Förra tisdagen ställde jag mig i köket tillsammans med tjejerna för att baka inför Sadies födelsedagskalas som var på lördagen. Vi bakade fyra olika saker. Vi gjorde "Honeyjoys" som är cornflakes mixat med smör och honung. Jag har aldrig provat med honung förut, när jag var liten brukade vi göra dem med choklad. Minns fortfarande en gång när jag gjorde det hemma hos farmor och farfar, busenkelt att göra men oj vad roligt det är som liten att få hjälpa till. Därefter gjorde vi en nötbar följt av "rumballs". Man köper en färdigbakad fruktkaka, det liknar ICAS mjuka pepparkaka till formen då den är rektangulär. Du smular därefter sönder kakan och blandar med smält choklad samt rom. Vi delade satsen i två delar så halva blev alkoholfri. Därefter rullar man dem till små bollar och doppar i riven kokos, krossade digestivekex samt chokladströssel. Detta är tydligen populärt till julen! Ett par timmar senare när vi hade bakat så mycket så hade flickorna fått nog av bakande och ville enbart hjälpa till att doppa de färdigrullade bollarna i tillbehören. Mellan varven lyssnade dem också på musiken till Frost och dansade! Jag städade upp och städade sedan hela nedanvåningen då det var min städvecka. Flickorna såg en film och lekte med sin leksaker under de två timmarna jag städade. Därefter bakade jag den sista nötbaren och därmed var vi klara med allt bakande inför kalaset. Det två stycken olika nötbarer innehöll olika fröer, nötter, rissirap, jordnötssmör, honung, torkade tranbär med mera. Båda två blev otroligt goda och jag måste sno receptet av Chloe för det är definitivt något jag kommer att baka igen.

God kväll söndag! Det har gått ett par dagar sedan jag skrev, betydligt många fler dagar än vad jag trodde. Dagarna springer förbi och på onsdag flyttar jag ut ifrån familjen Ibbott i området St Kilda och flyttar hem till Johnny och Joel i Keilor. Jag saknar den norra delen av Melbourne - Essendon och Keilor, trivdes oerhört bra däruppe. Det har inte riktigt gått upp för mig att Johnny kommer hem på onsdagkväll och därefter är han klar med detta flyg in/flyg ut arbetet. Helt galet att han ska säga upp sig och därmed kommer vi inte längre behöva spendera tre veckor i månaden ifrån varandra, inga fler känslomässiga och jobbiga avsked, vi slipper att inte kunna kommunicera med varandra under 12 h varje dag när han arbetar. Det kommer att bli en sådan stor förändring. Jag är så otroligt exalterad och spänd inför vad som komma skall och jag har verkligen längtat efter denna dag! Förra fredagen gjorde Bella och Sadie deras sista dag på dagis och därmed har dem varit hemma hela veckan tillsammans med mig. Veckan som gått har därmed varit ganska intensiv. Trots att tjejerna är otroligt väluppfostrade, duktiga på att underhålla sig själva samt självständiga är det fortfarande mentalt påfrestande att vara med barn en hel dag. Jag har därmed varit ganska trött denna veckan. Sadie hade barnkalas i lördagsmorse och cirka 30 barn samt 30 vuxna kom och det har varit väldigt mycket förberedelser under hela veckan. Jag tog med mig flickorna och gjorde en storhandling en morgon, jag har hunnit med att städa hela huset, vi har bakat två olika nötbarer, cornflakes med honung (precis som cornflakes som man mixar med smält choklad och låter stelna), två olika sorters choklad/fruktkaka bollar med och utan alkohol samt "frog in the pond" vilket är jelly och när det stelnat sätter man i en chokladgroda. På fredagskvällen stod jag och poppade popcorn för alla gäster med hjälp av en popcornmaskin. I lördagsmorse klockan halv sju stod jag också i köket och gjorde "fairybread" vilket är typiskt australienskt och det är vitt toastbröd med smör och därefter häller man på strössel och skär i trianglar, oerhört märkligt. Två stora fat med frukt samt en bricka med tre olika ostar, kex och dipp. Chloe fick med sig en stor låda muffins hem från arbetet och dessutom fanns en stor chokladtårta. Det fanns alltså mat i mängder men förvånansvärt nog så blev det inte oförskämt mycket mat över. Toms föräldrar flög hit ifrån Hobart och kom hit i torsdags efter lunch. Jag fick därmed flytta utifrån mitt rum och ner till vardagsrummet så en del utav veckan har gått åt till att packa ner mina saker och försöka organisera mina resväskor. Dem flyger hem igen på tisdag eftermiddag men då jag flyttar ut på onsdag insåg jag att det var enklast att bara packa ner alla mina saker. Förra helgen spenderade jag i Essendon hemma hos familjen Cham. Jag åkte upp på fredag eftermiddag och följde med mormor Helen och hämtade Hugo och Spencer ifrån skolan. Dem blev glatt överraskade av att se mig på skolgården. Vi åkte till frisörsalongen så pojkarna fick klippa sig och avslutade det hela med att besöka ett cafe för att dricka kaffe och pojkarna åt glass. Spenderade resten av eftermiddagen och kvällen hos familjen Cham och strax innan läggdags körde Helen hem mig till Johnnys lägenhet. På lördag morgon gick jag ut och åt frukost tillsammans med Joel på ett cafe som ligger i Niddrie, förorten mittemellan Essendon och Keilor. Det var god mat och portionerna var verkligen enorma. Inte ofta jag lämnar mat på tallriken men jag kunde verkligen inte äta upp. Dessvärre dröjde det inte länge innan min mage började bråka och jag var tvungen att springa på toa. Jag åkte tillbaka hem till Johnny och vilade en stund innan det kändes bättre. Då jag gick jag upp till läkaren i Niddrie och fick ett nytt recept på p-piller och därefter fortsatte jag till Essendon och hem till familjen Cham. Kom dit runt tolv och lämnade strax efter sex. Det var en intensiv dag och jag var helt slutkörd när jag stängde dörren bakom mig. Det var otroligt roligt att se pojkarna igen men dem har förändrats mycket. Just nu förstår jag inte hur jag lyckades ta hand om fyra killar under 6.5 månad. Kanske förklarar varför jag lyckades gå ner så mycket i vikt, otroligt stressiga och långa dagar för att hinna med allt. Spenderade hela min söndag i sängen då min mage fortfarande inte var bättre och illamåendet var förjävligt. Jag har haft problem med magen under så pass många år men aldrig har jag besvärats av att vara illamående hela tiden. På kvällen pallrade jag mig dock iväg för att äta middag tillsammans med Johnnys kompisar då det var Jacquis födelsedag. Vi gick till en italiensk restaurang vid namn Rosetta som ligger i samma byggnad som hotellet Crown i Southbank. Något överklass och oerhört dyrt att betala 550 kronor för lite pasta om man arbetar som aupair och enbart har fickpengar. Vi hade dock en väldigt trevlig kväll och magen sparkade inte bakut när jag åt, lyckligtvis! Jag skrattade så jag hade ont i magen när dem lämnade av mig efter middagen, otroligt härliga människor. Startade min morgon med att köra intervaller på stairmastern följt av en timmes promenad runt sjön, otroligt skönt. Resten av dagen har gått åt till att packa min väska med ännu mer kläder och slå in julklappar och skriva kort/rim. Chloe sorterade ut deras camping saker och gav mig en gasspis med en gasflaska, tallrikar, muggar, bestick och lite annat smått och gott inför min och Johnnys roadtrip. Hon sorterade också ut massor av kryddor och oöppnade rengöringsmedel som hon gav till mig och Johnny, perfekt till när vi flyttar in. Det finns så mycket som dem inte kan ta med sig till Singapore och istället för att kasta så är det ju helt klart bättre att ge till någon som har användning för det.

Onsdag 7/12. Jag var så otroligt trött när alarmet ringde att jag beslöt mig för att somna om istället för att gå till gymmet. Det är viktigt att lyssna på kroppen och det berodde definitivt inte på lathet. Jag är otroligt aktiv mer eller mindre sju dagar i veckan. Jag är på gymmet minst fem dagar och veckan och är utöver det väldigt hurtig under dagarna med promenader och cykelturer. Men just denna morgon sa kroppen att sömn var viktigare. Däremot älskar jag att starta min morgon med träning och det känns inte helt rätt om jag går direkt från sängen ner till köksbordet och ska äta frukost. På så sätt sitter en del utav mitt ätstörda beteende kvar, känslan av att jag måste träna för att få lov att äta. Att jag måste förbränna det jag stoppar i magen. Trots att jag har kommit en lång bit på vägen och det är flera månader sedan jag beslöt mig för att bryta mitt självdestruktiva beteende så har jag fortfarande dagar när hjärnspökena träder fram. Och det är helt okej.. Det kommer att ta tid! Att ha en dålig relation till mat under flera års tid kommer inte att försvinna genom att knäppa med fingrarna, det kommer att vara en berg-och-dalbana somliga dagar. Det viktigaste för mig är att arbeta för att hitta en balans. En balans som innebär att jag kan äta en skål med glass utan att känna att min dag är förstörd och att jag lika bra kan fortsätta trycka i mig snabba kolhydrater och sockerrika livsmedel. För om jag tappar min telefon i marken, inte ställer jag mig och trampar på den också? Precis samma tänk strävar jag att få med maten, bara för att jag åt en sak betyder inte det att jag måste trycka i mig 10 saker till. För då blir det bara en hets i mitt huvud och jag gör det enbart för att straffa mig själv. Straffa mig själv för att jag inte lyckades stå emot och tillslut åt en skål med glass. Hur som helst är dagen inte förstörd för att jag äter något utöver det som jag anser är "tillåtet" och det måste jag lära mig förstå. Det är också något jag arbetar hårt med - Att inte sätta stämplar på livsmedel som är förbjudna alternativt tillåtna. Allting i rätt mängd. Däremot väljer jag aktivt att avstå från en del livsmedel för att jag inte anser att jag behöver äta godis och kakor sju dagar i veckan. Det är inte hälsosamt för någon. Ett annat viktigt mål för mig är att sluta kompensera för vad jag ätit. Trots att det var många månader sedan jag slutade spy upp min mat så har jag fortfarande en tendens till att kompensera genom att träna mer alternativt skippa en måltid. Jag har kommit långt på vägen men jag har ett stort steg kvar. Jag bestämde mig för att cykla med barnen till dagis. Dem tycker det är så roligt att åka i trailern bakom mig och det är minst sagt ett träningspass! Det är tungt att släpa på vagnen samt två små knoddar. 8.5 kilometer är det fram och tillbaka till dagis. När jag kom fixade och donade jag lite innan jag begav mig ut på en cykeltur. 4 mil blev det längs stranden! Solen lös och det var ganska varmt. Dock inte så pass varmt att jag var orolig över att jag skulle bränna mig. Därmed skippade jag ta solkräm på axlar, bröst och rygg och tog bara i ansiktet. Detta fick jag såklart ångra. När jag kom hem kände jag hur varm huden var och jag kunde se hur solbränd jag var på mina lår där mina shorts suttit. Aj aj.. Jag lagade lunch, en omelett med kyckling, spenat och spagetti. Ja, ni läste rätta och nej det var inte en konstig mix. Jag behövde kolhydrater efter 4 mils cykling och orkade inte koka ris och ville inte äta bröd så jag tog lite spagetti som redan var kokt, kalasbra! Jag åt min lunch ute på balkongen och använde trälådan som ett bord. Så glad att Chloe lovat att jag kan få dessa trälådor när dem flyttar! Resten av eftermiddagen tog jag det lugnt, kollade ett par avsnitt av "Wahlgrens Värld" samt sov en stund. Därefter promenerade jag och hämtade barnen. Jag ångrade mig ganska fort för det var så himla varmt ute och solen brände otroligt mycket på min redan solbrända hud. Tips från coachen, ta alltid solkräm oavsett temperatur! Jag är förvånad att jag inte bränt mig särskilt mycket under den tiden jag befunnit mig i Australien för solen är minst sagt jävlig här. Mina axlar, rygg och lår var värst. Hej hej kräfta.

