Hela helgen har bjudit på fantastiskt fint väder! Jag är så otroligt trött på vinter och kyla. Tro det eller ej, men det blir faktiskt kallt i Melbourne under vintern. Vi har haft ett par morgnar när det varit nollgradigt och frost på bilrutan. Trots att temperaturen oftast ligger någonstans mellan 10-15 grader så känns det betydligt kallare på grund av dem isiga vindarna som sveper in från Antarktis. Det värsta måste dock vara att isoleringen i de flesta husen är fruktansvärt dålig, kylan åker rakt igenom väggarna! Under vintern har jag sovit i långarmad pyjamas, tjocktröja, tjocka raggsockor, vintertäcke samt en tjock filt. Jag är så van ifrån Sverige att husen alltid är varma och elementen lämnas på dygnet runt. Det gör man inte här. Här startar man värmen när man kommer hem och stänger av den när man går hemifrån. Ni kan ju tänka hur många gånger jag fått höra:"Men du kommer ju från Sverige, du borde klara av kylan!" Nu är dock våren här och jag njuter varje minut av att slippa frysa. Idag är det faktiskt 28 grader! Det har hänt så mycket under de 2.5 veckorna jag var i Sverige, det är så mycket grönare överallt! Vi ställde också om klockan under helgen så nu njuter vi av att det är ljust längre på kvällarna. Igår körde vi ner till Sandringham, det är en stad söder om Melbourne längs kusten, ungefär 3.4 mil ifrån var vi bor. Vi tog med oss smörgåsar och vattenmelon och spenderade eftermiddagen i solen. Vi hittade en hundvänlig strand och Francis fick äntligen möjlighet att gräva i sanden och bada. Han älskade det! Vi har varit på stranden en gång tidigare så han kunde få känna på att gå i sanden, det är viktigt att introducera sin valp för nya underlag sa det inte blir skrämmande när dem blir äldre, det var dock under vintern. Det var så blåsigt så han fick fullt med sand i ögonen och det var iskallt i vattnet, ingen lyckad upplevelse. Sista helgen i juli, mitt i vintern. Vi lyckades få en del av stranden som var lite avskilt ifrån människor så vi kunde knäppa av kopplet. Om Francis ser något spännande så kommer han garanterat springa emot det och även om vi ropar kommer han inte tillbaka. Eller i somliga fall gör han det men då det är som rysk roulette om han lyssnar eller inte vill vi inte riskera något. Vi har honom alltid kopplad förutom om vi är ensamma eller om det är långt avstånd till människor och framförallt andra hundar. Francis skulle aldrig skada någon men han hoppar när han är exalterad vilket såklart är skrämmande. Han verkligen älskar alla andra hundar men då han är en valp kan han leka ganska "tufft" och många hundar uppskattar inte det, så för allas bästa har vi honom kopplad. Det gick dock bra att ha honom lös, vi slängde tennisbollar som han hämtade i vattnet och grävde ner i sanden. Han såg ut som en våt råtta när vi gick därifrån och hans päls var full med sand. Vi gick också förbi en hundstrand, det var så många hundar som sprang lösa och lekte. Francis var kopplad men han slet som aldrig förr i hopp om att komma loss. Jag ser framemot den dagen när Francis är lite äldre och förhoppningsvis mycket lugnare runt andra hundar. Det vore så härligt att kunna ha honom utan koppel och veta att han inte springer iväg så fort han ser en annan hund. Råtta eller en våt hund? Francis la sig raklång i all tång, USCH!

