Efter en lång och mysig frukost tog vi en runda på stan. Vi strosade fram längs gågatan och kikade in i ett par butiker. Fick med mig ett par byxor samt en tunnare kofta ifrån H&M. Vi åt lunch på ett italienskt litet fik och passade på att titta på alla människor som passerad.
Jag kan omöjligt vara ensam om att tycka det är väldigt underhållande att bara sitta och titta på människor som går förbi. Kan inte låta bli att låta tankarna flyga iväg. Var är alla påväg? Var har dem varit? Jag ser ett par barn komma cyklade tillsammans med sina ryggsäckar, skrattande. Skolan har startat igen. Nervositeten som infinner sig de första dagarna, spända av alla förväntningar. Samtidigt infinner sig en våg av lycka inombords av att återigen träffa alla sina vänner. Plötsligt kan jag känna mig lite ledsen inombords av att den tiden aldrig kommer åter. Jag tar en klunk av mitt kaffe och vänder blicken mot andra hållet. Ytterligare ett barn som
springer fram längs kullerstenen. Sandalerna har blivit utbytta mot ett par gymnastikskor. En doft av sommarens sista dagar. Ett stort leende, herregud vad jag blir glad av att se barn.
Det är nästan ett helt år sedan jag for ensam till andra sidan jordklotet för att volontärarbeta ett par månader. Som ni redan vet fick jag kontakt med en organisation precis innan jag åkte och kom i kontakt med en tjej vid namn Hanna. Inte då visste jag att denna människa skulle få en så stor plats i mitt hjärta och att vi skulle bli så bra vänner. Efter sju månader i Uganda var det dags att säga farväl och det var med tårar längs kinderna. Hanna valde att stanna ytterligare två månader och under sommaren har vi båda arbetat men äntligen fick vi båda en lucka! Så i måndags klockan 07:45 satte jag mig på tåget med slutdestination Falun!
Det kändes helt fantastiskt att kliva av tåget och få se Hanna, kunde inte låta bli att få en tår i ögat av glädje. Vi lämnade mina väska i Hannas syster Ida's lägenhet där vi skulle bo och gick sedan bort till Hannas mamma Marie's arbetsplats. Marie lusläste min blogg under mina månader i Uganda och lämnade alltid så många uppmuntrande kommentarer så det var verkligen roligt att äntligen få träffa henne och få ett ansikte bakom alla kommentarer.
Vi tog bilen till Torsångs Café där vi tog en lunch intill ån. Vi åkte vidare till Hannas bästa kompis, Malin och pratade en stund. För precis som med Hannas familjemedlemmar har jag fått höra väldigt mycket om Malin och därför var det också väldigt kul att få ett ansikte på människan.
En runda på stan och köpa med oss mat. Hem till lägenheten, laga middag och bara sitta i soffan och prata resten av kvällen. Man har minst sagt mycket att ta igen på dessa få månader när vi varit ifrån varandra, även om vi skriver med varandra flertal gånger varje vecka.
Efter vår cykeltur tog vid bilen ut till Drottningholm för att se var Kungen och Drottningen bort någonstans. Blev inte särskilt imponerad av byggnaden, däremot av deras gigantiska trädgård! Eller det är snarare en park. Det blev en kort visit och därefter åkte vi tillbaka till Södermalm och till restaurangen
Prime Burger Company, har sett ett flertal bilder på sociala medier och som hamburgareälskare var jag bara tvungen att besöka restaurangen!
Jag valde en
California Burger - (with avocado, cream cheese, salad and pickled onions) och som side dish tog jag
Sweet potato fries with parmesan sour cream and coriander. Kan verkligen rekommendera restaurangen, mysig miljö och god mat. Till och med kräsna Samuel tyckte att det smakade bra, score!
Tack för en mysig dag Mr Rahm ♥
För närmare bestämt en vecka sedan, söndagen den tjugotredje augusti styrde jag och Samuel in till Södermalm. Vi hade planerat en heldag i Stockholm på cykel, bästa sättet att få ta del av stadens alla hörn! Vi fann en 7-Eleven butik där vi kunde köpa cykelkort och därefter var det bara att hitta ett cykelställ och börja trampa. Lyckligtvis fanns det två stycken cyklar kvar i just det cykelstället, upp på cyklarna och börja trampa när vi inser att kedjan hoppat av på den ena. Samuel fick agera och kort därefter kunde vi påbörja vår cykelrunda.