Måndag 5/12. Jag och flickorna startade morgonen med att åka till Albert Park och besöka biblioteket för att vara med på "storytime". Tjejerna verkligen älskar det och dem var extra glada denna morgonen för att "Crazy Monica" var där som tydligen är ganska fjantig och rolig när hon läser vilket får barnen att skratta. Ett par sagor lästes, ett par ramsor sjöngs och avslutningsvis ritade barnen med kritor. När man desperat försöker få till en bild där båda barnen ler och kollar in i kameran. Dagens omöjliga. Vi hoppade på spårvagnen igen och åkte vidare in mot staden. Vi hoppade av på Elizabeth St och fick därmed promenera en liten bit för att komma till köpcentret Emporium/Melbourne Central. Lyckligtvis är flickorna duktig på att promenera och om man gör det som en lek där man inte får lov att gå på sprickorna i marken så blir det hela helt plötsligt mycket roligare. Vi kom fram till Melbourne Central och till HOYTS som är bion. Vi köpte biljetter till den nya filmen "Trolls" som hade premiär den första december. Vi hade lite tid över innan filmen skulle börja så vi gick ner till ett litet cafe i köpcentret och drack cappuccino och babyccino. Jag packade inte med mig någon lunch åt mig själv så jag köpte rispappersrullar. Det är alltså en rulle, ser ut som sushi fast utan det svarta sjögräset runt om och istället använder dem rispapper som är genomskinligt och klibbigt. Inuti fanns massa grönsaker och kött. Tyvärr förstördes min mat återigen av massa koriander, usch! Rispappersrullar är helt klart något jag kommer att äta igen, känns som det bara blir mer och mer populärt här i Melbourne. Filmen var väldigt roligt och tjejerna älskade den. Sadie var lite rädd ett par gånger när det blev lite läskigt men hon var väldigt modig och satt kvar på sin stol istället för att hoppa över till mitt knä. Jag älskar barnfilmer! Framförallt alla nya som kommer ut som oftast här väldigt mycket bra dans och musik i dem. Jag antar att jag aldrig kommer växa upp när det kommer till den biten, jag njuter helt enkelt av att se animerade barnfilmer. När bion var klar skulle vi hoppa på spårvagnen utanför men så gick vi förbi en bokaffär och det fanns så fina Disney böcker. Barnen sa ingenting men jag kände att jag så gärna ville ge dem vars en bok för att dem oftast är så himla duktiga. Dem fick välja vars en bok och Sadie tog Trassel och Bella tog Skönheten och Odjuret. Jag kunde inte låta bli att kolla på böcker åt mig själv och fick med mig ett par kokböcker samt en liten kalender för 2017. Denna kalender är speciell på så sätt att varje dag innehåller ett kort med ett inspirerande citat och på framsidan stod det "I can do it". Mer positivt tänkande! På eftermiddagen när vi kom hem hade mina julkort kommit så jag passade på att skriva adresser på samtliga kuvert medan tjejerna hoppade på studsmattan. Därefter läste vi de två böckerna som jag gav dem. Nu förstår jag varför föräldrar inte köper långa Disney böcker till sina barn, det tar år och dar att läsa klart dem. Jag blev dock glad över att se hur mycket dem älskade deras nya böcker.

God kväll! Tänka sig att varje gång jag ska sätta mig ner för att blogga så kommer jag alltid på något annat jag bör göra istället. Inte direkt något viktigt utan jag ändrar bara mina prioriteringar för att skjuta på det lite. Främst för att det tar så otroligt mycket tid att skriva ett blogginlägg. Min dator är köpt i Melbourne vilket betyder att det är ett australiensiskt tangentbord och jag måste därmed kopiera in åäö i varje ord som jag skriver, lite tidskrävande. Hur som helst tänkte jag fatta mig kort för engångsskull. Startade morgonen i vanlig ordning med ett cardiopass på gymmet. Intervaller på stairmastern följt av lite lättare på crosstrainern. Passade på att se gårdagens avsnitt av julkalendern och för första gången på många år så känns det som denna julkalender kommer att bli väldigt lovande. Julkänsla rakt igenom! Kom hem och tog en dusch innan jag hoppade på spårvagnen med töserna och begav oss till dagis. Himlen var så himla grå att jag inte ville chansa att promenera om utifall det skulle börja regna. När jag kom tillbaka hem igen beställde jag julklapp till Bella och Sadie samt resterande av Johnnys julklappar, skönt att ha det avklarat. Nu ska jag bara finna något till Tom och Chloe samt köpa något åt julklappsspelet som vi ska spela den 23e december när vi ska pynta en julgran hemma hos Elyse med resten av Johnnys kompisgäng. Passade även på att kolla priser för att beställa linser och insåg att det är rena rånet. Kanske bör överväga att bära glasögon mer ofta för det är ta mig tusan jävligt exklusiva saker jag sätter in i ögonen varje dag. GIN CURED SALMON - Rosti, pea tendril, apple, zucchini, radish, herb, smoked labne, poached eggs. Jag begav mig sedan till Moonee Ponds för att träffa Marli och äta lunch. Jag har inte träffat henne sedan jag flyttade ut från familjen Cham i mitten av oktober. Helt otroligt att vi inte setts under så pass lång tid när vi bor i samma stad. Det var otroligt kul att träffa henne igen och det kändes som min mun gick i ett, jag hade så mycket nytt att berätta. Jag blev även ditbjuden på lördag för att träffa pojkarna vilket jag ser fram emot! Stannade i nästan två timmar innan hon var tvungen att skynda tillbaka till kontoret och jag passade på att besöka postkontoret och posta alla julkorten. Så håll utkik i era brevlådor för snart kommer julkorten till Sverige. Köpta en present till Austin då han fyllde år i slutet av november och råkade att få med mig en liten vit trälåda med glaslock där det står TEA på sidan. Så himla kul att köpa saker till lägenheten och jag ser framemot när jag och Johnny ska köpa möbler och äntligen börja inreda vårt hem. Till middag blev det wok med kyckling innan tjejerna hoppade i badkaret. Chloe kom hem kort därefter och läste god natt saga. Har precis kollat ett avsnitt av Sofias änglar för att se hur det gått för Nicole och det är verkligen en hjärtskärande historia. Hade så mycket gåshud under programmets gång. Vilket fantastiskt arbete hennes föräldrar gjort och stor framsteg hon gör varje dag. Kan inte föreställa mig vilket otrolig omställning det varit för alla. Jag ska snart krypa till sängs och återigen starta min morgon med ett cardiopass innan jag lämnar tjejerna på dagis. På fredag är sista dagen innan dagis stänger helt och hållet vilket betyder att tjejerna kommer vara hemma hela nästa vecka med mig.

På onsdagskväll satt jag uppe och slog in 24 stycken böcker till tjejerna, en för varje dag fram till jul. Flickorna fick vara med under dagen och plocka ut de böcker som dem ville skulle finnas i deras julkalender och därefter blev jag ansvarig att slå in dem. Bella hjälpte mig dock att slå in nästan hälften genom att klippa presentpappret och klistra på tejp. Det tog sin lilla tid och när jag skulle resa mig upp från golvet kändes det som att ryggen skulle gå av mig, i den stunden insåg jag att jag inte är någon ungdom längre. Flickorna var mycket exalterade över deras adventskalender och Chloe tyckte att det var en kanonbra ide med tanke på att dem läser flera böcker varje kväll inför läggdags. Jag har inget minne av att mina föräldrar läst böcker för mig som liten. Jag var däremot en bokmal så fort jag lärde mig läsa och jag brukade låna böcker på biblioteket på Mörarps skola. Ett bibliotek som bestod av ungefär fem bokhyllor. Däremot lyssnade jag och Amanda alltid på kasettband. Sune, Astrid Lindgren sagor, Klas klättermus och sånger. Vilken nostalgitripp det blev nu! Denna julkalender kostade tid, presentpapper och tejp. Vi återanvände böcker flickorna redan hade. Helt sockerfri och en garanterat trevlig stund tillsammans. Perfekt adventskalender!

