East coast roadtrip [#3] – Port Stephens
Port Stephens 4/1 - 6/1
Bilturen från Blue Mountains till Port Stephens tog drygt 3.5 timme. Johnny ringde runt till flertal olika campingplatser men dessvärre var alla fullbokade, lyckligtvis hittade vi en campingplats i området Anna Bay som låg 10 minuter från Port Stephens. Vi kom fram strax efter fem på eftermiddagen och började då sätta upp tältet och försöka komma i ordning innan det var dags att förbereda middagen. Stor glädje över att campingplatsen hade en grill! Campingplatsen var hyfsat stor med mycket utrymme för tält och husvagnar, det fanns också ett flertal stugor. Eller stuga är fel ord, det var husvagnar med permanenta annex, det gick alltså inte att förflytta husvagnarna då det fanns en tillbyggnad utanför som liknande en stuga. Det påminde lite om ett koloniområde då dessa husvagnar/annex/stugor inte var till uthyrning utan folks "sommarstugor." Såg dock ut som en del bodde där permanent baserat på all skit det hade liggande högt och lågt runtomkring huset. Till middag grillade vi korv och jag fick för första gången vara ansvarig. Varför är det mer eller mindre alltid mannen som är ansvarig för grillen och kvinnan ordnar med allt som hör till? Jag är ju mästare på att grilla korv! Värt att tillägga att det var fantastiskt härligt att kunna diska under rinnande vatten istället för att använda våtservetter.
Första natten i Port Stephens vräkte regnet ner och vi båda var förvånade över att det inte läckte in. Tältet må ha varit dyrt men när man ska vara iväg så pass länge är kvalitet viktigt, vill inte ens föreställa mig hur det skulle gå om vi plötsligt hade vaknat upp till att det var en pöl sidan om madrassen. Fantastiskt skönt att kunna ta en lång och varm dusch efter frukosten och inte behöva betala 20 cent för varje tre minuter som vi var tvungna att göra i Merry Beach. Vi bestämde oss för att boka en extra natt så vi kunde utforska området utan att stressa över att packa ihop och bege oss vidare.
Vi körde sedan till Nelson Bay och till ett information center för att se vad utbudet var av dagsutflykter och aktiviteter i området. Vi bokade in oss på "sandboarding" och körde bort till "One Mile Beach" där vi hoppade på en buss som körde oss över sanddynorna till vår destination. Det var fantastiskt att åka över de stora sanddynorna, det kändes som vi var i öknen. Det var fortfarande lite blött och regnade lite smått då och då. Det stoppade dock inte oss från att försöka surfa ner längs sanddynorna. Jag har aldrig åkt snowboard men enligt Johnny går det inte att jämföra med sandboarding då du här åker rakt nerför baken och står barfota på brädan. Det var minst sagt bra träning att springa upp och nerför sanddynorna! Vi såg ett par med två tvillingar som var runt 2-3 år gamla, föräldrarna bar dem gång på gång uppför baken. Jag kunde knappt bära mig själv upp efter ett par vändor! Det var en rolig upplevelse men väldigt svårt, jag vågade mig inte på den största baken då jag var så rädd att ramla av och slå mig. Slå mig på sanden, känns som jag hade mycket att vara rädd för... Klumpig som jag var tappade jag brädan på min fot som svullnade upp rejält och blev blå och därmed avslutade vi vårt lilla äventyr i sanden.
Vi åt picknick vid stranden innan vi åkte vidare. Tidigare på morgonen när Johnny var och tvättade pratade han med en man ifrån området som högt rekommenderade oss att besöka "Toboggan Hill Park", han sa att det fanns massor av roligt att göra där. Mannen såg ut att vara runt 40 års ålder och om han rekommenderade det för oss så måste det ju vara något fantastiskt. Exalterade styrde vi mot Tobaggan Hill Park! Känslan av att vara exalterad försvann ganska omgående när vi stod i kön för att komma in och insåg att vi var ensamma i ett hav av barnfamiljer. Jag kollade skeptiskt mot Johnny och undrade vad han hade tagit med mig på. Vi gick in i parken och såg ett par karuseller samt toboggan karusellen. En toboggan är en släde/pulka och denna fick man då sitta i medan man åkte nerför en lång rutschkana som svängde hit och dit. När vi närmade oss mållinjen stod det massor av föräldrar med kameran i högsta hugg, redo att fotografera deras modiga barn som vågat sig nerför karusellen helt ensamma. Jag skämdes ganska mycket när jag kom i mål och killen som stod och kontrollerade att alla kom av var ett par år yngre än mig. Vilka fantastiska upplevelser och äventyr Johnny tar med mig på! Det som var absolut roligast var att skrämma Johnny när han var påväg ut från toaletten, han hoppade högt och det var hans straff för att ta med mig till en barnpark.
Resten av kvällen spenderade vi i Nelson Bay, promenerade längs hamnen och åt glass/våffla. Vill påminna att vi hade som nyårslöfte att inte äta socker på en månad. När vi beställde glassen sa Johnny "Ja, men vi sa aldrig vilken månad som skulle vara sockerfri!" När vi gick ifrån caféet ropade någon på Johnny, en gammal arbetskollega. Världen är bra liten när man springer in i folk på de mest otänkbara platserna. På vägen tillbaka till campingen åkte vi till en utkiksplats där vi kunde se utöver hela Port Stephens.
