Många gånger är teven på under tiden som pojkarna äter vilket jag inte tycker om, dem blir så distraherade och glömmer bort att fokusera på maten. Detta är framförallt vid frukost men förekommer även vid middagstid. När man gång på gång påminner dem att äta upp brukar man till slut få svaret "Jag är mätt". Dessvärre brukar det inte gå en lång stund innan dem kommer och gnäller att magen kurrar. Av den anledningen tycker jag att det är bättre att teven är avstängd så man kan fokusera på sin middag och prata med varandra. Förvisso brukar jag stänga av teven och det gjorde jag även denna kvällen. Just denna kvällen var jag så stolt över pojkarna för dem var så duktiga på att äta och dem satt ner och pratade med varandra. Jag har även börjat införa att alla ska sitta kvar vid köksbordet till alla har ätit upp. Därefter kan man duka av sin tallrik och ställa den på diskbänken. Om en springer från bordet så dröjer det inte länge innan den andra och tredje springer. Kvar sitter jag med tre tallrikar med halvätna portioner samt med en arg Sully som vägrar att äta för att han vill också leka med sina bröder. Pojkarna tycker absolut inte det är roligt att jag tvingar dem att sitta kvar men jag anser att det är nödvändigt. Det funkar inte att man äter två skedar av sin mat, säger att man är mätt, slänger mängder av mat för att sedan en halvtimme senare komma och gnälla att man återigen är hungrig. Vidare anser jag att man dukar undan efter sig vilket pojkarna faktiskt är duktiga på. Austin brukar till och med skrapa av sin tallrik i soptunnan och ibland ställer han även in disken i diskmaskinen, duktig treåring. Jag brukar uppmuntra pojkarna till att hjälpa till genom att plocka fram plastmuggarna dem dricker ur samt underlägg. Jag tycker att det är viktigt att man tidigt lär barn att ta ansvar och hjälpa till. Som tur är har Marli ingenting emot att jag är hård emot pojkarna när det kommer till dessa bitarna. Jag antar att jag är ganska strikt kring detta då jag själv växte upp så. Jag fick lära mig att alla satt kvar vid köksbordet tills samtliga var klara och man åt upp sin mat (även om jag var en kräsen liten skitunge som slängde mycket mat...). Efter maten hoppade pojkarna på studsmattan medan jag städade undan och förberedde bad/dusch. Det var fyra ordentligt smutsiga pojkar som hoppade ner i badkaret! Då pojkarna varit så otroligt duktiga och främst gällande maten och duschningen belönade jag dem med att se teve en stund. Det känns så mycket roligare att starta teven som en belöning.. Austin var dock oerhört trött när han väl kröp upp i soffan. Herregud vad han skrek och höll på. Både jag och Helen turades om att försöka prata med honom, han tvärvägrade allt. Till slut fick vi honom till sängen och det dröjde inte länge innan han somnade, totalt slutkörd.

Det är minsann inte helt lätt att få tid till bloggen, det tar trots allt oerhört mycket tid! Föra över bilder till datorn, sortera och redigera dem, ladda upp dem, försöka formulera mig så utförligt som möjligt men samtidigt begränsa mig för att ni ska slippa en novell. Kan jämföras med att skriva en uppsats i skolan där man ständigt raderar och skriver nytt om vartannat. Hur som haver, min vecka har varit väldigt hektiskt. Enligt mitt schema har jag ett par timmar ledigt varje tisdag och fredag då Marli inte arbetar dessa två dagar. Denna veckan såg det dock annorlunda ut. Marli var tvungen att arbeta extra då sekreteraren på deras klinik begärde om ledighet. Som aupair är det självklart viktigt att vara flexibel och jag såg inga som helst problem med att arbeta lite extra, behöver trots allt pengarna. Marli har även arbetat länge de resterande dagarna samt varit iväg på möten och andra aktiviteter vilket har medfört att jag även fått göra extra arbete under kvällstid. Fyra dagar på rad arbetade jag över 12 h. Känns väldigt märkligt att säga "arbetade" men det är trots allt ett arbete.. Strax efter lunch i fredags packade vi bilen full. Bokstavligt talat full.. och körde ner mot den sydligaste punkten i Australien, nationalparken Wilson Promotory. Varje år i slutet av november åker familjen Cham till Wilson Prom och spenderar en helg tillsammans med 10 stycken andra familjen. Männen i familjerna studerade på universitetet tillsammans i början av nittiotalet och detta blir som en klassträff kan man säga. Alla männen är alltså läkare med olika inriktningar. Det var även en del fruar som var väldigt välutbildade, en var advokat och två stycken var också läkare. Det var totalt 10 familjer och 34 barn, hujedamej. Jag tror att vi kom hem runt tre idag. Hjälpte till att packa ur bilen och lägga tillbaka alla saker på sin plats. Det är helt otroligt hur mycket kläder som fyra barn använder under en helg! När jag var färdig med det la jag mig i sängen och där har jag legat sedan dess, helt slutkörd efter en lång vecka. Marlis mamma, Helen kom upp från Geelong och ska stanna åtminstone en natt. Ikväll hade Hugo picknick tillsammans med sina klasskompisar och deras familjer i parken som ligger i slutet av gatan. Hela familjen gick dit, jag valde dock att stanna hemma. Det blir ganska intensivt att vara runt varandra så många timmar, behöver lite andrum känner jag. Imorgon är det måndag och ytterligare en vecka har passerat i Melbourne. Som vanligt är jag hemma med tre utav killarna och under veckan som gått har vi pratat om att vi ska besöka Melbourne Zoo, får hoppas att det blir av!

..become the architect of your future.

När Gymbaroo var slut åkte vi till Flemmington Racecourse där flertal hästkapplöpningstävlingar äger rum varje år, får inte glömmas att Melbourne Cup är en utav dessa stora tävlingar. Skulle vi på kolla på hästkapplöpning då? Svar nej. Jag skulle åka dit för att hämta mitt paket med tröja och startnummer inför söndagens Color Run. Lyckligtvis var det organiserat väldigt bra så att man slapp stå i kö i en hel evighet, många som arbetade där med andra ord. När vi kom hem var det dags för Sully att sova. Vanligtvis ger man honom välling och när han druckit upp den får han sin napp och man lägger ner honom i sängen, utan protester. Idag var det inte lika enkelt. Redan efter 10 minuter började han gnälla. Jag och Helen turades om att gå in till honom, ge honom nappen igen, ta av och på filten då det var väldigt varmt samt försökte ge honom vällingen som han vägrade dricka. Han somnade en liten stund innan han återigen började gnälla. Denna gången hade han lämnat en rejäl överraskning i blöjan. Där och då gav jag upp. Tog upp honom, bytte hans blöja, gav honom lunch och lät honom leka en stund. Därefter somnade han utan några protester! Helen åkte iväg för att göra ärende och ensam kvar blev jag med en sovande Sully, en uttråkade Spencer och en uttråkad Austin. Jag hittade trolldeg i lekrummet som vi började leka med. Dessvärre var den väldigt torr och dålig och därför började jag rota i skafferiet och gjorde min egna. Nostalgitripp deluxe, påminde så mycket om när jag var liten och mamma gjorde trolldeg. Syskon satte sig vid bordet med vars ett underlägg och lekte i timmar. Minns att Amanda var väldigt duktig på att göra rosor som vi torkade i ugnen. Denna bilden är så bra.. Austin tittar alltid på Spencer och vill göra likadant. Vi byggde snögubbar, sniglar och bilar. Spencer bakade kakor och Austin lagade hamburgare. Vi användes oss av små kakformer, tandpetare och plastkniv för att skära ut och forma. Vi lekte i över en timme och killarna verkade tycka det var superroligt! Jag var imponerad över hur jag lyckades hålla dem sysselsatta under så pass lång tid med samma sak. Detta måste göras om :)  

Torsdagar är en utav Marlis tre arbetsdagar, hon arbetar även på måndagar och onsdagar. Vanligtvis tar hon Austin på Gymbaroo på morgonen mellan 10.00-10.45 innan hon åker till arbetet. Denna torsdagsmorgon var dock Marlis mamma Helen fortfarande på besök och därför tog hon med sig Austin. Då jag inte varit med på Gymbaroo tidigare tyckte jag att det var hög tid för mig att följa med. Även Spencer och Sully följde med. Så vad gör man på Gymbaroo? Klassen varar i fyrtiofem minuter och är indelade efter ålder, från sex veckors ålder upptill fem år. Man går på Gymbaroo för ha roligt tillsammans med sitt barn och samtidigt få lära sig om barnens utveckling. Under klassen utför man olika gymnastikövningar som gör att barnen får utforska, utveckla och förfina sina färdigheter. Detta är väsentligt för en sund neurologisk utveckling. Programmet är baserat på 30 års forskning och är utformad för att se till att barnen utvecklar de viktigaste grunderna inför skolan. Klasserna är utvecklingsåldersanpassade. Barnen får åla sig fram, krypa, hoppa, gunga, rulla runt, klättra, hänga i ribbstolar, sjunga och dansa sig till en sund fysiskt, social, emotionell och intellektuell utveckling. Pojkarna fick göra olika övningar med färgglada bollar. Det bygger på att en ansvarig vuxen (förälder/au-pair/farföräldrar) och barnet ska göra diverse övningar tillsammans. Så som att kasta bollen till varandra, studsa bollen en gång innan man kastar den, slänga bollen mellan benen osv osv. Mycket sång och dans! Barnen får lära sig att kombinera två övningar samtidigt. Exempelvis hålla ena handen på axeln medan den andra gör vågrörelser samtidigt som man sjunger en sång. Därefter skiftar man hand. Inte helt lätt för dem små barnen! Det fanns en hinderbana där barnen fick klättra, hoppa på studsmatta, krypa i tunnlar och göra armgång. Detta tyckte Austin var väldigt roligt! På ett ställe i hinderbanan fanns det en stege där varje pinne var i olika färger för att barnen ska kunna lära sig färgerna. Dem gjorde två andra övningar som också hade med färger att göra. Austin tycker att det är väldigt roligt att gå på Gymbaroo! Det verkar som det 50% barnens tid samtidigt som det är 50% för mammorna att träffas och prata. Det var ganska högljutt och stökigt, Helen sa dock att det inte brukar vara såhär. Jag följer gärna med Austin fler gånger.

Strax efter halv åtta var Spencer och Austin påklädda, skorna på fötterna, tänderna borstade och håret kammat. Marli lämnade killarna tidigare på dagis än vanligt och därmed fick dem även frukost på dagis. Anledningen till den tidiga lämningen var för att Marli skulle vara med Hugo i skolan. Två gånger per termin har hon ställt upp som extra resurs - "parent help" som dem kallar det. Då följer föräldern med till klassen och hjälper till lite extra något barn behöver lite stöttning och hjälp. Som varje onsdag går Hugo tillsammans med grannarna till skolan och helt plötsligt var det bara jag och Sully hemma. Klockan var strax efter åtta och alla hade redan lämnat. Efter en lite tidigare frukost för min del satte jag Sullivan i vagnen och tog en promenad. Jag promenerade i ungefär 40 minuter och Sully roade sig med att peka på alla träd och bilar. Det började bli varmt ute och jag kände hur svetten började rinna i pannan. Vi stannade vid en lekplats och han fick springa av sig lite innan det var dags att gå hem. Innan det var dags för hans sovstund hjälpte han mig att hänga upp tvätten på tvättlinan. Ibland är han väldigt duktig och ger mig kläderna ifrån tvättkorgen så jag kan hänga upp det. När vi väntade på att det skulle bli grönt vid ett övergångsställe stod det en äldre herre sidan om mig. Vi pratade om att det var en fin dag och att det skulle bli fint väder. Han berättade även att han var uppvuxen norrut och att Melbourne värmen är långt ifrån så påfrestande som värmen i de norra delarna av landet. Där och då insåg jag återigen hur trevliga australiensare är! Tänkt på det flertal gånger, väldigt trevliga och tycker om att småprata. Under tiden som Sully sov gjorde jag en film ifrån min roadtrip tillsammans med Nadia. Ska försöka klura ut hur man laddar upp den så ni kan få se den! I samma veva kom Helen som dagen till ära fyllde 71 år. Marli kom tillbaka från Hugos skola och dem två åkte in till stan för att se bio och äta lunch tillsammans. Strax efter att Sully vaknat och ätit lunch kom städerskorna. Jag och Sully gick därför hemifrån, passade på att handla inför kvällens födelsedagsfirande och därefter tog vi en omväg till Hugos skola för att fördriva tiden. När vi väl kom fram fick jag ett sms av Marli att vi var tvungna att skynda oss hem då en man kom för att lämna ett paket. När vi kom hem möttes jag av en väldigt otrevlig man som påpekade att han väntat länge. Jaha?! Vad ska jag göra åt saken? Jag visste inte ens att du skulle komma och du kanske kan ringa lite tidigare och tala om när du ska komma om det nu är så bråttom. Han luktade även otroligt mycket svett vilket gjorde mig ännu mer irriterad. Mogen sak att bli irriterad över.. På kvällen kom grannarna över. Belinda och Matt tillsammans med deras döttrar Olivia och Elsa. Vi grillade massor av kött. Tre olika korvar, hamburgare och stek. Vi hade potatissallad, två olika sallader samt bröd som tillbehör. Till efterrätt åt vi kakan som Marli och pojkarna bakat dagen innan. Marli hade även bakade någon marängkaka med grädde och jordgubbar ovanpå. Till efterrätten kom även Marlis bror Shaun som vanligtvis sover över en gång i veckan då han arbetar i Melbourne men bor i Geelong. Belinda och Matt stannade till strax efter nio och då gick även tre sockerspeedade pojkar och la sig. Jag hjälpte till och plockade undan och tog på mig att diska allting. Jag tycker om att hjälpa till. Det tog sin lilla tid, Helen hjälpte dock mig. Det var en trevlig kväll!