God kväll. Klockan närmar sig kvart i nio och jag ska försöka skriva så mycket som möjligt innan det är dags att krypa till sängs. Internetuppkopplingen i huset har inte alls samarbetat den senaste tiden. Jag har inte längre uppkoppling till mig rum vilket är väldigt märkligt då routern inte flyttats eller något har förändrats. Hur som helst måste jag sitta antingen i rummet sidan om mitt alternativt nere i vardagsrummet. Det är förvisso ingen större fara men det är frustrerande att det inte fungerar längre. Vardagslyxproblem i västvärlden. Söndagskväll och imorgon kickar vi igång en ny vecka. Jag har en heldag tillsammans med flickorna och jag har planerat att vi ska gå på bio och se den nya filmen "Trolls". Jag planerade också att ta med dem till "Barnens trädgård" i den botaniska trädgården men jag läste precis att det är dessvärre stängt för allmänheten på måndagar. Vi får helt enkelt hitta på något annat tillsammans! Chloe har redan förberett middag inför morgondagen så att planera middag behövs inte göras. Idag gick jag ut och åt frukost tillsammans med familjen Ibbott. Tanken var att vi skulle besöka ett svenskt fik så vi hoppade på vara cyklar och trampade iväg. Vi kom fram till adressen och insåg att det var rätt gata men fel område... Så det var bara att trampa vidare, lyckligtvis var det ingen längre sträcka. När vi kom fram var det till vår stora förvåning stängt. Vem håller stängt en söndag?! Vi cyklade runt hörnet till ett finskt cafe som skulle servera skandinavisk mat men det var också stängt. Jag var så himla förvånad. Jag kollar aldrig öppettider då cafe 9 av 10 gånger har öppet mellan 7.00/8.00-15.00/16.00. Det var smått pinsamt att jag hade planerat att vi skulle besöka detta cafe och så hade jag inte ens kollat öppettider. Men alla var lika glada för det och vi cyklade tillbaka till St Kilda och besökte ett fik vid namn Sister of Soul som serverade en hel del vegetariska samt veganska rätter. MIDDLE EASTERN SMASHED PUMPKIN - Roasted spiced pumpkin with dukkah, feta, wild rocquette, poached egg, pomegranite vinaigrette and served on multigrain toast NOT-TELLA CRUMPETS V - Dr Marty’s crumpets, covered in housemade Notella, served with fresh banana, strawberries, specially made hazelnut gelato När vi kom tillbaka hem satt jag ner med Chloe och kollade en karta över östkusten och hon gav råd och tips på vad som vad sevärt och vad som inte är värt att lägga någon tid på. Jag har inte nämnt det ännu men jag kommer berätta mer om det allteftersom vi börjar planera mer men i början av januari, när jag är klar hos familjen Ibbott, ska jag och Johnny bila längs östkusten. Hela vägen från Melbourne till Cairns! Det är en helt otroligt lång resa men så mycket sevärt längs vägen. Ska bli roligt att börja göra upp en resplan när tiden närmar sig. Vi planerar att vara borta i tre veckor. Därefter är det tid för oss att flytta in i lägenhet och hög tid för mig att finna ett jobb! Jag tog en cykeltur till Highpoint strax innan lunch. Det var väldigt varmt idag, hela 32 dagar så det var ganska tungt att cykla dit. Lyckligtvis var det molnigt men vindarna var oerhört varma. De tidigare två gångerna när jag cyklat dit har jag cyklat fel varenda gång. Såna otroligt omvägar och man kan lugnt säga att läsa karta är inte min starka sida. Men men, extra cardio ska man inte klaga över. Idag hittade jag dock rätt och det gick betydligt snabbare att ta sig tid än vanligt. Jag handlade julklapp till Johnny och Joel som han delar lägenheten med, inget speciellt men något litet som ett tack för att han låtit mig bo med dem av och till sedan i maj. Det är omöjligt att besöka Bodyshop utan att köpa något. Jag har verkligen blivit helt förälskad i denna butik och det svider lika mycket i plånboken varje gång, inga billiga produkter. Idag fick jag med mig en ansiktstvål ifrån kollektionen Seaweed och ifrån den kollektionen har jag redan ansiktskräm för dag samt natt, toner och clay mask. Jag har kombinerad hud med en panna som är aningen fetare och kinder som är väldigt torra, därför blev jag rekommenderar denna kollektion. Dessvärre har mina kinder blivit väldigt torra på senaste tiden och därför gick jag tillbaka för att be om råd. Blev rekommenderade att köpa ett serum och lägga under min dag och nattkräm för extra fukt. Köpte man två produkter fick man 20% rabatt så jag köpte en ansiktstvål samt en kroppstvål med doft av kokos, ohhh! Jag cyklade till Highpoint i fredags för att köpa en julgranskula som dem skriver ditt namn på. Ja, jag vet att det är smått desperat att cykla genom hela staden för en julgranskula. Köpte en där det står "Filippa & Johnny 2016" samt en till Joel med hans namn samt "Mr Biceps 2016", ett internt skämt ifrån när vi två var ute och åt lunch och servitören frågade Joel om han tränade samt att han hade kunnat dö för att ha armar som honom. När jag var där i fredags sa dem att det skulle ta 1.5 h och jag var tvungen att bege mig hemåt igen för att hämta flickorna så därför cyklade jag tillbaka idag och hämtade dem. Vår julgranskula kommer passa fint i vår lilla gran! Jag passade även på att göra mitt första inköp till vår gemensamma lägenhet. Kunde inte låta bli att gå förbi denna lilla butik med alla köksredskap. Ut kom jag med tre stycken skärbrädor! Jag blev helt kär i den överst lilla skärbrädan som hade en så fantastiskt färg på träet. Dessvärre fanns de andra två inte i samma träslag. Hur som helst kommer de andra två passa perfekt för våra frukostar. Vem vill inte ha äggröra, surdegsbröd och mosad avokado serverad på trä istället för en tallrik? Så fint! Jag köpte också tre pepparkaksformar. Dem kommer att behövas när Johnny kommer tillbaka och vi ska baka massor av svenskt julgodis så som lussebullar, pepparkakor, schackrutor och rocky road. Något jag missat som jag borde ha med? Resten av eftermiddagen har jag spenderat med att slå in Sadies födelsedagspresent, Joel och Johnnys julklappar samt sorterat och packat ner ett par saker i mitt rumt. Känns lite märkligt att om mindre än tre veckor ska jag packa ner hela mitt rum hos familjen Ibbott och återigen flytta in hos Johnny. Men inte speciellt länge! Med största sannolikhet kommer mannen som hyr Johnnys lägenhet flytta ut den 28onde december och då är den vår, galet. Chloe och Tom hade fyra vänner över nu ikväll och bjöd på middag. Vi åt ugnsrostade grönsaker med kyckling och till efterrätt blev det cupcakes samt någon tårta som gästerna tagit med. Kakorna och tårtorna i Australien imponerar verkligen inte på mig, oftast är dem dränkta i glasyr dessutom. Varför gör man en sockerkaka och dränker den i sliskig glasyr istället för att baka en tårta med grädde? Jag ska minsann ha en riktig tårta på min 22-års dag! Bella vill gärna hjälpa till och slå in presenter. Bra övning för mig, att släppa min perfektionist sida och inse att paketet inte behöver vara perfekt inslaget och att en fyra-åring inte kommer bry sig om tejpbiten inte sitter i perfekt linje med pappret. Herregud, jag låter ju helt psyko men den del saker är jag lite manisk med.. Det ska vara på mitt sätt.

Måndag 21:e november: Jag startade min morgon med ett cardiopass på gymmet, 30 minuter på stairmastern och 30 minuter på crosstrainern. Det kändes bra att kickstarta veckan med ett cardiopass efter ätit en massa hela helgen. Chokladbollarna och den svenska korv stroganoffen var dock fantastisk så det var definitivt värt att frossa i! Då jag hade en heldag med tjejerna var det självklart att någon form av utflykt skulle ske. Det skulle bli otroligt varmt under dagen och jag ville därför inte göra någon utomhusaktivitet då jag visste att det skulle bli väldigt jobbigt för oss alla. Istället gick vi igenom Albert Park och på andra sidan parken ligger MSAC - Melbourne Sports and Aquatic Centre. Här finns en inomhuspool med en vågmaskin samt en liten barnpool. Tjejerna är helt tokiga i att bada och simma! Ungefär som jag när jag var liten och mamma tog med mig och syskonen till Ugglebadet i Perstorp, det var verkligen en höjdpunkt och vi kunde springa upp och ner i den poolen under flera timmar tills vi var helt slut. Vi stannade i över två timmar och varje halvtimme startade vågmaskinen och då klamrade sig Sadie fast runt min arm och Bella slet i min andra arm för att gå längre ut. Sadie är lite mer försiktig medan Bella är totalt orädd och håller gärna huvudet mer under ytan än ovanför. När vi promenerade hem igen hade värmen slagit till ordentligt, det var hela 38 grader! Från att ha duschat och känna sig fräsch tog jag en halvtimmes promenad hemåt och det kändes återigen som jag duschat, denna gången i svett, mindre fräscht. När vi promenerade tillbaka sa Sadie "You've got a fat bum just like my mum!" Ja, vad ska man säga.. Barn är alltid ärliga?

---

På eftermiddagen hoppade tjejerna på sina cyklar och vi gick ner till matbutiken. Vi var på jakt efter mat till min och Johnnys kvällspicknick. Jag var så imponerade av lilla Sadie som cyklade hela vägen utan att klaga och behövde bara hjälp ett par gånger med en liten knuff uppför backen. Hon verkligen älskar sin cykel! Jag är otroligt imponerade av Bella med som är så uppmärksam och försiktig i trafiken. Hon cyklar lugnt och sansat förbi människor på trottoaren och väntar snällt vid vägkorsningen medan jag promenerar längre bak med Sadie. Det är så skönt att känna att man inte behöver vara på tårna konstant och vara stressad uppöver öronen, väldigt ansvarsfulla flickor. Chloe kom hem lagom till att flickorna skulle äta middag och en stund senare kom Johnny. Det var roligt att han äntligen fick träffa tjejerna och Chloe samt se hur jag bor. Jag pratar trots allt med honom dagligen och han vet mer eller mindre varenda detalj om mina dagar. Kort innan Johnny kom började regnet vräka ner utanför fönstret. Mindre roligt picknickväder! Runt om Albert Park finns dock grillplatser med bänkar som har tak så vi beslöt oss för att ha en picknick iallafall. Chloe berättade att hon kunde lämna tjejerna på dagis morgonen efter och att jag därmed kunde sova över hos Johnny. Blev så himla glad över hur hon erbjöd sig att ge mig morgonen ledigt så jag kunde spendera hela kvällen och natten med honom, det betyder oerhört mycket! Regnet slutade och vi hittade en bänk intill sjön där vi satte oss ner och njöt av vår picknick. Jag hade köpt med mig grillad kyckling, ciabattabröd med oliver, kale coleslaw sallad, brieost, en mix av tzatsiki och rrödbetssallad, oliver doppad i chillisås åt Johnny samt jordgubbar, vattenmelon och quinoa chips. En härlig mix av massor av gott! Regnet medförde att den där klibbiga och jobbiga värmen försvunnit och det var en behaglig kväll. Lagom till vi var mätta och belåtna började det droppa och vi beslöt oss för att åka hem. Jag körde hem för att få prova på att köra i regn. Jag tror jag har glömt bort att nämna det men i september tog jag ett teoriprov och får nu lov att övningsköra tillsammans med Johnny. Processen att få körkort ser lite annorlunda ut i Australien och jag kan förklara det mer i ett annat inlägg. Hur som helst övningskör vi tillsammans och jag är i process att ta körkort!