Hade lite svårt att bestämma vad vi ville äta till middag så det blev lite av varje. Pumpasoppa, kyckling, grillat bröd och champinjoner, sallad samt grönsaksstavar med dipp. Det sistnämnde var något vi åt i määängder under hela trippen! Vi hade ständigt paprika, morötter och selleri uppskuret i vår kylväska, himla bra snacks.
Första natten i Port Stephens vräkte regnet ner och vi båda var förvånade över att det inte läckte in. Tältet må ha varit dyrt men när man ska vara iväg så pass länge är kvalitet viktigt, vill inte ens föreställa mig hur det skulle gå om vi plötsligt hade vaknat upp till att det var en pöl sidan om madrassen. Fantastiskt skönt att kunna ta en lång och varm dusch efter frukosten och inte behöva betala 20 cent för varje tre minuter som vi var tvungna att göra i Merry Beach. Vi bestämde oss för att boka en extra natt så vi kunde utforska området utan att stressa över att packa ihop och bege oss vidare.
Vi körde sedan till Nelson Bay och till ett information center för att se vad utbudet var av dagsutflykter och aktiviteter i området. Vi bokade in oss på "sandboarding" och körde bort till "One Mile Beach" där vi hoppade på en buss som körde oss över sanddynorna till vår destination. Det var fantastiskt att åka över de stora sanddynorna, det kändes som vi var i öknen. Det var fortfarande lite blött och regnade lite smått då och då. Det stoppade dock inte oss från att försöka surfa ner längs sanddynorna. Jag har aldrig åkt snowboard men enligt Johnny går det inte att jämföra med sandboarding då du här åker rakt nerför baken och står barfota på brädan. Det var minst sagt bra träning att springa upp och nerför sanddynorna! Vi såg ett par med två tvillingar som var runt 2-3 år gamla, föräldrarna bar dem gång på gång uppför baken. Jag kunde knappt bära mig själv upp efter ett par vändor! Det var en rolig upplevelse men väldigt svårt, jag vågade mig inte på den största baken då jag var så rädd att ramla av och slå mig. Slå mig på sanden, känns som jag hade mycket att vara rädd för... Klumpig som jag var tappade jag brädan på min fot som svullnade upp rejält och blev blå och därmed avslutade vi vårt lilla äventyr i sanden.
Vi åt picknick vid stranden innan vi åkte vidare. Tidigare på morgonen när Johnny var och tvättade pratade han med en man ifrån området som högt rekommenderade oss att besöka "Toboggan Hill Park", han sa att det fanns massor av roligt att göra där. Mannen såg ut att vara runt 40 års ålder och om han rekommenderade det för oss så måste det ju vara något fantastiskt. Exalterade styrde vi mot Tobaggan Hill Park! Känslan av att vara exalterad försvann ganska omgående när vi stod i kön för att komma in och insåg att vi var ensamma i ett hav av barnfamiljer. Jag kollade skeptiskt mot Johnny och undrade vad han hade tagit med mig på. Vi gick in i parken och såg ett par karuseller samt toboggan karusellen. En toboggan är en släde/pulka och denna fick man då sitta i medan man åkte nerför en lång rutschkana som svängde hit och dit. När vi närmade oss mållinjen stod det massor av föräldrar med kameran i högsta hugg, redo att fotografera deras modiga barn som vågat sig nerför karusellen helt ensamma. Jag skämdes ganska mycket när jag kom i mål och killen som stod och kontrollerade att alla kom av var ett par år yngre än mig. Vilka fantastiska upplevelser och äventyr Johnny tar med mig på! Det som var absolut roligast var att skrämma Johnny när han var påväg ut från toaletten, han hoppade högt och det var hans straff för att ta med mig till en barnpark.
Resten av kvällen spenderade vi i Nelson Bay, promenerade längs hamnen och åt glass/våffla. Vill påminna att vi hade som nyårslöfte att inte äta socker på en månad. När vi beställde glassen sa Johnny "Ja, men vi sa aldrig vilken månad som skulle vara sockerfri!" När vi gick ifrån caféet ropade någon på Johnny, en gammal arbetskollega. Världen är bra liten när man springer in i folk på de mest otänkbara platserna. På vägen tillbaka till campingen åkte vi till en utkiksplats där vi kunde se utöver hela Port Stephens.
Hade lite svårt att bestämma vad vi ville äta till middag så det blev lite av varje. Pumpasoppa, kyckling, grillat bröd och champinjoner, sallad samt grönsaksstavar med dipp. Det sistnämnde var något vi åt i määängder under hela trippen! Vi hade ständigt paprika, morötter och selleri uppskuret i vår kylväska, himla bra snacks.East coast roadtrip [#2] – Blue Mountains
Blue Mountains 2/1 - 4/1
Vi var uppe tidigt på morgonen den 2e januari för att packa ned vårt tält och för att säga hej då till resterande i gruppen som skulle fara tillbaka till Melbourne. Vi hade lite mer än fem timmars bilresa framför oss och vår nästa destination blev nationalparken Blue Mountains. Blue Mountains ligger nordväst om Sydney och vi valde alltså att skippa Sydney då vi spenderade en weekend där i oktober efter vår semester på Hamilton Island. Vi stannade längs vägen för att äta frukost samt byta av så att jag kunde köra lite. Jag körde en hel del under vår resa, Johnny är en väldigt bra "lärare" att ha bredvid sig då han är väldigt lugn i alla situationer. Nästa stopp blev att besöka ett vattenfall och denna gången var det faktiskt ett vattenfall, inte snustorrt som föregående vattenfall vi skulle besöka. Här slog kylan även till och temperaturen var runt 13-15 grader, det regnade även i omgångar. Det kändes mindre roligt efter ha kommit från solsken och badväder.
