Port Stephens 4/1 - 6/1 Bilturen från Blue Mountains till Port Stephens tog drygt 3.5 timme. Johnny ringde runt till flertal olika campingplatser men dessvärre var alla fullbokade, lyckligtvis hittade vi en campingplats i området Anna Bay som låg 10 minuter från Port Stephens. Vi kom fram strax efter fem på eftermiddagen och började då sätta upp tältet och försöka komma i ordning innan det var dags att förbereda middagen. Stor glädje över att campingplatsen hade en grill! Campingplatsen var hyfsat stor med mycket utrymme för tält och husvagnar, det fanns också ett flertal stugor. Eller stuga är fel ord, det var husvagnar med permanenta annex, det gick alltså inte att förflytta husvagnarna då det fanns en tillbyggnad utanför som liknande en stuga.  Det påminde lite om ett koloniområde då dessa husvagnar/annex/stugor inte var till uthyrning utan folks "sommarstugor." Såg dock ut som en del bodde där permanent baserat på all skit det hade liggande högt och lågt runtomkring huset. Till middag grillade vi korv och jag fick för första gången vara ansvarig. Varför är det mer eller mindre alltid mannen som är ansvarig för grillen och kvinnan ordnar med allt som hör till? Jag är ju mästare på att grilla korv! Värt att tillägga att det var fantastiskt härligt att kunna diska under rinnande vatten istället för att använda våtservetter. Första natten i Port Stephens vräkte regnet ner och vi båda var förvånade över att det inte läckte in. Tältet må ha varit dyrt men när man ska vara iväg så pass länge är kvalitet viktigt, vill inte ens föreställa mig hur det skulle gå om vi plötsligt hade vaknat upp till att det var en pöl sidan om madrassen. Fantastiskt skönt att kunna ta en lång och varm dusch efter frukosten och inte behöva betala 20 cent för varje tre minuter som vi var tvungna att göra i Merry Beach. Vi bestämde oss för att boka en extra natt så vi kunde utforska området utan att stressa över att packa ihop och bege oss vidare. Vi körde sedan till Nelson Bay och till ett information center för att se vad utbudet var av dagsutflykter och aktiviteter i området. Vi bokade in oss på "sandboarding" och körde bort till "One Mile Beach" där vi hoppade på en buss som körde oss över sanddynorna till vår destination. Det var fantastiskt att åka över de stora sanddynorna, det kändes som vi var i öknen. Det var fortfarande lite blött och regnade lite smått då och då. Det stoppade dock inte oss från att försöka surfa ner längs sanddynorna. Jag har aldrig åkt snowboard men enligt Johnny går det inte att jämföra med sandboarding då du här åker rakt nerför baken och står barfota på brädan. Det var minst sagt bra träning att springa upp och nerför sanddynorna! Vi såg ett par med två tvillingar som var runt 2-3 år gamla, föräldrarna bar dem gång på gång uppför baken. Jag kunde knappt bära mig själv upp efter ett par vändor! Det var en rolig upplevelse men väldigt svårt, jag vågade mig inte på den största baken då jag var så rädd att ramla av och slå mig. Slå mig på sanden, känns som jag hade mycket att vara rädd för... Klumpig som jag var tappade jag brädan på min fot som svullnade upp rejält och blev blå och därmed avslutade vi vårt lilla äventyr i sanden. Vi åt picknick vid stranden innan vi åkte vidare. Tidigare på morgonen när Johnny var och tvättade pratade han med en man ifrån området som högt rekommenderade oss att besöka "Toboggan Hill Park", han sa att det fanns massor av roligt att göra där. Mannen såg ut att vara runt 40 års ålder och om han rekommenderade det för oss så måste det ju vara något fantastiskt. Exalterade styrde vi mot Tobaggan Hill Park! Känslan av att vara exalterad försvann ganska omgående när vi stod i kön för att komma in och insåg att vi var ensamma i ett hav av barnfamiljer. Jag kollade skeptiskt mot Johnny och undrade vad han hade tagit med mig på. Vi gick in i parken och såg ett par karuseller samt toboggan karusellen. En toboggan är en släde/pulka och denna fick man då sitta i medan man åkte nerför en lång rutschkana som svängde hit och dit. När vi närmade oss mållinjen stod det massor av föräldrar med kameran i högsta hugg, redo att fotografera deras modiga barn som vågat