God morgon! Jag har precis ätit frukost vilket var otroligt efterlängtat, min mage verkligen skrek efter mat. Jag startade morgonen 05.20 med ett cardiopass på gymmet. Jag klättrade på stairmastern i 30 minuter och det bränner rejält i ben och rumpa, en riktig pulshöjare. Fortsatte med 25 minuter på crosstrainern i lite lugnare tempo. Det var ett riktigt svettkalas denna morgonen och det var skönt att återigen starta morgonen med ett träningspass efter legat på latsidan ett par dagar (jag har varit sjuk). Kom tillbaka hem strax innan sju och bytta sängkläder i min säng, idag ska huset storstädas och då är det ett måste att ha rena sängkläder. Finns inget bättre än att gå och lägga sig i en renbäddad säng, känna doften av rengöringsmedel och ha en nyduschad kropp! Flickorna klädde på sig och återigen håller jag händerna för ögonen när dem mixar mönster och färger hej vilt. En vit och marinblå randig tröja, en röd, vit och blå klänning med små båtar på samt ett par rosa/svarta leggings i leopard motiv. Det tyckte Bella var en kanon bra mix. Kanske är jag bara löjlig som tycker att det är en big deal att klä sig någorlunda matchande. Jag undrar hur mamma gjorde när jag var liten, fick vi mixa hur vi ville? Hur gör mina systrar med sina barn? Låter ni töserna klä sig hur dem vill? Igår hade Sadie en t-shirt utanpå hennes klänning, haha.. Jag förstår verkligen inte! Tanken var att jag skulle promenera och lämna barnen, det tar ca 45 minuter enkel väg. I sista stund ändrade jag mig och hängde fast trailern bak på cykeln istället. Det går lite snabbare och på så sätt kan jag komma hem lite tidigare. Dock är det brutalt mycket jobbigare och svettigare men det är ju bara bra med lite extra träning. Nu ska jag sätta igång med storstädningen av huset vilket brukar ta mig fyra timmar. Därefter tänker jag gå bort till gymmet och köra ett ryggpass, om jag har någon energi kvar vill säga! Ikväll ska jag laga entrecote och till det servera en sallad, enkelt men ack så gott. När jag lämnade av barnen och skulle cykla hemåt igen lät jag blicken förflyttas mot den svart/guldiga byggnaden på gatan parallellt med förskolan. Jag kunde inte låta bli att le. Ska jag verkligen flytta in i den byggnaden? Ska jag för första gången i mitt liv bo i en lägenhet som jag kan kalla min? Inte i mitt rum hemma hos min föräldrar i lilla Mörarp, inte på ett hostel i Uganda, inte hos familjen Cham i Essendon, inte hos familjen Ibbott i St Kilda och inte i Johnnys och Joels gemensamma lägenhet i Keilor. Jag ska alltså flytta hemifrån och mitt första boende kommer bli på andra sidan jordklotet, i Melbourne. Detta är ett stort steg att flytta in i en lägenhet, köpa möbler, betala hyra, betala räkningar och allt som hör till. Jag är lyckligt lottad att jag kommer att få dela denna upplevelse tillsammans med min fin Johnny. Det känns så overkligt att vi ska bli sambos i januari. Ska jag verkligen bli sambo när jag bara är 22 år gammal? Jag vet ju inte ens hur man betalar räkningar och den enda räkningen jag har är min mobil samt ett autogiro på mitt gym. Hur lägger man upp en budget? Vad är en rimlig kostnad för mat? Behöver man hemförsäkring eller gäller det jag har hemma i Sverige? Och vad täcker en hemförsäkring? Jag kan återigen inte låta bli att le. Det är så mycket frågetecken och nervositet blandat med en eufori. Det känns så rätt, det känns så bra, jag känner mig mer redo och det är skönt att ha Johnny som en trygghet inför allt nytt. Det är så mycket jag inte har lärt mig och kan och det är så skönt att ha Johnny som både vill och kan lära mig. När jag var ett par år yngre brukade jag tycka att 20-åringar var så otroligt vuxna. Jag minns att jag sa till mamma en gång att efter man fyllt 30 år så är man gammal och då har man inte sex längre, haha. Sen växte jag upp och insåg att man är fortfarande ung när man är 30 men man har kommit förbi den där jobbiga tiden när man osäker och försöker hitta sig själv, forma en identitet och är allmänt förvirrad. Det är väl den ålder jag är nu. Jag må klassas som vuxen enligt lag och jag vill väl inte påstå att jag känner mig som ett litet barn. Men många gånger känner jag mig ganska vilsen och otroligt ung. Nu är det dock dax att växa upp och ta mer ansvar, ansvar som innebär ett eget hem.

Fredag 18:onde november: Vaknade med ett stort leende på läpparna och ville helst bara sova bort hela dagen för att få tiden att springa fram till kvällen då Johnny var tillbaka i Melbourne. Istället promenerade jag tjejerna till dagis och promenerade runt andra halvan av sjön tillbaka, en promenad på lite mer än nio kilometer. Inte illa att starta morgonen med nästan en mils promenad! Efter att jag fått frukost i magen drog jag på mig ett par cykelshorts och började röra mig mot shoppingcentret Highpoint som ligger utanför Essendon. Tips från coachen! Bär alltid vadderade cykelshorts under längre cykelturer om du vill slippa en otroligt obekväm ömhet i dina nedre regioner. Jag cyklade fel och det tog ett tag för mig att komma fram men det gjorde inte så mycket då jag hade hela dagen på mig. Jag behövde nämligen inte hämta tjejerna på dagis då deras morföräldrar skulle hämta dem så dem kunde sova över där en natt. Kom fram till Highpoint och fick med mig en topp, två par kjolar samt underkläder ifrån butiken Brasnthings som jag verkligen älskar. Däremot älskar jag inte priserna dem har och ibland är det bra att jag betalar i dollar istället för svenska kronor. Det känns inte så dyrt att betala 150 dollar istället för 1030 kronor. Okej, nu fick jag lite ångest när jag insåg hur mycket pengar jag spenderade på bara underkläder, pju! Toppen jag köpte. Efter spenderat bra mycket längre tid än planerat på Highpoint cyklade jag hemåt. Under hela cykelturen lyssnade jag på podcasts. Bland annat en med Danny Saucedo och om han period i livet när han mådde som absolut sämst på grund av prestationsångest, nya kändislivet osv. Lyssnade också på en podcast med en tjej som minst sagt var sexuellt förvirrad. Han föddes som pojke och gick ut som homosexuell under sina tonår. Testade på att vara dragqueen och bestämde sig för att han ville göra en könskorrigering och byta till ett tjejnamn. Gick igenom hela operationen men var fortfarande ganska förvirrad och var inte säker på om det var rätt beslut. Insåg att hon nog var bisexuell också... Ja, det vara en intressant podcast och ganska rolig men herregud vad förvirrande. Cyklade hemåt, duschade, packade min väska och begav mig till Keilor och till Johnnys lägenhet. Kom dit betydligt mycket senare än jag tänkt men det gjorde ingenting då Johnny fortfarande inte var hemma. Som ni säkert förstår var glädjen total när han äntligen klev in genom dörren och jag fick krama om honom igen. I de stunderna känns alltid 23 dagar som en enkel match och som att tiden bara sprungit iväg. Till skillnad från dagen då han åker tillbaka igen och 23 dagar känns som en oändlighet.

Hejsan hoppsan! Bloggen har ekat tomt ett par dagar och som ni säkerligen redan räknat ut har det berott på att Johnny varit hemma och jag har såklart velat spendera varje lediga stund tillsammans med honom. Det innebär dock att jag ligger back väldigt många dagar och har många inlägg att skriva då det har hänt en hel del den senaste tiden. Senaste dagen som jag skrev var onsdagen den 16:onde november så jag antar att jag får försöka sammanfatta så mycket som möjligt av vad som hänt sedan dess. Här kommer ett par saker! Tisdagen 15:onde november: Jag tog spårvagnen till dagis för att lämna flickorna och promenerade sedan vidare in mot staden då jag hade en tid bokad för vaxning klockan 10.00. Vem hade kunnat tro att jag skulle börja vaxa mig? Jag som varit en trogen rakbladsanvändare sedan jag var sisådär 13 gamla. Det har dock varit ett utav mina absolut bästa beslut detta året. Tips från coachen, slopa rakhyveln och börja vaxa! Jag promenerade tillbaka till St Kilda och mötte uppe Emma. Vi tog spårvagnen in till stan och vidare till Fitzroy för att besöka ett bageri som är väl känt för deras croissants. Detta var ett ställe Emma hade på sin "att göra lista" och till hennes stora besvikelse var det stängt på tisdagar. Så vi promenerade gatan ner i Fitzroy och besökte ett par butiker för att leta presenter som Emma skulle ge bort till vänner och familj hemma i Sverige. Vi gick även förbi ett fik vid namn Radhey Kitchen and Chai Bar som jag besökt en gång tidigare för lite mer än ett år sedan för att äta lunch. Fiket serverar vegetariskt, raw, har också veganska alternativ, sockerfritt, glutenfritt och specialiserar sig på chai och därmed finns inget kaffe. Som jag nämnt tidigare har jag ett instagram konto (brekkybub) som enbart består av matbilder ifrån alla de caféer jag besökt runt om i Melbourne. Jag delade bilden av min lunch och ägaren till fiket såg min bild och tyckte att den var så bra att dem gav mig en gratis fika - kaka samt valfri dryck. Det tackar man inte nej till! Jag åt en raw vegansk choklad cheesecake och drack en chai latte gjord på mandelmjölk med kanelsmak och Emma åt en raw, vegansk brownie. Vi åkte tillbaka in till staden och fortsatte vår jakt på att hitta souvenirer och presenter åt Emma. Jag fick med mig en body lotion ifrån Bodyshop som luktade vanilj chai. Jag har blivit lite smått förälskade i chai latte och dricker mer eller mindre inte kaffe längre utan har totalt gått över till chai latte. Dessvärre finns det så många fik som väljer att blanda i vaniljsirap (SOCKERBOMB) istället för att göra det ordentligt med te. Jag har också blivit förälskade i Bodyshop och spenderat en halv förmögenhet på ansiktsprodukter men i mitt försvar så är min hy bättre än någonsin. Det är farligt att besöka denna butik för jag hittar alltid något jag vill ha och mitt bankkonto vill inte samarbeta. Efter en dag tillsammans Emma var det dags att bege sig tillbaka mot St Kilda och hämta upp barnen på dagis. På kvällen träffade jag återigen Emma samt resterande svenska tjejkompisar här i Melbourne och en drös andra vänner till Emma och de andra tjejerna. Det var parma kväll på puben vi gick till och det var rent ut sagt en vidrigt mängd av kött jag fick in på min tallrik. Parma är typiskt australienskt och det var faktiskt första gången jag beställde det och åt det (bortsett från den gången jag smakade av Johnny) och till min stora besvikelse var det inget som imponerade på mig. Det var dock en trevlig kväll och jag spenderade i princip hela kvällen och pratade med Ebbas killkompis Niklas som kom ner för någon månad sedan. Kvällen var tillägnad Emma då detta var hennes sista kväll i Melbourne! Känns smått surrealistiskt att det snart gått ett år sedan jag träffade henne första gången på en spårvagn som tog oss till stranden i St Kilda. Mycket har hänt under detta året och herregud vad jag är glad över att jag fått dela så mycket minnen men denna fantastiska människa! Torsdag 17:onde november: En heldag tillsammans med flickorna spenderades på Melbourne Zoo i det fina vädret. Vi hade en fantastisk dag och flickorna var så duktiga! Väntade tålmodigt när jag ville ta en bild på något djur och gick lugnt och sansat runt hela området för att titta på varenda djur. Det är roligt att göra utflykter med dessa två tjejer då dem alltid sköter sig och är så duktiga. Jag var imponerade av dem båda som promenerade runt hela parken. Jag tror vi var där i över två timmar! Jag hade en sorts vandringsryggsäck med ett "säte" där ett utav barnen kan sitta. Har ingen aning om vad denna typ av ryggsäck heter men är verkligen kanonbra. Ingen av tjejerna ville dock bli burna utan dem promenerade hela dagen!  Som belöning och avslutning på vårt Zoo besök fick tjejerna vars en glass. Jag hade helt glömt bort hur snabbt en glass smälter och hur otroligt kladdigt det blir. Tips från coachen, köp med dig våtservetter! | Mitt hjärta smälte när vi började nå slutet av vår rundtur och det enbart var det lilla huset med ormar, ödlor, krokodiler och grodor kvar. Huset jag gladeligen skippar då jag är otroligt rädd för ormar och resterande av djuren finner jag ganska otrevliga... Jag sa till tjejerna: - Okej tjejer, nu är det bara reptilerna kvar. Jag väntar på er här utanför för att jag är verkligen livrädd för ormar. Då svarade Bella, 5 år: - Dem är bakom glas så dem kan inte skada dig. Det är okej, jag kommer hålla din hand! Till middag lagade jag köttfärsfyllda paprikor. I flickornas paprikor blandade jag även i ris. Tjejerna skrapade ur färsen och lämnade paprikan på tallriken. Jag tror dem missförstod hela konceptet med rätten...

