Det är nästan ett helt år sedan jag for ensam till andra sidan jordklotet för att volontärarbeta ett par månader. Som ni redan vet fick jag kontakt med en organisation precis innan jag åkte och kom i kontakt med en tjej vid namn Hanna. Inte då visste jag att denna människa skulle få en så stor plats i mitt hjärta och att vi skulle bli så bra vänner. Efter sju månader i Uganda var det dags att säga farväl och det var med tårar längs kinderna. Hanna valde att stanna ytterligare två månader och under sommaren har vi båda arbetat men äntligen fick vi båda en lucka! Så i måndags klockan 07:45 satte jag mig på tåget med slutdestination Falun! Det kändes helt fantastiskt att kliva av tåget och få se Hanna, kunde inte låta bli att få en tår i ögat av glädje. Vi lämnade mina väska i Hannas syster Ida's lägenhet där vi skulle bo och gick sedan bort till Hannas mamma Marie's arbetsplats. Marie lusläste min blogg under mina månader i Uganda och lämnade alltid så många uppmuntrande kommentarer så det var verkligen roligt att äntligen få träffa henne och få ett ansikte bakom alla kommentarer.