När jag låg och sov i tisdags bakade Marli en kaka. I onsdags var det nämligen hennes mammas 71-års födelsedag. Spencer och Austin hjälpte till att göra glasyr. Killarna tyckte att det var så roligt att få hjälpa till och hälla ner florsockret i mixern. Tänk att något så litet kan vara så roligt för barn. Austin och Spencer dekorerade kakan med massor av strössel. Hugo blev ansvarig för att skriva "Nana" vilket betyder mormor. Glasyren var dock väldigt hård så han fick en hjälpande hand av Marli. Bra med mammor! Detta är alltså en typisk födelsedagstårta. Jag saknar grädden och jordgubbarna för att jag ska känna att det är riktig födelsedagstårta.. :D

Tisdag och dag nummer två på veckan! Efter att utfört alla morgonuppgifter gick jag tillbaka till mitt rum och till min sköna säng, tog inte en lång stund innan jag lyckades somna. När jag vaknade igen läste jag om reglerna för "2nd year visa". 

---

När man åker som au-pair eller backpacker till Australien så måste man ansöka om visum. Visumet man ansöker om heter "Working Holiday Visa" och är giltigt under ett år. Visumet är bra på så sätt att du kan kombinera semester och arbeta. Till skillnad från turistvisumet som enbart är till för semester och giltigt under 3 månader, detta visumet är dock gratis. På WH-visumet får du lov att arbeta för samma arbetsgivare under sex månader. Du kan ansöka om visumet när du är mellan 18-31 och dessvärre kan du bara ansöka om det gång. Den australiensiska regeringen verkar uppskatta alla WHV resenärer och har därför ändrat reglerna för visumet sedan ett par år tillbaka. Ändringen har medfört att man nu har möjlighet att förlänga sitt visum med ytterligare ett år! Dessvärre går det inte att ansöka om det på samma sätt som första visumet och bara betala.. För att kunna stanna under ytterligare ett år måste man göra "farmwork". Detta innebär att du måste arbeta 88 dagar i utsedda delar av Australien, det finns ett flertal olika postnummer, inga storstäder inräknade. Man måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificerar som "specificerat arbete". Man kan arbeta med något av följande: - Växt och djurodling - Fiske  - Trädodlingar och avverkning av träd - Gruvarbete och konstruktion  Vanligaste arbetet är "picking job" vilket är att jobba i bananodling och plocka bananer. Likaså jordgubbar, äpple, zucchini, lök, potatis och sallad. Slitsamt, tungt och oftast i de regioner som är absolut varmast. Inte lätt att stå ute hela dagarna i 45 grader. Man kan även arbeta på en gård och ta hand om kor, hästar och får. Där får man göra allt det arbetet kring djuren. Exempelvis mocka hästarnas boxar och mjölka korna. Oftast får man boende samt lite fickpengar. En del arbeten har både boende, pengar samt mat i utbyte mot arbetet. En del familjer som bor på gårdar ansöker om en au-pair och lockar med ett andra års visum. Detta är inte lagligt men oftast kollar inte regeringen. Då arbetar man som au-pair men får också göra ett par timmar ute på gården. Lagarna för "2nd year visa" håller just nu på att ändras. Det diskuteras om man ska tillåta att arbeta på bland annat äldreboende eller inom turism. Det har även blivit hårdare med lönen. Förr kunde man volontära och utföra sitt arbete i utbyte mot mat och boende, nu måste man ha lön. Detta har såklart medfört att ett flertal arbetsgivare inte kan locka till sig backpackers med och på så sätt få billig arbetskraft. Nu måste en "fairwork" ombudsman godkänna lönen och man måste även uppvisa "payslips" alltså lönespecifikationer när man ansöker om sitt visum. Efter mina sex månader hos familjen Cham vill jag "farma". Jag har kollat på jobb på ett flertal olika sidor då jag vill vara ute i god tid. Jag tror att det kommer bli en bra upplevelse och framförallt en rolig erfarenhet att få se hur lantlivet är i Australien. Som jag nämnde är inga storstäder inräknade och de flesta postnummer är ute på vischan. Detta är för att den australiensiska regeringen vill att backpackernas ska få ta del av landsbygden.

---

Under mina lediga timmar passade jag även på att gå bort till gymmet och träna ett benpass samt köra cardio på crosstrainerna. Det är minsann tungt att ställa sig på crosstrainern efter ett benpass! Det var så otroligt varmt under dagen, lyckligtvis har gymmet väldigt bra luftkonditionering. Jag började arbeta igen vid 16.30 och då tog Marli med sig Hugo och Spencer på simningen. Jag såg till att Austin och Sullivan fick i sig middag innan det var dags för det dagliga kvällsbadet. När pojkarna gått och lagt sig på kvällen åt jag och Marli middag tillsammans innan hon gick iväg för att göra en ansiktsbehandling. Alvin jobbade och jag var kvar hemma medan pojkarna sov. Att motivera en tre-åring till att städa upp alla sin leksaker är inte en enkel uppgift. Med lite fantasi gick det dock! Jag sa till Austin att vi skulle gå ut på upptäcktsfärd runt köket och vardagsrummet och leta efter alla hans djur. Jag gjorde mig till under tiden och sa flera gånger "Ohh, tror du det finns några här under?" och titta under bordet där det låg flera stycken. Austin tyckte det var jätteroligt och letade frenetiskt för att hitta alla djuren.

Måndag och strålande väder, vad passar då bättre än att spendera förmiddagen i parken? Klättra på klätterställningen, gunga, spela fotboll, kasta med basketbollen, gå ner till dammen och titta på änderna och framförallt på "daddy duck" som Austin säger. Marli tog Hugo till skolan och jag passade på att äta frukost innan jag tog med mig Spencer, Austin och Sullivan till parken. Man får passa på att gå tidigt, helst runt 9.30 innan det blir alldeles för varmt ut! Vi stannade runt 40 minuter och pojkarna lekte. Sullivan är en snabb liten pojke och vill gärna klättra på ALLTING. Dessvärre hade jag inte full fokus på honom då Spencer kastade sin basketboll till mig och ett, två, tre och han trillade ner från klätterställningen. En annan mamma stod sidan om och reste honom upp innan jag kom fram och kunde bära upp honom i min famn. Lilla Sully grät och jag ville också börja gråta. Kände mig så hemsk som inte var mer uppmärksam. Det är minsann inte lätt att ha koll på tre killar samtidigt och försöka fördela min uppmärksamhet till alla.. Sully grät dock inte speciellt länge så jag tror inte det var någon större fara med honom. Det ska inte förglömmas att barn trillar och slår sig hela tiden. Jag ville bara ifrån lekplatsen, kände att alla mammor dömde mig för att jag inte varit mer uppmärksam. 99% säker att INGEN tänkte så dock, men men.. Vi gick vidare till Coles för att handla och när vi kommer tillbaka hem igen inser jag vi glömt äggen i kassan. Är det inte det ena så är det minsann det andra. Här ville jag bryta ihop. Jag hade inte tid att gå tillbaka till affären för att jag var tvungen att lägga Sully så han kunde sova middag. Under tiden Sully sov middag serverade jag lunch till Spencer och Austin. Killarna badade, hoppade på studsmattan, åt vattenmelon, lekte med sina leksaker och tog vara på det fina vädret. Jag försökte sitta ute i solen så mycket som möjligt och jobba på min obefintliga bränna men inte lätt när man ständigt springer för att hämta något till pojkarna. Strax efter tre gick vi och hämtade Hugo och därefter gick vi tillbaka till Coles och hämtade äggen som vi glömt. Förstår inte varför jag blev så stressad, det är ju så enkelt att någon gång under dagen gå tillbaka och hämta dem. Jag tror det handlar om att jag alltid vill prestera bra. Jag vill inte behöva berätta för Marli att jag glömt äggen för då skulle jag skämmas. Självklart ville Sully också leka runt poolen med sina bröder, det vill däremot inte jag att han gör. Superbra att dem har staket som är av glas så man har utsikt över poolen. Killarna fortsatte att bada hela eftermiddagen. Strax efter halv sex kom Alvin hem och lämnade middag. Familjen Cham äter alltid vietnamesisk hämtmat på måndagar. Alvin gick lika fort igen, han och Marli skulle träna mellan 18-19. Marli bytte lyckligtvis om ute i garaget så att killarna inte skulle se henne, framförallt de två yngsta. Dem blir hysteriska så fort hon ska gå och för att underlätta för mig själv så bestämde vi att hon inte skulle komma hem vid middagen. När killarna ätit var dags för bad/dusch innan dem satte sig framför teven en stund. Under tiden plockade jag undan tallrikarna och torkade av bordet. När Marli och Alvin kom tillbaka bytte jag om och gick bort till gymmet. Först styrka och därefter crosstrainern, 6.6 km på 30 minuter blev kvällens resultat. Woho, var så stolt över lilla Austin som simmade i poolen tillsammans med sin bröder. Vanligtvis leker han bara på kanten då han är livrädd för att få vatten i sina små öron, han har satt in rör när han var mindre och att få vatten i öronen är väldigt smärtsamt samt ökar risken för inflammation. Austin använder "blu tack" alltså häftmassa i öronen för att hålla vattnet borta. Hemma i Sverige har öronpluggar!

