City watch house [10/11-15]
Efter min tur på Old Melbourne Gaol var det dags för en guidad tur i byggnaden sidan om, City Watch House. City Watch House är ungefär motsvarigheten till dagens häkte, här fick man fick sitta i väntan på att bli dömd eller släppt. Mellan åren 1914-1994 användes byggnaden, det är alltså inte särskilt längesedan det stängdes.
Den guidade turen varade i ungefär 40 minuter och det var en upplevelse jag inte hade räknat med. Dörrarna öppnades och ut kom en man klädd i poliskläder, han hade en ganska otrevlig ton och bad oss rappa på för vi hade ont om tid. När vi kom innanför dörrarna beordrade han oss att dela upp oss, männen mot väggen till höger och kvinnorna till vänster. Han förklarade att vi nu är på besök på hans territorium och därför ska vi lyda hans order. Jag måste medge att jag blev ganska förvånad och aningen skraj när han höjde rösten. Vi fick inte lov att skratta eller prata och varför gång han tilltalade oss var vi tvungna att säga antingen Yes sergeant eller No sergeant! Vidare fick vi gå in till kontoret där vi fick vars ett papper, på pappret stod det information om oss som fångar. Ett påhittat namn, var vi kom ifrån, varför vi satt i häktet osv. Han bad ett par personer säga sig namn samt varför dem var där. Självklart blev jag en utav dem utvalda och jag valde att bara säga förnamnet Cassie då jag inte visste hur man uttalade efternamnet. Han bad mig säga efternamnet varpå jag svarade "Sorry, I don't know how to pronounce it." De resterande skrattade och han svarade barskt "Wow, having some trouble with your name, don't you?!" När vi alla var inskrivna fick vi gå vidare till nästa rum. Här blev vi uppmanade att lägga våra väskor på golvet. Han sa "I don't care if it's a Prada or Gucci bag, put it down on the floor!" Vidare fick vi hålla upp händerna och dela på fingrarna, detta för att se att vi inte hade några droger med oss. Därefter uppmanade han oss att sticka ut tungan så han kunde se att vi inte hade rakblad eller något annat skarpt föremål med oss som vi kunde skada oss med. Låset öppnades, grinden sköts undan och vi var inne i häktet. Jag och de resterande tjejerna blev instängda i en cell och killarna i en annan. Efter stängt och låst dörren dröjde det inte länge innan han skrek "Lights out!" och det blev kolsvart i cellen. Snacka om klaustrofobisk känsla, haha.. Därefter fick vi gå ut och sätta oss på bänkarna på aktivitetsgården och han berättade om häktet. Vi fick en stund därefter att besöka varje cell igen och ta bilder. Därefter fortsatte vi till tjejernas aktivitetsgård, återigen delgav han information. Därefter var turen slut och man fick möjlighet att läsa lite information på en tavla! Det var en riktigt rolig upplevelse måste jag säga! Är imponerad över hur otroligt duktig han var på att spela. Allt detta var alltså iscensatt för att man skulle få en känsla över hur det var att vara inlåst i häktet. Han gav otroligt många roliga kommenterar under tiden och man kund inte låta bli att fnittra till trots att vi blivit tillsagda att vara helt tysta. Om du besöker Melbourne, besök City Watch House, grym upplevelse!
"Häktet" har lämnats i samma skick som det var i när det användes. Flertal gånger påpekade guiden att vi inte fick lov att röra något då - varken dörrar, hänglås eller de klotter som de intagna rispat in på väggarna och bänkarna i varje cell. Han varnade oss om att det fanns mindre trevliga meddelande inristade på väggarna och att detta alltså inte är något man ristat in i efterhand för turisternas upplevelse, klottret är sedan tiden då häktet var aktivt. Dessvärre såg jag att det stod "Kroatien 2015", ritat med en bläckpenna. Så himla tråkigt att folk måste förstöra!
