11/12 - Judiska museet och Combi Café

Fredag och därmed ledig ett par timmar under dagen. Jag spenderade min förmiddag på ett museum om andra världskriget. Museet heter Jewish Holocaust Centre och ligger i förorten Elsternwick. Det är ett väldigt litet museum. Jag gjorde ingen guidade turer utan gick runt på egen hand och läste. Det var två stycken guider som kom fram ett par gånger och frågade om dem kunde berätta lite om historien för mig. Den ena guiden blev oerhört förvånade när jag svarade nej på frågan om jag studerade om förintelsen på universitetet. Det kanske inte är så vanligt att en 20-åring frivilligt spenderar sin förmiddag på ett museum. Den andra guiden blev förvånad när jag talade om att jag besökt Auschwitz, Birkenau och Mauthausen. På museet fick jag läsa att arbetet som utfördes på Mauthausen var totalt meningslöst och enbart för att försvaga och bryta ner fångarna psykiskt och fysiskt. Det fanns andra läger som hade fabriker och gruvarbete, alltså aningen "mer meningsfullt arbete" om man kan uttrycka sig så.. DSC_0673 Visserligen är jag en känslig människa som har lätt för att visa känslor.. Men jag blev själv förvånad när jag insåg hur det rann tårar nerför mina kinder när jag gick runt och läste. Det är så overkligt att något så fruktansvärt har hänt och att det inte skedde för så många år sedan. Det gör mig så himla upprörd att det finns människor som påstår att förintelsen aldrig har hänt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på framtiden och vad som kommer ske inom de kommande åren.. Det går inte att undgå att det varje dag pågår krig världen över. Hur lång tid kommer det dröja innan det kommer till Sverige? Kommer ett nytt världskrig uppstå och kommer kristna vara den utsatta gruppen? ISIS skrämmer mig. DSC_0671 Oh, här kunde jag inte låta bli att få tårar i ögonen. En judisk barnläkare vid namn Januz Korczak hade två barnhem i Warszawa, ett för kristna barn och ett för judiska barn. Han var en känd författare och därför erbjöd nazisterna honom en chans att fly men han valde att fortsätta driva barnhemmet. I augusti 1942 kom nazisterna till barnhemmet och förde med sig barnen till Treblinka. Nazisterna hade ingen anledningen att ta med sig honom men han valde att följa med barnen till koncentrationslägret. Kunde han inte rädda barnen så kände han inte heller att det var rätt att rädda sig själv. Vilken hjälte! DSC_0669 DSC_0666 Usch, här grät jag också.. Fruktansvärt med alla barn som dog. Efter ett känslomässigt besök på museet promenade jag bort till förorten Elwood och till ett café vid namn Combi. Det regnade och blåste ganska rejält men jag trotsade vädret och promenerade hela vägen. Combi är också ett utav dem caféer som jag har på min "att-besöka-lista". Ett café som är passionerad i att använda organiska produkter som inte innehåller några syntetiska ämnen eller kemikalier. Spännande! Jag passade på att äta lunch och valde en utav raw food rätterna, Zucchini spagetti. På menyn stod det "Färsk ekologisk sallad med spiraler av zucchini spagetti, toppade med husets krämig cashew dressing, hackad svamp, paprika och kål, toppat med groddar och frön. Oerhört gott! Till detta tog jag en Flat White som tydligen är typiskt australienskt. Mikroskum - ångad mjölk från botten av en kanna - hälls över en dubbel espresso. Det liknar alltså en latte men med mindre mjölk. Tydligen är det väldigt viktigt vilken del av en skummande mjölken som man använder, den i botten eller den översta.. Japp, jag har precis läst väldigt mycket om detta på google för att få en korrekt beskrivning. Hur som helst tog jag kokosmjölk istället för vanlig mjölk, det rekommenderas inte. Det smakade enbart kokos.. Processed with VSCO Processed with VSCO Så vackert att man blir tårögd! Ät mer färger folket. Min fredagskväll spenderade jag i Melbourne tillsammans med en grabb. Vi drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Då han är medveten om hur mycket jag älskar julen tog han med mig på en promenad runt Melbourne för att visa mig alla de platser med julpynt. Alltifrån ljusshower till stora julgranar. Då han inte själv är ett vidare fan av julen kunde jag inte bli annat än rörd när han frivilligt promenerade runt staden med mig.. Små saker som betyder mycket. Det var en mycket lyckad kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0