Vi beslöt oss för att använda appen "Wikicamp" och försökte hitta en gratis campingplats någonstans i bergen. Campingplatsen i Merry Beach var långt ifrån gratis och under resans gång insåg vi att vi hade kunnat komma undan betydligt mycket billigare, dessutom var det långt ifrån den bästa campingplatsen som vi besökt. Detta var dock inget vi kunde styra över då en utav tjejerna i gruppen organiserade och planerade alltihop. Vi styrde uppåt i bergen och det började mörkna vilket innebar att vi inte hade så mycket val än att ta campingplatsen som fanns någonstans framför oss. Vi kom fram till vad som skulle vara en campingplats. För att ge det en rättvis beskrivning så var det en väg i mitten och sidan om vägen fanns det träd och däremellan någonstans var det lagligt för oss att sätta upp vårt tält. Allemansrätten existerar inte i Australien och du får alltså bara lov att campa på specifika platser.
Vi kom från en campingplats med duschar, varmvatten, toaletter, diskho, elektricitet och möjligheter att tillaga mat. Här fanns varken rinnande vatten eller elektricitet. Det fanns ett utedass som stank värre än magsjuka och det var därmed avgjort att jag skulle få kissa bakom ett träd om jag ville uträtta mina behov. Jag var otroligt skeptisk men som jag sa hade vi inte mycket val då det började bli mörkt och det skulle ta ett tag innan vi fann något annat. Vi slog upp vårt tält och började laga middag. Jag kan milt säga att vi inte var förberedda för detta. Vår lilla bil var fullpackad och det fanns fortfarande saker som vi var i behov av.. Exempelvis en presenning för att undvika att tält blev alltför lerigt samt ett litet bord att kunna förbereda mat på. Vi fick skära grönsaker på en skärbräda som vi placerade i våra knän. Kastrullen med mat placerade vi på vår kylväska men det var också himla omständligt när vi insåg att vi behövde något från kylväskan. Då vi inte hade något rinnande vatten fick vi diska med våtservetter. Detta var minst sagt "hardcore" camping och långt ifrån vad jag var beredd på. Vill påminna att detta var första gången jag campade. Jag har sovit i tält ett fåtal gånger under min uppväxt och det har varit ute i trädgården.
Det regnade av och till under hela vår vistelse i bergen och det var så himla kallt hela tiden. Detta var första gången under hela resan som vi använde båda våra sovsäckar samt jeans och tjocktröja. Det var verkligen inte roligt att vakna mitt i natten och inse att man behövde kissa.. Gå ut i regnet och bli lerig och försöka att inte kissa på sig av rädsla att den kanske fanns en zombie bakom något av träden. Nej usch, det var verkligen påfrestande att bo såhär och det var minst sagt en utmaning för vårt förhållande. Jag vet inte hur många gånger Johnny sa att han skulle köra mig till flygplatsen i Sydney så jag kunde åka hem, haha!
Andra dagen beslöt vi oss för att göra en vandring i bergen och vi körde till en plats där det fanns flertal olika vandringsslingor. Vi bestämde oss för att ta vandringsrunda som skulle ta 3-4 timmar, det gick dock betydligt fortare för oss då vi höll ett bra tempo. Vi hade tur med vädret då det inte regnade och solen tittade fram ett par gånger. Vi var lite ängsliga över att det skulle börja regna, det var redan ganska lerigt och halt på marken. Vi såg två stycken vattenfall och utsikten på toppen var fantastisk, fantastiskt när man kan se trädtoppar flera mil ifrån oss. Svettiga hoppade vi in i bilen och begav oss till en inomhusbassäng för att duscha och basta. Det var skönt att värma upp sig litet innan det återigen var dags att huttra i tältet.
Sista dagen vaknade vi till ljudet av regndroppar som slog mot tältet. Vi hade hoppats på att packa ihop och lämna tidigt men det var dessvärre inte möjligt då tältet var genomblött. Vi åkte ner till närmsta stad, Katoomba, för att äta frukost. Vi besökte ett mysigt litet cafe och blev förvånade över hur billigt det, $39 för två personer då vi vanligtvis betalar runt $55 i Melbourne! Vi åkte tillbaka till campingplatsen och började packa ihop tältet. Det var vått, lerigt och kladdigt överallt. Jag var förbannad och Johnny var inte på bästa humör heller. Allt blir så himla mycket svårare när det är blött och kladdigt och vi inte har rinnande vatten att ens tvätta händerna under. Vi lyckades packa ihop utan att slå ihjäl varandra, det var dock nära. Summering av Blue Mountains var att jag gärna besökt det igen, gjort fler vandringar i bergen men ALDRIG mer tälta på ett sådant sätt. Idag skrattar vi åt denna upplevelse men det gjorde vi verkligen inte i den stunden, haha! Jag minns att vi sa "Om vi överlever detta kan nog vårt förhållande överleva det mesta". Nu känns det som jag är väldigt dramatisk men det var såhär jag kände där och då.
Vi beslöt oss för att använda appen "Wikicamp" och försökte hitta en gratis campingplats någonstans i bergen. Campingplatsen i Merry Beach var långt ifrån gratis och under resans gång insåg vi att vi hade kunnat komma undan betydligt mycket billigare, dessutom var det långt ifrån den bästa campingplatsen som vi besökt. Detta var dock inget vi kunde styra över då en utav tjejerna i gruppen organiserade och planerade alltihop. Vi styrde uppåt i bergen och det började mörkna vilket innebar att vi inte hade så mycket val än att ta campingplatsen som fanns någonstans framför oss. Vi kom fram till vad som skulle vara en campingplats. För att ge det en rättvis beskrivning så var det en väg i mitten och sidan om vägen fanns det träd och däremellan någonstans var det lagligt för oss att sätta upp vårt tält. Allemansrätten existerar inte i Australien och du får alltså bara lov att campa på specifika platser.