På bilden till vänster ser ni hur trevliga toaletterna var som fanns i ett hörn i varje cell. Utöver toaletten fanns det två eller tre bänkar längs med väggarna. På bilden till höger ser ni hur killarnas duschrum såg ut. Även här fick man inte lov att röra något.. Om jag ska vara ärlig ville jag knappt kliva med mina skor där, haha!
På den övre bilden ser ni en cell som var utrustad med mjuka väggar. Cellen var avsedd för de personer som var benägna att skada sig själv. Långt upp på väggen var det skoavtryck och det såg ut som något gult hade runnit, antagligen urin. FRÄSCHT! På den andra bilden ser ni ni de manliga intagnas "aktivitetsgård". Här fick dem lov att gå ut för att utföra någon form av fysisk ansträngning, självklart under en begränsad tidsperiod och med övervakning av vakterna. Rummet till höger är en toalett. Rummet var ganska stort men det var väldigt mörkt och kallt. Guiden sa att det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter, det var ändå kyligt därinne. På den nedre bilden ser ni en liten mindre aktivitetsgård. Den var avsedd för de personer som av någon anledning löpte risk att hamna i klistret med de andra intagna, där inräknat pedofiler och polisinformatörer.
Kvinnornas aktivitetsgård var betydligt mycket mindre av den anledningen att det inte fanns lika många intagna. Dem hade även lyxen att få en dörr till sin toalett. Det var även betydligt mycket ljusare här än hos killarna. På vägen ut från "häktet" fanns det en tavla med information om "The Watch House"!
I början av 90-talet passerade mer än 19.000 personer per år, ungefär 50 per dag, City Watch House. Den vanligaste orsaken, framförallt på helger var fulla och odrägliga människor. Det fanns tre stycken celler som dem kallade "wet cells" och mer än 100 personer satt där varje helg efter fått lite för mycket i sig! Även oanständigt språk, kränkande behandling, överfall och rån kunde vara anledningar till varför man fick besöka City Watch House. I slutet satt några av Victorias mest ökända brottslingar, där inräknat ett par mördare.
Den guidade turen varade i ungefär 40 minuter och det var en upplevelse jag inte hade räknat med. Dörrarna öppnades och ut kom en man klädd i poliskläder, han hade en ganska otrevlig ton och bad oss rappa på för vi hade ont om tid. När vi kom innanför dörrarna beordrade han oss att dela upp oss, männen mot väggen till höger och kvinnorna till vänster. Han förklarade att vi nu är på besök på hans territorium och därför ska vi lyda hans order. Jag måste medge att jag blev ganska förvånad och aningen skraj när han höjde rösten. Vi fick inte lov att skratta eller prata och varför gång han tilltalade oss var vi tvungna att säga antingen Yes sergeant eller No sergeant! Vidare fick vi gå in till kontoret där vi fick vars ett papper, på pappret stod det information om oss som fångar. Ett påhittat namn, var vi kom ifrån, varför vi satt i häktet osv. Han bad ett par personer säga sig namn samt varför dem var där. Självklart blev jag en utav dem utvalda och jag valde att bara säga förnamnet Cassie då jag inte visste hur man uttalade efternamnet. Han bad mig säga efternamnet varpå jag svarade "Sorry, I don't know how to pronounce it." De resterande skrattade och han svarade barskt "Wow, having some trouble with your name, don't you?!" När vi alla var inskrivna fick vi gå vidare till nästa rum. Här blev vi uppmanade att lägga våra väskor på golvet. Han sa "I don't care if it's a Prada or Gucci bag, put it down on the floor!" Vidare fick vi hålla upp händerna och dela på fingrarna, detta för att se att vi inte hade några droger med oss. Därefter uppmanade han oss att sticka ut tungan så han kunde se att vi inte hade rakblad eller något annat skarpt föremål med oss som vi kunde skada oss med. Låset öppnades, grinden sköts undan och vi var inne i häktet. Jag och de resterande tjejerna blev instängda i en cell och killarna i en annan. Efter stängt och låst dörren dröjde det inte länge innan han skrek "Lights out!" och det blev kolsvart i cellen. Snacka om klaustrofobisk känsla, haha.. Därefter fick vi gå ut och sätta oss på bänkarna på aktivitetsgården och han berättade om häktet. Vi fick en stund därefter att besöka varje cell igen och ta bilder. Därefter fortsatte vi till tjejernas aktivitetsgård, återigen delgav han information. Därefter var turen slut och man fick möjlighet att läsa lite information på en tavla! Det var en riktigt rolig upplevelse måste jag säga! Är imponerad över hur otroligt duktig han var på att spela. Allt detta var alltså iscensatt för att man skulle få en känsla över hur det var att vara inlåst i häktet. Han gav otroligt många roliga kommenterar under tiden och man kund inte låta bli att fnittra till trots att vi blivit tillsagda att vara helt tysta. Om du besöker Melbourne, besök City Watch House, grym upplevelse!