God kväll söndag! Klockan är strax efter halv nio på kvällen och jag ska snart krypa ner under täcket. Klockan ringer i vanlig ordning 05.25 imorgon bitti och därefter har jag 12.5 h tillsammans med barnen. Hugo och Spencers lov ifrån skolan är över och det är dags för dem att återgå till rutinerna. Jag minns när jag var liten och det var dags att gå tillbaka till skolan efter man haft lov, det var alltid lika tufft att komma tillbaka till rutinerna när man vänt på dygnet och gått och lagt sig på tok försent. Förhoppningsvis är pojkarna inte alldeles för trötta klockan 7 imorgon bitti. Förresten, inatt ställde vi fram klockan en timme vilket innebär att det är nio timmars skillnad hem till Sverige. Så hur var gårdagen? Väldigt bra! Jag åkte hem till Paulina och Emma och fick se lägenhet som dem flyttat in efter att båda flyttat ut ifrån sina aupair familjer. Lägenheten ligger i området St Kilda vilket ligger väldigt central och nära till CBD - centrala Melbourne. Ett extra plus är att jag kommer flytta till St Kilda i slutet av oktober när jag flyttar in i min nya aupair familj! Hur som haver blev vi upphämtade av Paulina och hennes vän Fabian. Vi åkte hem till honom, åt nachos i mängder och kollade på footy matchen. Laget ifrån Melbourne vann över laget ifrån Sydney! Ebba åkte vidare till en fest och Fabians kompis John kom dit. Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade jag tillsammans med dessa fyra hemma hos Fabian. Strax efter elva på kvällen skjutsade John mig till tågstationen och jag begav mig hem till Essendon.

---

Idag tog jag en ordentlig sovmorgon, strax efter tio lämnade jag huset. I vanlig fall vaknar jag runt 6:30-7:30 men då jag kom hem sent igår kväll var det ganska skönt att ligga kvar och sträcka på sig en stund. Därmed skippade jag att gå till gymmet innan frukost och knöt istället på mig mina löparskor och beslöt mig för att promenera till Coburg för att testa ett nytt café Promenaden tog mig drygt en timme och sträckan var sex kilometer. Caféet jag  besökte idag hette The Glass Den. Jag äter vanligtvis ägg när jag går ut för frukost så idag kände jag mig tvingade att prova något annat. Det blev granola med cocos yoghurt, frukt och mandelmjölk samt "cold brew" vilket är vanligt kaffe som är kallt. Fick ett litet glas med mineralvatten för att pimpa till kaffet, smakade ingen större skillnad. House made organic granola with coconut panna cotta, house made matcha yoghurt, poached rhubarb and kiwi with almond milk. Efter min frukost promenerade jag vidare ner till nästa förort, Brunswick. Drygt två kilometer och sedan var jag vid Anytime Fitness och körde ett kort men intensivt ryggpass. Jag tycker om gymkedjan Anytime Fitness och det medlemskap jag har som tillåter mig att gymma på varenda Anytime Fitness i Australien. Avslutade mitt gympass med lite stretching och det är verkligen smärtsamt att försöka stretcha baksida lår om du har träningsvärk, känns som musklerna är väldigt mycket förkortade. Somliga människor tar med sin kamera in på gymmets toalett för att ta en selfie, somliga människor är jag. Hoppade på tåget in till stan och mötte upp Emma och Emma. Vi köpte med oss sushi och gick till den botaniska trädgården, la oss i gräset och njöt av det fantastiska vädret. Det har varit 22 grader här idag och jag har varit så glad över att kunnat gå runt i t-shirt utan att frysa. Det dröjde dock inte länge innan himlen mörknade och det började blåsa ordentligt. Melbourne i ett nötskal, vädret är otroligt oförutsägbart! Avslutade kvällen med att köpa frusen yoghurt medan vi sög in de sista av solens strålar. Då vi ställt fram klockan en timme blir det mörkt betydligt mycket senare, känns märkligt! För att summera det hela hade jag en väldigt bra dag och det var ett bra avslut på långhelgen.