Måndag 14/11. När klockan ringde 05:20 ville jag helst vända mig om och sova vidare. Regnet smattrade på fönsterrutan och när jag öppna persiennerna möttes jag av grått, mörkt och ruggigt väder. Jag tog mig dock till gymmet och promenerade dit likt en paranoid människa. Tittade över axeln konstant och kände mig ganska rädd. Varför? Tack vare boken "The girl on the train" som jag läste klart på söndagskvällen, spännande thriller men definitivt inte rätt bok att läsa om man är rädd för sin egen skugga. Jag hade planerat att åka till Zoo med flickorna men då regnet minst sagt var deprimerande fick vi ändra planerna. Jag och flickorna åt frukost tillsammans, jag passade på att duscha medan dem underhöll sig själva en stund. Jag måste återigen ge en stor eloge till Bella och Sadie som är så himla duktiga på att underhålla sig själva, leka fint tillsammans och var så pass uppfostrade och ordentlig att jag kan lämna dem ensamma en stund utan rädslan att dem ska hitta på massa bus eller bråka med varandra. Det värsta som kan hända, vilket sker varje dag, är att dem drar ut ungefär varenda sak dem kan hitta. Sedan leker dem med det i ungefär två sekunder och sliter sidan ut nästa låda med leksaker. Bella är väldigt duktig på att städa och plocka undan om man påminner henne men Sadie är ganska lat och frågar ofta Bella om hon kan göra det åt henne. Vi hoppade på spårvagnen och åkte ett par stationer bort till området Albert Park. Vi promenerade bort till biblioteket och var med på "story time" klockan 10.00. Vi kom dit en kvart för tidigt så vi fick snällt sitta och vänta. Ingen människa syntes på långa vägar så jag tänkte att det inte skulle komma särskilt många mammor och barn. Oj, vad fel jag hade! Strax innan tio så kom en våg av människor så varenda stol samt hela golvet var fyllda. Det var minst sagt en populär aktivitet hos barnfamiljerna. Under en halvtimme läste och sjöng en utav bibliotekarierna för barnen. Dessvärre kan jag ju inte en enda ramsa för barnen på engelska. Det avslutades med att flickorna fick rita en stund och jag letade frenetiskt efter en bok att låna. Fick tips om två böcker så lånade med mig dem, får se om jag börjar läsa dem eller ej. Sadie är verkligen ett otroligt glatt barn, hon skrattar hela tiden åt allt och ingenting. Vi hoppade återigen på spårvagnen och åkte ytterligare ett par stationer. En hyfsat lång promenad (för en fyra-och fem-åring) senare var vi framme vid nästa destination - Play Central. Detta motsvarar Busfabriken i Helsingborg men var väl i skala en tiondel så litet. Det är hyfsat nyöppnat så det var åtminstone väldigt fräscht. Flickorna hade så himla roligt och det bästa var att skjuta med bollarna. Det underhöll dem sig med i över en halvtimme, snacka om lättroade. Efter klättrat, åkt rutschkana, lekt i bollhavet, hoppat på studsmattan osv osv så gick vi vidare till en annan del av leklandet. Här hade dem byggt upp en liten affär och jag misstänker att flertal familjer skänkt gamla flingpaket, ketchupflaskor m.m då det fanns hur mycket som helst som barnen kunde stoppa i sina små kundvagnar. Självklart fanns en kassaapparat samt leksakspengar. Det fanns också ett kök så Bella serverade mig kaffe och pannkakor. Vi kom hem igen på eftermiddagen och då gjorde jag lite sysslor som tömma diskmaskinen, vika tvätta och allt sådant där som måste göras i ett hushåll. Vädret blev bättre så jag så att flickorna att jag behövde få komma ut på en promenad efter varit inomhus hela dagen. Sadie var inte alls sugen att hoppa i vagnen och till en början var Bella positiv men det dröjde förvånansvärt inte länge innan dem båda började gnälla. Vanligtvis är dem båda hur nöjda som helst att sitta i vagnen, vi går trots allt till dagis varje morgon vilket är en 45 minuter promenad. Hur som helst slog det mig där och då att en utav de jobbigaste saker med att jobba med barn är att det sällan visas uppskattning för allt det man gör. Det känns orättvist att spendera en hel dag med barnen och göra roliga saker och när jag frågar om en 45 minuters promenad blir det sura miner. Barn förstår inte riktigt det där med att kompromissa och att alla ska vara glada och nöjda i slutet av dagen. Barn tar definitivt saker föregivet och inser inte hur mycket tid, energi och planering det krävs för att göra en aktivitet så som att åka till ett lekland och då få sura miner när jag vill få något tillbaka känns trist. Men det kanske bara är så barn är, inte vet jag. Jag undrar om någon känner detsamma som jag eller om jag helt enkelt måste växa upp och inse att barn är inte så duktig på det där med att visa tacksamhet. Avslutade min kväll med en promenad runt sjön och pratandes med Johnny. På tal om uppskattning, herregud vad jag uppskattar att ha denna fina människa i mitt liv. Stackars människa som väldigt måste lyssna på mina bekymmer och tankar kring allt mellan himmel och jord. Han är definitivt den människa jag ventilerar allt med. Han har nog fått lite av mammas roll sedan jag lämnade Sverige.

Onsdagskväll och halva veckan har redan gått. Två ynka nätter återstår innan Johnny är hemma igen, jag längtar så otroligt mycket. Jag har alltid så dåligt tålamod när det närmar sig, då vill jag helst att han ska åka hem ett par dagar tidigare så jag slipper att vänta. Hur som helst kommer han hem på fredagskväll och jag ska lämna flickorna på dagis klockan nio och sedan kommer deras morföräldrar och hämtar dem vilket betyder att jag få resten av dagen ledigt. Veckan därefter har jag en heldag med flickorna på måndag, ledig under dagen på både tisdag och onsdag och jobbar fram till fyra på torsdag. Detta innebär alltså att Chloe och Tom har gett mig lite extra ledighet för att jag ska kunna spendera så mycket tid som möjligt med Johnny. Dem talade också om att det är inga som helt problem om Johnny vill vara med mig och flickorna under de två långa dagarna när jag jobbar eller om Johnny vill sova över här under veckan då det är ganska långt att köra från Keilor till St Kilda. Jag uppskattar det något enormt mycket! Känns helt fantastiskt att dem har så mycket förståelse och försöker justera i deras vardag för att jag ska bli glad och nöjd, det är guld värt när jag och Johnny knappt ses. Hur som haver så promenerade jag till dagis i morse och lämnade flickorna. Jag startar alltid min morgon med att gå till gymmet och kommer tillbaka klockan sju då tjejerna oftast vaknar. Då sitter vi ner och äter frukost tillsammans och den går dem och klär på sig. Flickorna klär alltid på sig själva och oftast ska det vara så mycket olika färger och mönster som möjligt, att matcha finns inte. Därefter brukar jag promenera bort till dagis då jag tycker det är mycket skönare än att åka spårvagn även om det tar drygt 45 minuter enkel väg. Flickorna är dock mer än nöjda att sitta i vagnen och det är en väldigt promenadväg, precis sidan om en liten sjö. Dessvärre finns det alltid massor av duvor, skator och svanar och jag avskyr fåglar så mina nackhår reser sig alltid när vi promenerar förbi dem. Jag kom hem igen strax innan tio och då passade jag på att äta frukost. I morse var ett undantag med gymmet då jag kom hem sent igårkväll och kände att fem timmars sömn är på tok för lite. Efter frukosten så storstädade jag hela huset. Det tog mig fyra timmar och det är minst sagt ett träningspass att städa hus. Chloe och Tom har inte särskilt höga krav men då jag vuxit upp med en pedant mamma så är jag otroligt noga med att inte missa minsta lilla hörn eller vrå. Förövrigt så finns det inte mycket som slår att gå in i ett nystädat hus och känna doften av rengöringsmedel. Att städa huset har vi kommit överens om att jag kan göra varannan vecka för att tjäna mer pengar och det är verkligen en generös timlön. Dem brukade ha en städerska men efter dem kom hem från deras resa hade dem inte anordnat något och frågade därför om jag ville göra det. Klockan två var jag klar och då återstod det att tömma diskmaskin, hänga upp tvätt samt vika den rena tvätten. Därefter sprang jag bor till gymmet Pulsen går minst sagt upp och ner när man städar. Det blev ett 45 minuters pass så lite kortare än vanligt men det var ett intensivt och tungt pass så jag var nöjd. Jag tycker att det är väldigt kul att träna rygg då det är den muskelgrupp jag oftast får mest komplimanger för. Det är ganska ofta jag är mer bredaxlad och har större "vingar" än många killar på gymmet vilket motiverar mig ännu mer. Sprang tillbaka hem för att förbereda middagen. Skar upp pumpa, sötpotatis och morötter som jag "kokade" i micron ett tag för att det skulle gå snabbare i ugnen. Därefter var det hög tid att springa bort till spårvagnen och hämta tjejerna på dagis. På vägen hem handlat vi flera påsar med mat. Jag valde att hämta tjejerna en kvart tidigare så dem kunde följa med mig och handla, dem tycker det är så roligt att hämta varor och skjuta runt vagnen. Roligaste av allt är att vara på gränsen att köra över fötterna på varenda kund och därmed få Filippa att skämmas något otroligt. Flickorna var hjälpsamma och bar ett par varor i deras i ryggsäck och resten fick jag ta i min ryggsäck samt i vardera hand. Jag har väl blivit bortskämd med att mamma alltid kört när vi varit och storhandlat vilket får mig att fundera. Hur storhandlar folk utan bil? Jag håller på att avlida hur tungt det är att bära på alla dessa otympliga påsar med mjölkpaket och konserver. Pack-åsna deluxe. Till middag åt vi entrecote med rostade grönsaker, otroligt gott. Jag blir sannerligen bortskämd med kvalitetsmat i detta huset. Imorgon har jag en heldag med tjejerna och jag planerar att besöka Zoo! Klockan 16:30 har dem simskola så jag tror att vi kommer att spendera större delen av dagen på Zoo. Det är roligt med små utflykter, dagarna går betydligt mycket fortare och jag känner mig inte kvävd av att vara i huset från morgon till kväll. Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna. Använder en gammal iPhone 4 i nuläget.

