Juli 2014.

Jag slutade på Nicos kostschema och lydde mina vänners samt mammas råd om att bara äta normalt. Jag vet trots allt vad bra mat är och jag vet hur viktigt det är att få i sig både fett, kolhydrater och protein i rätt mängd. Min nya metod innebär att jag återigen ökade i vikt, nu var jag nämligen uppe på 71 kilo.

Jag blev mer och mer medveten om hur träningen men framförallt kosten fått för stor fokus i mitt och det var hög tid att komma på rätt spår igen. Dessvärre visste jag inte hur jag skulle gå tillväga. Vem ringer man? Jag sökte på internet för att finna information om ätstörningar men ju mer jag läste dess mer tyckte jag att “Äsch, så illa har inte jag det. Med tanke på att jag inte kommit så långt är jag nog inte i behov av professionell hjälp.”

Trots min tanke beslöt jag mig för att ringa till Ungdomsmottagningen för att ta reda på huruvida jag skulle gå till väga för att få hjälp. Dem rekommenderade att jag skulle träffa deras kurator vid namn Leaila. Sagt och gjort infann jag mig på hennes kontor den 21/7 för vårt första möte. Jag berättade allting från början samt hur otroligt psykiskt påfrestande jag upplevde all hets kring maten.

Vid denna tidpunkten dejtade jag även en kille vid namn Alexander. Han la märke till hur manisk jag var med maten och allt som var onyttigt var bannlyst. Att dejta en tjej som alltid vill äta sallad och inte vill bli utbjuden på middag är antagligen inte det roligaste. Jag minns att jag pratade mycket med Alexander om mina bekymmer och hur rädd jag var över att det skulle eskalera till det värre. Det var vid ett flertal tillfällen jag beskrev min rädsla och oro, jag hade nämligen börjat få upp tankar i huvudet hur det skulle vara att börja kompensera mitt matintag på annat sätt än träning. Historien med Alexander blev dock kortvarig. I samma veva gjorde jag en tatuering med texten "Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer" vilket är taget ifrån Håkan Hellströms låt "Pistol". Tanken bakom tatueringen var att jag längre fram skulle kunna läsa texten och tänka jag tog mig ur det. Det var dock önsketänkande för kort därefter eskalerade det...