ett väldigt hälsosamt och aktivt liv. Dessvärre var himlen väldigt mörk så vi beslöt oss för att hoppa in i bilen. Vi åkte förbi barnens dagis som ligger i området South Melbourne, cirka 4-5 kilometer från deras hus. Vi körde därefter runt hörnet för att besöka St Ali och äta frukost. Scrambled eggs, merquez spicy lamb sausage, avocado, chickpeas, chili and coriander salad served on sourdough toast. Tom åkte vidare för att hämta upp ett par saker och jag gick tillsammans med Chloe och flickorna till South Melbourne market. Jag har aldrig varit här förut men jag var duktigt imponerad. Jag älskar marknader! Jag tycker om att det finns möjlighet att köpa färsk frukt från små butiker där alla frukter ser så färgglada och saftiga ut. Möjlighet att köpa kött, fisk och delikatesser över disk. Det känns ganska lyxigt att köpa mat så och det kostar förvånandsvärt inte en förmögenhet som man kan tro. Det känns också lite mysigt att få frukt och grönt packat i en gammal grönsakslåda, även om det är otympligt att bära, haha! Vi promenerade vidare med vår stora låda till Coles för att köpa resterande matvaror. Både jag och Chloe skrattade gott när vi insåg att den maten hon la i korgen hade jag valt och tvärtom. När jag tog en yoghurt skrattade hon och sa "Gud vad läskigt, det är precis vad jag hade valt!" och jag kände detsamma med allt hon tog. Sockerfritt, fullkorn, kalorisnålt, låg fetthalt osv osv. På eftermiddagen sprang Chloe en runda och jag gick till gymmet för att köra ett benpass. Avståndet till gymmet är ungefär detsamma som i Essendon vilket är skönt så jag inte behöver gå uppe tidigare på morgonen. Därefter tog jag med flickorna i trailern och tog en runda på cykeln. På så sätt fick Tom och Chloe tillfälle att packa upp och komma i ordning. Kvällens avslutades med en promenad och telefonsamtal till min fina Johnny. Det känns galet att det gått tio månader sedan första gången jag träffade honom.. Och nio månader sedan vår första dejt! Han har varit med under större delen av min tid i Australien. Han har fått ta del av min tid hos familjen Cham till att plocka apelsiner i fyra månader och ny flytta in i en ny familj.. Han vet med andra ord ALLT och han är definitivt den först människan jag vänder mig till när något hänt, allt bra och allt dåligt. Jag är så långt hemifrån Sverige och min trygghet med familj och vänner. Trots det känner jag mig väldigt hemma här och Johnny har definitivt blivit min trygghet. Han är sannerligen otroligt viktig för mig.

God kväll! Jag läste precis igenom min blogg och insåg att de senaste dagarna har jag bara uppdaterat om Hamilton Island... Med andra ord har ni noll koll på vad som händer i mitt liv och vad som hänt under de senaste sex dagarna! På fredagskväll bestämde jag mig som sagt för att springa iväg till gymmet och köra ett sent kvällspass. Jag kom hem ganska sent och mötte Joel i dörren. Vi satt uppe och pratade till klockan var efter midnatt. Tanken var att jag skulle följa med honom klockan sju på lördag morgon och köra ett boxningspass tillsammans med hans tränare, det la vi dock på hyllan ganska omgående när vi insåg hur mycket klockan var. Det var dock väldigt trevligt att sitta uppe och prata en stund. Under mina dagar hos Johnny insåg jag att jag definitivt inte vill flytta hemifrån och ensam in till en lägenhet, så himla ensamt. Jag är väldigt positiv till att ha någon att dela med!