Jag och killarna spenderade natten hos Helen i Geelong. Jag fick lite sovmorgon på lördagen på när jag kom upp hade killarna precis ätit upp deras frukost. Jag och Helen satte oss ner och åt frukost tillsammans medan pojkarna spelade basketboll utanför. Känns inte det som en familjeidyll?! Att bo längst ner på gatan, med en vändzon där barnen kan leka fritt för det mer eller mindre aldrig kommer några bilar. Det var så mysigt att vara hemma hos Helen. Hon är så underbar och lättsam, väldigt hjälpsam och snäll! Vi hoppade in i bilen och åkte till en bondgård, Helens kompisar bor här. Dem var dessvärre inte hemma då dem åkt till Singapore för att besöka deras ena dotter. Helen åker dit mer eller mindre varje dag och matar hunden Rocky, fåret Rose och ser till att hästarna mår bra. Gården ligger uppe på en stor kulle/berg, ganska högt upp över havet och utsikten är helt fantastisk! Jag hade inte haft något emot att vakna upp till den utsikten varje morgon. Oh, lilla fölet Rose var inte många månader gammal, så söt! Austin gick runt med henne i ett koppel. Spencer var förvånansvärt rädd för henne och likaså för hunden Rocky. Hugo tog Rocky i kopplet och promenerade runt på gräsmattan. Att få en bild på alla tillsammans var inte särskilt enkelt. Dels är djur inte särskilt fotogeniska och förstår att dem bör titta in i kameran och när två utav pojkarna ler och tittar in i kameran så gör den tredje pojken något annat. Jag försökte också att ta en bild på Austin tillsammans med Rose. Dessvärre var Rose inte särskilt samarbetsvillig och Austin fick kämpa för att försöka dra tillbaka henne. Plötsligt säger han till fölet "Sit down!" Kunde inte låta blir att skratta, Austin förstod nog inte riktigt att ett föl inte är som en hund och därmed inte lyssnar på kommandon om att hon ska sitta. Paret som bor på gården har två döttrar. Döttrarna brukade leka tillsammans med Marli när dem var små. Ena dottern kom förbi och sa hej, hon var väldigt trevlig. Hon berättade att även hon har passat på att resa mycket under sin ungdom, bland annat hade hon besökt flera länder i Sydamerika, häftigt! Då hon hade nyckel till huset fick jag en lite rundtur, otroligt fint hus. I köket/vardagsrummet var det stora panorama fönster så man kunde se havet. Föreställ er den andra bilden fast den är tagen inifrån, den utsikten äter dem frukost till. AVUNDSJUK! Vi fortsatte ner till hagen och till den lilla ponnyn. Vi fick på sadeln och först upp på hästryggen var Austin. Vi promenerade upp till nästa hage och till nästa häst. Kunde inte låta bli att klappa hästen i hagen bredvid, gud vad hästar är fina djur! Spencer som är hästtokig var väldigt avvaktande då den andra hästen var lite mer busig i hagen. Spencer vågade inte hoppa upp på hästryggen på den större hästen så Austin och Spencer fick turas om medan Hugo fick den stora hästen för sig själv. Lilla Austin tog tag i grimskaftet och ledde ponnyn runt hagen. Hästen var så snäll och lugn. När killarna fått rida en stund hoppade vi in i bilen och åkte vidare i jakt på en restaurang för att äta lunch. Vi alla var väldigt hungriga då det dragit ut på tiden. Vi kom fram till en vingård men det skulle ta trettio minuter innan vi kunde få ett bord så vi åkte vidare. Vi hittade ett café vid namn Café Zoo där vi slog oss ner. Mätta och belåtna åkte vi vidare, Helen släppte av mig på tågstationen och jag åkte tillbaka till Essendon för att vara barnvakt till Sully då Alvin och Marli skulle iväg och äta middag. Jag var mer än nöjd efter min första visit i Geelong!

I fredags jobbade jag i vanlig ordning två timmar på morgonen innan jag hade ett par timmar ledigt. Denna fredagen såg dock lite annorlunda ut! Efter att Hugo kommit hem från skolan hoppade jag och de tre äldsta killarna in i Helens bil. Som jag sagt tidigare, Helen är Marlis mamma, alltså pojkarnas mormor. Sully stannade hemma hos Marli och Alvin. Det syntes på långa vägar hur lycklig han blev över att han nu skulle få ha sin mamma helt för sig själv under en hel helg. Att slippa slåss om uppmärksamheten över sina syskon är väl alla barns dröm! Vår destination var Geelong, en stad söder om Melborune. Marli är uppvuxen i Geelong och Helen bor fortfarande kvar härnere. Det tar ungefär 1 h och 20 minuter att köra. Vi åkte ner till hamnen, tog fram vår filt och hade picknick i väntan på kvällens event. Smått blåsigt men ändå mysigt. Vi åt grillad kyckling, vindruvor, jordgubbar och killarna åt sina älskade "chesse-sticks". Klockan var runt sex och det vi väntade på började först 21.15... Så vad väntade vi på? Vi väntade på att dem skulle tända den stora julgranen som flyter ute i havet i hamnen. Det är inte en riktig julgran, den är gjord av metall. 11.000 reflekterande skivor, hela 25 meter hög varav stjärnan på toppen är fyra meter. Julgranen kostade över 2 miljoner att bygga och kostar skattebetalarna flera tusentals kronor per år på grund av alla lampor som lyser ifrån den. Förra året var första året och det var succé, flera tusentals människor kom för att se granen! Glöm inte att skriva ner detta i "intresseklubbens-anteckningsblock." Med tanke på att vi var nere i hamnen så blåste det en hel del. Kändes nästan som att vara hemma i Helsingborg, staden där det alltid blåser. Killarna lekte så fint och var minst sagt speedade av allt godis. Då allt kretsade kring julen fanns det såklart tomtenissar. Tomtenissarna delade ut karameller/klubbor till barnen och det var säkerligen ett tiotal tomtenissar som kom förbi oss och lämnade godis. Det kom ytterligare en tjej med en stor säck där killarna fick ta vars en godispåse. Löjligt hur mycket socker påverkar barn, jag hade gärna fått en sådan energikick av lite godis! Strax efter klockan sju kom Marlis bror, Shaun tillsammans med hans fru Elizabeth och hennes mamma. Deras tre söner var också med, James som är 10 år och tvillingpojkarna Himesh och Fraser som är 8 år. Killarna är alltså kusiner. Ganska roligt att det är 7 stycken kusiner och alla barnen är pojkar! Killarna var så glada över att få träffa sin kusiner. Det är allt en utmaning att försöka hålla koll på så många killar samtidigt. Strax efter nio tändes julgranen och rökmaskiner startades. En ljusshow med musik som varade ett par minuter! Jag tror ingen i min familj gått miste om hur mycket jag älskar julen och självklart tyckte jag det var underbart att få lite julstämning även denna kvällen! Mannen som tände julgranen stod på scenen intill hamnen och pratade i microfon till den stora församlingen av människor som kommit för att se granen tändas. Mannen sa: "Welcome all children! And I say hi to your mothers, fathers, grandfathers and your friends!" och då tittade Hugo på mig och sa "And we've got our au-pair!"  Mitt hjärta smälte en stund. Det värmde mitt hjärta att Hugo sa det. Hugo är den killen i familjen som jag spenderar minst tid med och vi har inte kommit varandra särskilt länge. Av den anledningen värmde det extra mycket. Gullis!

På torsdag har en hel månad passerat sedan jag klev av flygplanet här i Melbourne! Jag var otroligt nervös men samtidigt väldigt exalterad när jag gick mot utgången på flygplatsen. Det är en speciell känsla att kliva av flygplanet på andra sidan jordklotet och bli uppmött av en främmande människa. Helt främmande var hon förvisso inte, vi hade trots allt haft Facebook och Skype kontakt sedan ett par månader tillbaka. Jag förstår inte riktigt själv hur tiden har kunnat gå så fort.. En månad av sex har passerat hos familjen Cham. Efter ha spenderat ett par veckor med dessa fyra killar - Hugo 7 år, Spencer 5 år, Austin 3 år och Sullivan 17 månader så har jag insett vilket otroligt jobb det är att ha barn. Jag var inte riktigt inställd på hur otroligt mycket energi det krävs. Au-pair jobb klassas helt klart som ett glassigt arbete där man sitter i soffan hela dagarna och kollar teve med barnen, riktigt så ser inte verkligheten ut. Självklart är det beroende på åldrarna och hur många barn man tar hand om. Dessutom är det upptill en själv hur mycket man vill få ut av dagen, jag aktiverar hellre barnen med en promenad till parken än att sätter dem framför teven. Att sätta dem framför teven går på två sekunder. Att ta med dem till parken innebär att hitta skor till alla killarna, få på dem solhattar, smörja in dem med solskyddsfaktor, ladda upp med kex, frukt och vatten och för guds skull INTE glömma Sullivans napp! Allt som ska göras blir som ett projekt, även om det bara är att gå bort till affären. När jag varit med killarna en hel dag, från sju på morgonen till sju på kvällen så är jag oftast helt slutkörd. Förutom att ha 110% uppmärksamhet på killarna hela tiden och se till att ingen trillar och slår sig, ingen klättrar på stolar och ramlar eller allt sånt där annat bus som hör barn till.. Så ska jag även hinna underhålla dem, försöka fördela min uppmärksamhet så alla bli sedda och hörda, uppmuntra dem till att hjälpa till och plocka undan deras leksaker vilket inte är det lättaste men med lite fantasi går det samt leka polis och lyssna när dem gnäller över att han sa det eller han gjorde så osv osv.. Något jag ärvt av min kära mamma är att allt måste vara rent och i sin ordning. Jag kan omöjligt lämna disken och säga "Jag tar det sen, nu kollar vi film istället." Allting måste vara på sin plats! Ovanpå det måste jag hinna tvätta, hänga upp allt på torklinan, plocka fram och undan mat då ungar äter femtioelva gånger om dagen, hjälpa till att tvätta av munnen och händerna, torka av bord och golv eftersom minstingen är expert på att kladda, bada dem innan läggdags, få på dem pyjamas och självklart kramas en hel del! Missförstå mig rätt, jag klagar inte. Jag tycker det är väldigt roligt och mysigt att få vara med barnen. Somliga dagar får dem mig att längta tills jag har mitt egna lilla hus och familj. I mångas öron kommer detta definitivt låta som en dans på rosor. "Jaha, jag hade gärna bytt och hängt upp tvätt alla dagar i veckan istället för att gå till min arbetsplats". För visst kan det vara avkopplade också, när barnen hoppar på studsmattan och jag hinner sitta ner i två minuter och dricka kaffe, eller när det bara är minstingen hemma och han tar sin middagslur så jag i lugn och ro kan hinna med alla hushållssysslor såsom att tvätta, ta ut sopor och städa undan efter deras vilda lekar. Utöver det så har jag ett enormt ansvar över dessa pojkarna. Jag har kommit in i denna familjen som en au-pair där min viktigaste uppmärksamhet är att se till att barnen är trygga och säkra. Häromdagen trillade Sully ner från klätterställning på lekplatsen när jag vände ryggen till för att ta emot bollen som Spencer kastade. Jag kände mig som världens sämsta människa som inte lyckades ha ögonen överallt. Har ni någonsin haft fyra stycken pojkar i en pool tillsammans med er? Jag kan säga er att det är inte helt lätt att ha en klängig treårig på din höft samtidigt som du försöker ta dig från ena sidan av poolen till den andra innan minstingen trillar i.. Att ha barn är definitivt inte bara skoj och lek hela dagarna!