Vi kom från en campingplats med duschar, varmvatten, toaletter, diskho, elektricitet och möjligheter att tillaga mat. Här fanns varken rinnande vatten eller elektricitet. Det fanns ett utedass som stank värre än magsjuka och det var därmed avgjort att jag skulle få kissa bakom ett träd om jag ville uträtta mina behov. Jag var otroligt skeptisk men som jag sa hade vi inte mycket val då det började bli mörkt och det skulle ta ett tag innan vi fann något annat. Vi slog upp vårt tält och började laga middag. Jag kan milt säga att vi inte var förberedda för detta. Vår lilla bil var fullpackad och det fanns fortfarande saker som vi var i behov av.. Exempelvis en presenning för att undvika att tält blev alltför lerigt samt ett litet bord att kunna förbereda mat på. Vi fick skära grönsaker på en skärbräda som vi placerade i våra knän. Kastrullen med mat placerade vi på vår kylväska men det var också himla omständligt när vi insåg att vi behövde något från kylväskan. Då vi inte hade något rinnande vatten fick vi diska med våtservetter. Detta var minst sagt "hardcore" camping och långt ifrån vad jag var beredd på. Vill påminna att detta var första gången jag campade. Jag har sovit i tält ett fåtal gånger under min uppväxt och det har varit ute i trädgården.
Det regnade av och till under hela vår vistelse i bergen och det var så himla kallt hela tiden. Detta var första gången under hela resan som vi använde båda våra sovsäckar samt jeans och tjocktröja. Det var verkligen inte roligt att vakna mitt i natten och inse att man behövde kissa.. Gå ut i regnet och bli lerig och försöka att inte kissa på sig av rädsla att den kanske fanns en zombie bakom något av träden. Nej usch, det var verkligen påfrestande att bo såhär och det var minst sagt en utmaning för vårt förhållande. Jag vet inte hur många gånger Johnny sa att han skulle köra mig till flygplatsen i Sydney så jag kunde åka hem, haha!
Andra dagen beslöt vi oss för att göra en vandring i bergen och vi körde till en plats där det fanns flertal olika vandringsslingor. Vi bestämde oss för att ta vandringsrunda som skulle ta 3-4 timmar, det gick dock betydligt fortare för oss då vi höll ett bra tempo. Vi hade tur med vädret då det inte regnade och solen tittade fram ett par gånger. Vi var lite ängsliga över att det skulle börja regna, det var redan ganska lerigt och halt på marken. Vi såg två stycken vattenfall och utsikten på toppen var fantastisk, fantastiskt när man kan se trädtoppar flera mil ifrån oss. Svettiga hoppade vi in i bilen och begav oss till en inomhusbassäng för att duscha och basta. Det var skönt att värma upp sig litet innan det återigen var dags att huttra i tältet.
Sista dagen vaknade vi till ljudet av regndroppar som slog mot tältet. Vi hade hoppats på att packa ihop och lämna tidigt men det var dessvärre inte möjligt då tältet var genomblött. Vi åkte ner till närmsta stad, Katoomba, för att äta frukost. Vi besökte ett mysigt litet cafe och blev förvånade över hur billigt det, $39 för två personer då vi vanligtvis betalar runt $55 i Melbourne! Vi åkte tillbaka till campingplatsen och började packa ihop tältet. Det var vått, lerigt och kladdigt överallt. Jag var förbannad och Johnny var inte på bästa humör heller. Allt blir så himla mycket svårare när det är blött och kladdigt och vi inte har rinnande vatten att ens tvätta händerna under. Vi lyckades packa ihop utan att slå ihjäl varandra, det var dock nära. Summering av Blue Mountains var att jag gärna besökt det igen, gjort fler vandringar i bergen men ALDRIG mer tälta på ett sådant sätt. Idag skrattar vi åt denna upplevelse men det gjorde vi verkligen inte i den stunden, haha! Jag minns att vi sa "Om vi överlever detta kan nog vårt förhållande överleva det mesta". Nu känns det som jag är väldigt dramatisk men det var såhär jag kände där och då.
East coast roadtrip [#1] - Merry Beach
Nu har det gått förfärligt många månader sedan vi påbörjade samt avslutade vår östkustresa. Innan vi begav oss iväg sa jag att jag skulle hålla bloggen uppdaterade under hela resan men det löftet höll jag definitivt inte. Jag gjorde ett enda inlägg under våra sex veckor och det var efter första dagen. Men NU ska jag definitivt sätta mig ner och skriva inlägg om hela vår resa och alla ställen vi stannade på. Det kommer bli mycket text och bilder så jag kommer att dela upp det i flertal inlägg!
