I onsdags, den 11/11 hade jag en heldag tillsammans med Sully. Tanken var att Austin och Spencer skulle stanna hemma med mig medan Marli tog med sig Sully och följde Hugo till skolan. Grabbarna var inte riktigt lika nöjd med den tanken och det slutade med att alla killarna följde med Marli. Under tiden passade jag på att äta frukost och hänga upp tvätten på tvättlinan. Jag brukar stanna hemma medan Marli lämnar av Hugo, jag föredrar att äta frukost i lugn och ro. Att hämta och lämna Hugo är jag kapabel till då avståndet till skolan är en 10 minuters promenad. Marli lämnar alltid Spencer och Austin då deras dagis ligger en bit härifrån och man måste alltså köra. Deras dagis heter Kinder Haven och ligger i förorten Moonee Ponds som gränsar till Essendon. Kinder Haven är ett privat dagis. En utav mina främsta uppgifter, tvätta och hänga upp allt på linan. Mellan 1-2 maskiner körs dagligen här, det blir mycket tvätt med fyra små killar och tre vuxna. På förmiddagen kom en kille och städade poolen. Jajamän, här anlitar man folk till att utföra det mesta för en. Igår kom det en kille som klippte gräsmattan och häcken. Första veckan var det en man som kom för att bygga ihop en IKEA hylla. Sully var väldigt nyfiken på vad killen höll på med och inspekterade noga hans arbete vid poolen. Vi lyssnade även på musik, dansade och lekte med hans leksaker. Under tiden som Sully sov, mellan 11-14  passade jag på att blogga om mitt besök på Old Melbourne Gaol. Det är helt otroligt hur mycket tid det tar att blogga.. Delvis för att jag har svårt att begränsa mig själv och förkorta ner inläggen men också för att jag redigerar bilderna och gör collage.  Som alltid på onsdagseftermiddagen kom städerskorna. En gång i veckan kommer det två kvinnor och storstädar huset.. Dvs dammsuger, moppar, rengör toalett och badkar, torkar av alla ytor i köket, torkar av skåpen i köket samt fönsterna. Visserligen är dem ganska lata och det känns som allt blir halvdant. Ligger det ett par leksaker på golvet så dammsuger dem runt det istället för att plocka upp det och sedan lägga tillbaka det igen.. Nästa månad byter dem städerska. Klockan var runt tre och det var dags att hämta Hugo. Jag och Sully gick ungefär en kvart tidigare och tog en omväg till skolan för att få en kort promenad. På vägen hem var Hugo gnällig och ville absolut inte gå, han tyckte det var för varmt. Inte lätt alla gånger hur man ska försöka uppmuntra dem när dem säger nej.. När vi kom hem fixade jag middag till Hugo och Sully och därefter övade Hugo på hans gitarrläxa. Jag försöker uppmuntra honom till att leka utomhus eller inomhus och inte sätta sig med sin iPod så fort han kommer hem. Marli hämtade upp Hugo och lämnade av honom på hans gitarrlektion. Under tiden hämtade hon Spencer och Austin och lämnade av dem här hemma medan hon åkte och lämnade Hugo på hans basketbollträning. Strax efter halv sex satt jag och badade Sully när jag hörde hur Austin och Spencer kom hem. Austin skrek hysteriskt och grät för att Marli skulle åka och hämta Hugo. Marli lyckades få ner honom i badkaret och åkte sedan iväg. Oftast är det enklast för mig om hon bara åker då Sully och Austin blir hysteriska så fort hon går. Vanligtvis lugnar båda killarna ner sig ganska snabbt igen, denna kvällen var det annorlunda. När Austin skriker bli Sully upprörd och börjar också gråta. Spencer hoppade i badet och försökte underhålla Sully medan jag försökte torka honom och klä på honom. Spencer är världens bästa storebror, tar så otroligt bra hand om sina småbröder! Han kittlade Sully och fick honom att lugna ner sig lite. Austin var hemsk denna kvällen. Han ville inte komma upp ur badet och grät hysteriskt och sa att hans mamma ska ta upp honom. När jag gick ifrån badrummet grät han över att han ville komma upp. Jag hjälpte honom upp och torkade honom och bad honom ta på hans pyjamas. Han fortsatte att vråla och krälade runt naken på golvet och vägrade ta på hans pyjamas. Jag satte mig ner på golvet och bad honom komma till mig så vi kunde kramas, det brukar trots allt lugna gråtande barn. Jag fick absolut inte ta i honom och han fortsatte skrika efter mamma. Till slut fick han på sig sin pyjamas, jag fick inte hjälpa honom och han sa "I can do it by myself!" Sully grät i omgångar när han hörde hur Austin höll på. Spencer är en ängel som bar upp Sully i soffan, gav honom hans napp och gick efter honom när han gick iväg i huset för att se att han inte gjorde något han inte får lov. Jag kramade om Spencer och sa att han minsann är världens storebror! Utan honom den kvällen hade jag nog fått ett sammanbrott. Austin fortsatte gråta och skrika hysteriskt i 35 minuter innan han hade paus i 10 minuter, därefter fortsatte han gnälla. Till slut blev jag så trött på honom, gav honom hans välling och när han var färdig med den borstade han sina tänder och sen skickade jag ner honom till sitt rum. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta längre. Vid sju kom Marli tillbaka. Jag är faktiskt imponerad över att jag lyckades hålla mig så lugn den kvällen trots Austin hysteriska skrikande. Att gråta är en sak men att skrika, det är bara för mycket för ens huvud.. HEJA TROTSÅLDERN! Tanken var att jag skulle träna den kvällen men jag var så slut i huvudet. Alvin kom hem hyfsat tidigt från jobb så vi alla tre satt ner och åt middag ihop. Jag berättade om alla syskon och min kära farmor och farfar. Jag visade bilderna som jag framkallade innan jag kom hit. Vi satt uppe till ganska sent. Det var roligt att få ha en pratstund med bara Marli och Alvin och få ett tillfälle att lära känna dem bättre!