sig nerför karusellen helt ensamma. Jag skämdes ganska mycket när jag kom i mål och killen som stod och kontrollerade att alla kom av var ett par år yngre än mig. Vilka fantastiska upplevelser och äventyr Johnny tar med mig på! Det som var absolut roligast var att skrämma Johnny när han var påväg ut från toaletten, han hoppade högt och det var hans straff för att ta med mig till en barnpark. Resten av kvällen spenderade vi i Nelson Bay, promenerade längs hamnen och åt glass/våffla. Vill påminna att vi hade som nyårslöfte att inte äta socker på en månad. När vi beställde glassen sa Johnny "Ja, men vi sa aldrig vilken månad som skulle vara sockerfri!" När vi gick ifrån caféet ropade någon på Johnny, en gammal arbetskollega. Världen är bra liten när man springer in i folk på de mest otänkbara platserna. På vägen tillbaka till campingen åkte vi till en utkiksplats där vi kunde se utöver hela Port Stephens. Hade lite svårt att bestämma vad vi ville äta till middag så det blev lite av varje. Pumpasoppa, kyckling, grillat bröd och champinjoner, sallad samt grönsaksstavar med dipp. Det sistnämnde var något vi åt i määängder under hela trippen! Vi hade ständigt paprika, morötter och selleri uppskuret i vår kylväska, himla bra snacks.

Den tjugoåttonde maj var det internationella hamburgare-dagen! Jag tycker att det poppar upp specifika dagar för alla olika måltider nu för tiden och det är vanligtvis inget jag firar. Men burgaredagen känns som att det borde vara obligatorisk att fira då hamburgare är något av det bästa jag vet när det kommer till mat. Jag har inte ätit ko, gris eller lamm sedan andra april och därför fick det bli en vegetarisk burgare där biffen var gjord på grönsaker. Hamburgaren innehöll också ägg, ost, tomat, friterad lök, jalapeno majonnäs samt rödbetsbröd. Det är alltså vanligt bröd men för att få den rosa färgen har dem tillsatt rödbetor. Johnnys bröd var svart och innehöll ätbart kålpulver. Vi beställde också sötpotatis pommes med smält ost, bacon och salladslök. Förutom att detta stället serverade fantastiska hamburgare fanns det också en fisk med frusen yoghurt. Ni kan ju gissa vad vi hade som efterrätt. Därefter rullade vi båda ut från restaurangen, det var en bra frukost och lunch och det tog mååånga timmar innan det var ens kom på tal att äta middag.

Hejsan hoppsan! Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev sist så det är hög tid att jag uppdaterar igen. Jag vill väl påstå att det inte händer alltför mycket spännande saker i mitt liv i nuläget och därmed ser jag inte direkt någon mening med att skriva om mina dagar. Jag vet dock att det är väldigt uppskattat av mina farföräldrar så här följer en liten sammanfattning om vad som hänt sedan sist! Våra dagar ser ungefär desamma ut... Jag har blivit en liten sjusovare och ligger gärna kvar i sängen till 08.30 medan Johnny helst kliver upp så fort det börjar ljusna utanför fönstret. Vi äter frukost tillsammans innan vi antingen promenerar eller cyklar bort till gymmet. Jag har slutat att göra styrkeprogrammet då jag tycker det är otroligt tråkigt och gör istället det jag tycker är roligt, fokuserar på en muskelgrupp och kör på tills musklerna värker. Johnny har valt att fortsätta med styrkeprogrammet och jag är så stolt över honom varje gång han pushar sig och kör tyngre. Nu är han tillbaka på samma vikter som han körde på innan vår semester! Det tar tid att bygga upp styrka och det går väldigt fort att tappa allting. När vi kom hem ifrån vår resa hade Johnny gått ner 8 kilo och nu har han gått upp 10 kilo, fantastiskt! Det är enkelt att tala om att tappa i vikt och vilken kamp det kan vara men det är inte enkelt att lägga på sig alla gånger heller, framförallt inte om man vill göra det under en längre period och därmed minimera risken att lägga på sig massa onödigt fett. Jag har lagt dieten helt på hyllan och försöker istället tänka på mina portioner. Som jag nämnt tidigare, jag vet vad hälsosam mat är och vad kroppen behöver för att fungera. Jag behöver bara bli bättre på att inte äta för mycket samt sluta tröstäta när jag känner mig nere. Nu får vi se hur det funkar! Vi har börjat äta en hel del vit