Från djupet av mitt hjärta så älskar jag dig.
Älskade syster.
Vad skulle jag tagit mig till utan dig? Det absolut finaste en mamma och pappa kan ge till sina barn är syskon. Jag är så otroligt tacksam över att just du är min storasyster. Vi är så otroligt lika i många avseende, du kompletterar mig. Ingen kommer kunna ersätta de band jag har till dig, du ska veta att jag värdesätter det något enormt. Du känner mig innan och utantill, faktiskt bäst av alla. Du vet mina djupaste hemligheter och mina mörkaste sidor. Du vill mig alltid väl. Du uppmuntrar mig alltid i det jag gör. När vinden blåser hårt är du min högra hand som hjälper mig upp igen. Dina stöttande ord väger så tungt. Du är alltid ärlig och säger det jag behöver höra, oavsett om det är negativt eller positivt. Du lyssnar alltid när jag behöver prata. Vi två delar en humor som ingen förstår, en genuin glädje. Det spelar ingen roll om vi går varandra på nerverna ibland, det går oftast över ganska fort igen.
Relationen man har till sin syster är unik och den platsen kommer ingen annan kunna ta. Vi delar barndomsminnen som ingen annan kommer förstå, minnen som är oersättliga och som svetsar oss samman ännu hårdare. Hur vi byggde barbie hus av VHS band eller hur vi körde rallybil i gatan med vår trä-skrinda. Eller när jag så gärna ville sova över på ditt rum men hade ingen extra madrass så jag kröp ihop på din rosa nasse matta. För att inte tala om alla minnen uppifrån Edsbyn, när vi simmade i ån och stekte pannkakor utomhus.
Jag var så förtvivlad när du träffade Ingo, jag ville inte att han skulle ta min storasyster ifrån mig. Dessvärre blev det så ändå och ett par månader senare flyttade du upptill Värmland. Flera, flera mil hemifrån. Jag minns såväl ett brev som jag skrev till dig när du hade flyttat, där frågade jag rakt ut om du älskade Ingo mer än mig. Jag var orolig att han skulle ta min plats.
När saknaden är stor är det svårt att trösta sig med att du bara är ett samtal bort. Snart ses vi igen min älskade syster! Dessvärre blir det inte långvarigt innan vi återigen kommer spendera månader ifrån varandra. Men oavsett var jag befinner mig på detta jordklot så har jag alltid dig med mig. Glöm aldrig bort hur värdefull du är.

Prins Noah
Herregud vad detta lilla charmtroll gjorde mig glad när jag kom ner till Skåne i slutet av augusti. När jag steg in genom dörren och Noah fick syn på mig sprang han raka vägen fram till mig och slängde sig runt min hals. Han kramade om mig och sa "Ohh, jag har saknat dig Filippa!" Därefter frågade han var jag har varit någonstans och jag berättade för honom att jag arbetar långt borta, hela vägen upp i Stockholm. Han tittade på mig och sa "Men varför måste du vara i Stockholm?"
Två dagar senare klev jag på tåget i Lund för att åka tillbaka till Stockholm. Jag tyckte det var väldigt jobbigt den gången att behöva säga hej då till mamma. Var ledsen under resan upp och skrev därför med min kära syster, Noahs mamma, som försökte övertala mig till att stanna och arbeta i Helsingborg istället. På så sätt skulle jag ha möjlighet att spendera mer tid med vänner och familj innan det var dags för Australien. Där och då vill jag ringa till Ängsgården och säga att jag ångrat mig och därefter ta första bästa tåg hem till Helsingborg. Men jag anser att lojalitet är en oerhört viktig egenskap och därför höll jag fast vid mitt ord att ta tjänsten. Under resan upp samt under denna månaden när jag saknat familjen extra mycket har Noahs ord ekat i mitt huvud "Varför måste du vara i Stockholm?" Lilla hjärtat 😍