Längs Götgatan på Södermalm bort mot Gamla Stan. Jag blev verkligen helt förälskad i alla små gator och restauranger som hade öppnat upp sina stora fönster så man kunde titta rakt in. Jag gick runt med ett fånigt leende och Samuel undrade nog vad det var för fel på mig.. Vidare förbi slottet, förbi Kungsträdgården och mot Skeppsholmsbron. Vi cyklade runt Skeppsholmen och vidare längs hamnen mot Djurgården. Förbi Junibacken, Gröna Lund och vidare till Waldermarsudde.
Härifrån cyklade vi tillbaka mot Skansen där vi tog en paus, åt en korv och passade på att sitta i skuggan en stund. För tur med vädret hade vi verkligen, superfint väder! Vi cyklade förbi Vasamuseet och därefter var det dags att byta cyklar, man får nämligen bara ha cykeln i max 3 timmar.
Tillbaka ner mot Strandvägen och upp till Vallhallavägen som ledde oss till Stockholm Stadion. Det var en Crossfit tävling så vi skippade att gå in och fick istället kika på stadion utanför, häftigt byggd! Vi trampade vidare genom Humlegården och därefter stannade vi vid Sturegallerian så jag kunde få besöka Katrin Zytomierskas LCHF butik och köpa med mig massa spännande produkter. Vidare till NK där jag fann en födelsedagspresent till Patrice. Genom Kungsträdgården och ytterligare en sväng genom Gamla stan, återigen med ett brett leende på läpparna!
Fortsättning följer..
Klockan 04:30 ringde mitt alarm i morse. Drygt 50 minuter senare satt jag på bussen
mot Gullmarsplan för att sedan ta tunnelbanan till Stockholm C och slutligen kliva
ombord på tåget mot Skåneland. Klockan 6:21 gick tåget och det skulle vara framme
10:04 i Hässleholm så jag därefter skulle kunna hoppa på tåget mot Mörarp 10:31..
Riktigt så mycket flyt hade jag inte! Tåget var försenat med en halvtimme då någon
människa yrade runt på järnvägsspåret i Norrköping vilket medförde att dem fick köra
med reducerad hastighet. Kom in på stationen 10:33 och då hade tåget redan rullat..
En timme senare kom nästa tåg, mindre roligt.
Då jag skulle upp så tidigt tänkte jag att det var lika bra att ordna frukosten kvällen
innan. När jag ändå var igång med att göra LCHF pizza kunde jag lika bra fortsätta.
Jag gjorde ägg muffins till frukost! Supersmidigt och enkelt att ta med sig.
Lägg en kalkon/skinkskiva i en muffinsform.
Kläck ett ägg.
Lägg i valfri fyllning, jag tog en bit avocado samt lite fetaost.
In i ugnen på 225 grader i ca 15 minuter.
VOILA!
Om det är något jag är väldigt duktig på så är det att fundera och analysera. Ibland kan jag nästan bli tokig när jag börjar tänka över dem vägskäl jag ställts inför där jag blivit tvungen att bestämma vilken väg jag ska ta. Hur hade mitt liv sett ut om jag tog den andra vägen? Vilken människa hade jag då varit idag? Mina funderingar grundar sig inte i att jag på något vis ångrar de val jag hittills gjort, mina val har trots allt format mig till den människan jag är idag! Förvisso kan jag erkänna att jag är mindre stolt över en del beslut, som att flertal gånger lägga upp utmanande bilder på sociala medier för uppmärksamhet. Ett destruktiv beteendet och en negativ uppmärksamhet. Eller det faktum att jag träffade ett flertal killar under en kort period i hopp om att må bättre.