God kväll. Klockan närmar sig tio och det är hög tid för mig att krypa ner under täcket. Innan jag gör det tänkte jag skriva ett kort inlägg och dela med mig av ett par bilder från dagen. Min torsdag started 05.10, mitt alarm skulle ringa en kvart senare så jag kände att det var ganska onödigt att somna om. Kort därefter var jag på väg till gymmet, Anytime Fitness för ett styrkepass. Innan jag åkte till Renmark var min dagliga rutin att gå upp 05.25, vanligtvis köra ett intervallpass och på kvällen runt 19.30 körde jag ett styrkepass. Jag vill försöka komma in i samma rutiner igen för att jag mådde väldigt bra av att ha mina dagar så. Hur som helst var det mitt första morgonpass och mitt första pass på Anytime Fitness sedan jag kom tillbaka till Melbourne. Igår strax innan lunch kom resten av familjen Cham - Pappa Alvin, mamma Marli och äldsta sönerna Hugo och Spencer hem ifrån deras resa till Spanien, Italien och Dubai. Dem har varit iväg under 2.5 vecka och ni kan ju bara föreställa er hur exalterade Austin och Sullivan var över att äntligen få träffa dem igen! Därmed var Marli hemma ifrån arbetet idag och vi hjälptes därför åt med allting. Under morgonen var himlen väldigt grå och det kändes som regn lurade runt hörnet, därmed spenderade vi hela morgonen och förmiddagen inomhus. Lyckligtvis höll sig regnet borta så vi kunde spendera tid ute i trädgården. Jag är verkligen ingen inomhus människa, otroligt viktigt för mig att dagligen få komma ut och få lite frisk luft. Under eftermiddagen kände både jag och Marli att det var nödvändigt att komma ut ifrån huset så vi packade in oss i bilen och körde mot flygplatsen som ligger 10 minuter härifrån. Vi fortsatte lite längre till en utkiksplats där man kan se när planen lyfter och landar. Vanligtvis kommer dem väldigt nära marken! Tyvärr var det väldigt blåsigt och kort efter att vi kom började det att regna så det var bara att hoppa in i bilen igen. Jag tog en 8 kilometers promenad efter middagen ikväll och pratade med Johnny en stund. Inte lätt att ha en flickvän som vill prata i evigheter efter att man arbetat 12 h och bara vill gå och lägg sig innan klockan ringer 02.50.. Stackars påg 💚 Nu är det bara två veckor kvar tills han är hemma och jag längtar otroligt mycket! "Bye bye airplane" Imorgon är det public holiday vilket innebär att alla är lediga och har långledigt över helgen. Jag ska träffa min kompis Paulina och äta frukost. Paulina kommer ifrån Stockholm och arbetar också som aupair. Jag har inte träffat henne sedan jag åkte till Renmark i mitten av maj. Fyra och en halv månad är definitivt på tok för lång tid! Klockan fem börjar jag dock arbeta igen för att Marli och Alvin ska iväg på en middag och behöver extra barnvakt. Public holiday eller ej, det spelar mig ingen roll. Jag är glad över att jobba extra och tjäna lite mer pengar. Har spenderat på tok för mycket pengar sedan jag kom tillbaka från Renmark.