---

Varje dag när jag stöter på utmaningar.. Exempelvis när kära trotsåldern-Austin skriker hysteriskt för att han inte får som han vill, eller när Sully är gnällig och springer runt mina ben hela tiden så jag inte får något gjort, eller när Hugo är tjurig för att jag ber honom ta en dusch och lägga undan sin iPod.. Så tänker jag alltid på min mamma. Min älskade mamma som uppfostrade sju stycken barn. Sju stycken barn som uppfostrades till att bli självständiga, målinriktade och starka individer. En mamma som inte bara varit mamma utan även fick agera som moster, faster och morföräldrar. En mamma som varit närvarande 110% av tiden, som engagerat sig i allt vi gör och alltid försökt fördela hennes uppmärksamhet till oss alla. En mamma som trott på oss, stöttat oss och motiverat oss i våra drömmar och mål. En mamma som ALLTID satt vårt välbefinnande för hennes egna. En mamma som tagit hand om alla oss barn helt ensam under veckorna när vår pappa körde lastbil på utlandet. En mamma som jobbade nattpass, kom hem och skjutsade barn till skola och dagis, sov mellan 10.00-15.00 innan det återigen var dags att hämta barn på skola och dagis och skjutsa till aktiviteter. Som lyckades hålla vårt hem rent och uppfostrades oss till att plocka undan efter oss. Herregud vad jag beundrar min mamma! Nu när jag fått känna på hur det är att ta hand om barn så kan jag för allt inte världen inte förstå hur min mamma lyckades göra allt detta mer eller mindre än ensam. Visst hade vi vår pappa men han började köra på utlandet när jag var 5 år gammal och kunde vara iväg 2-3 veckor innan han kom hem igen. Jag håller på att bli gråhårig av att ta hand om fyra stycken killar och min mamma tog hand om nästan det dubbla. Hur är det ens möjligt? Jag har utan tvekan världens bästa mamma! Om jag lyckas växa upp och bli hälften så bra mamma som du varit så kommer jag vara stolt över mig själv. Du är min stora förebild. Du är min högra hand. Jag var sannerligen uppfostrad av en ängel. Jag älskar dig otroligt. Always together, never apart, maybe in distance but never in heart <3

I onsdags, den 11/11 hade jag en heldag tillsammans med Sully. Tanken var att Austin och Spencer skulle stanna hemma med mig medan Marli tog med sig Sully och följde Hugo till skolan. Grabbarna var inte riktigt lika nöjd med den tanken och det slutade med att alla killarna följde med Marli. Under tiden passade jag på att äta frukost och hänga upp tvätten på tvättlinan. Jag brukar stanna hemma medan Marli lämnar av Hugo, jag föredrar att äta frukost i lugn och ro. Att hämta och lämna Hugo är jag kapabel till då avståndet till skolan är en 10 minuters promenad. Marli lämnar alltid Spencer och Austin då deras dagis ligger en bit härifrån och man måste alltså köra. Deras dagis heter Kinder Haven och ligger i förorten Moonee Ponds som gränsar till Essendon. Kinder Haven är ett privat dagis. En utav mina främsta uppgifter, tvätta och hänga upp allt på linan. Mellan 1-2 maskiner körs dagligen här, det blir mycket tvätt med fyra små killar och tre vuxna. På förmiddagen kom en kille och städade poolen. Jajamän, här anlitar man folk till att utföra det mesta för en. Igår kom det en kille som klippte gräsmattan och häcken. Första veckan var det en man som kom för att bygga ihop en IKEA hylla. Sully var väldigt nyfiken på vad killen höll på med och inspekterade noga hans arbete vid poolen. Vi lyssnade även på musik, dansade och lekte med hans leksaker. Under tiden som Sully sov, mellan 11-14  passade jag på att blogga om mitt besök på Old Melbourne Gaol. Det är helt otroligt hur mycket tid det tar att blogga.. Delvis för att jag har svårt att begränsa mig själv och förkorta ner inläggen men också för att jag redigerar bilderna och gör collage.  Som alltid på onsdagseftermiddagen kom städerskorna. En gång i veckan kommer det två kvinnor och storstädar huset.. Dvs dammsuger, moppar, rengör toalett och badkar, torkar av alla ytor i köket, torkar av skåpen i köket samt fönsterna. Visserligen är dem ganska lata och det känns som allt blir halvdant. Ligger det ett par leksaker på golvet så dammsuger dem runt det istället för att plocka upp det och sedan lägga tillbaka det igen.. Nästa månad byter dem städerska. Klockan var runt tre och det var dags att hämta Hugo. Jag och Sully gick ungefär en kvart tidigare och tog en omväg till skolan för att få en kort promenad. På vägen hem var Hugo gnällig och ville absolut inte gå, han tyckte det var för varmt. Inte lätt alla gånger hur man ska försöka uppmuntra dem när dem säger nej.. När vi kom hem fixade jag middag till Hugo och Sully och därefter övade Hugo på hans gitarrläxa. Jag försöker uppmuntra honom till att leka utomhus eller inomhus och inte sätta sig med sin iPod så fort han kommer hem. Marli hämtade upp Hugo och lämnade av honom på hans gitarrlektion. Under tiden hämtade hon Spencer och Austin och lämnade av dem här hemma medan hon åkte och lämnade Hugo på hans basketbollträning. Strax efter halv sex satt jag och badade Sully när jag hörde hur Austin och Spencer kom hem. Austin skrek hysteriskt och grät för att Marli skulle åka och hämta Hugo. Marli lyckades få ner honom i badkaret och åkte sedan iväg. Oftast är det enklast för mig om hon bara åker då Sully och Austin blir hysteriska så fort hon går. Vanligtvis lugnar båda killarna ner sig ganska snabbt igen, denna kvällen var det annorlunda. När Austin skriker bli Sully upprörd och börjar också gråta. Spencer hoppade i badet och försökte underhålla Sully medan jag försökte torka honom och klä på honom. Spencer är världens bästa storebror, tar så otroligt bra hand om sina småbröder! Han kittlade Sully och fick honom att lugna ner sig lite. Austin var hemsk denna kvällen. Han ville inte komma upp ur badet och grät hysteriskt och sa att hans mamma ska ta upp honom. När jag gick ifrån badrummet grät han över att han ville komma upp. Jag hjälpte honom upp och torkade honom och bad honom ta på hans pyjamas. Han fortsatte att vråla och krälade runt naken på golvet och vägrade ta på hans pyjamas. Jag satte mig ner på golvet och bad honom komma till mig så vi kunde kramas, det brukar trots allt lugna gråtande barn. Jag fick absolut inte ta i honom och han fortsatte skrika efter mamma. Till slut fick han på sig sin pyjamas, jag fick inte hjälpa honom och han sa "I can do it by myself!" Sully grät i omgångar när han hörde hur Austin höll på. Spencer är en ängel som bar upp Sully i soffan, gav honom hans napp och gick efter honom när han gick iväg i huset för att se att han inte gjorde något han inte får lov. Jag kramade om Spencer och sa att han minsann är världens storebror! Utan honom den kvällen hade jag nog fått ett sammanbrott. Austin fortsatte gråta och skrika hysteriskt i 35 minuter innan han hade paus i 10 minuter, därefter fortsatte han gnälla. Till slut blev jag så trött på honom, gav honom hans välling och när han var färdig med den borstade han sina tänder och sen skickade jag ner honom till sitt rum. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta längre. Vid sju kom Marli tillbaka. Jag är faktiskt imponerad över att jag lyckades hålla mig så lugn den kvällen trots Austin hysteriska skrikande. Att gråta är en sak men att skrika, det är bara för mycket för ens huvud.. HEJA TROTSÅLDERN! Tanken var att jag skulle träna den kvällen men jag var så slut i huvudet. Alvin kom hem hyfsat tidigt från jobb så vi alla tre satt ner och åt middag ihop. Jag berättade om alla syskon och min kära farmor och farfar. Jag visade bilderna som jag framkallade innan jag kom hit. Vi satt uppe till ganska sent. Det var roligt att få ha en pratstund med bara Marli och Alvin och få ett tillfälle att lära känna dem bättre!

Efter min tur på Old Melbourne Gaol var det dags för en guidad tur i byggnaden sidan om, City Watch House. City Watch House är ungefär motsvarigheten till dagens häkte, här fick man fick sitta i väntan på att bli dömd eller släppt. Mellan åren 1914-1994 användes byggnaden, det är alltså inte särskilt längesedan det stängdes.

---

  Den guidade turen varade i ungefär 40 minuter och det var en upplevelse jag inte hade räknat med. Dörrarna öppnades och ut kom en man klädd i poliskläder, han hade en ganska otrevlig ton och bad oss rappa på för vi hade ont om tid. När vi kom innanför dörrarna beordrade han oss att dela upp oss, männen mot väggen till höger och kvinnorna till vänster. Han förklarade att vi nu är på besök på hans territorium och därför ska vi lyda hans order. Jag måste medge att jag blev ganska förvånad och aningen skraj när han höjde rösten. Vi fick inte lov att skratta eller prata och varför gång han tilltalade oss var vi tvungna att säga antingen Yes sergeant eller No sergeant! Vidare fick vi gå in till kontoret där vi fick vars ett papper, på pappret stod det information om oss som fångar. Ett påhittat namn, var vi kom ifrån, varför vi satt i häktet osv. Han bad ett par personer säga sig namn samt varför dem var där. Självklart blev jag en utav dem utvalda och jag valde att bara säga förnamnet Cassie då jag inte visste hur man uttalade efternamnet. Han bad mig säga efternamnet varpå jag svarade "Sorry, I don't know how to pronounce it." De resterande skrattade och han svarade barskt "Wow, having some trouble with your name, don't you?!" När vi alla var inskrivna fick vi gå vidare till nästa rum. Här blev vi uppmanade att lägga våra väskor på golvet. Han sa "I don't care if it's a Prada or Gucci bag, put it down on the floor!" Vidare fick vi hålla upp händerna och dela på fingrarna, detta för att se att vi inte hade några droger med oss. Därefter uppmanade han oss att sticka ut tungan så han kunde se att vi inte hade rakblad eller något annat skarpt föremål med oss som vi kunde skada oss med. Låset öppnades, grinden sköts undan och vi var inne i häktet. Jag och de resterande tjejerna blev instängda i en cell och killarna i en annan. Efter stängt och låst dörren dröjde det inte länge innan han skrek "Lights out!" och det blev kolsvart i cellen. Snacka om klaustrofobisk känsla, haha.. Därefter fick vi gå ut och sätta oss på bänkarna på aktivitetsgården och han berättade om häktet. Vi fick en stund därefter att besöka varje cell igen och ta bilder. Därefter fortsatte vi till tjejernas aktivitetsgård, återigen delgav han information. Därefter var turen slut och man fick möjlighet att läsa lite information på en tavla! Det var en riktigt rolig upplevelse måste jag säga! Är imponerad över hur otroligt duktig han var på att spela. Allt detta var alltså iscensatt för att man skulle få en känsla över hur det var att vara inlåst i häktet. Han gav otroligt många roliga kommenterar under tiden och man kund inte låta bli att fnittra till trots att vi blivit tillsagda att vara helt tysta. Om du besöker Melbourne, besök City Watch House, grym upplevelse! "Häktet" har lämnats i samma skick som det var i när det användes. Flertal gånger påpekade guiden att vi inte fick lov att röra något då - varken dörrar, hänglås eller de klotter som de intagna rispat in på väggarna och bänkarna i varje cell. Han varnade oss om att det fanns mindre trevliga meddelande inristade på väggarna och att detta alltså inte är något man ristat in i efterhand för turisternas upplevelse, klottret är sedan tiden då häktet var aktivt. Dessvärre såg jag att det stod "Kroatien 2015", ritat med en bläckpenna. Så himla tråkigt att folk måste förstöra! På bilden till vänster ser ni hur trevliga toaletterna var som fanns i ett hörn i varje cell. Utöver toaletten fanns det två eller tre bänkar längs med väggarna. På bilden till höger ser ni hur killarnas duschrum såg ut. Även här fick man inte lov att röra något.. Om jag ska vara ärlig ville jag knappt kliva med mina skor där, haha! På den övre bilden ser ni en cell som var utrustad med mjuka väggar. Cellen var avsedd för de personer som var benägna att skada sig själv. Långt upp på väggen var det skoavtryck och det såg ut som något gult hade runnit, antagligen urin. FRÄSCHT! På den andra bilden ser ni ni de manliga intagnas "aktivitetsgård". Här fick dem lov att gå ut för att utföra någon form av fysisk ansträngning, självklart under en begränsad tidsperiod och med övervakning av vakterna. Rummet till höger är en toalett. Rummet var ganska stort men det var väldigt mörkt och kallt. Guiden sa att det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter, det var ändå kyligt därinne. På den nedre bilden ser ni en liten mindre aktivitetsgård. Den var avsedd för de personer som av någon anledning löpte risk att hamna i klistret med de andra intagna, där inräknat pedofiler och polisinformatörer. Kvinnornas aktivitetsgård var betydligt mycket mindre av den anledningen att det inte fanns lika många intagna. Dem hade även lyxen att få en dörr till sin toalett. Det var även betydligt mycket ljusare här än hos killarna. På vägen ut från "häktet" fanns det en tavla med information om "The Watch House"! I början av 90-talet passerade mer än 19.000 personer per år, ungefär 50 per dag, City Watch House. Den vanligaste orsaken, framförallt på helger var fulla och odrägliga människor. Det fanns tre stycken celler som dem kallade "wet cells" och mer än 100 personer satt där varje helg efter fått lite för mycket i sig! Även oanständigt språk, kränkande behandling, överfall och rån kunde vara anledningar till varför man fick besöka City Watch House. I slutet satt några av Victorias mest ökända brottslingar, där inräknat ett par mördare. 

And if you get burned, don't be surprised.

