Förmiddagen spenderade vi i parken. Jag tycker det är skönt att komma iväg ifrån huset, även om det enbart innebär att promenera bort till mataffären som ligger två gator bort. Pojkarna tycker att det är väldigt roligt att gå ner till parken då det finns en stor lekplats samt en damm med massor av änder. Jag måste medge att det är ganska tufft att ha tre stycken pojkar att ha koll på samtidigt. Spencer klarar sig förvisso själv men man får inte glömma att han bara är fem år, han vill också ha uppmärksamhet och någon som tittar på honom när han vill visa allt han kan. Det som är mest utmanande är att Sully klättrar på ALLT. Det tar verkligen två sekunder innan han är på nästa sak. Han förstår såklart inte att han inte kan göra allt som hans bröder gör vilket många gånger medför att han trillar och slår sig. Idag var inget undantag, trots att jag stod bakom honom och var redo att ta emot honom var jag inte tillräckligt snabb och han satte foten fel på trappsteget vilket medförde att han halkade och bet sig i läppen. Det spelar ingen roll hur snabb man försöker vara, man är inte tillräckligt snabb ändå. Det spelar inte heller någon roll om man bara planerar att vara borta i tjugo minuter, vattenflaskor och fika är obligatoriskt. Ungar äter verkligen HELA tiden. Speciellt Sully. Han tuggar på något mer eller mindre hela tiden. Jag tänkte på dig pappa när jag tog bilderna på änderna. Jag misstänkte att en bild på en and skulle vara väldigt intressant i dina ögon, se och njut! När vi kom hem igen bakade vi morotskaka. Just denna kvällen var pojkarna hemska, alla fyra. Jag var så irriterad att jag nästan bara skrattade åt hela situationen. Marli var hemma till läggdags vilket innebar att jag serverat middagen ensam samt avklarat dusch/bad och fått på pyjamasar. När Marli kom hem sa jag något i stil med "Jag vet inte hur jag ska klara fem månader här". Precis det alla mammor vill höra, haha! Det var dock med ironi i min röst men där och då ville jag bara rymma, herregud vilken krävande dag.