I förra veckan hade jag tre kräkfria dagar och denna veckan har hittills inte stoppat fingrarna i halsen. Jag måste medge att det känns väldigt bra. En känsla av stolthet infinner sig inombords. Det är inte helt enkelt att låta bli, det blir som en rutin. Precis som det är lika naturligt för er att tvätta händerna efter ni har ätit upp så har det blivit lika naturligt för mig att trycka ner fingrarna i halsen. Naturligt är visserligen fel ordval. Igår var jag på vårdcentralen och lämnade blodprover för att kolla om jag har näringsbrist samt om det är något fel på min ämnesomsättning och därmed min sköldkörtel. Provsvaren lär anlända i brevlådan inom de kommande dagarna. I förra veckan sa jag åt mig själv, som så många gånger förut, att det får vara nog på kräkande. I samma stund sa jag åt mig själv att det är helt okej att jag kräker dagen innan jag ska till vårdcentralen för att provsvaren ska visa hur illa det faktiskt legat till senaste tiden. Jag blev väldigt upprörd över läkarens otroligt oprofessionella beteende vilket tyvärr medför att jag drar mig för att söka hjälp. Ska man ha hjälp så är det definitivt en människa som är inriktat på området som man ska prata med. Om sanningen ska fram så hetsåt jag inte kvällen innan och jag kräkte inte heller upp frukosten innan jag begav mig till läkaren. Jag insåg att det spelar ingen roll vad provsvaren kommer att visa för det kommer inte förändra något ändå. Jag kommer inte att få min tid till Södermottagningen fortare och det kommer inte vidtas några extra insatser för att hjälpa mig. Ätstörningar är trots allt ett oerhört stort problem men om man inte ligger i kategorin anorexi och väger 35 kilo så är man inte vidare prioriterad.

Igår låg jag i sängen i fyrtio minuter och funderade på om jag skulle hetsäta och kräka eller om jag skulle bege mig till gymmet. Jag valde det sistnämnda. Jag vinner inte alltid men igår gjorde jag. Som jag nämnde i föregående inlägg så mår jag betydligt mycket bättre när jag har rutin på min sömn och träning, då minskas behovet av att trösta sig med mat och därefter stå och misshandla min kropp. Jag har precis ätit en hel skål med yoghurt, flingor samt ett par mackor. Jag har planerat hela morgonen att jag ska göra mig av med det så fort som möjligt men precis som gårdagen så ska jag faktiskt vinna idag med. Dem där extra två mackorna kommer inte göra någon stor skillnad utan kommer snarare bidra med bättre energi till mitt benpass på gymmet idag. Att stå emot är svårt, tillåta sig själv förlora är svårare.