Det var ett tag sedan jag skrev angående maten.. Som jag berättat i ett tidigare inlägg, ni kan läsa det HÄR, fick jag en tid på Södermottagningen i Helsingborg innan jag flyttade till Tyresö. Då jag skulle vara häruppe under åtta veckor fick jag en online KBT-behandling av psykologen. Dessvärre gjorde jag bara fem steg av åtta i min behandling och sedan la jag det åt sidan. Med facit i handen var det otroligt idiotiskt gjort. Jag hade väl en period där jag kände att det gick lite bättre och dessvärre lurade jag mig själv och tänkte att jag hade läget under kontroll, ett vanligt beteendet när man ska komma ur dåliga vanor. Det är väldigt svårt att motivera sig själv till att utföra en behandling när allt grundar sig i eget initiativ. Det hade såklart varit betydligt mycket enklare om jag hade en fast tid varje vecka där jag skulle träffa en psykolog. Jag ångrar något OTROLIGT mycket att jag stannade kvar i Tyresö istället för att åka tillbaka till Helsingborg och få min behandling. Varför sköt jag återigen upp det.. 😢 Hur har det gått sedan mitten av augusti? Jag fick mitt första bakslag den 21 augusti då jag beslöt mig för att bryta mina 12 veckors uppehåll. Jag vill trots allt klappa mig själv på axeln över att jag höll upp från slutet av maj fram till slutet av augusti. Efter mitt första bakslag var jag väldigt ledsen. Faktum är att jag stod och grät under tiden, jag skämdes så över att jag brutit mitt långa uppehåll och jag var så otroligt rädd att jag var tillbaka i mitt självdestruktiva beteende. Det skulle dröja ytterligare 2.5 vecka innan jag återigen tröståt och kräkte upp min mat. Under september månad har jag kräkt åtta gånger. Det är åtta gånger för mycket. Någon gång där emellan tittade jag mig själv i spegeln med tårfyllda ögon, bultande tinningar och en irriterad hals och sa "Detta är sista gången". Dessvärre har jag sagt dem orden till mig själv otaligt många gånger.. Jag har en kalender uppsatt på väggen i mitt rum där jag varje dag skriver en glad gubbe eller en ledsen gubbe. En glad gubbe betyder att jag inte kräkt och den ledsna betyder därmed motsatsen. Hittills är det enbart glada gubbar under oktober månad. Jag försöker dagligen fundera ut vad det är som triggar igång mitt tröstätande beteende och som följd på detta kräkningar. Jag tror det ligger väldigt mycket faktorer bakom mitt beteende. Mycket grundar sig nog i att jag vill straffa mig själv. Straffa mig själv över att jag inte lyckas vara strikt med min kost. Straffa mig själv över att jag inte lyckas gå ner i vikt. Känslan av besvikelse och hopplöshet. Siffrorna har börjat öka på vågen. Paniken uppstår. Jag försöker att tänka positivt och ta varje dag som en den kommer men det är lättare sagt än gjort. Jag blir så ledsen över att det blivit såhär. Jag vill behöva må såhär. Jag vill inte se mig själv i spegeln och bli ledsen för jag verkligen avskyr det jag ser. Det är otroligt jobbigt att vara så missnöjd med sig själv.