Söndagskväll, klockan närmar sig halv tio och helgen är förbi. Imorgon är det i vanlig ordning måndag och jag har en heldag tillsammans med töserna. Jag funderar på att besöka Melbourne Zoo men det känns som vädret kan bli ett problem. I Melbourne kan man ALDRIG, jag menar verkligen aldrig, lita på vädret. Ironiskt nog är Melbourne känt för att vädret är så otroligt oförutsägbart. Men förhoppningsvis är vädret på vår sida och vi kan göra en utflykt och titta på djuren. Min helg har inte varit alldeles för händelserik. Startade min lördagsmorgon med en cykeltur till förorten Armadale för att besöka ett utav de caféer som jag har på min "frukostlista". Caféet jag besökte hette Le Petit Prince och jag hade turen att få ett bord utomhus. Trots att molnen ovanför mig var svarta chansade jag på att det inte skulle börja regna och det verkade som resten av besökarna tänkte detsamma. Maten var kanon förutom att de toppade med färsk koriander och jag har upptäckt att jag verkligen inte är ett fan vad koriander. Förutom det så var jag mer än nöjd! Marli var personen som introducerade mig för rostade pumpa och sedan dess har jag blivit förälskad i denna fantastiska och härligt orange grönsak. För ett tag sedan började jag byta ut mitt svarta kaffe till cappuccino och nu har jag övergått till chai latte med mandelmjölk. Smaken påminner mig om jul och det är inte direkt en hemlighet att jag älskar julen. Smashed pumpkin with haloumi, poached egg, dukkah and pumpkin seeds, coriander and black tahini on oragnic quiona and soya bread. Jag fortsatte min cykeltur in mot stadens centrum. Jag satt ner på en sluttning utanför den botaniska trädgården och intill Yarra River som finner sin väg genom staden. Där satt jag tittade på alla kanoter som åkte förbi, tränare på sina cyklar sidan om floden, pratande i en mikrofon och talade om för samtliga vad dem skulle göra. Herregud, är det så mycket teknik bakom att ro en kanot? Slet min blick från kanoterna och fortsatte att läsa min bok. Denna bok började jag läsa strax innan vi åkte till Hamilton Island men hann inte läsa så mycket då jag var ganska upptagen om dagarna och sedan dess har den fått ligga i bokhyllan. Fram till igår då jag kände att det var dags att bege mig djupare in i boken. Cyklade vidare in mot staden för att köpa en ny cykelhjälm. Tom's hjälm är trasig och det känns inte säkert att ha en trasig hjälm på huvudet när trafiken är så hektisk i Melbourne. Det finns hjälmar på seveneleven för 35 kronor då det finns massvis av cykeluthyrningar runt om i staden. Kände dock inte att dessa hjälmar är särskilt pålitliga så jag begav mig till en ordentlig cykelbutik och köpte en hjälm. Jag är glad att det är lag på att ha hjälm här, samtidigt som man borde vara vuxen nog att ta beslutet själv. Dessvärre tillhör jag nog den kategori av människor som skulle skippat hjälmen om jag inte var tvungen. Idiotiskt tänkt för nu vill jag definitivt inte cykla utan hjälm, känns livsfarligt i en stor stad.

---

Min söndagsmorgon var en sådan där lat och oproduktiv morgon. Jag vaknade strax innan sju av regnet smattra mot fönsterblecket, stannade kvar till strax innan nio innan jag gick ner för att äta frukost. Jag återvände till min säng och fortsatte läsa min bok fram till klockan var strax innan ett. Då beslöt jag mig för att byta om till träningskläder och bege mig till gymmet för ett benpass. Gick även en runda runt sjön och kunde inte undgå att bli träffad av regnet. Det gör dock inget när luften är varm, faktiskt ganska mysigt. Jag har inte burit linser idag då jag inte varit ute direkt. Jag tog av mina glasögon på gymmet och kände mig uppriktigt sagt blind. Jag har inte mycket synfel på mina ögon men det är en massiv skillnad med linser. När jag promenerade och det började regna blev glaset helt blött. Kunde inte låta bli att skratta. Hur gör ni människor som alltid bär glasögon? Duktigt irriterande.. När jag kom tillbaka på eftermiddagen gjorde jag en utav de sysslorna Tom och Chloe sagt jag kan göra om jag är uttråkad en dag. Jag bad dem skriva ner en lista på saker jag kan göra. Jag är inte van att ha såhär mycket ledig tid och ska sanningen fram uppskattar jag inte det alls. Min vardag är otroligt enformig och tråkig i nuläget och jag känner mig ganska nere. Jag längtar så tills Johnny är hemma helt från sitt arbete, tills vi flyttar in i lägenheten tillsammans, tills jag får ett annat jobb och kan träffa mer människor. Få arbetskollegor och någon att umgås med! För tillfället känner jag mig oerhört ensam och då känns det extra jobbigt att vara så långt bort från vänner och familj hemma i Sverige. Hur som helst tog jag ner nätet de satt upp på balkongen för att förhindra flickorna att trilla ut genom plankorna. Det tog inte särskilt lång tid. Resten av eftermiddagen och kvällen har jag spenderat till att läsa klart min bok. Har varit helt tokig dessa två dagar, har inte kunnat lägga den ifrån mig. Så otroligt spännande men samtidigt en aning obehaglig. Jag och Johnny ska se filmen när han kommer hem. Jag vill inte se den ensam för jag tvivlar på att jag kommer kunna sova själv. Jag är en sådan mes, rädd för allt som inte heter komedi. Jag är för övrigt tok förälskad i Chloes trälådor och hon sa åt mig att jag kan ta dem när jag flyttar ut och dem flyttar till Singapore. Nu ska jag bara övertala Johnny om att vi definitivt måste ha dessa i våra i lägenhet!

Klockan är strax efter sju och sedan halv fyra i eftermiddags har jag kämpat med att hålla mina ögon öppna. Det blir värre ju senare det blir och just nu vill jag bara krypa ner under täcket och sova. Hur kommer det sig att jag är så totalt utpumpad på energi idag? Hur som helst har Chloe precis läst böcker och nattat tjejerna och jag ska snart ta en dusch och slöläsa ett par bloggar innan jag äntligen kan få sova. Jag är så trött att jag inte ens besvärat mig med att äta middag. Idag hade jag en heldag med flickorna.Måndagar och torsdagar är mina heldagar. Chloe åkte till jobb vid 07:30 och runt 09:00 satte sig tjejerna i vagnen och vi gick in mot stan. En promenad på ungefär 6.5 kilometer, vår destination var det stora biblioteket - Victoria State Library. Jag vet inte hur många gånger jag gått förbi denna fantastiska byggnad samt suttit utanför men under hela mitt år i Australien har jag faktiskt aldrig gått in. Biblioteket öppnad klockan tio och vi kom dit en kort stund senare. Varje onsdag har dem högläsning för barnen men dessvärre är flickorna på dagis på onsdagarna så vi missar det varje vecka. Biblioteket har dock ett lekrum där man kan rita, klippa och klistra, leka med klossar och självklart läsa böcker. Under ett par veckor har dem ett tema och en speciell bok vid namn "Mr Chicken arriva a Roma" - Hoppa på din vespa and res runt Rom med Mr Chicken. Vi passade såklart på att läsa boken, det fanns utklädnadsdräkter i form av en kyckling, en cykel utan pedaler som skulle likna en vespa osv osv. Jag kunde inte låta bli att drömma mig bort om en resa till Italien och Rom. Den staden verkar vara helt fantastisk! Vi stannade i drygt 1.5 h och flickorna hade roligt! Bella ville rita en likadan glass som min. Jag minns såväl när man var liten och ritade med syskonen, då blev det alltid ett jäkla liv om någon härmades och man gjorde likadant. Det var som en oskriven regel vid bordet att man inte fick lov att göra detsamma som någon annan. Den regeln bröts dock alltid för att fantasin svek en. Detsamma gäller bygga med lego eller bygga dockhus av VHS-band. Vi promenerade hemåt igen och jag passade på att tömma diskmaskin, hänga upp blöt tvätt på linan (till skillnad från hemifrån är det mer regel än undantag att hänga upp sin tvätt utomhus istället för att använda torkrumlaren) samt vika den rena tvätten. Flickorna är duktiga på att underhålla sig själva och dem leker väldigt fint tillsammans. Dem tycker det är roligt att hoppa på studsmattan, cykla på innergården samt klippa, klistra och rita. När jag var klar lekte vi med trolldeg och läste en bok om julen innan det var dags att bege sig till simlektionen. Det är verkligen tretusen grader i en simhall! När vi kom hem slängde jag ihop pizza till barnen och i samma veva kom Chloe hemma. Sadie är en mycket bestämd fyra åring och det finns i princip INGET som man får hjälpa henne med. Hon kan allting själv och hon är oftast väldigt bestämda och fokuserad på att klara av det. Det har varit hyfsat kallt idag även om solen tittat fram då och då. Kvällen var fantastisk och det var skönt att promenera hem från simskolan utan att frysa. Jag tror jag gnäller mer än alla australiensare jag känner om hur mycket jag fryser jämnt och ständigt. Man kan ju tycka att fettet på min kropp bör isolera och hålla värmen men icke! Imorgon är det fredag och barnen ska på dagis. Chloe ska ta Sadie till doktorn på morgonen så jag behöver bara lämna Bella. Jag ska försöka göra en ordentlig storhandling under dagen. Det känns som det spelar ingen roll om jag köper något varannan dag, det är alltid något som fattas i kylskåpet! Tjejerna var så otroligt imponerade av min muffins. Det är roligt att rita med barn, man behöver inte vara ett proffs och allt man gör fascinerar dem!

God kväll tisdag! Internet samarbetade inte med mig igårkväll så jag hade dessvärre ingen möjlighet att berätta om min dag. Men såhär såg min måndag ut!