Johnnys mamma arbetar som lärare och har sedan ett par månader tillbaka arbetat på en skola upp i Cairns, en stad i norra Australien. Johnny mamma föreslog att vi kunde köra hennes bil upp till Cairns och på så sätt också göra en resa utav det hela. Sagt och gjort beslöt vi oss för att göra den omtalande backpacker resan längst östkusten. Vår resa startade den tjugosjätte december efter haft julfirande två dagar i rad. Alarmet ringde innan solen var uppe och vi började packa bilen full med diverse saker vi skulle komma att behöva de kommande sex veckorna. Jag vill tillägga att bilen som vi körde var en liten personbil och det var minst sagt en kamp att försöka få in allting i bilen. Under resans gång blev vi dock duktig på att organisera allting, vi var nämligen tvungna att packa allt på ett speciellt sätt för annars fick det inte plats. Merry Beach 26/12 - 2/1 Första destionationen på vår resa blev Merry Beach, en liten stad i södra delen av delstaten NSW. Vi skulle spendera en vecka i Merry Beach tillsammans med samma kompisgäng som vi reste till Hamilton Island med i oktober. Bilresan tog oss mer eller mindre hela dagen då vi stoppade ett par gånger för att sträcka på benen samt äta. Här insåg vi också att bilen som vi körde inte är gjord för att köra några längre sträckor, det blev otroligt obekvämt snabbt. Vi satte upp vårt tält och till vår stora förtjustning var det inget som saknades! Vi hjälpte resten av gänget att komma i ordning med deras trailer. Jag lagade svenska köttbullar på julafton som vi skulle ta med till Johnnys föräldrar men dessvärre glömde vi bort dem i kylskåpet. Kanske var tur i oturen att vi glömde det då det räddade middagen den kvällen!
Vår vecka i Merry Beach var väldigt avkopplande och till största del bjöds det på väldigt fint väder. Jag och Johnny beslöt oss för att trots värmen och hika en dag samt besöka ett vattenfall. Detta var en utav de varmaste dagarna men jag var fast besluten om att vi skulle ut och promenera i bergen och svettas lite, vid det här laget kliade det i benen på mig att vi inte gjorde så mycket om dagarna. Efter en promenad genom skogen där jag ständigt var på helspänn i rädslan av att stöta på en orm, vill påpeka att ALLA sa att sannolikheten att jag skulle stöta på en orm är lika med noll. Vi kom fram till vattenfallet och till vår stora förvåning var det snustorrt och inget vatten så långt ögat kunde nå. Vi fortsatte vår promenad upp för en lång backe för att nå en utkiksplats. Under promenadens gång så jag något på marken och det visade sig vara en orm. Lyckligtvis var den redan död men faktum kvarstår- Jag såg en orm! Vi åkte vidare till en liten stad som hette Milton. Väldigt mysig liten stad men väldigt mycket människor överallt, perfekt liten stad att stanna i och äta lunch när man är påväg vidare. Blev så exalterad att över att finna ett veganskt cafe men tyvärr kunde vi inte få ett bord så vi strosade vidare längs gatan tills vi hittade ett sött litet bageri som serverad surdegsbaguetter.
Resten av veckan spenderade vi att utforska området kring campingplatsen, vi var ett stenkast från havet och var omgivna av klippor och berg, väldigt vackert och det fanns ett flertal promenadslingor. Vi letade efter sjöstjärnor samt såg massvis av krabbor och flugor under klipporna. Aldrig sett så mycket flugor, otroligt vidrigt! Några djur som däremot var lite sötare var kängururna. Dessa djur var också överallt och ingenstans. Dem var såklart vana vid att ha människor runt sig och resten av gänget matade dem med bröd, räddhare som jag är avstod jag. Jag undrade var min rädsla till så många djur kommer ifrån.
Allt det svarta ni kan se är flugor.
Vi besökte ett flertal mindre städer i närheten av Merry Beach samt en heldag i Australiens huvudstad Canberra. Canberra imponerade inte på mig överhuvudtaget men å andra sidan spenderade vi bara ett par timmar där, kanske dömde jag staden för tidigt. Vi besökte "Parliment House", vi gick dock aldrig in i byggnaden utan tog bara en bild utanför. Vi åkte vidare till "Australian War Memorial", ett museum där man kan läsa om alla krig som Australien stridit i. Johnnys morfars pappa samt morfars bror har sina namn på en utav väggarna som ett minne att dem stred genom andra världskriget. Vi åt lunch på ett litet cafe och det var minst sagt generösa med mängden sallad jag fick till min burgare!
På nyårsafton åt jag och Johnny en massa choklad samt skrev ner våra nyårslöften. Ett utav löftena var att ha en sockerfri månad, det löftet bröts. Vi bestämde oss för att ta en lång promenad längs stranden och genom byn, solen sken och det var perfekt för en promenad! Vi åt en stor middag tillsammans, spelade spel och jag hade med mig en ask Paradis choklad som var mycket uppskattat av alla. Vi såg raketerna lysa upp himmeln och kort efter tolv slaget överraskade gänget mig med en födelsedagstårta och sång, ett tidigt födelsedagsfirande. Dagen efter packade vi ihop det mesta och den andra januari fortsatte vi vår resa. Nästa destination - BLUE MOUNTAINS!