Under mitt telefonsamtal med psykologen idag fick jag reflektera en hel del kring mina nuvarande men även tidigare relationer. Detta gällde såväl vänskapsrelationer, relationen jag har till familjen samt kärleksrelationer. "Jag har otur i kärlek" är väl en tanke som dykt upp i allas huvud, någon gång, när vi suttit förtvivlade över att våra kärlekshistorier fått ett olyckligt slut. När jag säger detta menar jag det dock. Jag har funderat över killar jag varit tillsammans med men även killar jag dejtat under en kortare period. Och ja, det är ett par stycken.. Jag gjorde en lista och kom fram till att jag blivit sviken, inte en och inte två, men ett flertal gånger av killar. Jag har fått uppleva hur hjärtat värker när det kommit fram att ens käraste bedragit en med en annan tjej. Jag har fått höra på omvägar hur killen man dejtade sov över hos en annan tjej efter fyllan. Jag har träffat en kille som hörde av sig till mina vänner och frågade om dem skulle träffas. Jag har träffat en kille som behandlade mig otroligt dåligt under en natt vilket medfört att jag många gånger känner mig kvävd när någon håller om mig eller tar tag i mitt hår. Jag har träffat en kille som inte såg någon anledning att höra av sig under två veckor när han skulle ha inspark på skolan och då ville lägga fokus på att festa från morgon till kväll. Vill poängtera att detta bara är några av killarna jag träffat. Utöver det har jag väl aldrig direkt haft någon manlig förebild och även haft en man på min arbetsplats som varit väldigt närgående.
Jag skulle vilja påstå att jag faktiskt haft otroligt mycket otur i mitt val av killar. Det kanske inte är så konstigt att jag har svårt att lita på killar och tar för givet att alla kommer gå bakom ryggen för mig. Att jag inte vågar knyta mig an av rädslan att personen, trots allt, snart kommer lämna igen. Det kanske inte heller är konstigt att jag har ett så pass stort bekräftelsebehov. Vi alla söker trots allt bekräftelse, mer eller mindre, för att få veta att vi gör något bra. Om man då blivit sviken ett flertal gånger faller det väl sig aningen naturligt att man blir osäker på sig själv och vidare vill ha bekräftelse på att man duger. I mitt fall har det dessvärre blivit ett destruktivt beteende.
Jag har försökt se ett mönster när det är som värst med maten och det uppstår allt som oftast när det är någon kille som är inblandad. Rädslan att jag inte duger som jag är, ovissheten om att även denna killen ljuger för mig, tankar kring att han bara vill träffa mig för det fysiska, osäkerheten när man inte vet vad den andra personen känner eller vill. Allt blir en negativ cirkel. Osäkerheten medför ett enormt bekräftelsebehov där jag kan bli på gränsen till desperat. Sträcker någon ut ett finger vill jag ha hela handen.
"Jag vill vara singel, vill inte känna mig låst till någon" är en mening jag sagt flertal gånger när någon frågat varför jag inte har en pojkvän. Jag har insett att detta bara är ett försvar. Jag är inte alls rädd för att bli låst med samma människa, jag är rädd att inte bli bekräftad.
Om vi bygger starka barn så slipper vi laga så många trasiga vuxna. För jag är, med säkerhet, inte den enda tjejen i vårt avlånga land med ett taskigt självförtroende och en snedvriden bild av mig själv. För visst är jag bra precis som jag är. Oavsett om jag väger 50 kg eller 70 kg. Och visst kommer jag hitta en kille som uppskattar mig precis för den jag är och värdesätter mina egenskaper. I nuläget bör jag dock fokusera på att lära mig att tycka om mig själv. För visst är det så, om man inte tycker om sig själv, hur kan man då förvänta sig att någon annan ska tycka om en?
Patrice och hennes närmsta vän Sickan, bestämde sig på söndagskvällen för att ta en dagskryssning över till Åland. Då jag inte skulle arbeta den dagen följde även jag med. Betydligt mycket roligare än att sitta hemma en hel dag, blir så rastlös. Klockan 07.45 åkte vi ut från hamnen på Södermalm och rutten mot Åland påbörjades. Vi inledde dagen med att äta frukostbuffé som verkligen var att rekommendera! Det fanns hur mycket som helst att välja på och i vanlig ordning väljer man alltid lite för mycket och blir lite för mycket, men vad gör det om hundra år!
Vi gick ut på däck, la oss i solen en stund, shoppade i tax free butiken, besökte Victoria Secret butiken och blev förälskad i en body lotion! Jag har aldrig blivit direkt imponerad av Victoria Secret produkterna utan snarare tyckt att det är väldigt överskattat. Den här body lotion däremot, herregud! En mild doft av kokos vilket får mig att tänka på strand och sommar.