Kvalitetstid med Jasmine
Kalas för André
28/8 - Rasmus Seebach
Middag på O'Learys 🍴
28/5 - En tur hem till Jasmine
28/5 - En tur hem till Emelie
På fredag förmiddag hade jag en dejt inbokad med Emelie. Amanda skulle köra hem mig till Emelie i Bjuv efter att hon och Niklas skrivit på papper och fått nycklarna till lägenheten. Jag följde med bort till deras nya lägenhet, en stor trea ett stenkast från mamma och pappas hus. Det hela drog dock ut på tiden väldigt mycket när det var strul med papper som saknades, bankens fel. När dem äntligen fått tag på de ansvariga och vi sätter oss i bilen för att köra så backar Amanda in i flyttlastbilen med sin nya arbetsbil. Är det inte typiskt att allt sker samtidigt?
Hur som helst kom jag till slut hem till Emelie. Har inte träffat hennes på flera månader så det var roligt att ses igen. När vi gick i skolan tillsammans sågs vi trots allt fem dagar i veckan, från morgon till eftermiddag. Även om vi inte ses så ofta är vi duktiga på att höra av oss på sms med ett par veckors mellanrum för att kolla läget. Emelie är en utav de två jag kom väldigt nära under gymnasiet.
Emelies två minsta hundar är verkligen inte stora, sötisar!
27/8 - Ett besök på Garage Bar
Efter min lilla tur till Falun var jag hemma ganska sent på tisdagen. Raka vägen upp i sängen och försöka få så många timmars sömn som möjligt innan klockan ringde halv sex och det var dags för arbete, 7-14. Tanken var att jag skulle ha mitt sista intropass men en utav de ordinarie var sjuk och därmed fick jag mitt första riktiga arbetspass. Samordnaren bad om ursäkt ett par gånger för att schemat fallerat, jag tyckte bara det var roligt att äntligen få komma igång och slippa hänga som en död gås över någons axel.
Mitt första pass gick alltså väldigt bra.
Klockan ringde ännu tidigare på torsdagen! Det kändes dock lite mer motiverande att gå upp när jag visste att jag bara var en tågresa ifrån familj och vänner nere i Helsingborg. Vi fick dessvärre köra med reducerad hastighet vilket medförde att jag missade tåget i Hässleholm och fick vänta en timme. Det är i sådana stunder man kan bli irriterad på storstadsbor som gnäller över att dem missade tunnelbanan och måste vänta i fem minuter.
Hallå, jag måste vänta en timme! Jag möttes av ett regnigt Skåne och en vänlig syster som hämtade mig på stationen.
När mamma kom hem från arbetet bar det av till Höganäs för att äta på en restaurang vid namn
Garage - Good Stuff For Good People. Har sett ett flertal bilder på sociala medier och deras burgare såg minst sagt imponerade ut. Som hamburgare-älskare kändes det givet att göra ett besök.


Maten var supergod och jag kan varmt rekommendera restaurangen. Väldigt häftigt inredd dessutom! Vi tog en sväng inom saluhallen innan vi körde söderut igen till Sofierokiosken för att äta glass. Sista stoppet för dagen blev hemma hos syster Emma. Jag fick låna med mig hennes LCHF-bok så jag kan bli lite mer insatt i hur det är att leva efter LCHF. Fick ett litet smakprov när hon tillagade zucchini-plättar, väldigt goda.
25/8 - En sista dag i Falun
Efter min och Hannas långlunch på Piacetto strosade vi fram längs Faluns kullerstensgator. Hanna behövde hitta ett par tröjor inför hennes månader i Uganda så vi besökte ett par affärer. Jag fick med mig en kofta samt ett par byxor ifrån H&M. I samtliga affärer började sommarkläderna försvinna och höstnyheterna dyka upp. Höstkläder är så mysigt, tjocka koftor och stövlar. Ironiskt nog bär jag inget av det jag precis nämnde..
Men men ;)
Vi åkte hem till Hannas föräldrar och det var väldigt roligt att äntligen få träffa Hannas mamma. När jag var i Uganda bloggade jag ganska flitigt om våra äventyr och Hannas mamma var min mest trogna bloggläsare! Det känns smått underligt att en människa man inte träffat vet så otroligt mycket om en tack vare att hon läst om mig och mitt liv under sju månaders tid.. Det slog mig verkligen hur obehagligt det måste vara att vara en känd bloggare där flera tusentals människor följer en varje dag. Hur som helst så var det väldigt roligt att äntligen få träffa henne!

