Vid det här laget var det längesedan jag åt familjens middag, jag lagade alltid min egen. Det var trots allt förbjudet med allt som hette halvfabrikat och helt vanlig middag så som makaroner med korv som jag tidigare alltid ätit. När ingen var i köket kunde jag öppna kylskåpet och se familjens middag stå och vänta på mig. Det var många kvällar jag stod och åt kall mat med fingrarna efter träningen. Även om jag precis ätit min middag var jag inte nöjd. Jag gjorde det enbart när jag var ensam, jag skämdes för mycket. Det var otroligt tillfredsställande för stunden men när jag ätit klart fick jag en skamsen känsla inombords och en brutal ångest. Jag botade min ångest och min hetsätning med att jag började kompensera.

Detta innebar att jag tränade ännu hårdare och under ännu fler timmar. Direkt efter att jag tryckt i mig maten fick jag panik, knöt på mig skorna och begav mig ut på en promenad till sent, sent på kvällen innan jag återigen kom hem och la mig i sängen för att sova mina få timmars sömn innan klockan ringde för det återigen var dags för en morgonpromenad. Självklart var promenaden innan frukost, jag hade ju läst att det brände mest. Dåligt men sömn och dåligt med mat.