---

Tom och Chloes vänner Benji och Gemma samt deras två barn, Sebastian och Petra kom ner i söndags. Tom och Chloe behövde arbete igår och måndagar är i vanliga fall en heldag för mig då barnen inte är på dagis. Benji och Gemma skulle åka till Aquarium med sina barn och tog självklart med sig Bella och Sadie vilket betydde att jag fick en ledig dag. Jag gick trots allt upp som vanligt, genomförde mitt gympass, hjälpte till och duka fram frukost och plocka undan igen. När allesammans begett sig iväg mot stan bestämde jag mig för att ta en promenad ner till havet och fortsätta mot South Melbourne, området där tjejerna går på dagis. Jag lyssnade på en podcast ifrån P3 dokumentär om 9/11 attentatet. Detta är ju trots allt ett otroligt stort attentat som förändrat USA på många olika sätt men när detta hände var jag så pass liten att jag inte minns särskilt mycket. Jag ska passa på att läsa om konspirationsteorier kring attentatet, tror det kan vara ganska intressant. Hur som helst ledde mina vägar till biblioteket i South Melbourne men det var dessvärre stängt på grund av underhållningsarbete. Nu när jag har så mycket ledig tid tänkte jag att jag kunde djupdyka i något ämne och lära mig mer. Jag gick förbi Kikki K, en butik vars grundare kommer ifrån Sverige. Butiken säljer brevpapper, kort, anteckningsblock, almanackor, en del inredningssaker, pennor, saker för skrivbordet osv osv.. Märket har vunnit awards  och det förstår jag då designen är fantastisk. Det är svårt att gå in där och inte köpa något. Trots att jag inte är i behov av ett anteckningsblock så är designen så fin att det är svårt att stå emot. Hur som helst var jag på jakt efter en almanacka för 2017. Jag använder min nuvarande flitigt och den fungerar lite som en dagbok med då jag i korta drag skriver ner vad jag gjort under dagarna. I en utav almanackorna stod det veckodagarna på svenska! Enda nackdelen med butiken är att det kostar väldigt mycket. Bara min almanacka kostade 240 kronor... Jag hittade även en bok där man skriver ner sin recension om sitt restaurangbesök. Den boken var ju som klippt och skuren för mig som ständigt går ut och äter frukost. Jag har tagit foto på alla frukostar jag ätit och bilderna laddar jag upp på min instagram - brekkybub, jag kan dock ångra att jag bara skrivit ner vad jag ätit och ingen recension om själva maten eller cafeet. Bättre sent än aldrig och jag har redan fyllt i nästa alla cafeer som jag besökt! Förslag på hur det kan se ut. Om jag handlade för mer än $60 dollar skulle jag få en present på köpet så jag valde ett gummiband som man sätter runt almanackan för att fästa pennan i. Köper jag ett gummiband måste jag såklart köpa en penna med! Därefter fick jag välja en present och jag valde en handlelista som man fäster på kylskåpet, den kommer säkerligen komma till användning när jag och Johnny flyttar ihop. Jag promenerade vidare till South Melbourne market för att köpa frukt och grönt då jag ansvarar för största delen av all mathandling i familjen. Till min stora besvikelse var marknaden inte öppen på måndagar. Så jag började lunka hemåt igen. På eftermiddagen lagom till när jag skulle gå till mataffären började det att regna så jag tog med mig ett paraply. Jag hade en ganska rejäl mathandling att göra och fick med mig sex tunga plastpåsar. Det var ganska omständigt att bära sex påsar samt ett paraply. Försökte att få tag på en taxi men ingen åkte förbi och kunde inte anstränga mig till att ringa en. Det tar bara cirka 10-12 minuter att gå men med tunga matkassar är det inte roligt. Jag svor och var förbannad för att det var så tungt och otympligt, haha. Dessvärre hade Benji och Gemma tagit med sig vagnen till stan och därför blev jag så illa tvungen att bära. Nåja, extra träning men aldrig igen. Hur gör folk storhandling utan bil? På kvällen lagade jag lax i ugn och blandade ihop en sallad till oss vuxna. När vi skulle skjuta in laxen i ugnen frågade Chloe om jag skulle äta middag och jag svarade såklart ja. Hon tittade fundersamt då det bara var fyra laxbitar och vi var fem vuxna. När jag gick och handlade tänkte jag "Lax till fyra vuxna".. Ironiskt nog räknar jag tydligen inte mig själv som vuxen. Förresten, varför äter jag inte lax oftare? Eller fisk överlag. Superenkelt att tillaga och är så himla gott och nyttigt! Det var min måndag, ganska händelsefull trots att jag var ledig. Tur att jag gladeligen kan döda så mycket tid med att promenera under flera timmar.

God kväll söndag. Klockan närmar sig tio och det är hög tid att krypa ner under täcket och få ett par timmar välbehövlig sömn innan alarmet ringer klockan 05:20 imorgon bitti. Helgen är redan över och imorgon startar vi en ny vecka! Om fem dagar är det fredag och då återstår det bara en vecka innan Johnny är hemma igen. Det låter som det är betydligt färre dagar om jag kalkylerar det så än att säga att det är tolv dagar kvar. Gårdagen var hyfsat meningslös måste jag säga. Jag gick upp strax efter nio och gick ut på en promenad runt sjön som ligger runt hörnet från där jag numera bor. Jag lyssnade på en podcast under tiden vilket jag har börjat att göra väldigt mycket de senaste dagarna. Betydligt mycket roligare än att lyssna på musik och det motiverar mig att fortsätta promenera så att jag kan lyssna klart på hela podcasten. Igår lyssnade jag på mordet på Therese Johansson Rojo som ägde rum i Stockholm år 2009. Fruktansvärt tragisk historia och det gjorde mig otroligt upprörd att se hur manipulativ människor kan bli när svartsjuka är inblandat. Jag kom hem och åt frukost, läste bloggar och var allmänt uttråkad. Gick till gymmet och genomförde ett benpass och återvände därefter hem igen. Jag bestämde mig för att gå och handla ingredienser så att jag kunde baka ett nyttigt zucchini/morotsbröd. Tom och Chloe frågade dagen innan om jag hade möjlighet att vara hemma under kvällen då dem gärna ville gå ut och äta med sina vänner. Självklart sa jag att det var okej då jag ända inte hade något bättre för mig. Så dem lagade middag till tjejerna, badade dem och nattade dem och därefter gick ut. Jag bakade mitt bröd och hade ett långt telefonsamtal med Johnny. Mer spännande lördag än så hade jag inte. Jag ser framemot den dagen då jag kommer att börja arbete på en riktig arbetsplats. Få möjlighet till att träffa människor i en annan utsträckning, lära känna kollegor och få nya vänner. I nuläget känner jag mig ganska ensam och nedstämd över det faktum att Emma lämnar Australien nästa vecka, Ebba arbetar under veckorna vilket medför att det inte finns tid att umgås och Paulina lämnar om drygt en månad. Detta är alltså mina tre kompisar och alla tre kommer snart att lämna. Livet är ganska tråkigt och enformigt när man saknar det sociala umgänget. Lyckligtvis har Johnny introducerat mig för hans vänner som vi åkte till Hamilton Island med och hittills har jag träffat Joel ett par gånger på tumanhand och två utav tjejerna har skickat meddelande och sagt att vi borde träffas en helg. Det uppskattas verkligen enormt från min sida. Jag tror detta kommer bli den tuffaste biten framöver, brist på vänner. Min söndag var lite mer meningsfull! Jag startade återigen min morgon med en promenad runt sjön och denna morgonen lyssnade jag på en podcast om en kvinna som levde i ett oerhört destruktivt förhållande. Hon blev fysiskt och psykiskt misshandlad under flera års tid av sin man. Han hotade både henne och barnen och hon var livrädd att lämna. Hon blev isolerad från omvärlden och han förbjöd henne att träffa vänner och familjen och därmed spenderade hon all tid hemma med barnen. Det vred sig i magen på mig när hon berättade hur hennes man en dag kom hem och sa att han skulle åka iväg på fjällvandring med en 19-årig tjej som arbetade i deras gemensamma företag. Kvinnan det handlade om sa att hon inte kände sig bekväm med att han skulle åka iväg med en annan kvinna varpå han svarade att det var hans rätt. Därefter sa han att hon var osexig, ful och att hon inte längre kunde tillfredsställa hans behov, därför var det hans rätt att träffa en annan samtidigt. Fruktansvärt vidrig historia men gud vad starkt av kvinnan att dela med sig och dessutom aktivt arbete med att hjälpa andra i samma situation. Jag kom hem och åt frukost. Trots att gröt är min favorit så har jag blivit smått kär i smoothie. En smoothie som görs i tjock konsistens så man kan äta den med sked ur en skål. Jag gjorde min smoothie på en halv banan, en skopa proteinpulver, osötad mandelmjölk samt massor av frysta hallon! Efter smällt maten en stund bestämde jag mig för att bege mig iväg på en lång cykeltur i det fina vädret. Både Tom och Chloe har stort intresse av cykling och äger flertal olika cyklar, mountainbikes och roadbikes. Det blev en rejäl runda och när jag kom tillbaka hade jag varit iväg i fem timmar. Jag hade kunnat beskriva hur jag cyklade men ni som läser hade inte haft en aning om vad jag pratar om då ni inte vet hur Melbourne och förorterna runtomkring ser ut. Hur som helst cyklade jag en runda och kom slutligen fram till Johnnys lägenhet. Jag cyklade dit för att se om mitt Medicare card hade kommit då jag adresserade det dit. Dessvärre inte! Det kändes skönt att komma in i hans lägenhet igen även om det bara var en vecka sedan sist. Saknaden dämpas lite. Jag hann lyssna på tre stycken olika podcasts och även börja på en fjärde. Den första handlade om en tjej vars ex pojkvän var schizofren och mördade hennes pappa en natt när dem båda sov över hos honom. Mycket hemsk historia och det är vidrigt och höra hur ett hårt straff kan förändras till "psykiatrisk vård". Den andra historien handlade om en mamma som utsattes som grov förlossningsdepression efter andra graviditeten. Detta måste vara en helt fruktansvärt känsla. Att inte kunna knyta sig an sitt nyfödda barn och dagligen fundera på hur man ska kunna fly. Tredje podcasten handlade om en man som hade en ganska strikt uppväxt och plötsligt kom in i fel umgänge. Det hela eskalerade från små brott till en stort rån där han åkte fast och fick en dom på sju års fängelse. Hur berättar man det för sina barn? Också en gripande historia! Idag kom Tom's vänner från Brisbane hit. Ett par med två stycken barn, Sebastian fem år och Petra två år. Dem åker på tisdag, samtidigt som Tom flyger till Singapore. Imorgon kommer Tom vara hemma från arbetet för att umgås med vännerna så morgondagen kommer antagligen se lite annorlunda ut då det vanligtvis är en heldag med flickorna.

