Fredag 18:onde november: Vaknade med ett stort leende på läpparna och ville helst bara sova bort hela dagen för att få tiden att springa fram till kvällen då Johnny var tillbaka i Melbourne. Istället promenerade jag tjejerna till dagis och promenerade runt andra halvan av sjön tillbaka, en promenad på lite mer än nio kilometer. Inte illa att starta morgonen med nästan en mils promenad! Efter att jag fått frukost i magen drog jag på mig ett par cykelshorts och började röra mig mot shoppingcentret Highpoint som ligger utanför Essendon. Tips från coachen! Bär alltid vadderade cykelshorts under längre cykelturer om du vill slippa en otroligt obekväm ömhet i dina nedre regioner. Jag cyklade fel och det tog ett tag för mig att komma fram men det gjorde inte så mycket då jag hade hela dagen på mig. Jag behövde nämligen inte hämta tjejerna på dagis då deras morföräldrar skulle hämta dem så dem kunde sova över där en natt. Kom fram till Highpoint och fick med mig en topp, två par kjolar samt underkläder ifrån butiken Brasnthings som jag verkligen älskar. Däremot älskar jag inte priserna dem har och ibland är det bra att jag betalar i dollar istället för svenska kronor. Det känns inte så dyrt att betala 150 dollar istället för 1030 kronor. Okej, nu fick jag lite ångest när jag insåg hur mycket pengar jag spenderade på bara underkläder, pju! Toppen jag köpte. Efter spenderat bra mycket längre tid än planerat på Highpoint cyklade jag hemåt. Under hela cykelturen lyssnade jag på podcasts. Bland annat en med Danny Saucedo och om han period i livet när han mådde som absolut sämst på grund av prestationsångest, nya kändislivet osv. Lyssnade också på en podcast med en tjej som minst sagt var sexuellt förvirrad. Han föddes som pojke och gick ut som homosexuell under sina tonår. Testade på att vara dragqueen och bestämde sig för att han ville göra en könskorrigering och byta till ett tjejnamn. Gick igenom hela operationen men var fortfarande ganska förvirrad och var inte säker på om det var rätt beslut. Insåg att hon nog var bisexuell också... Ja, det vara en intressant podcast och ganska rolig men herregud vad förvirrande. Cyklade hemåt, duschade, packade min väska och begav mig till Keilor och till Johnnys lägenhet. Kom dit betydligt mycket senare än jag tänkt men det gjorde ingenting då Johnny fortfarande inte var hemma. Som ni säkert förstår var glädjen total när han äntligen klev in genom dörren och jag fick krama om honom igen. I de stunderna känns alltid 23 dagar som en enkel match och som att tiden bara sprungit iväg. Till skillnad från dagen då han åker tillbaka igen och 23 dagar känns som en oändlighet.