Johnnys mamma arbetar som lärare och har sedan ett par månader tillbaka arbetat på en skola upp i Cairns, en stad i norra Australien. Johnny mamma föreslog att vi kunde köra hennes bil upp till Cairns och på så sätt också göra en resa utav det hela. Sagt och gjort beslöt vi oss för att göra den omtalande backpacker resan längst östkusten. Vår resa startade den tjugosjätte december efter haft julfirande två dagar i rad. Alarmet ringde innan solen var uppe och vi började packa bilen full med diverse saker vi skulle komma att behöva de kommande sex veckorna. Jag vill tillägga att bilen som vi körde var en liten personbil och det var minst sagt en kamp att försöka få in allting i bilen. Under resans gång blev vi dock duktig på att organisera allting, vi var nämligen tvungna att packa allt på ett speciellt sätt för annars fick det inte plats. Merry Beach 26/12 - 2/1 Första destionationen på vår resa blev Merry Beach, en liten stad i södra delen av delstaten NSW. Vi skulle spendera en vecka i Merry Beach tillsammans med samma kompisgäng som vi reste till Hamilton Island med i oktober. Bilresan tog oss mer eller mindre hela dagen då vi stoppade ett par gånger för att sträcka på benen samt äta. Här insåg vi också att bilen som vi körde inte är gjord för att köra några längre sträckor, det blev otroligt obekvämt snabbt. Vi satte upp vårt tält och till vår stora förtjustning var det inget som saknades! Vi hjälpte resten av gänget att komma i ordning med deras trailer. Jag lagade svenska köttbullar på julafton som vi skulle ta med till Johnnys föräldrar men dessvärre glömde vi bort dem i kylskåpet. Kanske var tur i oturen att vi glömde det då det räddade middagen den kvällen!
Vår vecka i Merry Beach var väldigt avkopplande och till största del bjöds det på väldigt fint väder. Jag och Johnny beslöt oss för att trots värmen och hika en dag samt besöka ett vattenfall. Detta var en utav de varmaste dagarna men jag var fast besluten om att vi skulle ut och promenera i bergen och svettas lite, vid det här laget kliade det i benen på mig att vi inte gjorde så mycket om dagarna. Efter en promenad genom skogen där jag ständigt var på helspänn i rädslan av att stöta på en orm, vill påpeka att ALLA sa att sannolikheten att jag skulle stöta på en orm är lika med noll. Vi kom fram till vattenfallet och till vår stora förvåning var det snustorrt och inget vatten så långt ögat kunde nå. Vi fortsatte vår promenad upp för en lång backe för att nå en utkiksplats. Under promenadens gång så jag något på marken och det visade sig vara en orm. Lyckligtvis var den redan död men faktum kvarstår- Jag såg en orm! Vi åkte vidare till en liten stad som hette Milton. Väldigt mysig liten stad men väldigt mycket människor överallt, perfekt liten stad att stanna i och äta lunch när man är påväg vidare. Blev så exalterad att över att finna ett veganskt cafe men tyvärr kunde vi inte få ett bord så vi strosade vidare längs gatan tills vi hittade ett sött litet bageri som serverad surdegsbaguetter.
Resten av veckan spenderade vi att utforska området kring campingplatsen, vi var ett stenkast från havet och var omgivna av klippor och berg, väldigt vackert och det fanns ett flertal promenadslingor. Vi letade efter sjöstjärnor samt såg massvis av krabbor och flugor under klipporna. Aldrig sett så mycket flugor, otroligt vidrigt! Några djur som däremot var lite sötare var kängururna. Dessa djur var också överallt och ingenstans. Dem var såklart vana vid att ha människor runt sig och resten av gänget matade dem med bröd, räddhare som jag är avstod jag. Jag undrade var min rädsla till så många djur kommer ifrån.
Allt det svarta ni kan se är flugor.
Vi besökte ett flertal mindre städer i närheten av Merry Beach samt en heldag i Australiens huvudstad Canberra. Canberra imponerade inte på mig överhuvudtaget men å andra sidan spenderade vi bara ett par timmar där, kanske dömde jag staden för tidigt. Vi besökte "Parliment House", vi gick dock aldrig in i byggnaden utan tog bara en bild utanför. Vi åkte vidare till "Australian War Memorial", ett museum där man kan läsa om alla krig som Australien stridit i. Johnnys morfars pappa samt morfars bror har sina namn på en utav väggarna som ett minne att dem stred genom andra världskriget. Vi åt lunch på ett litet cafe och det var minst sagt generösa med mängden sallad jag fick till min burgare!
På nyårsafton åt jag och Johnny en massa choklad samt skrev ner våra nyårslöften. Ett utav löftena var att ha en sockerfri månad, det löftet bröts. Vi bestämde oss för att ta en lång promenad längs stranden och genom byn, solen sken och det var perfekt för en promenad! Vi åt en stor middag tillsammans, spelade spel och jag hade med mig en ask Paradis choklad som var mycket uppskattat av alla. Vi såg raketerna lysa upp himmeln och kort efter tolv slaget överraskade gänget mig med en födelsedagstårta och sång, ett tidigt födelsedagsfirande. Dagen efter packade vi ihop det mesta och den andra januari fortsatte vi vår resa. Nästa destination - BLUE MOUNTAINS!
En liten uppdatering
God morgon!
Det känns otroligt märkligt att återigen sitta framför datorskärmen och låta fingrarna leka över tangentbordet. Det har passerat många månader sedan jag skrev här sist och sedan dess har otroligt mycket hänt i mitt liv. Jag tänker ofta att jag borde återuppta bloggandet för att jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Det känns bra att kunna dela med mig av min vardag i Melbourne så att vänner och familj hemma i Sverige kan ta del av vad som sker på andra sidan jordklotet. Dessvärre är det otroligt tidskrävande och det är således enda anledningen till som sätter käpparna i hjulet för mig. Hur som haver ska jag försöka återgå till att skriva ett par inlägg med jämna mellanrum!