Igår förmiddags tog jag tåget in till Melborune Central och promenerade bort till Old Melbourne Gaol. Som jag nämnt tidigare brukar jag inte besöka museum speciellt ofta men när jag läste om olika turistattraktioner i Melbourne kom det gamla fängelset upp som förslag. Vad passar förresten bättre än en dag på ett museum när det är små kyligt ut och regnet hänger i luften? Old Melbourne Gaol är ett gammalt fängelse och numera ett museum (sedan 1972) som ligger på Russel Street i Melbourne. Fängelset byggdes år 1839 och användes mellan år 1842 och 1929. Museet består av en stor byggnad med tre våningar där man har möjlighet att gå in i varje cell för att få en uppfattning om hur fångarna levde. I varje cell finns det tavlor med information om olika personer som satt fängslade och vilket brott de begick som ledde till att dem avrättades. Det finns även ett flertal dödsmasker av personerna, alltså en gipsavgjutning av deras ansikte. Fängelset är känt för att ha haft samt avrättad några av Australiens mest ökända brottslingar. Men även småaktiga brottslingar, hemlösa och psykiskt sjuka höll fångna här. Under åren som fängelset var verksamt avrättades totalt 133 personer genom hängning, både kvinnor och män. En del personer hävdar att museet är hemsökt och att dem påstått sig se spöklika uppenbarelser samt röster i närheten av en cell. Det finns möjlighet att få gå en guidad tur på kvällen. En liten fegis som jag hade inte vågat, hah! I rummet sidan om galgen fanns det en tavla på väggen med samtliga personer som blev avrättade i fängelset. Majoritet av brottslingarna hade antingen mördat, rånat eller skjutit någon. Det fanns även ett fåtal våldtäkter. Förvånansvärt många brottslingar kom ifrån England och Irland. I en cell fanns det en tavla där en utav brottslingarna hade sagt "I would rather face the gallows than go to gaol again". Jag misstänker att det inte var en dans på rosor att vara fånge där. Jag gick in i en cell och försökte mäta hur stort rummet var. På längden kunde jag gå drygt 4 steg och på bredden 2.5. En utav de värsta brottslingarna som satt fånge samt avrättades på Old Melborune Gaol var Ned Kelly. Han var en så kallad bushranger vilket innebär att han var en brottsling som använde sig av naturens medel för att gömma sig ifrån myndigheterna. Under kolonialperioden här i Australien kom ett flertal kriminella nybyggare, slavar och fångar ifrån Europa och Afrika. Detta förklara varför det var så pass många irländare samt engelsmän som avrättades i fängelset. De kriminella bildade flera gäng där det mest berömda banditgänget var "The Kelly Outbreak" som leddes av just Ned Kelly. Gänget bestod av hans bror Dan Kelly samt två vänner. Dem utförde bland annat två stora väpnade rån samt sköt ihjäl en man vid namn Aaron Sherritt, en känd polisinformatör. Kelly upplevde sig själv vara ett offer för polisens förföljeser och redan som sextonåring fick han stå inför rätta för en häststöld. Vid ett tillfälle sköt gänget tre stycken poliser, därefter förklarades han men även hans kompanjoner som fredlös. Vid ett annat tillfälle tog Ned Kelly hela staden som gisslan. År 1880 försökte gänget att överrumpla ett tåg med poliser men misslyckades, hans gängmedlemmar dödades medan han själv blev svårt skadad och satt i fängelse. Kelly blev dömd till avrättning genom hängning och det utfördes på Old Melbourne Gaol. Han sista ord var  "Such is life". Ned Kelly är en ikon och även sedd som en legend enligt en del människor. Jag har faktiskt aldrig hört talas om honom förut men jag såg att det finns ett flertal filmer som handlar om hans liv, kanske borde se någon av dem för att lära mig mer. En stor del av fängelset kretsar om just honom och hade jag vetat det hade jag läst på lite mer innan mitt besök. Hur som haver var det väldigt intressant att gå runt och läsa om fångarna som spenderade sin sista tid i fängelset. Inträdet kostade 25 dollar vilket motsvarar 153 kronor. Förutom att man hade tillgång att gå in och ut genom museet fick man även en guidad tur i byggnaden som låg sidan om - City Police Watch House vilket är detsamma som häktet. Mer om detta i nästa inlägg!

Måndag vilket innebär att jag arbetar heldag, från sju på morgonen till sju på kvällen. På måndagar har jag tre av fyra grabbar hemma, Hugo är i skolan under dagen. När alla pojkar hade fått frukost i magen, lagt in pyjamasen i skåpet, fått kläder på sina kroppar, packat lunchlåda till Hugo, borstat tänderna och kammat håret var det dags för Hugo att bege sig till skolan och Marli att åka till arbetet. Det var väldigt varmt ut redan så tidigt på morgonen och därför körde Marli och lämnade Hugo, det blir för jobbigt att gå i värmen. När all disk var undanplockad och allt var på sin plats satte jag mig ner för att äta frukost. När frukosten var i magen satte jag Sully i vagnen och tog med Spencer och Austin till parken. Det är väldigt skönt att lekplatsen och parken ligger längst ner på gatan. Vi stannade i drygt 40 minuter innan vi var tvungna att gå hem igen, tokvarmt! Vi hann med att klättra upp och ner för klätterställningen ett ex antal gånger, gå ner till dammen och titta på änderna, kasta med basketbollen, gunga och äta vindruvor. När vi kom hem bytte Spencer och Austin om till badkläder och gick ut till poolen. Till och med Sully skulle prompt vara vid poolen tillsammans med sina bröder, därmed blev även jag tvungen att byta om och sätta mig på kanten. Lite fegis är jag allt när det kommer till att hoppa i direkt. Sully var dock nöjd med att bara sitta vid kanten och högst doppa magen. Vi hann inte bada så länge innan det var dags för Sully's dagliga tre-timmars sovstund. Medan Sully sov hann jag att ta ner all tvätt som hängde på linan, tvätta två maskiner och få upp all den blöta tvätten på linan, vika det torra och få in det i killarnas garderober. Wow, det märktes att maskinen inte varit igång under helgen! Jag hann även göra en frukttallrik till killarna, servera lunch samt sitta en stund i solen. Kändes dock som jag mest sprang fram och tillbaka för att hämta vatten, smörja in deras kroppar med solkräm osv osv.. När Sully vaknade spelade vi Spencers nya spel, Fia med Knuff! Det var dock inte originalet utan detta var med miniorerna från filmen Dumma Mej. Killarna hade lekt så fint tillsammans hela dagen att jag belönade dem med en stund framför teven för att kolla barnprogram. Shae lämnade av Hugo runt 15.45 och då bytte vi återigen om och hoppade i poolen! Det är inte helt lätt att ha kolla på en vild 16-månaders unge som springer fram och tillbaka på poolkanten samtidigt som man försöker hjälpa tre-åringen med att ligga på hans surfbräda. Austin och Sully har opererat in rör i öronen och får därför inte lov att doppa öronen vilket medför att Austin blir som en liten igel, livrädd att få huvudet under vattnet. Lyckligtvis simmar Hugo och Spencer fint! Dusch för grabbarna och pyjamas på. Marli kom hem vid halv sex och likaså Alvin. Som tradition är det vietnamesisk hämtmat på måndagar. Marli och Alvin gick och tränade mellan sex och sju och jag plockade undan middagen, såg till att pojkarna borstat tänderna, kollade barnprogram en stund och därefter hann jag precis natta Sully innan dem kom hem igen. När jag var klar gick jag bort till gymmet, första passet avklarat! Jag genomförde ett ryggpass samt 30 minuter intervaller på crosstrainern. Fantastiskt skönt att få träna igen. Har inte tränat regelbundet sedan mitten av augusti, S-K-A-N-D-A-L! Wow, lång dag och en trött Filippa.

Strax efter tolv i söndags mötte jag upp Nadia på tåget in till Melbourne. Det är endast tre minuter och en tågstation mellan oss. Vi klev på Flinders Station och gick över gatan till St.Pauls Cathedral. Dörrarna var öppna och jag passade därför på att smita in. Herregud, vilken gigantiska kyrka. En otroligt vacker sådan dessutom! Det blev en kort visit och inga bilder togs då jag var för snål för att betala en avgift för att få fotografera. Endast två gator ifrån kyrkan fann vi vår första destination - Hosier Lane. Hosier Lane är populärt för turister att besöka då husen som gatan omges av pryds av graffitimålningar. Jag läste följande på internet: Melbourne är känd som en av världens stora gatukonst huvudstäder för dess unika uttryck av konst som visas på godkända utomhus platser i staden. Jag blev minst sagt imponerad över alla målningar.. Jag tycker att klotter ser för jävligt ut men graffiti däremot, wow. Mer färg på stadens mörka husväggar! Att hitta i en storstad är inte helt lätt, speciellt inte när det är smågator man ska besöka. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är värdelös när det kommer till att läsa kartor. Spelar ingen roll om jag har GPS i telefonen, jag lyckas alltid gå åt fel håll iallfall. Hur det är möjligt? Jag vet faktiskt inte. Vi gick vidare mot nästa destination, en välkänd gränd med ytterligare ett flertal graffitimålningar. Jag var inte lika imponerad av denna gata och dessvärre var det väldigt mycket klotter som förstörde målningarna. Jag behövde köpa ett batteri till termometer och Marli sa att jag skulle gå till en butik som heter Dick Smith. När vi äntligen hittade dit fick jag veta att just den typen av batteri var slut och jag blev därför tipsad om en annan butik vid namn Jaycar Electronics. Återigen försöka orientera sig i staden. Som tur var hade butiken batteriet! I jakt på en restaurang insåg vi att vi var på samma gata på Victoria Market. Förra gången jag skulle göra ett besök var det stängt och därför passade jag på nu! Det fanns en sektion med massor av leksaker, kläder och krims krams.. Ni vet det gamla vanliga som brukar finnas på festivaler och marknader. Nästa sektion bestod av flertal bord med frukt och grönt samt nötter. Jag köpte med mig en mix av nötter och russin, roligare att köpa där än i förpackning på Supermarket. När jag gick förbi grönsakerna var det ett bord med massor av dill och det var oundvikligt att missa doften. Genast började jag tänka på nyårsafton för ett par år sedan när mamma som vanligt gjorde hennes otroligt goda smörgåstårta och när André fick i uppgift att finriva lök, han var inte så exalterad över det. Kunde inte låta bli att få lite hemlängtan! Vi åt lunch på ett ställe vid namn Nando's. Jag åt en sallad där den grillade kycklingen var kryddad med citron och örter, smakade mycket bra. Efter vår lunch hoppade vi på City Circle Tram som är en gratis spårvagn som tar en runt CBD Melbourne - Central Business District. På turen åker man förbi ett flertal turistattraktioner så som Melbourne Aquarium och Riksdagshuset, turen är alltså avsedd för turister. Vi hoppade av vid central stationen i Melbourne. Nadia var så sugen på churros så vår nästa destination blev den lilla butiken vid centralen. Jag åt friterade äpple med kanel och grädde, smakade som äpplepaj! Satte oss längs floden och tog det lugnt, trötta efter en lång dag. Min sista sak på agendan blev att återigen gå tillbaka till kyrkan - St. Pauls Cathedral och delta på ceremonin som började klockan 18.00. Jag går vanligtvis aldrig i kyrkan, jag kanske borde göra det oftare.. Det är så fridfullt att befinna sig i kyrkan. När orgeln började spela och pojkarna sjöng fick jag gåshud över hela kroppen, mäktig känsla med kyrkmusik. Jag stannade dock bara i drygt 30 minuter. Där och då insåg jag att jag måste läsa på religion, förstod ingenting av vad dem pratade om ifrån bibeln.