Tredje november. I torsdags var det inget dagis för flickorna utan dem var hemma med mig. Som jag nämnt tidigare uppmuntrar Tom och Chloe deras aupair till att göra utflykter och hitta på saker med tjejerna under de två dagarna som dem inte går på dagis. Så dagens utflykt blev Collingswood Children Farm! Här har jag varit en gång tidigare tillsammans med Austin och jag minns att jag tyckte det var en mysig liten farm. Vi packade lunchlåda och mellanmål, såg till att alla hade vattenflaskor med sig och slutligen hoppade tjejerna i vagnen och vi var redo för dagens äventyr. Vi fick ta spårvagn intill centrum och därefter tåg. Farmen ligger en kort promenad ifrån tågstationen och det var en härlig och solig morgon. Vi spenderade drygt 1.5 h med att gå runt och titta på de olika djuren. Flickorna var väldigt tålmodiga och lugna, tog sin tid att titta på varje djur och gick därefter vidare. Bella sa åt mig att man inte får lov att sticka in sina fingrar bakom gallret för då finns det risk att djuren biter dig. Behöver jag ens nämna hur enkelt det var att göra denna utflykt med två tjejer som går lugnt och sansat och tittar på samtliga djur. Som har förstående för att getterna kan bita dig i fingrarna och gässen tycker inte om när man kommer för nära. Det var med andra ord en väldigt lättsam och trevlig utflykt! Flickorna såg höns, tuppar, kycklingar, gäss, hästar, får, kor, getter, marsvin och påfåglar. Flickorna fick även borsta kon och därefter titta på när en utav skötarna mjölkade henne. Vi avslutade det hela med att tjejerna fick sitta på en matta och klappa marsvinen. Tjejerna tittade med fascinerade ögon när den stora grisen plötsligt la sig ner i gyttjan och rullade runt. Det är roligt att observera och se hur fokuserade barn kan bli. Efter vår visit var det dags att bege sig hemåt. Jag tänkte att jag kunde gå till en tågstation lite längre bort och när jag började gå såg jag att det stod St Kilda 7 på en vägskylt. Så jag fortsatte att promenera tills vi kom till South Yarra och norra delen av shoppinggatan Chapel St. Jag behövde handla matvaror och passade då på när det fanns en matbutik. Det fanns även spårvagnar precis utanför så jag tänkte att jag enkelt kunde hoppa på en spårvagn ner längs Chapel St och slutligen komma fram till St Kilda. Flickorna hjälpte till att handla och Sadie skulle absolut dra korgen trots att den var tung, hjälpsamma barn. När vi kom ut från butiken såg jag att samtliga spårvagnar var av den äldre modellen vilket innebär att jag inte kan få ombord en så pass stor vagn då det finns en metallstång innanför dörren. Så jag fortsatte att promenera upp på en annan väg i hopp om att finna en spårvagn men det var också bara spårvagnar av den äldre modellen. Till slut kom vi ner till huvudgatan som leder till St Kilda och där vet jag om att det alltid finns nya spårvagnar. Dessvärre finns det ingen plattform på den gatan och vagnen måste fortfarande lyftas upp. En kvinna försökte hjälpa mig men det såg enbart ansträngande och obekvämt ut när hon gick ner på knä och försökte få upp den. Lyckligtvis fanns det en man som kunde hjälpa mig. Jag blir så otroligt stressad i sådana situationer. Det kan förstöra hela min eftermiddag och jag kan självmant gå långsammare till spårvagnen i hopp om att ett mirakel ska ske så jag inte behöver förlita mig på att någon annan ska hjälpa mig. Avskyr det! Inte långt efter att vi kom hem var det återigen dags att bege sig iväg, denna gången på simlektion. Efter middagen när flickorna var i deras sängar tog Chloe och Tom en promenad ner till havet då det var en otroligt skön kväll. Det var en lyckad första heldag tillsammans med tjejerna!

Måndagen den 31:e oktober! Min första arbetsdag inledde jag med att gå till gymmet på morgonen. Vad ovanligt att jag startar min morgon med att träna.. Båda föräldrarna gjorde dock detsamma! Känns ovant att möta någon i huset när man går upp 05.30, men då är dem redan påklädda och redo för ett träningspass. Tom åkte till sitt arbete och Chloe behövde inte åka iväg utan kunde jobba hemifrån idag. Lilltjejen Sadie som fyller fyra år nästa månad verkade tycka att det var lite jobbigt att både mamma och pappa skulle åka iväg nu när dem spenderat mer än tre månader tillsammans. Därför beslöt vi oss för att ta spårvagnen två stationer bort, till ett litet cafe som Chloe ofta besöker för att få sitt arbete via datorn genomfört. Vi satt ner och drack kaffe och tjejerna fick en extra lång morgon med deras mamma. Därefter lämnade vi Chloe så hon kunde arbete och jag tog med mig Bella och Sadie till lekparken sidan om. Detta är en fantastik lekpark, byggd utav trä! Vi spenderade lite tid där innan vi promenerade hemåt för att äta lunch. Flickorna satt ner och passade på att färglägga deras halloween mask som skulle användas under kvällen. Bella äter gärna en burk tonfisk som mellanmål. Jag tror att hon och jag har mycket gemensamt! Efter drygt en timme sa jag dock att vi fick gå ut en stund igen och passa på medan det inte regnar. Så vi promenerade till en annan park men hann inte stanna särskilt länge innan regnet kom. Tjejerna var lyckligtvis väl skyddade mot regnet i vagnen. Vi kom tillbaka hem och målade HELA eftermiddagen. Jag kan inte förstå hur en fem-åring kan sitta ner så pass länge för att färglägga. Men Bella var besluten om att hon skulle bli klar med sin maskeradmask innan hennes pappa kom hem. Jag fick dock hjälpa dem båda en hel del. Plötsligt skulle Bella börja rita något annat så jag fick ta pennorna i mina egna händer och göra klart deras mask. På kvällen gick jag flickorna tillsammans med Tom, ner till en utav de största gatorna i St Kilda. Det fanns ett par pubar som dekorerat med spindelnät, häxor, skelett och allt det där som hör till halloween. Det fanns ett par gatuunderhållare. Någon som jonglerade, någon som gick på styltor och någon som erbjöd ansiktsmålningar. Det fanns inte särskilt mycket att se men flickorna tyckte det var roligt med bus eller godis. Bella passade på att dra ett skämt till alla han mötte och dem skrattade gott. Det var trots allt ganska fyndigt! Why did the skeleton not go to the party? - Because he had NO-body to go with! Plötsligt virade Tom in mitt huvud i toalettpapper och alla som känner mig vet att jag självmant inte skulle göra något sådant. Jag skäms väldigt enkelt och jag är nog typisk svensk som inte vill sticka ut eller ta för mycket plats. Det grundar sig definitivt i min osäkerhet med! Hur som helst bet jag ihop för att jag inte ville verka tråkig. Lyckligtvis såg ingen vem jag var, haha. Det är dock intressant hur en sådan sak kan vara så otroligt obekvämt för en person och helt naturligt för en annan. Som sagt, jag gillar inte dra uppmärksamhet till mig på ett sådant uppenbart sätt.

Min morgon startade i vanlig ordning 05.20 och en kort stund senare var jag på gymmet. Bröst stod på dagens schema och jag lyckades öka i vikt på två övningar vilket gjorde mig glad. Ska sanningen fram har jag kört på samma vikter i EVIGHETER, verkligen evigheter. Vi pratar månader och även år. Ganska uppenbart att jag inte utvecklas särskilt mycket då jag stannar i min bekvämlighetszon istället för att pusha mig själv. Jag hoppas att jag och Johnny kommer kunna träna ihop en del när han är hemma igen i Melbourne, det är alltid enklare om någon annan pushar en samt passar i övningar som bänkpress. Strax innan klockan sju var jag tillbaka och i samma veva vaknade barnen. Båda tjejerna är så duktiga när det kommer till att klä på sig själva och vill absolut inte ha hjälp. Det går också väldigt fort att servera frukost till bara två barn och dem är duktiga med att ha maten på tallriken och inte över hela golvet. Därmed behöver jag bara torka av bordet lite, knappt det.. Inte sopa hela golvet för det är smulor överallt. Tom och Chloe var tvungna att lämna vid halv sju för att dem hade en tid hos läkaren för att göra tester inför Singapore flytten i januari. Jag tog med flickorna i vagnen och gick till dagis. Det var en skön promenad för solen sken! Promenaden till dagis är härlig för största delen av promenaden är runt en sjö. När jag lämnade av dem 08:45 promenerade jag hemåt igen. Passade på att lyssna på en P3 dokumentär, lyssnade på hedersmordet kring Abbas Rezai som skedde år 2005. Ett mord jag tidigare inte hört talas om men som tydligen skakade om Sverige rejält. Klockan 11 kom en kille för att kolla solcellerna på taket och jag gjorde mig i ordning för att hitta en nagelsalong. Jag gjorde akrylnaglar innan vi åkte till Hamilton Island men jag har haft dem i så många veckor nu att det ser hemskt ut. Tyvärr har jag googlat som en galning men inte lyckats hitta ett ställe som gör akryl i St Kilda området, enbart shellac/gellack eller SNS. Tog en promenad runt St Kilda och lyckades till sluta hitta en salong på en gata min vän tipsade mig om. Satt där i EVIGHETER. Det var minst sagt konstig service. Det var tre tjejer där och alla tre var från Vietnam vilket betyder att det enda dem gjorde var att prata med varandra, på ett språk jag inte förstår. Tjejen som gjorde min naglar hade även sin 10 månaders son med sig så plötsligt reste hon sig för att byta hans byxor eller prata i telefon eller fila hennes egna naglar. Så det tog minst sagt tid! Jag blev dock nöjd med naglarna och dem var duktiga på det dem gjorde. Hon rekommendera mig att prova metoden SNS då det är mer skonsamt för naglarna än akryl/gel. Joel frågade om jag ville ses för att äta lunch någon gång efter tolv. Jag kom dit vid 12 och lämnade 13:20, så det tog minst sagt tid. Skyndade mig för att möta upp stackars Joel som fick vänta, måste varit hemskt att vänta ute i 27 graders värme vid havet! Vi gick ner till en restaurang precis vid havet som hette Republica. Vi hade en trevlig stund och jag skrattade så mycket när han berättade om helgens bravader och alla medelålders kvinnor som försökt ragga upp honom på dansgolvet. Grilled chicken, BBQ corn and black eye peas with almond cream. Jag kom hem för drygt en timme sedan och Chloe och tjejerna bör vara hemma när som. Chloe sa åt mig redan i morse att jag inte behöver planera något till middag då dem med största sannolikhet kommer packa en picknick och gå ner till stranden. Det har varit en fantastiskt dag vädermässigt så kvällen kommer nog bli kanon!