Att möta sin ångest.
"Med exponering menar vi att du möter din ångest fullt ut och på så sätt avdramatiserar den och lär dig att den är ofarlig. Genom att möta det du är rädd för så lär du dig själv och din kropp att ångesten är ofarlig och på så sätt blir du också mindre rädd för den."
Jag är nu inne på del fyra av åtta i min behandling. En del kapitel är betydligt mycket tyngre att gå igenom än vad jag föreställt mig att det skulle vara. Många tårar har rullat nerför kinderna medan jag sitter framför datorn och aktivt försöker inse det jag vill blunda för. Det är en stor utmaning att verkligen behöva fundera och analysera kring vilka faktorer det är som faktiskt medför att jag mår som jag mår. Att vända på det hela och försöka se det ifrån andra perspektiv är viktigt men också förbannat tungt.
När man mår dåligt är det ganska naturligt att man lägger en tanke på varför man mår som man gör. Precis som när man är glad och ständigt söker efter en anledning till varför man känner den otroligt behaglig och härliga känsla inombords. Från att hela denna resa tragiskt nog fick ett start har jag också haft en tanke kring varför det blivit såhär. Den tanken har följt med mig och jag har verkligen övertygat mig själv under så pass många månader nu att det är orsaken. Efter dessa veckorna med behandling har jag insett att det jag försökt övertyga mig själv om inte riktigt är anledningen och det känns ganska surrealistiskt. Tänk dig att du går i månader och talar om för dig själv att himlen är gul.. Tiden går och förr eller senare får du bekräftat att himlen faktiskt är blå och inte gul som du från början trodde. Hur hade du reagerat när du är så starkt övertygad att himlen är gul
Veckans kapitel handlar om att möta sin ångest och utmana sig själv. Något som många, även jag, upplever otroligt utmanande. Att läsa i boken samt höra berättarrösten säga att jag aktivt måste börja öva på att handskas med mina monster på ett nytt sätt och därmed ge mig in i situationen som jag vet kommer vara psykiskt påfrestande. Exempel - Jag vill tacka ja till att bli utbjuden på middag OCH jag kommer jag känna ångest -acceptans och villighet. alternativt - Jag vill tacka ja till att bli utbjuden på middag MEN jag kommer att känna ångest - undvikande.
Det känns ännu svårare att komma ur detta när jag nu insett vad som faktiskt är orsaken till det hela. Det borde vara tvärtom, när jag nu vet vad som medför det borde det bli enklare att ta sig ur det. Varför kan det bara inte vara enkelt för en gång skull? Jag visste att det skulle bli tufft men jag trodde aldrig det skulle vara såhär utmanande.. Jag kanske framställer mig själv som stark många gånger och att det hela är hur lätt som helst. Faktum är att jag bryter ihop otroligt ofta och får sitta och torka tårarna under en lång stund. Ungefär som ikväll. Nu är det dock dags att torka tårarna, bita ihop och blicka framåt. Det kommer att gå.
Kommentarer
Trackback