Så vad har hänt sedan sist jag skrev? Senast jag uppdaterade var ett par dagar efter julafton och då befann jag mig tillsammans med min partner Johnny på en roadtrip längs med östkusten av Australien. Vi lämnade Melbourne tidigt på morgonen den 26:e December och påbörjade vår resa norrut. Vår första destination var "Merry Beach" vilket ligger drygt åtta-nio timmar körtid från Melbourne. Merry Beach ligger i samma höjd som Australiens huvudstad Canberra men är alltså beläget längs kusten. Vi spenderade vår första vecka i Merry Beach på en campingplats tillsammans med en grupp vänner, totalt var vi 7 stycken med mig och Johnny inkluderat. Gruppen med vänner är samma grupp som vi reste med till Hamilton Island i oktober.
Vi firade nyår tillsammans och beskådade raketer ifrån strandkanten. Den 2:e januari åkte hela gänget tillbaka till Melbourne förutom jag och Johnny som fortsatte vår roadtrip norrut. Jag kommer berätta mer om vår resa i separata inlägg. Jag har massvis av bilder att dela med mig av och lyckligtvis skrev jag en liten resedagbok under våra sex veckor som vi var iväg.
Den sjätte februari flög vi från Cairns ner till Melbourne då jag hade en arbetsintervju samma dag. De sista två veckorna av vår semester sökte jag frenetiskt efter jobb. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte njöt fullt ut av våra sista veckor utan var mest stressad över att hitta ett arbete. Hur som haver hade jag en arbetsintervju för en familj som behövde hjälp av en nanny cirka 20 timmar i veckan under ett par veckors tid. Min intervju gick strålande, jag blev medbjuden att hämta barnen ifrån skolan och återvände sedan till deras bostad för att bekanta mig med barnen. Jag gick därifrån med ett stort leende och mamman sa att hon skulle slå mig en signal på kvällen för att fylla i lite detaljer om positionen. I samma veva hade Johnny varit och hämtat nycklarna hos fastighetsmäklaren till vårt första gemensamma boende! Tillsammans steg vi in i vår nya lägenhet. En tvårummare på 52 kvm samt en stor balkong på ytterligare 9 kvm. Vi har kvällssol och en fantastisk utsikt över Melbourne! Lägenheten ligger i stadsdelen "Southbank" och det tar oss tio minuter att gå till central stationen och därmed kärnan av staden.
På julafton gav Johnny mig en berlock till mitt Thomas Sabo armband, ett litet hus och en nyckel som en symbol för vårt framtida gemensamma boende. 
Jag tog beslutet att vi skulle äta pizza på golvet, tydligen är det något man gör när man är nyinflyttad! Vi stannade tills solen var påväg att gå ner och då for vi vidare till Pancake Parlour för efterrätt. Jag har tidigare inte besökt denna restaurang och detta blev den sista sötsaken för en tid framöver då jag bestämde mig för att så fort vi var tillbaka från vår semester skulle jag äta efter ett kostschema och följa en diet som jag gjorde för ett par år sedan. Påvväg till restaurangen fick jag ett samtal av mamman i familjen som talade om att dem bestämt sig för att ge positionen till en annan tjej som tydligen var utbildad läkare. Jag blev så himla besviken och kände mig nästan bedragen då jag spenderat timmar hos dem, presenterat mig för barnen och gått igenom veckans schema. Johnny sa åt mig att vara positiv och att något annat kommer dyka upp, han hade rätt!
Fortsättning följer...
Den sjätte februari flög vi från Cairns ner till Melbourne då jag hade en arbetsintervju samma dag. De sista två veckorna av vår semester sökte jag frenetiskt efter jobb. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte njöt fullt ut av våra sista veckor utan var mest stressad över att hitta ett arbete. Hur som haver hade jag en arbetsintervju för en familj som behövde hjälp av en nanny cirka 20 timmar i veckan under ett par veckors tid. Min intervju gick strålande, jag blev medbjuden att hämta barnen ifrån skolan och återvände sedan till deras bostad för att bekanta mig med barnen. Jag gick därifrån med ett stort leende och mamman sa att hon skulle slå mig en signal på kvällen för att fylla i lite detaljer om positionen. I samma veva hade Johnny varit och hämtat nycklarna hos fastighetsmäklaren till vårt första gemensamma boende! Tillsammans steg vi in i vår nya lägenhet. En tvårummare på 52 kvm samt en stor balkong på ytterligare 9 kvm. Vi har kvällssol och en fantastisk utsikt över Melbourne! Lägenheten ligger i stadsdelen "Southbank" och det tar oss tio minuter att gå till central stationen och därmed kärnan av staden.
På julafton gav Johnny mig en berlock till mitt Thomas Sabo armband, ett litet hus och en nyckel som en symbol för vårt framtida gemensamma boende. 
Jag tog beslutet att vi skulle äta pizza på golvet, tydligen är det något man gör när man är nyinflyttad! Vi stannade tills solen var påväg att gå ner och då for vi vidare till Pancake Parlour för efterrätt. Jag har tidigare inte besökt denna restaurang och detta blev den sista sötsaken för en tid framöver då jag bestämde mig för att så fort vi var tillbaka från vår semester skulle jag äta efter ett kostschema och följa en diet som jag gjorde för ett par år sedan. Påvväg till restaurangen fick jag ett samtal av mamman i familjen som talade om att dem bestämt sig för att ge positionen till en annan tjej som tydligen var utbildad läkare. Jag blev så himla besviken och kände mig nästan bedragen då jag spenderat timmar hos dem, presenterat mig för barnen och gått igenom veckans schema. Johnny sa åt mig att vara positiv och att något annat kommer dyka upp, han hade rätt!