"Häktet" har lämnats i samma skick som det var i när det användes. Flertal gånger påpekade guiden att vi inte fick lov att röra något då - varken dörrar, hänglås eller de klotter som de intagna rispat in på väggarna och bänkarna i varje cell. Han varnade oss om att det fanns mindre trevliga meddelande inristade på väggarna och att detta alltså inte är något man ristat in i efterhand för turisternas upplevelse, klottret är sedan tiden då häktet var aktivt. Dessvärre såg jag att det stod "Kroatien 2015", ritat med en bläckpenna. Så himla tråkigt att folk måste förstöra!
På bilden till vänster ser ni hur trevliga toaletterna var som fanns i ett hörn i varje cell. Utöver toaletten fanns det två eller tre bänkar längs med väggarna. På bilden till höger ser ni hur killarnas duschrum såg ut. Även här fick man inte lov att röra något.. Om jag ska vara ärlig ville jag knappt kliva med mina skor där, haha!
På den övre bilden ser ni en cell som var utrustad med mjuka väggar. Cellen var avsedd för de personer som var benägna att skada sig själv. Långt upp på väggen var det skoavtryck och det såg ut som något gult hade runnit, antagligen urin. FRÄSCHT! På den andra bilden ser ni ni de manliga intagnas "aktivitetsgård". Här fick dem lov att gå ut för att utföra någon form av fysisk ansträngning, självklart under en begränsad tidsperiod och med övervakning av vakterna. Rummet till höger är en toalett. Rummet var ganska stort men det var väldigt mörkt och kallt. Guiden sa att det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter, det var ändå kyligt därinne. På den nedre bilden ser ni en liten mindre aktivitetsgård. Den var avsedd för de personer som av någon anledning löpte risk att hamna i klistret med de andra intagna, där inräknat pedofiler och polisinformatörer.
Kvinnornas aktivitetsgård var betydligt mycket mindre av den anledningen att det inte fanns lika många intagna. Dem hade även lyxen att få en dörr till sin toalett. Det var även betydligt mycket ljusare här än hos killarna. På vägen ut från "häktet" fanns det en tavla med information om "The Watch House"!
I början av 90-talet passerade mer än 19.000 personer per år, ungefär 50 per dag, City Watch House. Den vanligaste orsaken, framförallt på helger var fulla och odrägliga människor. Det fanns tre stycken celler som dem kallade "wet cells" och mer än 100 personer satt där varje helg efter fått lite för mycket i sig! Även oanständigt språk, kränkande behandling, överfall och rån kunde vara anledningar till varför man fick besöka City Watch House. I slutet satt några av Victorias mest ökända brottslingar, där inräknat ett par mördare.
Kommentarer
Postat av: Amanda
Så spännande! Men lite läskigt också... =)
Postat av: MANGEbus
hahaha, kan det vara så att du blev röd som en tomat när du inte kunde säga efternamnet och alla skratta? måste förövrigt vara en häftig upplevelse att vara där, speciellt när han gick all in på sina roll. :)
Trackback