fisk och Johnny är så duktig på att tillaga den. Vit fisk tänker nog många är ganska smaklös och tråkig men med rätt kryddor blir det verkligen väldigt gott. Den senaste tiden har vi dock ätit ute ganska mycket och det har kanske inte blivit de mest hälsosamma alternativen. Allt är dock en balans, man ska få unna sig med. Att kunna leva ett normalt liv där man går ut och äter middag med vänner eller helt enkelt bara unnar sig en tallrik med glass en kväll. Den tjugosjätte maj firade vi Nathans trettio årsdag på en restaurang i Southbank vid namn The Meat & Wine Co. Så himla skönt att bo i stan och kunna promenera till restaurangen på en kvart istället för att sitta fast i bilköer och leta parkeringsplatser i oändligheter. Då detta är en liten finare restaurang har dem middagssittningar vid två klockslag, antingen 17.30 eller 20.30 som vi valde. Nathans fru Ashley hade ordnat så vi hade ett privat rum, det var en ny upplevelse för min del. Jag har inte tidigare varit ute och ätit middag på en restaurang och blivit instängd i ett rum, jag sitter gärna ute bland allt folk. Hur som haver så var tog det en stund innan vi fick allt serverat och varmrätten kom in strax innan 22.00, väldigt sent med andra ord. Till förrätt delade jag och Johnny på världens godaste vitlöksbröd samt en rödbetssallad. Till varmrätt åt jag kyckling med citron och timjan potatis samt grönsaker och Johnny åt stek med pommes. Till efterrätt delade vi på en en choklad fondant samt en äppelpaj. Choklad fondanten var så himla god! Jag hade gärna besökt restaurangen igen enbart för vitlöksbröd och choklad efterrätten. Starter: Sous-vide beets, whipped goat’s curd, quinoa crisp, puffed rice, heirloom tomato, smoked yolk, charcoal salt, sorrel and garlic oil Main: Supreme-cut chicken, Sumac, lemon thyme potatoes, greens, charred shallots and toum New Yorker served with crunchy chips and mushroom sauce Dessert: Fried apple pastry, apple toffee cream, sour apple gel, mascarpone ice cream and smoked maple syrupChocolate fondant, white chocolate and hazelnut centre, fior de latte ice cream, short bread biscuit and caramel nougatine Dagen efter åkte jag hem till familjen Cham för att passa barnen. Jag kom dit runt tretiden och tog med alla pojkarna till parken. När jag bodde med pojkarna hade jag vanligtvis Hugo på sparkcykeln, Spencer på cykel, Austin cyklade ett fåtal gånger men oftast satt han i vagnen med Sully. Nu hade jag alla fyra på cyklar, dem växer så himla mycket. Kan inte förstå att Sully blir tre år om ett par veckor! Vi spelade basket, kastade med bollar och det tog inte lång tid innan första olyckan hände och vi fick vända om hemåt för att byta byxor på en utav pojkarna. Inte helt lätt att få med sig fyra pojkar hem igen, allt tar tid med barn. Bytte byxor och promenerade bort till nästa park. Hann vara där i två minuter innan Sully kissade i byxorna... Han har nyligen slutat använda blöja men olyckor sker fortfarande. Där och då bestämde jag att det är nog bäst om vi stannar hemma. Jag och Spencer spelade spel medan Austin vilade tillsammans med Marli och Hugo och Sully tittade på teve. Vi åt fish and chips till middag och kort därefter lämnade Marli för ett födelsedagsfirande, hela anledningen till att jag var där. Pojkarna badade och därefter satt Spencer bänkade framför teven för att se när Essendon spelade sin match. Spencer är en riktig sportig liten kille och hans hjärta dunkar hårt för hans footy lag. Jag talar alltså om australiensk fotboll och det är lika populärt härnere som allsvenskan är för oss. Vanlig fotboll är inte överdrivet intressant för australiensarna. Vid 20.30 gick pojkarna och la sig och jag slötittade på teve resten av kvällen samt fixade med massor av tvätt. Absolut inget jag behövde göra men om jag ser att något behövs göras hjälper jag gärna till. Strax innan 01.00 kom Marli och Alvin hem. Alvin körde mig till tågstationen då regnet fullkomligt vräkte ner. Nära 03.00 kom Johnny hem efter en middag tillsammans med sina killkompisar, ironiskt nog på samma restaurang som vi åt på kvällen innan. Det var mysigt att träffa pojkarna igen och spendera lite tid tillsammans med dem alla!