Precis intill Hannas hus ligger det en golfbana. Jag har aldrig spelat riktig golf och mina färdigheter när det kommer till minigolf är inget jag talar högt om. Trots det lyckades jag träffa bollen ett par gånger men ungefär lika många gånger missade jag. Nåja, det var roligt att få testa!
Hannas mamma bjöd på middag och då fick jag även träffa Hannas pappa. Avslutningsvis körde vi en runda i Falun, bland annat till en liten strand vid en sjö. Återigen, vatten är så otroligt rogivande. Hanna körde bort mig till stationen och jag klev på mitt tåg. Jag hann knappt sätta mig ner förrän jag kände hur tårarna leta sig fram i ögonvrån. Det värker i hjärtat att det kommer dröja så otroligt länge tills vi ses igen. Hanna åker till Uganda och jag till Australien. Tackar Hanna för dessa två mysiga dagar, tiden var alldeles för kort men guld värd ♥
Lunch på Piacetto
Efter en lång och mysig frukost tog vi en runda på stan. Vi strosade fram längs gågatan och kikade in i ett par butiker. Fick med mig ett par byxor samt en tunnare kofta ifrån H&M. Vi åt lunch på ett italienskt litet fik och passade på att titta på alla människor som passerad.
Jag kan omöjligt vara ensam om att tycka det är väldigt underhållande att bara sitta och titta på människor som går förbi. Kan inte låta bli att låta tankarna flyga iväg. Var är alla påväg? Var har dem varit? Jag ser ett par barn komma cyklade tillsammans med sina ryggsäckar, skrattande. Skolan har startat igen. Nervositeten som infinner sig de första dagarna, spända av alla förväntningar. Samtidigt infinner sig en våg av lycka inombords av att återigen träffa alla sina vänner. Plötsligt kan jag känna mig lite ledsen inombords av att den tiden aldrig kommer åter. Jag tar en klunk av mitt kaffe och vänder blicken mot andra hållet. Ytterligare ett barn som
springer fram längs kullerstenen. Sandalerna har blivit utbytta mot ett par gymnastikskor. En doft av sommarens sista dagar. Ett stort leende, herregud vad jag blir glad av att se barn.

En tur till Falun
Det är nästan ett helt år sedan jag for ensam till andra sidan jordklotet för att volontärarbeta ett par månader. Som ni redan vet fick jag kontakt med en organisation precis innan jag åkte och kom i kontakt med en tjej vid namn Hanna. Inte då visste jag att denna människa skulle få en så stor plats i mitt hjärta och att vi skulle bli så bra vänner. Efter sju månader i Uganda var det dags att säga farväl och det var med tårar längs kinderna. Hanna valde att stanna ytterligare två månader och under sommaren har vi båda arbetat men äntligen fick vi båda en lucka! Så i måndags klockan 07:45 satte jag mig på tåget med slutdestination Falun!
Det kändes helt fantastiskt att kliva av tåget och få se Hanna, kunde inte låta bli att få en tår i ögat av glädje. Vi lämnade mina väska i Hannas syster Ida's lägenhet där vi skulle bo och gick sedan bort till Hannas mamma Marie's arbetsplats. Marie lusläste min blogg under mina månader i Uganda och lämnade alltid så många uppmuntrande kommentarer så det var verkligen roligt att äntligen få träffa henne och få ett ansikte bakom alla kommentarer.