Fortsättning följer...26/12 - Alarmet ringde klockan 05:00 och det kändes som att ögonen gick i kors på mig. Vi gick och la oss ganska sent efter julfirande hemma hos Johnnys föräldrar samt efter att ha organiserat och packat ihop så mycket som möjligt av våra saker. Det tog inte lång tid att packa in allting i bilen och jag blev förvånad över hur mycket saker vi tog med oss. Då vi ska campa hela vägen blir packningen stor. Vi har med oss tält, madrass, kuddar, sovsäckar, en stor låda med mat samt köksredskap osv osv.
Vi började att köra strax efter klockan sex och vårt första stopp blev Wallan vilket tog drygt 45 minuter att köra till. Vi mötte upp Elyse, Jess och Joel och åt frukost tillsammans. Vi fortsatte att köra en liten bit till innan jag och Johnny bytte så att han fick vila lite och jag körde. Helt otroligt vad tråkigt det är att köra på en motorväg. Pappa, jag förstår inte hur du kan vara lastbilschaufför och lyckas hålla dig vaken på sådana tråkiga vägar. Det tog oss drygt fem timmar att köra från Wallan till en liten stad vid namn Gundagai. Vi gjorde ett kort stopp för bensin och fortsatte därefter upp till en större stad vid namn Yass. Bilen vi kör är inte speciellt komfortabel om man kör en längre stund så det var nödvändigt att stoppa och sträcka på benen då och då. Vi passade på att äta lunch och jag och Johnny bytte återigen så att jag fick köra resten av vägen. Resten av biten tog oss lite mer än tre timmar och det är det längsta jag kört i sträck. Körningen blev dock betydligt mycket roligare när vi kom av motorvägen och körde på mindre vägar. Landsbygden i Australien är otroligt vackert och delar utav det påminner mig om Skåne. Platt och med åkrar så man kan se flera kilometer!
Vi kom fram till Batemans bay vilket är den närmsta staden från campingplatsen. Vi passade på att köpa med oss mat samt is till våra kylboxar. Drygt 40 minuter senare var vi framme i Merry Beach, campingplatsen där vi ska bo de kommande dagarna. Jag och Johnny var iväg och köpte tältet, madrassen och de två sovsäckarna förra gången Johnny var hemma från jobb. Kvinnan i butiken rekommenderade oss att sätta upp tältet när vi kom hem för att se om det var några delar som fattades. Vi har dock inte haft tid eller möjlighet så jag antar att vi kan skatta oss lyckliga att ingenting saknades. Otroligt enkelt tält att sätta upp och det tog oss inte mer än fem minuter, perfekt!
Vi hjälpte Elyse, Jess och Joel att komma i ordning med deras trailer och sedan åt vi en väldigt sen middag. Jag lagade svenska köttbullar på julafton som vi skulle ta med oss hem till Johnnys föräldrar men glömde dem dessvärre i kylskåpet. Kanske var det bra för det betydde att vi nu hade färdiglagad middag som bara behövdes värmas upp lite. Vi somnade gott den kvällen till ljudet av vågorna som rullade in längs strandkanten.
Vi började att köra strax efter klockan sex och vårt första stopp blev Wallan vilket tog drygt 45 minuter att köra till. Vi mötte upp Elyse, Jess och Joel och åt frukost tillsammans. Vi fortsatte att köra en liten bit till innan jag och Johnny bytte så att han fick vila lite och jag körde. Helt otroligt vad tråkigt det är att köra på en motorväg. Pappa, jag förstår inte hur du kan vara lastbilschaufför och lyckas hålla dig vaken på sådana tråkiga vägar. Det tog oss drygt fem timmar att köra från Wallan till en liten stad vid namn Gundagai. Vi gjorde ett kort stopp för bensin och fortsatte därefter upp till en större stad vid namn Yass. Bilen vi kör är inte speciellt komfortabel om man kör en längre stund så det var nödvändigt att stoppa och sträcka på benen då och då. Vi passade på att äta lunch och jag och Johnny bytte återigen så att jag fick köra resten av vägen. Resten av biten tog oss lite mer än tre timmar och det är det längsta jag kört i sträck. Körningen blev dock betydligt mycket roligare när vi kom av motorvägen och körde på mindre vägar. Landsbygden i Australien är otroligt vackert och delar utav det påminner mig om Skåne. Platt och med åkrar så man kan se flera kilometer!
Vi kom fram till Batemans bay vilket är den närmsta staden från campingplatsen. Vi passade på att köpa med oss mat samt is till våra kylboxar. Drygt 40 minuter senare var vi framme i Merry Beach, campingplatsen där vi ska bo de kommande dagarna. Jag och Johnny var iväg och köpte tältet, madrassen och de två sovsäckarna förra gången Johnny var hemma från jobb. Kvinnan i butiken rekommenderade oss att sätta upp tältet när vi kom hem för att se om det var några delar som fattades. Vi har dock inte haft tid eller möjlighet så jag antar att vi kan skatta oss lyckliga att ingenting saknades. Otroligt enkelt tält att sätta upp och det tog oss inte mer än fem minuter, perfekt!
Vi hjälpte Elyse, Jess och Joel att komma i ordning med deras trailer och sedan åt vi en väldigt sen middag. Jag lagade svenska köttbullar på julafton som vi skulle ta med oss hem till Johnnys föräldrar men glömde dem dessvärre i kylskåpet. Kanske var det bra för det betydde att vi nu hade färdiglagad middag som bara behövdes värmas upp lite. Vi somnade gott den kvällen till ljudet av vågorna som rullade in längs strandkanten.