---

Lördag morgon sov jag väldigt länge, jag kände att jag fick passa på då jag skulle flytta till min nya aupair familj under eftermiddagen. Det var lite osäkert om jag skulle komma på lördagen eller söndagen den 30/11 som vi bestämde från allra första början. Min nya aupair familj har varit iväg under 105 dagar och rest runt hela västra sidan av Australien i en husvagn, så himla häftigt! Dem kom hem på lördag morgon så när dem ringde mig vid tio var dem i full gång med att packa upp och flytta tillbaka in i deras hus som dem hyrt ut under dessa månader. Det var som sagt osäkert om jag skulle komma på lördag eller söndag då kollektivtrafiken ner till Johnnys lägenhet är väldigt dåligt. Man måste gå cirka 2.5 km till närmsta spårvagnsstation och det är ingen lätt match med stora resväskor. Dessutom var det lördag samt Melbourne Cup så det skulle kosta mig en förmögenhet med taxi. Chloe och Tom bestämde sig dock för att dem skulle komma och hämta mig under eftermiddagen när dem kommit lite mer i ordning, alternativt betala för en taxi till tågstation så jag kunde åka in till stan kommunalt. Jag spenderade min förmiddag med att packa ihop det sista samt gråta floder. Ska sanningen fram såg jag verkligen inte fram till att flytta in en ny familj och återigen starta om från ruta ett. Jag vill inte lämna Johnnys lägenhet för den platsen har blivit lite av en trygghet för mig då jag flyttat fram och tillbaka väldigt mycket de senaste månaderna. Med andra ord hade jag en ganska olycklig morgon och kände mig väldigt nedstämd. Så mycket blandade känslor när man ska flytta in någons familj. Rädslan att dem ska behandla en illa, funderingar kring var dem sätter ribban och vilka förväntningar dem har, rädslan att bli totalt överkörd och inte kunna säga ifrån och därmed känna sig väldigt obekväm. Mycket som snurrar i huvudet.. Jag planerade att gå till gymmet men i samma veva kom Joel hem och undrade om jag ville ta en promenad upp till Keilor och äta lunch. Jag kände att det var bättre att komma ut och umgås med någon än att sitta och gråta på deras soffa. Sagt och gjort knöt vi på våra löparskor och började vår promenad, det var fantastiskt väder. Joel åt lunch och jag höll honom sällskap och jag tog tillfället i akt att ventilera ut alla tankar jag haft under morgondagen. Gud vad fantastiskt det är att bara få prata med någon när man är upprörd! När jag berättade för Joel att jag eventuellt skulle åka tåg till stan erbjöd han sig direkt att skjutsa mig. "Du kan ju inte åka tåg med alla dem resväskorna!" Alla två, ska tilläggas... Hur som helst gick vi tillbaka hem, packade in mina väskor i bilen och styrde mot mitt nya hem - St Kilda. Lite saker lämnade jag dock kvar hemma hos Johnny. Lyckligtvis har jag ingen förebild av rummet, det var en enda röra med saker högt och lågt och resväskor över hela golvet. Förlåt Johnny! Jag möttes av hela familjen i dörren och blev varmt välkomnad. Dem visade mig runt i huset och därefter fick jag tillfälle att packa upp alla mina saker. Jag hatar att leva i en resväska så jag vill helst komma i ordning direkt, saker och ting på rätt plats. Ordning och reda som mamma hade sagt! På kvällen tog vi en promenad ner till stranden och på vägen hem beställde vi mexikanskt till middag. När flickorna gått och lagt sig satt vi ner och gick igenom de kommande två månaderna och vad som kommer att ske. Tom åker till Singapore nästa tisdag och är iväg under två veckor. Därefter kommer Johnny hem och dem var så himla mån om att jag skulle få så mycket tid som möjligt med honom vilket uppskattas något enormt mycket. Därefter återstår bara tre veckor och sen är det jul, galet! Min nervositet la sig ganska omgående när jag klev in i huset. Min oro över att inte kunna fortsätta träna på morgonen innan jag börjar jobba försvann också när dem sa att det var inga som helst problem. Båda föräldrarna tränar nämligen också på morgonen och därför var jag orolig att jag skulle behöva uppoffra min dagliga rutin. Så mycket magknip för ingen anledning! Nåja, det var min lördag och första eftermiddag hos familjen Ibbott!