Vi tog bilen till Torsångs Café där vi tog en lunch intill ån. Vi åkte vidare till Hannas bästa kompis, Malin och pratade en stund. För precis som med Hannas familjemedlemmar har jag fått höra väldigt mycket om Malin och därför var det också väldigt kul att få ett ansikte på människan.
En runda på stan och köpa med oss mat. Hem till lägenheten, laga middag och bara sitta i soffan och prata resten av kvällen. Man har minst sagt mycket att ta igen på dessa få månader när vi varit ifrån varandra, även om vi skriver med varandra flertal gånger varje vecka.
En cykeltur i Stockholm [Del 2]
Efter vår cykeltur tog vid bilen ut till Drottningholm för att se var Kungen och Drottningen bort någonstans. Blev inte särskilt imponerad av byggnaden, däremot av deras gigantiska trädgård! Eller det är snarare en park. Det blev en kort visit och därefter åkte vi tillbaka till Södermalm och till restaurangen
Prime Burger Company, har sett ett flertal bilder på sociala medier och som hamburgareälskare var jag bara tvungen att besöka restaurangen!
Jag valde en
California Burger - (with avocado, cream cheese, salad and pickled onions) och som side dish tog jag
Sweet potato fries with parmesan sour cream and coriander. Kan verkligen rekommendera restaurangen, mysig miljö och god mat. Till och med kräsna Samuel tyckte att det smakade bra, score!

Tack för en mysig dag Mr Rahm ♥
En cykeltur i Stockholm
För närmare bestämt en vecka sedan, söndagen den tjugotredje augusti styrde jag och Samuel in till Södermalm. Vi hade planerat en heldag i Stockholm på cykel, bästa sättet att få ta del av stadens alla hörn! Vi fann en 7-Eleven butik där vi kunde köpa cykelkort och därefter var det bara att hitta ett cykelställ och börja trampa. Lyckligtvis fanns det två stycken cyklar kvar i just det cykelstället, upp på cyklarna och börja trampa när vi inser att kedjan hoppat av på den ena. Samuel fick agera och kort därefter kunde vi påbörja vår cykelrunda.

Längs Götgatan på Södermalm bort mot Gamla Stan. Jag blev verkligen helt förälskad i alla små gator och restauranger som hade öppnat upp sina stora fönster så man kunde titta rakt in. Jag gick runt med ett fånigt leende och Samuel undrade nog vad det var för fel på mig.. Vidare förbi slottet, förbi Kungsträdgården och mot Skeppsholmsbron. Vi cyklade runt Skeppsholmen och vidare längs hamnen mot Djurgården. Förbi Junibacken, Gröna Lund och vidare till Waldermarsudde.
Härifrån cyklade vi tillbaka mot Skansen där vi tog en paus, åt en korv och passade på att sitta i skuggan en stund. För tur med vädret hade vi verkligen, superfint väder! Vi cyklade förbi Vasamuseet och därefter var det dags att byta cyklar, man får nämligen bara ha cykeln i max 3 timmar.
Tillbaka ner mot Strandvägen och upp till Vallhallavägen som ledde oss till Stockholm Stadion. Det var en Crossfit tävling så vi skippade att gå in och fick istället kika på stadion utanför, häftigt byggd! Vi trampade vidare genom Humlegården och därefter stannade vi vid Sturegallerian så jag kunde få besöka Katrin Zytomierskas LCHF butik och köpa med mig massa spännande produkter. Vidare till NK där jag fann en födelsedagspresent till Patrice. Genom Kungsträdgården och ytterligare en sväng genom Gamla stan, återigen med ett brett leende på läpparna!
Fortsättning följer..
Dagskryssning till Åland
Patrice och hennes närmsta vän Sickan, bestämde sig på söndagskvällen för att ta en dagskryssning över till Åland. Då jag inte skulle arbeta den dagen följde även jag med. Betydligt mycket roligare än att sitta hemma en hel dag, blir så rastlös. Klockan 07.45 åkte vi ut från hamnen på Södermalm och rutten mot Åland påbörjades. Vi inledde dagen med att äta frukostbuffé som verkligen var att rekommendera! Det fanns hur mycket som helst att välja på och i vanlig ordning väljer man alltid lite för mycket och blir lite för mycket, men vad gör det om hundra år!
Vi gick ut på däck, la oss i solen en stund, shoppade i tax free butiken, besökte Victoria Secret butiken och blev förälskad i en body lotion! Jag har aldrig blivit direkt imponerad av Victoria Secret produkterna utan snarare tyckt att det är väldigt överskattat. Den här body lotion däremot, herregud! En mild doft av kokos vilket får mig att tänka på strand och sommar.