Blue Mountains 2/1 - 4/1 Vi var uppe tidigt på morgonen den 2e januari för att packa ned vårt tält och för att säga hej då till resterande i gruppen som skulle fara tillbaka till Melbourne. Vi hade lite mer än fem timmars bilresa framför oss och vår nästa destination blev nationalparken Blue Mountains. Blue Mountains ligger nordväst om Sydney och vi valde alltså att skippa Sydney då vi spenderade en weekend där i oktober efter vår semester på Hamilton Island. Vi stannade längs vägen för att äta frukost samt byta av så att jag kunde köra lite. Jag körde en hel del under vår resa, Johnny är en väldigt bra "lärare" att ha bredvid sig då han är väldigt lugn i alla situationer. Nästa stopp blev att besöka ett vattenfall och denna gången var det faktiskt ett vattenfall, inte snustorrt som föregående vattenfall vi skulle besöka. Här slog kylan även till och temperaturen var runt 13-15 grader, det regnade även i omgångar. Det kändes mindre roligt efter ha kommit från solsken och badväder. Vi beslöt oss för att använda appen "Wikicamp" och försökte hitta en gratis campingplats någonstans i bergen. Campingplatsen i Merry Beach var långt ifrån gratis och under resans gång insåg vi att vi hade kunnat komma undan betydligt mycket billigare, dessutom var det långt ifrån den bästa campingplatsen som vi besökt. Detta var dock inget vi kunde styra över då en utav tjejerna i gruppen organiserade och planerade alltihop. Vi styrde uppåt i bergen och det började mörkna vilket innebar att vi inte hade så mycket val än att ta campingplatsen som fanns någonstans framför oss. Vi kom fram till vad som skulle vara en campingplats. För att ge det en rättvis beskrivning så var det en väg i mitten och sidan om vägen fanns det träd och däremellan någonstans var det lagligt för oss att sätta upp vårt tält. Allemansrätten existerar inte i Australien och du får alltså bara lov att campa på specifika platser. Vi kom från en campingplats med duschar, varmvatten, toaletter, diskho, elektricitet och möjligheter att tillaga mat. Här fanns varken rinnande vatten eller elektricitet. Det fanns ett utedass som stank värre än magsjuka och det var därmed avgjort att jag skulle få kissa bakom ett träd om jag ville uträtta mina behov. Jag var otroligt skeptisk men som jag sa hade vi inte mycket val då det började bli mörkt och det skulle ta ett tag innan vi fann något annat. Vi slog upp vårt tält och började laga middag. Jag kan milt säga att vi inte var förberedda för detta. Vår lilla bil var fullpackad och det fanns fortfarande saker som vi var i behov av.. Exempelvis en presenning för att undvika att tält blev alltför lerigt samt ett litet bord att kunna förbereda mat på. Vi fick skära grönsaker på en skärbräda som vi placerade i våra knän. Kastrullen med mat placerade vi på vår kylväska men det var också himla omständligt när vi insåg att vi behövde något från kylväskan. Då vi inte hade något rinnande vatten fick vi diska med våtservetter. Detta var minst sagt "hardcore" camping och långt ifrån vad jag var beredd på. Vill påminna att detta var första gången jag campade. Jag har sovit i tält ett fåtal