Hejsan hoppsan! Marli är just nu iväg och hämtar Hugo ifrån skolan och Spencer ifrån dagis, båda killarna har simskola i eftermiddag. Jag arbetar alltså halvdag idag. 7.00-9.00 och 16.30-19.00! Jag är nyligen hemkommen efter dagens tur till stan och närmaste bestämt till Old Melbourne Gaol, ett gammalt fängelse som numera är ett museum. Efter min sväng till museet tänkte jag strosa runt längs stadens gator och utforska lite nya områden men dessvärre började det regna så jag tog tåget hem istället. Ska visa bilder och berätta om besöket i nästa inlägg! Tänkte även skriva ett inlägg om gårdagen då jag arbetade heldag mellan 7-19 och hade Spencer, Austin och Sullivan hemma. Vi hade kanonbra väder igår, hittills den varmaste dagen och det var hela 34 grader! Idag känns det som höst.. Jag börjar förstå uttrycket "Melbourne är en stad som har fyra årstider på samma dag." Innan jag berättar om dagen och gårdagen tänkte jag skriva om helgen som varit. På fredagskvällen tog jag på mig ett par extra timmar som barnvakt åt Hugo och Sully då Marli och Alvin var iväg på en fest. Spencer och Austin sov över hos Alvins bror. Min fredag hittar ni i DETTA inlägget. Då det var fredag passade jag på att äta sånt där som jag i vanlig fall håller mig undan ifrån.. Kakor, godis, vitt bröd osv. På lördagen mådde jag inget vidare, rejält ont i magen och sprang på toaletten flera gånger. Därmed blev det en dag hemma och jag spenderade större dagen i sängen. Inte det roligaste men det är straffet jag får ta. Äter jag kasst så mår jag kasst.  Det enda jag fick gjort under lördagen var att se sista avsnittet av TV4's tvserie Modus samt ett avsnitt av Solsidan. Jag skrev även en ordentlig "bucket list" av allt jag vill se och göra i Melborune. Hittills har jag hunnit med att kryssa av en hel del saker! På söndagen var det tänkt att jag skulle åka till Phillip Island som ligger drygt två timmar söderut. Tanken var att jag skulle åka tillsammans med Jennie samt en annan tjej. Då vi inte riktigt kom överens över vilka aktiviteter vi ville göra så valde jag att stanna hemma. Det känns aningen meningslöst att lägga en hel del pengar på bensin när jag ändå inte kan bestämma vilka aktiviteter jag vill göra. Men jag hänger inte läpp för det, istället hörde jag av mig till Nadia (Ni kan läsa om henne HÄR) och frågade om hon hade lust att åka till Phillip Island någon av de kommande helgerna. Lyckligtvis hade hon inte varit där förut och var väldigt sugen på att åka! Därmed har vi preliminär bokat en tur till Phillip Island på söndag, förhoppningsvis är vädret på vår sida. När mina söndagsplaner till Phillip Island rubbades bestämde jag mig för att träffa Nadia istället. Jag och Nadia möttes upp strax efter 12 i söndags och åkte in till stan. Vi besökte två olika gator som är kända för deras graffiti. Vi besökte Victoria Market som jag skulle besökt med Matilda förra tisdagen men då det Melbourne Cup och en "public holiday" var det dessvärre stängt. Vi åt lunch och därefter kryssade jag av ytterligare en sak från min "bucket list" när vi åkte "City Circle Tram". Nadia åkte hem och jag avslutade dagen med att besöka St.Pauls Cathedral där jag deltog i kvällsceremonin. Fotade ganska mycket så förbered er på ett inlägg med en hel del bilder!

God kväll! Ytterligare en vecka har passerat hos familjen Cham. Jag har nu varit här i drygt 2.5 vecka! Första fyra dagarna mellan torsdag-söndag försökte jag mest landa i allting och förbereda mig så mycket som möjligt inför måndagen. Marli's mamma Helen var också besök och stannade från torsdag-måndag. På måndag och resten av veckan var Marli hemma från arbetat för att kunna hjälpa mig, det kändes ganska tryggt att hon var här så jag kunde få lite stöttning och introduktion. Andra veckan, alltså denna veckan, har Alvins mamma och pappa varit på besök. Detta har medfört att jag knappt haft någon ensamtid med pojkarna, det har alltid varit någon annan vuxen här. Jag ser framemot den kommande veckan då jag kommer få känna på hur veckorna faktiskt brukar se ut hos familjen Cham. Alvins pappa åkte i torsdag och Alvins mamma åkte nu ikväll. Om sanningen ska fram känner jag en lättnad över att dem lämnat. Förvisso var inte hans pappa i vägen då man knappt såg honom under de fyra dagarna. Hans mamma däremot hade jag otroligt svårt för.. För att uttrycka mig enkelt - Tilltala alla människor med respekt och behandla människor på det sätt du själv vill bli bemött och behandlad. Jag trivs bra men allt har dessvärre inte varit en dans på rosor..

---

Andra kvällen när jag kom hit uppstod dessvärre första tråkiga händelsen. Vi hade ätit lunch runt 12 på dagen och på kvällen drog det ut på tiden med att få alla killarna i säng vilket medförde att vi åt middag första halv åtta. När jag inte äter på länge blir jag väldigt tillbakadragen, tyst och grinig. Marli kände sig obekväm och förstod att något inte stämde och jag skämdes över att jag inte sagt ifrån tidigare att jag var hungrig. Till mitt försvar är det inte helt lätt att andra dagen försöka anpassa sig efter tider osv.. Andra händelsen skedde i veckan då det uppstod ett stort missförstånd på grund av dålig kommunikation. Det hela slutade med att jag satt på mitt rum och grät hela kvällen och hade en fruktansvärd hemlängtan. Morgonen därpå pratade jag och Marli och återigen satt jag och grät som ett litet barn. Jag var beredd att packa mina resväskor och hitta en ny familj. Efter vårt lilla samtal kände jag dock en oerhörd lättnad! Sedan dess har jag upplevt att hela situationen har förbättras. Tackar min kära syster Lisa som lyssnade på mig under dessa dagarna och hjälpte mig se det ifrån två perspektiv. Du är guld värd.

---

Det är inte helt lätt att komma in i en ny familj och leva tillsammans under samma tak. I början kände jag mig lite obekväm och mycket frågor snurrade i huvudet. Är det okej om jag lagar äggröra till frukost eller måste jag äta mackor som barnen? Är det okej att jag är hemma i huset trots att jag ledig eller måste jag vara iväg? Det är en stor omställning för mig precis som det är för Marli. Marli har nyligen sagt hej då till deras förra aupair, Nina som var här under ett år. Dem två hade en otroligt bra relation, mer som dotter-mamma än vänner. Självklart har det satt press på mig att få höra detta, jag vill såklart också passa bra in i familjen. Precis som det är svårt för mig att komma in i alla rutiner är det såklart en omställning för Marli att återigen gå tillbaka till ruta ett och lära upp en ny aupair. Med Nina så flöt ju allting på. Självklart kunde inte hon allting i början heller! Marli är dock duktig på att tala om för mig vad jag ska göra, det uppskattar jag väldigt mycket! Jag tror faktiskt att hon är nöjd med mitt arbete, hon har sagt att hon tycker att jag är väldigt flitig. Jag instämmer med henne. Jag tror också hon upplever mig som väldigt organiserad och duktig på att hålla rent runtomkring med. Det tycker jag åtminstone om mig själv, allting är alltid på sin plats när grabbarna varit hemma med mig en dag. Barnen tycker väldigt mycket om mig och det är ömsesidigt! Marli sa att hon är imponerad över hur fort Austin har knutit sig an till mig, det brukar han inte göra med nya människor. Det värmer såklart att höra. Jag trivs otroligt bra med barnen och redan nu inser jag hur mycket jag kommer sakna dem när jag kommer behöva säga hej då! Summan av kardemumman - Jag trivs bra hos familjen och jag tror att med tid och tålamod kommer jag att känna mig som hemma här.

I tisdags var det Melbourne Cup och därmed en heldag. Barnen är lediga från skolan, många restauranger och fik håller stängt och dagen är tillägnad den stora hästkapplöpningstävlingen. Är det inte galet att tävlingen har fått en alldeles egen RÖD dag? Marli tyckte att jag skulle ta vara på just denna stora dag och därmed behövde jag bara arbeta ett fåtal timmar på morgonen och hjälpa till med att göra i ordning pojkarna. Strax innan lunch mötte jag upp en tjej vid namn Matilda, hon är ett år yngre än mig och kommer ifrån Tyskland. Matilda kom hit i augusti, om jag inte minns helt fel och bor i ett område som heter St Kilda. Området är känt för backpackers och framförallt ungdomar då det tydligen ska finnas många spännande fik och ett härligt nattliv. Hon arbetar på två olika fik och en kväll i veckan arbetar hon på ett cateringföretag. Precis som mig så har hon ett "Working Holiday Visa" och om fyra veckor planerar hon att resa längst östkusten med hennes kompis som hon kom hit med. Jag och Matilda promenerade gata upp och gata ner och pratade om allt och ingenting. Otroligt lättsam och enkel människa att umgås med. Att hennes engelska var så otroligt bra, vilket chockerade mig då min erfarenhet hittills har varit att tyskar har väldigt dålig engelska, underlättade en hel del! Det är otroligt påfrestande att umgås med människor där man ständigt måste upprepa sig och det gång på gång uppstår missförstånd för att språket spökar till det. Vi gick till Victoria Market men dessvärre var allting stängt. Vi fortsatte mot ett annat område som heter Fitzroy i jakt på ett bra lunch ställe. Vi gick förbi ett ställe vid namn Radhey som serverade 100 % vegetariskt, veganskt samt fritt från lök, vitlök, MSG och GMO. En hel del rätter var även glutenfri. Hur häftigt lät inte det?! Självklart var vi tvungen att slå oss ner och kolla på deras meny. Jag blev även imponerad av deras toalett, när man spolade så var det vattnet man tvättade händerna i som spolades ut i toaletten, supersmart! Jag beställde "Bhakti Burger". Turkiskt bröd, vegansk majonnäs och istället för en hederlig köttfärsbit var det en "biff" gjord på quinoa och grönsaker, till detta serverades sallad och pommes. Matilda åt en förrätt som hette "Aloo  Tikki", detta var också två "biffar" gjord på grönsaker och till detta serverades en vegansk sour cream/mint chutney. Jag betalade 14.50 $ vilket motsvarar 89 kronor. Påväg tillbaka mot centrum passerade vi Carlton Gardens som är en stor park, den ligger i anslutning till Melbourne Museum. Vi passade såklart på att ta ett par bilder, jag älskar städer där det fortfarande finns parker att besöka. Det är så himla tråkigt med storstäder som bara består av glashus till skyskrapor, betonghus och asfalt. Vi avslutade dagen med att sätta oss nere vid Yarra River och titta på alla människor som kom tillbaka från Melbourne Cup. Jag kommer aldrig förstå VARFÖR man sätter på sig ett par alldeles för höga skor när man uppenbarligen inte kan gå i dem. Den ena kvinnan gick värre än den andra, lite som bambi på hal is. Det var dock väldigt roligt att se hur fint uppklädda alla var i sina klänningar och hattar.