Måndagen den 17:onde oktober. Runt halv nio på morgonen satt jag och min bättre halva ute på balkongen och åt frukost. Man får passa på medan man har en sådan fantastisk utsikt! Som vanligt fick vi besök av kakaduorna som var väldigt intresserad av att se vad som fanns i våra skålar. Därefter var det dags att smörja in sig ordentligt med solskyddsfaktor samt ta på bikini och packa vår väska. Dagens äventyr var nämligen att åka ut med en båt till The Great Barrier Reef och snorkla! Att få se barriärrevet har varit på min bucketlist så länge jag kan minnas.. Redan som litet barn stod detta högt på mina lista och jag minns än idag hur förkrossad jag blev när min kardiolog talad om för mig att jag inte får lova att dyka med tuber på grund av mitt blåsljud i hjärtat. Gud vad ledsen jag blev! Lyckligtvis lyckades min fina Johnny förverkliga en utav mina barndomsdrömmar även om det var med snorkel istället för syrgas.. Och det kändes sannerligen speciellt att få dela detta ögonblick med honom. Titta på denna vidriga varelse. Hur kan man inte bli livrädd?! Båtresan tog ett par timmar och det serveras frukt och kex till förmiddagsfika. När vi val kom fram till barriärrevet så sattes båten ihop med en plattform ute i havet. Denna plattform såg också ut som en liten båt och här fick vi hämta all utrustning inför dykningen. Vi fick ta på oss heltäckande dräkter för att skydda oss mot djuren. Vi fick också cyklop, snorkel och simfötter. Precis när vi skulle hoppa i startade Johnny sin GoPro och trots att han hade fulladdat den innan vi åkte blinkade batteriet.. Så tyvärr har jag inte bilder ifrån när vi snorklade. Havet var otroligt salt och det gjorde mig verkligen illamående så fort jag råkade få in lite vatten i munnen. Trots att jag har simmat under flera år så var det otroligt svårt att simma på öppet hav. Kändes som jag bara flöt längre och längre ut och när jag försökte simma inåt kom jag ingenstans, det var med andra ord ganska bra träning. Nu till själva dykningen! Till min stora besvikelse var det inte alls lika färgglatt som jag hade föreställt mig.. Jag hade föreställt mig att det skulle se ut som Hitta Nemo filmen eller som alla de bilder man ser på Instagram. Istället såg det väldigt grådaskigt och brunt ut. Speciellt många fiskar såg jag inte heller. Ingen av oss stannade alldeles för länge i vattnet då det var ganska tungt att simma, det var inte alls lika vackert som förväntat och mitt cyklop envisades med att släppa in vatten samt imma igen oavsett hur mycket jag spände åt bandet runt huvudet. Vi gick upp och ner i ett litet rum under plattformen där man kunde se under vattenytan. Vi såg ett par fiskar! Därefter serverades det buffe till lunch och vi passade på att njuta av solen ute på däck. Ingen av oss var särskilt sugna att hoppa ner i vattnet igen utan vi beslöt oss för att åka ut med en liten båt där man gick ner ett par trappsteg för att vara under vattenytan. Därefter åkte vi ut till korallrevet och en guide berättade vad vi såg. Hon talade också om att ett friskt och bra korallrev är grått/brunt i färgen och det vi ser på bilder stämmer inte överens med verkligheten. Fotografer använder ljus och blixtar för att få korallerna att bli så färgglada. Båten som tog med oss ut för att se korallrevet. Därefter var det dags att kliva ombord på båten igen och åka tillbaka till land. Jag och Johnny satt uppe på däck hela resan, solade och njöt av värmen. Då det blåser en hel del blir det lite kyligt men man luras då solen står på och steker mot huden. Vi kom tillbaka vid fem så det var en heldagsaktivitet. På kvällen gick vi till puben för att äta middag och det var trivia kväll! Jag, Joel, Jess och Johnny var i ett lag och resterande i det andra laget. Jag kunde ungefär bidra med två stycken svar, det var nästintill pinsamt. Där och då insåg jag att jag är ett par yngre samt att jag inte är särskilt allmänbildad... Jag höll på att frysa rumpan av mig på puben då dem hade en fläkt precis vid vårt bord. Framåt slutet av kvällen satt jag nästan och sov vid bordet. Denna tös är inte van att vara uppe till midnatt! Hjärtat slår volter av kärlek till denna fantastiska människa. Tack för att du förverkligade en utav mina största drömmar ❤️