gånger under min uppväxt och det har varit ute i trädgården. Det regnade av och till under hela vår vistelse i bergen och det var så himla kallt hela tiden. Detta var första gången under hela resan som vi använde båda våra sovsäckar samt jeans och tjocktröja. Det var verkligen inte roligt att vakna mitt i natten och inse att man behövde kissa.. Gå ut i regnet och bli lerig och försöka att inte kissa på sig av rädsla att den kanske fanns en zombie bakom något av träden. Nej usch, det var verkligen påfrestande att bo såhär och det var minst sagt en utmaning för vårt förhållande. Jag vet inte hur många gånger Johnny sa att han skulle köra mig till flygplatsen i Sydney så jag kunde åka hem, haha! Andra dagen beslöt vi oss för att göra en vandring i bergen och vi körde till en plats där det fanns flertal olika vandringsslingor. Vi bestämde oss för att ta vandringsrunda som skulle ta 3-4 timmar, det gick dock betydligt fortare för oss då vi höll ett bra tempo. Vi hade tur med vädret då det inte regnade och solen tittade fram ett par gånger. Vi var lite ängsliga över att det skulle börja regna, det var redan ganska lerigt och halt på marken. Vi såg två stycken vattenfall och utsikten på toppen var fantastisk, fantastiskt när man kan se trädtoppar flera mil ifrån oss. Svettiga hoppade vi in i bilen och begav oss till en inomhusbassäng för att duscha och basta. Det var skönt att värma upp sig litet innan det återigen var dags att huttra i tältet. Sista dagen vaknade vi till ljudet av regndroppar som slog mot tältet. Vi hade hoppats på att packa ihop och lämna tidigt men det var dessvärre inte möjligt då tältet var genomblött. Vi åkte ner till närmsta stad, Katoomba, för att äta frukost. Vi besökte ett mysigt litet cafe och blev förvånade över hur billigt det, $39 för två personer då vi vanligtvis betalar runt $55 i Melbourne! Vi åkte tillbaka till campingplatsen och började packa ihop tältet. Det var vått, lerigt och kladdigt överallt. Jag var förbannad och Johnny var inte på bästa humör heller. Allt blir så himla mycket svårare när det är blött och kladdigt och vi inte har rinnande vatten att ens tvätta händerna under. Vi lyckades packa ihop utan att slå ihjäl varandra, det var dock nära. Summering av Blue Mountains var att jag gärna besökt det igen, gjort fler vandringar i bergen men ALDRIG mer tälta på ett sådant sätt. Idag skrattar vi åt denna upplevelse men det gjorde vi verkligen inte i den stunden, haha! Jag minns att vi sa "Om vi överlever detta kan nog vårt förhållande överleva det mesta". Nu känns det som jag är väldigt dramatisk men det var såhär jag kände där och då.

Nu har det gått förfärligt många månader sedan vi påbörjade samt avslutade vår östkustresa. Innan vi begav oss iväg sa jag att jag skulle hålla bloggen uppdaterade under hela resan men det löftet höll jag definitivt inte. Jag gjorde ett enda inlägg under våra sex veckor och det var efter första dagen. Men NU ska jag definitivt sätta mig ner och skriva inlägg om hela vår resa och alla ställen vi stannade på. Det kommer bli mycket text och bilder så jag kommer att dela upp det i flertal inlägg!