Vi gick inte i land på Åland utan bytte bara båt. Båten tillbaka var lite mindre men denna gången bokade vi en hytt. Till sen lunch/tidig middag åt vi återigen buffé och precis som frukosten fanns det massor att välja på. Jag provade för första gången macarons som var så populärt för ett par år sedan, jag blev inte imponerad.
Resten av hemresan låg vi på däck och solade, underbart! Fick med mig ett par hörlurar som tål både svett och smuts, perfekt vid alla mina svettiga intervaller varje morgon. Köpte även med mig en parfym. Istället för att välja one million som jag använt de senaste åren återgick jag till min gamla favorit, Calvin Klein - Summer Edition.
Vid sju var vi tillbaka i Stockholm, en mysig dag på havet!
Dessvärre dog min kamera och detta blev mina sista bilder ifrån kvällen ute på Rosenlundsgård. Stort tack till Amanda och Niklas för att jag fick lov att ta del av denna fantastiska dag. Amanda var så otroligt vacker i hennes klänning och lyckan verkligen lös ifrån henne, svårt att inte få tårar i ögonen i kyrkan. Maten var otroligt god, en grillbuffé med massor av olika köttsorter samt tillbehör i form av sallad, pastasallad, potatisgratäng, ost, kex och sylt. Till efterrätt fick vi en minst sagt mäktig men väldigt god tårta.
Jag och Lisa dansade tills svetten rann ifrån oss och fötterna värkte likt aldrig förr. Träningsvärken dagen efter var inte nådig. Jag som i vanliga fall alltid står och trycker i ett hörn för att jag tycker det är så pinsamt att släppa loss stod denna kvällen och dansade som en galning. Tack Lisa för att du svängde loss med mig.
Väldigt roligt att få träffa Anita igen, det var alldeles för längesedan sist. Anita har trots allt varit som en extra moster till oss genom åren. Niklas bror Pontus är en härlig grabb och det är även hans pappa. Jag vek mig dubbel av skratt när vi alla dansade tillsammans. Med andra ord var det väldigt härliga människor denna kvällen.
All lycka till i framtiden Amanda och Niklas ♥
Söndagsmorgon den andra augusti var det egentligen avfärd för mig tillbaka mot Stockholm. Planerna ändrades dock på bröllopet när mamma tyckte att jag skulle leta efter en ny tågbiljett och stanna under söndagen för att fira Amandas födelsedag samt träffa syskonbarnen som inte var med på bröllopet. Sagt och gjort bokade jag en ny biljett och denna gången nattåg.
Därmed kunde jag vara med på Amandas födelsedag, äta ännu mer bröllopsbuffé samt få krama om mina fina små syskonbarn. Alva berättade för mig att hon snart skulle börja skolan. Jag kan inte riktigt förstå att denna lilla tös ska börja skolan, hon fyller sex år till hösten. Det känns som det var igår när hon var ett par månader gammal och jag gick med henne i mina armar halva natten och buffade på hennes rumpa för att hon skulle somna ifrån sina oroliga mage. Ännu mer skrämmande är det med Hedda som blivit så stor, det känns som det var igår hon föddes. Jag har missat så mycket av hennes tid då jag var i Uganda så länge. Fina små barn, ni gör mig så glad.
När jag var nere i Skåne i början av augusti, i samband med bröllopet, passade jag
på att göra klart min underarm av tatueringen. Det var ganska många linjer som skulle
fyllas i samt skuggning i alla motiv. På min underarm sitter två stycken rosor som
symboliserar två utav syskonen, en svala, en drömfångare, ett fickur med klockslaget
19:07 som är året då HIF grundades. Sist men inte minst står även
"Mamma"
som då såklart är en hyllning till henne.
Jag är väldigt nöjd över mina tatueringar och tackar Peter för det fantastiska arbetet!
Lördag förmiddag packade vi in oss i bilen och åkte till Nynäshamn för att träffa Patrice syster Jennifer och hennes familj. Tre av hennes fyra barn var med, Alva, Jakob och Tindra. Tindra hade lika ljust hår som Emil i Lönneberga och det stod åt alla håll, riktigt litet charmtroll!