Det är alltid problematiskt att försöka minnas vad som hände för en vecka sedan... Egentligen borde jag uppdatera dagligen för att inte missa något, visserligen har jag inte alltid något roligt att berätta. Hur som helst, i måndags hade jag halvdag och arbetade bara på morgonen. Eftermiddagen spenderade jag i Melbourne. Vädret var inte det bästa och regnet hängde i luften under hela dagen. Jag inledde min dag med ett besök på H&M i jakt på ett par nya byxor, jag fann två par. Vidare promenerade jag längs stadens gator. Melbourne är otroligt stort och det känns som att jag hunnit se en del. Den känslan håller sig inte kvar efter att jag kollat på en karta över staden, herregud vad jag har mycket kvar att utforska! Jag kommer med största sannolikhet inte hunnit se allt innan jag åker härifrån heller.. Royal Exhibition Building som ligger framför museet. Jag promenerade vidare och min destination blev Melbourne museum. Jag kom dit först 16.10 och hade bara 50 minuter på mig att utforska innan det var stängning, jag hann dock med att se det jag ville se. Jag är inte en person som har särskilt stort behov av att besöka museum, uppriktigt sagt kan jag räkna upp ett flertal saker som jag tycker är roligare att göra. Hur som helst tyckte jag att det var en bra aktivitet en dag som denna när det regnade lite smått. Förövrigt är Melbourne museum ett natur- och kulturhistoriskt museum. Snacka om att jag håvade in vuxenpoäng av att göra ett besök där! Jag måste dock medge att det var ganska intressant att läsa om djuren som finns i Australien. I en monitor fanns det ett flertal olika ormar. Självklart var dem inte levande men det spelade ingen roll, jag får rysningar av att bara se dessa vidriga djur. Jag tvivlar på att jag kommer kunna göra "farmwork" som man måste genomföra under 88 dagar för att få ett andra års visum.. Hur ska jag kunna vistas på en bananodling när det finns ormar överallt? Fy fan! Självmordsbenängen efter sett denna gigantiska orm. När klockan slog fem och det var dags för stängning påbörjade jag min vandring ner mot centrum. Jag gick igenom ChinaTown. Enligt Wikipedia (som förövrigt är en otroligt säker källa...) så är Chinatown i Melbourne känd för att vara den längsta sammanhängande kinesiska bosättningen i västvärlden och en av de äldsta Chinatowns på södra halvklotet. Fortsatte ner mot Flinders Station, tågstationen och beundrade den otroligt vackra kyrkan som ligger sidan om, St.Paul Cathedral. Hittade en liten gata med massor av graffiti, det var dock ett flertal fotogalna asiater där så jag tog bara en snabb titt innan jag gick vidare. Passade på att höja blicken mot alla skyskrapor som staden omges av. När det finns skyskrapor då är man verkligen i en stor stad.. Var hemma strax innan sju. Det var min måndag!

När vi promenerar hem ifrån skolan brukar jag alltid fråga Hugo hur hans dag har varit. Han brukar berätta om vilka kompisar han har lekt med, han leker främst med tjejerna. Hugo berättar vad hans lärare heter och säger att hon bara är sträng ibland. Är hon sträng är det mot killarna i klassen som bråkar, han tydliggöra att han absolut inte är en utav dem. Han berättar vilka ämnen han har haft och att han tycker det är roligt med musik. När jag frågar Hugo vad han vill arbeta med när han blir stor så har han inget svar. Jag ger förslag på flera olika yrken men tillbaka får jag gång på gång ett nej. Tillslut säger denna sjuåriga kille att han vill tillverka appar och då framförallt spel till sin iPod. Att jag inte tänkte på detta yrket direkt, haha.. Vad hände med att alla småkillar vill bli polis eller läkare? Därefter började vi prata om julafton.. Jag: Are you looking forward to Christmas? Hugo: Yes! But I'm not gonna write Santa a letter this year! Jag: Oh, really.. How come? Hugo: Because I only want to have random things.. Jag: Haha okay, random things.. But isn't there anything that you'd really like to have? Hugo: I don't want my mum to waste her money.. But she told me I could have a guitar for Christmas so I really hope she will give me one. Tyckte det var så gulligt av Hugo att säga att han inte vill att hans mamma ska slösa massor av pengar. Förvisso poängterade han att den gitarren som han önskar sig är väldigt dyr. Han är en klok liten gosse! Påvägen hem från affären häromdagen ville Hugo hjälpa till att bära matkassarna. Att han tyckte det var roligt i ungefär tre minuter spelar inte så stor roll, jag tycker det är viktigt att uppmuntra barnen till att få hjälpa till.

God kväll! Klockan är strax innan tio på kvällen och Hugo och Sullivan sover sedan ett par timmar tillbaka. Spencer och Austin sover över hos deras farbror hela helgen. Marli och Alvin är på fest och jag är därmed ensam med killarna. När ens mamma och pappa är iväg så är det helt okej att stanna uppe lite längre och kolla på film samt äta popcorn, det fick Hugo göra idag. Sullivan däremot åkte i säng lite tidigare än vanligt, han var så otroligt gnällig och när satte ner honom på golvet började han återigen gråta och sträckte sina händer mot mig. Lille vän, så trött att han knappt kunde gå utan att tappa balansen.

---

Idag har jag haft en mysdag tillsammans med Sully! Hugo har varit i skolan, Spencer och Austin har varit på dagis och Marli har arbetat. Jag inledde min morgon med att springa bort till Coles Supermarket som ligger ett par minuter härifrån och köpte frukost. Mjölk, juice och bröd var nästan slut så jag tog på mig uppgiften att handla. När jag kom tillbaka var det dags för den dagliga rutinen. Få på killarna kläder, uppmuntra dem till att lägga deras pyjamas i tvättkorgen alternativt i skåpet där vi förvarar dagens kläder/pyjamas, servera frukost, övervaka när dem borstar sina tänder samt hjälpa till att kamma håret. Vid halv nio åkte Marli och lämnade Hugo på skolan, vidare till dagis för att lämna av Spencer och Austin och därefter åkte hon själv till arbetet. Kvar blev jag med Sully samt Alvins mamma som är på besök under veckan. Sully fick på sig kläder och därefter underhöll han sig själv medan jag åt frukost. Resten av förmiddagen läste vi böcker, lekte med tågbanan och dansade till musiken på teven. Vi packade även Spencer och Austins väskor inför helgen. Sully hjälpte till genom att dra ut alla kläder som jag precis lagt ner. Strax innan elva var det dags för välling och en sovstund för den unge herren! Medan Sully sov passade jag på att göra rent hans vagn. Detta ingår definitivt inte i mina arbetsuppgifter men flera dagar i rad har jag tittat på vagnen och reflekterat över hur otroligt smutsig den är. Jag är aningen allergisk mot smuts och trivs bäst när det är rent omkring mig och därför gjorde jag det frivilligt. Då Sully endast är 17 månader har han inte riktigt lärt sig att man ska behålla maten i munnen när man äter och inte hålla på att gegga runt med sina händer. Detta leder såklart till att det blir en hel del intorkad kex och frukt på både selen och bygeln som sitter framför honom. Efter drygt 20 minuter såg vagnen nästan som ny ut! När jag var klar med vagnen tog jag mig an fruktskålen och därefter kylskåpet. Det märks att det finns småbarn i huset när man hittar både lypsyl och ögondroppar gömt under apelsinerna i skålen. Jag är ett kontrollfreak precis som min kära mamma och vill gärna organisera kylskåpet och ha grönsaker på en hylla, yoghurt och övriga mejeriprodukter på en hylla, rester och matlådor på en hylla osv osv.. Snacka om att var effektiv idag under Sullys sovstund! En dusch senare samt påbörjan av lunchen så tyckte lilleman att han hade sovit klart. Det tyckte däremot inte jag men det går inte riktigt att tvinga ett barn att sova vidare. Efter lunchen passade jag på att vika tvätten och lägga in i pojkarnas garderober innan det var dags att placera Sully i vagnen och promenera bort till skolan för att hämta Hugo. Vi gick lite tidigare så att Sully kunde få springa av sig lite. Så himla tråkigt att det regnat både igår och idag, man blir fast inomhus.. Hann knappt hem innan jag bestämde mig för att återigen ta en sväng till Coles och handla ytterligare ett par saker som jag såg att vi saknade i kylskåpet. Jag tog med mig Sully och Hugo stannade hemma tillsammans med deras farmor. Jag tycker faktiskt att det är otroligt roligt att gå runt i mataffärer, haha. Titta på alla olika varor som finns, framförallt nu när man inte är hemma i Sverige och allt som finns på hyllorna är inte det jag brukar se. Mörka moln och en go liten grabb som tycker det är roligt att ta en promenad i parken. Till middag blev det potatismos samt schnitzel som Alvins mamma förberedde. Marli hann knappt innanför dörren innan hon var ombytt till festkläder och återigen påväg härifrån. Sully blir alltid lika gnällig när Marli är hemma och alltid lika förtvivlad när hon lämnar. Oftast gråter han bara hysteriskt i några minuter och sen kommer han på andra tankar, ikväll var det ett bad som fick honom på bättre humör. Är man trött när man nästan sitter och sover i väntan på välling? Nu är klockan strax innan tolv och jag har skrivit på detta inlägget väldigt länge. Har dock hoppat mellan Facebook för att för engångsskull prata med alla där hemma, har knappt pratat med någon mer än syster Lisa sedan jag kom hit. Har även hunnit ge Sully en andra omgång välling samt byta blöja. Nu kom precis Alvin och Marli! Imorgon är det lördag och jag har inga planer. En aupair i området skrev att hon samt ett par andra tjejer ska ut imorgon och jag får gärna lov att följa med. Är verkligen inte sugen på utgång, är trots allt ingen party prinsessa. Vi får se vad som sker! Hoppas ni tyckte det var otroligt intressant att läsa om min dag.

Första november. Kan det verkligen stämma? Är det enbart två månader kvar på 2015? Det känns som detta året har passerat väldigt fort samtidigt som det känns som jag hunnit med otroligt mycket, vilket stämmer. Jag spenderade min söndag tillsammans med en tjej vid namn Nadia. Nadia bor i Aberfeldie, vilket precis som Essendon, är en förort till Melbourne. Aberfeldie är grannort till Essendon och det tar endast fem minuter att köra. Jag tog tåget en station och där hämtade Nadia upp mig. Nadia kommer ifrån Frankrike och har varit här i snart 1.5 år, hon har alltså gjort "farmwork" för att få ett andra års visum på "working holiday" som vårt visum heter. Hon är också aupair och i hennes nuvarande familj tar hon hand om två stycken, en pojke och en flicka. Då hennes barn är så pass stora att dem går i skolan har hon mycket ledig tid under dagarna och arbetar bara runt 25-30/h i veckan för samma "lön" som jag får. Vi åkte till Highpoint Shopping Centre som är ett köpcentrum beläget fem kilometer från Essendon. Vi spenderade ett par timmar där och besökte ett flertal olika butiker. Jag köpte med mig en body och ett par shorts. Detta inhandlades på den våningen med lite finare affärer. En påminnelse till mig själv blev att konvertera priset innan jag handlar det. Nåja, så farligt var det inte.. Över 400 kronor för en body kändes ganska saftigt, fin var den åtminstone! Vidare åkte vi till St Kilda för att kolla på pingvinerna. St Kilda är ett område i Melbourne som är väldigt populärt hos backpackers och framförallt den yngre generationen. Det är absolut inte de finaste området i Melbourne men då det ligger precis intill havet finns en lång strandpromenad. Tydligen ska nattlivet vara bra samt ett flertal mysiga cafeér i området. Jag valde uppenbarligen fel dag då det blåste och var vädligt kallt, därmed blev jag inte särskilt imponerad av St Kilda. Jag kom hem ganska sent, Nadia var snäll och körde mig hela vägen. Det var en trevlig dag och jag är övertygad om att jag kommer träffa Nadia igen. Hon var väldigt avslappnad och lätt att umgås med, det blev absolut ingen obekväm stämning om det blev tyst en stund vilket det lätt blir.

Hela lördagen spenderade jag mer eller mindre i sängen. Min förkylning hade börjat ett par dagar tidigare och jag kände mig helt förstörd. Att jag varit ute kvällen innan i ett par högklackat skor som totalt massakerade mina fötter fick mig inte att må bättre, ömma fötter deluxe. Passade på att kolla på Modus och Bonde söker fru, lite svårt att kolla på samma dagar som det sänder då tidsskillnaden är så stor. Aldrig följt Bonde söker fru tidigare, såg ett avsnitt av en ren slump när jag var hemma hos Samuel för ett par veckor sedan. Sedan dess har jag fortsatt kolla, måste ju se hur det går för våra kära bönder hemma i Sverige ;) Alvin och Marli var iväg på Derby Day som var första dagen på Melbourne Cup Carnival och två stycken tjejer ifrån dagiset som Spencer och Austin går på kom hit för att vara barnvakter. Då det var min första vecka med familjen och det var mycket att smälta hade Marli redan fixat barnvakt inför helgen, detta gjorde hon redan innan jag anlände. Vanligtvis brukar hon alltid höra med auparien först om vi är sugna på några extra timmar för lite extra betalning. Det var ganska skönt att ha en lugn dag där jag kunde försöka sova bort min förkylning, dessvärre utan några framsteg. Hugo hade sin första övernattning hos en klasskompis och resterande tre killar var hemma. På kvällen bytte Austin och Spencer om till sina nya halloween dräkter och gick bus eller godis på gatan. Spencer var utklädd till Captain America och Austin var Superman. På kvällen mådde jag väldigt dåligg, magen var inte riktigt nöjd. När man är sjuk och har en sådan där dag när man bara ligger och degar i sängen är det så himla enkelt att trycka i sig massor av godis.. Vilket jag också gjorde, närmare bestämt ett helt paket kakor som Marli köpte till mig som "inflyttningspresent". Hon hade rätt när hon sa att dem var väldigt goda! Jag förstår mig inte på er människor som kan ta en bit och sedan vara nöjda, allt eller inget.