---

Johnnys mamma arbetar som lärare och har sedan ett par månader tillbaka arbetat på en skola upp i Cairns, en stad i norra Australien. Johnny mamma föreslog att vi kunde köra hennes bil upp till Cairns och på så sätt också göra en resa utav det hela. Sagt och gjort beslöt vi oss för att göra den omtalande backpacker resan längst östkusten. Vår resa startade den tjugosjätte december efter haft julfirande två dagar i rad. Alarmet ringde innan solen var uppe och vi började packa bilen full med diverse saker vi skulle komma att behöva de kommande sex veckorna. Jag vill tillägga att bilen som vi körde var en liten personbil och det var minst sagt en kamp att försöka få in allting i bilen. Under resans gång blev vi dock duktig på att organisera allting, vi var nämligen tvungna att packa allt på ett speciellt sätt för annars fick det inte plats. Merry Beach 26/12 - 2/1 Första destionationen på vår resa blev Merry Beach, en liten stad i södra delen av delstaten NSW. Vi skulle spendera en vecka i Merry Beach tillsammans med samma kompisgäng som vi reste till Hamilton Island med i oktober. Bilresan tog oss mer eller mindre hela dagen då vi stoppade ett par gånger för att sträcka på benen samt äta. Här insåg vi också att bilen som vi körde inte är gjord för att köra några längre sträckor, det blev otroligt obekvämt snabbt. Vi satte upp vårt tält och till vår stora förtjustning var det inget som saknades! Vi hjälpte resten av gänget att komma i ordning med deras trailer. Jag lagade svenska köttbullar på julafton som vi skulle ta med till Johnnys föräldrar men dessvärre glömde vi bort dem i kylskåpet. Kanske var tur i oturen att vi glömde det då det räddade middagen den kvällen! Vår vecka i Merry Beach var väldigt avkopplande och till största del bjöds det på väldigt fint väder. Jag och Johnny beslöt oss för att trots värmen och hika en dag samt besöka ett vattenfall. Detta var en utav de varmaste dagarna men jag var fast besluten om att vi skulle ut och promenera i bergen och svettas lite, vid det här laget kliade det i benen på mig att vi inte gjorde så mycket om dagarna. Efter en promenad genom skogen där jag ständigt var på helspänn i rädslan av att stöta på en orm, vill påpeka att ALLA sa att sannolikheten att jag skulle stöta på en orm är lika med noll. Vi kom fram till vattenfallet och till vår stora förvåning var det snustorrt och inget vatten så långt ögat kunde nå. Vi fortsatte vår promenad upp för en lång backe för att nå en utkiksplats. Under promenadens gång så jag något på marken och det visade sig vara en orm. Lyckligtvis var den redan död men faktum kvarstår- Jag såg en orm! Vi åkte vidare till en liten stad som hette Milton. Väldigt mysig liten stad men väldigt mycket människor överallt, perfekt liten stad att stanna i och äta lunch när man är påväg vidare. Blev så exalterad att över att finna ett veganskt cafe men tyvärr kunde vi inte få ett bord så vi strosade vidare längs gatan tills vi hittade ett sött litet bageri som serverad surdegsbaguetter. Resten av veckan spenderade vi att utforska området kring campingplatsen, vi var ett stenkast från havet och var omgivna av klippor och berg, väldigt vackert och det fanns ett flertal promenadslingor. Vi letade efter sjöstjärnor samt såg massvis av krabbor och flugor under klipporna. Aldrig sett så mycket flugor, otroligt vidrigt! Några djur som däremot var lite sötare var kängururna. Dessa djur var också överallt och ingenstans. Dem var såklart vana vid att ha människor runt sig och resten av gänget matade dem med bröd, räddhare som jag är avstod jag. Jag undrade var min rädsla till så många djur kommer ifrån. Allt det svarta ni kan se är flugor. Vi besökte ett flertal mindre städer i närheten av Merry Beach samt en heldag i Australiens huvudstad Canberra. Canberra imponerade inte på mig överhuvudtaget men å andra sidan spenderade vi bara ett par timmar där, kanske dömde jag staden för tidigt. Vi besökte "Parliment House", vi gick dock aldrig in i byggnaden utan tog bara en bild utanför. Vi åkte vidare till "Australian War Memorial", ett museum där man kan läsa om alla krig som Australien stridit i. Johnnys morfars pappa samt morfars bror har sina namn på en utav väggarna som ett minne att dem stred genom andra världskriget. Vi åt lunch på ett litet cafe och det var minst sagt generösa med mängden sallad jag fick till min burgare! På nyårsafton åt jag och Johnny en massa choklad samt skrev ner våra nyårslöften. Ett utav löftena var att ha en sockerfri månad, det löftet bröts. Vi bestämde oss för att ta en lång promenad längs stranden och genom byn, solen sken och det var perfekt för en promenad! Vi åt en stor middag tillsammans, spelade spel och jag hade med mig en ask Paradis choklad som var mycket uppskattat av alla. Vi såg raketerna lysa upp himmeln och kort efter tolv slaget överraskade gänget mig med en födelsedagstårta och sång, ett tidigt födelsedagsfirande. Dagen efter packade vi ihop det mesta och den andra januari fortsatte vi vår resa. Nästa destination - BLUE  MOUNTAINS!