Vi gick inte i land på Åland utan bytte bara båt. Båten tillbaka var lite mindre men denna gången bokade vi en hytt. Till sen lunch/tidig middag åt vi återigen buffé och precis som frukosten fanns det massor att välja på. Jag provade för första gången macarons som var så populärt för ett par år sedan, jag blev inte imponerad.
Resten av hemresan låg vi på däck och solade, underbart! Fick med mig ett par hörlurar som tål både svett och smuts, perfekt vid alla mina svettiga intervaller varje morgon. Köpte även med mig en parfym. Istället för att välja one million som jag använt de senaste åren återgick jag till min gamla favorit, Calvin Klein - Summer Edition.
Vid sju var vi tillbaka i Stockholm, en mysig dag på havet!
Bröllop 2015-08-01 [Del 6]
Dessvärre dog min kamera och detta blev mina sista bilder ifrån kvällen ute på Rosenlundsgård. Stort tack till Amanda och Niklas för att jag fick lov att ta del av denna fantastiska dag. Amanda var så otroligt vacker i hennes klänning och lyckan verkligen lös ifrån henne, svårt att inte få tårar i ögonen i kyrkan. Maten var otroligt god, en grillbuffé med massor av olika köttsorter samt tillbehör i form av sallad, pastasallad, potatisgratäng, ost, kex och sylt. Till efterrätt fick vi en minst sagt mäktig men väldigt god tårta.
Jag och Lisa dansade tills svetten rann ifrån oss och fötterna värkte likt aldrig förr. Träningsvärken dagen efter var inte nådig. Jag som i vanliga fall alltid står och trycker i ett hörn för att jag tycker det är så pinsamt att släppa loss stod denna kvällen och dansade som en galning. Tack Lisa för att du svängde loss med mig.
Väldigt roligt att få träffa Anita igen, det var alldeles för längesedan sist. Anita har trots allt varit som en extra moster till oss genom åren. Niklas bror Pontus är en härlig grabb och det är även hans pappa. Jag vek mig dubbel av skratt när vi alla dansade tillsammans. Med andra ord var det väldigt härliga människor denna kvällen.
All lycka till i framtiden Amanda och Niklas ♥

Bröllop 2015-08-01 [Del 5]
Vi hade fått bordsplacering och runt servetten låg en liten namntag. Jag satt vid samma bord som Erik, Pontus och Amandas två arbetskollegor Camilla och Cecilia, samt Cecilias sambo David. Det verkade som att samtliga i lokalen var nöjda över deras bordsplacering! Lyckligtvis kom jag sidan om Pontus som kunde tala om för mig vilket glas man skulle dricka vad i. I den stunden var jag ganska glad att det inte fanns ytterligare 4 olika gafflar. Framgår ganska tydligt att jag inte har så bra koll på det här med dukning!
Vid varje bord låg även ett festprogram med en beskrivning av alla som gäster. Amanda och Niklas hade minst sagt lagt ner mycket arbete och det var väldigt uppskattat. I min stod det som ni kan läsa nedan:
"Filippa - Brudens yngsta syster. En fotbollstjej som stödjer HIF i ur och skur, har volontärarbetat i Uganda och är en envis filur."
Bröllop 2015-08-01 [Del 4]
Bröllop 2015-08-01 [Del 3]
Bröllop 2015-08-01 [Del 2]