Vi parkerade bilarna, gick en kortare sväng i skogen som ledde oss fram till en liten vik med både klippor och strand. Barnen badade och både jag och Sandra la oss ner och solade. Känna solens strålar i ansiktet och en lätt vind svepa över kroppen, doften av grill och ljudet av vattnets vågor.. Det är sommar på hög nivå!
Efter en stunds solande gick vi upp till ett litet fik innan vi tackade för oss. När vi kom hem igen ställde vi till med en rejäl middag i form av grillad kyckling, svamp och majskolvar. Fetaost knyten, halloumi, hemmagjord tzatsiki, potatisklyftor i ugn samt en stor sallad. Det är verkligen en hög mysfaktor att grilla och sitta utomhus och äta.
Strax efter nio på kvällen orkade jag inte brottas med mina hjärnspöken längre och cyklade därför iväg till gymmet. Gymmet är verkligen terapi för mig, att få komma iväg ensam utan något som stör. En timme på crosstrainern varav 45 minuter intervaller samt 30 minuter på löpbandet där 20 minuter var med maximal lutning. Jag svettades så det stod härliga till efter mina två skålar med glass. Vid halv elva cyklade jag hemåt, tog en dusch och gick och la mig.. med gott bättre samvete.
Som ni redan vet är jag ganska inkompetent kring allt vad heter smink och hår. På
senare tiden har jag börjat fläta mitt hår i två stycken flätor, majoriteten av gångerna
blir dem faktiskt jämna vilket förvånar mig. Mina kunskaper vad gäller smink är
ungefär mascara och ögonbrynspenna.
Varken smink eller hår har någonsin intresserat mig och av den anledningen har jag
aldrig lagt ner någon tid på att lära mig. Har antagligen blivit lite bortskämd med en
storasyster som tycker smink är roligt och mer eller mindre alltid ställt upp när det är
någon tillställning och jag vill känna mig lite extra fin.
Inför bröllopet var ett sådant tillfälle och tack och lov har jag även vänner som kan
ställa upp när systern ifråga skulle gifta sig. Ronja agerade stylist och fixade både
håruppsättning och sminkning. Matilda påpekade hur roligt det är att se mig sminkad
då jag sällan bär smink, det blir en så tydlig förändring. Tack Ronja för att du la ett
par timmar på mig!
Jag har så mycket utväxt att folk har frågat mig ett par gånger om jag gjort hombre..
God kväll!
Bloggen har ekat tomt ett bra tag och till min ursäkt har jag haft bättre saker för mig. Drygt 2.5 vecka har passerat och under den tiden har jag hunnit med att telefonsamtal med psykologen på Södermottagningen. Jag hade då avklarat halva KBT behandlingen och vi skulle då ha en uppföljning via telefon då jag inte befinner mig i Helsingborg. Tagit en tur nere till Skåne för att se Amanda och Niklas gifta sig. Återigen fått ställa mig på Södra Stå med mina grabbar och skrika på mitt älskade Helsingborgs IF, dessvärre blev det en förlust mot Kalmar. Jag har hunnit att tatuera klart min underarm och överarmen blir klar i slutet av augusti. Firat Amandas födelsedag och fått krama om mina fina syskonbarn. Varit på arbetsintervju. Blivit duktig på att varje morgon köra ett cardio-pass på gymmet innan arbetsdagen börjar. Åkt till Edsbyn en helg tillsammans med André och Erik för att hälsa på Zabbon, fem år sedan sist. Ätit middag och varit på bio tillsammans med Samuel och därefter avslutat kvällen med en liten promenad på Djurgården.
En hel del saker har jag hunnit med andra ord! Jag tänkte försöka göra ett par inlägg för varje händelse och dela med mig av lite bilder. Jag är just nu inne på min sista vecka på lagret, kan inte riktigt förstå att åtta veckor redan har passerat. Nu är det dock hög tid att stänga igen datorn och krypa ner under täcket, jag försöker att gå och lägga mig mellan 21.30-22.00 då klockan ringer 04.50 varje morgon. Jag som alltid gått och lagt mig vid 00.30 och gått upp 06.30 under mina år i skolan har nu försökt lura min kropp till att sova tidigare.. Jag börjar vänja mig!