I fredags hade jag ett par timmar ledigt under dagen. I tisdags (27/10) var jag och Jennie nere i centrala Melbourne och gjorde ett besök på H&M, jag letade frenetiskt efter ett par jeansshorts då jag inte köpt några på ett par år och alla mina gamla är antingen för korta eller för små. Hur som haver, dessvärre gick jag ifrån H&M tomhänt och då tipsade Jennie mig om en butik som heter K-mart. Den närmsta butiken ligger i grannorten som heter Moonee Ponds. Alvin släppte av mig då han ändå var på väg till arbetet. När jag kom fram insåg jag att K-mart är lite som motsvarigheten till Walmarts i USA eller Ullared i Sverige, alltså en butik som har allt och lite till. Allt ifrån möbler till kläder, inredning, leksaker och hushållsartiklar. Jag har definitivt kommit över den fasen i mitt liv då jag tyckte det var pinsamt att handla kläder i en sådan butik. Jag hade praktik på min systers arbetsplats när jag gick i åttonde klass, jag hade två veckor på ICA maxi. När jag slutade köpte jag en t-shirt därifrån och jag berättade aldrig var den kom ifrån om någon undrade, det var ju super pinsamt att jag hade köpt den på maxi. Jag hittade faktiskt ett par sandaler, ett par högklackade skor, ett par jeansshorts, en bodyscrub, öronhänge samt små söta klädnypor samt färgglada gem som jag ska använda för att hänga upp utskrivna bilder på en lina. Jag spenderade en bra stund inne i butiken och strosade sedan vidare ut på gatan i Moonee Ponds. Där och då slog det mig återigen hur otroligt värdelös jag är på att läsa kartor. Även kartor som jag har i telefonen där jag har en GPS som visar EXAKT var jag står någonstans. Trots det kan jag börja gå åt helt fel håll och inser sedan att pilen rör sig i fel riktning. Detta är något jag måste bli bättre på.. Jag gick en bra bit innan jag lyckades hitta en spårvagn, jag åkte bara någon minut innan jag var hemma. I vanliga fall hade jag gått denna biten men det var så fruktansvärt varmt ute och då är det inte roligt att gå ute på öppen gata. Sully ville kramas lite innan jag gick.

---

Jag slutade att arbeta klockan 19.00 den kvällen och kort därefter stod jag ombytt till klänning och på fötterna hade jag mina nya skor. Lyckligtvis hade jag redan gjort mig i ordning under dagen och därför behövde jag inte fixa till så mycket med sminket. Visserligen är jag urusel på allt vad heter smink och hår och det enda jag kan bemästra är mascara och fylla i mina ögonbryn. Syster Amanda, jag behöver dig som min stylist! Marli släppte av mig på tågstationen så att jag skulle slippa gå hela vägen i mina klackar. På centralstation - Flinders Street Station mötte jag Jennie och kort därefter kom ytterligen en aupair vid namn Christin. Hon kommer ifrån Holland och är 18 år gammal, hon åkte alltså ett par månader efter studenten. Vår destination var St Kilda och nattklubben Cushion där det var Halloween Party. Jennie bjöd in mig via ett evenemang på Facebook och det hette "House Party". Därför trodde jag också att det var hemma hos någon och valet av skor blev därför mina nya högklackade. Hade jag vetat att det var en nattklubb hade jag aldrig burit dem skorna, haha! Jag som knappt kan gå i högklackat spenderade flera timmar i mina nya skor. När jag åkte hem sent på kvällen och klev av i Essendon tog jag av mig dem illa kvickt och promenerade barfota längs gatan hem, fruktansvärt ömma fötter. Min första utgång, vad tyckte jag? Antagligen en utav mina absolut sämta utgångar. Det var inte särskilt mycket folk, det kändes väldigt surt att behöva betala inträde, DJ'n borde bli utsedd till världens sämsta då hans val av musik var under all kritik, vi stötte på en väldigt oförskämd kille på dansgolvet som blev sur för att en tjej han försökte ragga på gick när vi ställde oss sidan om honom. Men hallå?! Är dansgolvet för litet för dig eller? Lokalen var ganska liten och vi måste väl ändå få dansa precis var vi vill.. Helt plötsligt började dem dessutom servera pizza, det kändes lite som skoldisco. Jag åkte dessutom hem tidigare än de andra två, dem stannade på en pub. Nåja, får hoppas att nästa utekväll blir roligare. Endast en öl drack jag, alkohol har aldrig intresserat mig. Tackar Jennie för att hon har samma skostorlek så att vi kunde byta ett tag. Jag bytte dock tillbaka ganska fort, såg förjävligt ut att ha klänning och ett par NIKE sneakers.

God kväll. Min förkylning blir dessvärre bara sämre och sämre för varje dag som går. Igår var jag ordentligt hes när jag pratade och i morse när jag pratade trodde jag nästan att min röst försvunnit. Förutom att min näsa rinner hela tiden har jag även börjat hosta och har väldigt ont när jag sväljer. Kära förkylning, försvinn.. Det är inte riktigt såhär jag planerad att påbörja mina första veckor i Australien. Alvin är också sjuk, han verkar dock ha det ännu värre med att svälja. Fördelen med att bo hos en läkare är att han kan skriva ut antibiotika till en, jag har dock inte hämtat ut medicinen. Alvin har halsfluss och skrev därför ut antibiotika för det åt mig. Jag tror dock inte mitt är halsfluss, när jag hade halsfluss för ett par år sedan var hela mitt svalg fullt av vita prickar och det kändes som jag hade taggtråd i strupen.. Riktigt så illa är det inte denna gången och därför avstår jag från antibiotika. Får hoppas att det ger med sig de kommande dagarna, annars ska jag överväga medicinen! Helt otroligt vad mycket jag kan skriva om en förkylning, måste vara väldigt spännande för er att läsa om. Just nu är klockan 20.20 och det är onsdagskväll här i Melbourne. Vanligtvis har jag halvdag på tisdag samt fredag men denna veckan har det skett lite ändringar i schemat då Marli är tvungen att byta arbetsdagar. Som jag nämnt tidigare har Marli och Alvin deras egna klinik, Marli arbetar där tre dagar i veckan. Nu på fredag begärde deras sekreterare om ledighet och därför fick jag ledigt i måndags istället. I tisdags var det en "public holiday" alltså en heldag då det var Melbourne Cup. Marli tyckte att jag skulle ta vara på denna dagen och därför behövde jag bara arbeta på morgonen och fick sedan ledigt resten av dagen. Vad jag hittat på dessa två dagarna ska jag skriva om i ett annat inlägg! Imorgon har både Alvin och Marli tagit ledigt från arbetet för att kunna delta på Crown Oak's Day, återigen hästkapplöpning. Dem kommer åka runt 10.00-10.30 och vara hemma igen runt 18.00, detta innebär att jag är ensam med killarna. Visserligen är Alvins mamma här men det gör ingen större skillnad om man säger så.. Hugo är som vanligt i skolan och Spencer och Austin går aldrig på dagis på torsdagar. Får hoppas på att det blir fint väder så vi kan gå bort i parken så killarna kan leka. Förhoppningsvis mår jag lite bättre!

God kväll. Dessvärre har jag åkt på en förkylning och känner mig inte riktigt på topp. Austin och Sullivan har antagligen smittat mig. Misstänker dock att den långa flygresan med den torra luften har påverkat en del. Hur som haver började det i onsdags då jag knappt kunde prata framåt kvällen, ännu mindre svälja. Min näsa vill absolut inte sluta rinna och nu har även hostan börjat komma. Nåja, det är bara att trycka i sig ipren och hoppas på att det snart ger med sig. Nu till något helt annat...

---

Varje år i slutet av oktober infaller ett event vid namn Melbourne Cup Carnival och det är alltså hästkapplöpningstävlingar. Karnevalen består av fyra stycken dagar. Den första dagen var igår och den heter Victoria Derby Day (31/10). Den andra dagen är på tisdag och den heter Melbourne Cup (3/11). Vill tillägga att denna dagen är en public holiday, alltså en röd dag och folk är lediga från skola och arbete. Helt galet hur stort hästkapplöpning är i Melbourne när det till och med är en helgdag! Den tredje dagen är på torsdag och heter Crown Oaks Day (5/11). Den fjärde dagen är på lördag och den heter Emirates Stakes (Day 7/11). Samtliga event hålls på Flemington Racecoure som ligger drygt 15 minuters körtid ifrån Essendon. Som jag nämnt tidigare är hästkapplöpning Alvins stora passion i livet. Han äger fem stycken hästar tillsammans med ett gäng andra killar. Han äger alltså inte hästarna själv då det är otroligt dyrt, han äger några procent av en häst. Igår var Marli och Alvin iväg på Derby Day och hade haft en väldigt trevlig dag även om hästarna dem spelat på inte vunnit. Jag kanske ska tillägga det, otroliga summor pengar är såklart involverad i denna sport. Utöver pengarna är klädkoden väldigt viktigt. När man går på dessa tävlingar är det otroligt viktigt att man är uppklädd, det tillhör sporten. Uppklädda herrar och damer i färgglada hattar. Du läste rätt, såväl killar som tjejer bär hattar och det är ytterst viktigt. Det är inte vilka hattar som helst utan dem ser väldigt exklusiva och eleganta ut. Självklart bär du inte samma kläder på varje event. På torsdag ska Marli gå tillsammans med hennes kompis Shae och inför denna dagen har hon köpt ny klänning, skor, hatt och väska. I lördags bar hon en annan outfit. Googlade fram en bild på hur hattarna kan se ut. De kommande dagarna då... Imorgon ska Hugo vara hemma från skolan för att kunna följa med hela familjen samt Alvins föräldrar, som kom ifrån Malaysia idag, och åka på country horse race. Ungefär detsamma som jag var på dagen efter jag anlände, detta verkar dock vara lite större och ligger öster om staden istället för västerut. Jag kommer bara att arbeta på morgonen med att få i ordning pojkarna, resten av dagen fick jag ledigt sa Marli. Marli sa att jag fick lov att följa med men jag tror jag avstår. På tisdag jobbar jag också bara på morgonen och resten av dagen fick jag ledigt. Alvin ska såklart på tävlingen och Marli blir hemma med pojkarna. Marli tyckte att jag skulle ta vara på denna dagen då det är något speciellt, mycket som händer i staden då det är Melbourne Cup. Folk som inte går på tävlingen kommer främst att sitta på pubar, dricka och följa det via TV. Jag känner inte för att lägga flera hundra kronor för att se ett par hästar springa, dem pengarna lägger jag hellre på en fotbollsmatch mellan Melbourne Victory och Adelaide United i slutet av november. Istället ska jag träffa en tjej som heter Matilda, hon kommer ifrån Tyskland och är också här på working holiday visa fast hon arbetar på ett café. Jag fick kontakt med henne via en aupair grupp på Facebook. På kvällen skulle hon äta middag med en tjej ifrån Nederländerna och jag fick lov att följa med, jag och Matilda ska dock ses tidigare under dagen och hitta på något. Kul att träffa nya vänner. Onsdag, torsdag och fredag blir istället mina långa dagar denna veckan. På fredag har jag även tagit på mig extra jobb och ska passa killarna hela kvällen. Grabbarna går förvisso och lägger sig klockan 19 när jag slutar men jag måste alltså vara kvar hemma då Alvin och Marli ska iväg. Känns inte särskilt ansträngande att bara vara kvar i huset och för detta arbete får jag 50$ - 300 kr. Nu är det dags att sova, hoppas ni orkade ta er igenom hela inlägget!