Fredag och därmed ledig ett par timmar under dagen. Jag spenderade min förmiddag på ett museum om andra världskriget. Museet heter Jewish Holocaust Centre och ligger i förorten Elsternwick. Det är ett väldigt litet museum. Jag gjorde ingen guidade turer utan gick runt på egen hand och läste. Det var två stycken guider som kom fram ett par gånger och frågade om dem kunde berätta lite om historien för mig. Den ena guiden blev oerhört förvånade när jag svarade nej på frågan om jag studerade om förintelsen på universitetet. Det kanske inte är så vanligt att en 20-åring frivilligt spenderar sin förmiddag på ett museum. Den andra guiden blev förvånad när jag talade om att jag besökt Auschwitz, Birkenau och Mauthausen. På museet fick jag läsa att arbetet som utfördes på Mauthausen var totalt meningslöst och enbart för att försvaga och bryta ner fångarna psykiskt och fysiskt. Det fanns andra läger som hade fabriker och gruvarbete, alltså aningen "mer meningsfullt arbete" om man kan uttrycka sig så.. Visserligen är jag en känslig människa som har lätt för att visa känslor.. Men jag blev själv förvånad när jag insåg hur det rann tårar nerför mina kinder när jag gick runt och läste. Det är så overkligt att något så fruktansvärt har hänt och att det inte skedde för så många år sedan. Det gör mig så himla upprörd att det finns människor som påstår att förintelsen aldrig har hänt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på framtiden och vad som kommer ske inom de kommande åren.. Det går inte att undgå att det varje dag pågår krig världen över. Hur lång tid kommer det dröja innan det kommer till Sverige? Kommer ett nytt världskrig uppstå och kommer kristna vara den utsatta gruppen? ISIS skrämmer mig. Oh, här kunde jag inte låta bli att få tårar i ögonen. En judisk barnläkare vid namn Januz Korczak hade två barnhem i Warszawa, ett för kristna barn och ett för judiska barn. Han var en känd författare och därför erbjöd nazisterna honom en chans att fly men han valde att fortsätta driva barnhemmet. I augusti 1942 kom nazisterna till barnhemmet och förde med sig barnen till Treblinka. Nazisterna hade ingen anledningen att ta med sig honom men han valde att följa med barnen till koncentrationslägret. Kunde han inte rädda barnen så kände han inte heller att det var rätt att rädda sig själv. Vilken hjälte! Usch, här grät jag också.. Fruktansvärt med alla barn som dog. Efter ett känslomässigt besök på museet promenade jag bort till förorten Elwood och till ett café vid namn Combi. Det regnade och blåste ganska rejält men jag trotsade vädret och promenerade hela vägen. Combi är också ett utav dem caféer som jag har på min "att-besöka-lista". Ett café som är passionerad i att använda organiska produkter som inte innehåller några syntetiska ämnen eller kemikalier. Spännande! Jag passade på att äta lunch och valde en utav raw food rätterna, Zucchini spagetti. På menyn stod det "Färsk ekologisk sallad med spiraler av zucchini spagetti, toppade med husets krämig cashew dressing, hackad svamp, paprika och kål, toppat med groddar och frön. Oerhört gott! Till detta tog jag en Flat White som tydligen är typiskt australienskt. Mikroskum - ångad mjölk från botten av en kanna - hälls över en dubbel espresso. Det liknar alltså en latte men med mindre mjölk. Tydligen är det väldigt viktigt vilken del av en skummande mjölken som man använder, den i botten eller den översta.. Japp, jag har precis läst väldigt mycket om detta på google för att få en korrekt beskrivning. Hur som helst tog jag kokosmjölk istället för vanlig mjölk, det rekommenderas inte. Det smakade enbart kokos.. Så vackert att man blir tårögd! Ät mer färger folket. Min fredagskväll spenderade jag i Melbourne tillsammans med en grabb. Vi drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Då han är medveten om hur mycket jag älskar julen tog han med mig på en promenad runt Melbourne för att visa mig alla de platser med julpynt. Alltifrån ljusshower till stora julgranar. Då han inte själv är ett vidare fan av julen kunde jag inte bli annat än rörd när han frivilligt promenerade runt staden med mig.. Små saker som betyder mycket. Det var en mycket lyckad kväll.

Då jag gjort mer eller mindre alla aktiviteter här i Melbourne som fanns på min "bucketlist" fick jag börja tänka om. Jag måste ju trots allt underhålla mig under mina lediga dagar samt de två dagar i veckan som jag är halvdagar. Jag började därför att söka efter café som serverar nyttig mat i form av glutenfritt, veganskt, vegetariskt, raw food osv. Hittade ett flertal café som jag ska besöka den kommande tiden! Mitt första besök blev på Yong Green Food i Fitzroy. Yong Green Good är en vegetarisk och vegansk restaurang som även har en del raw food rätter. Jag åt en Rawsanga, alltså en vegansk lasagne. Den innehöll zucchi plattor, svamp, avocado, cashew kräm och raw valnöt bologanise. En smakupplevelse utöver det vanliga! Till detta drack jag en cappuccino och passade på att börja läsa ett par kapitel i boken jag köpte inför min resa. Oerhört spännande bok, kan varmt rekommendera den. Det är dock en fruktansvärd självbiografi som handlar om en tjej i Sverige som under flera års tid blir våldtagen av sin bästa vän.  Efter suttit en lång stund på restaurangen promenerade jag vidare till en kyrka vid namn St Patrick’s Cathedral. Precis som St Pauls Cathedral var även denna kyrka oerhört vacker och fantastisk arkitektur. Börjar man bli gammal när man uppskattar byggnader på ett annat sätt?

Söndag och dags för lunch. Jag mötte upp en tjej vid namn Becca som kommer ifrån England. Hon är lika gammal som mig och bor också här i Essendon, hon är aupair för en liten flicka. Det var första gången jag träffade henne. När jag anlände till Melbourne skrev jag i en utav aupair-grupperna på Facebook och frågade om någon hade lust att ses och det var ett flertal tjejer som skickade meddelande. Kan väl inte påstå att jag varit jätteaktiv med att träffa alla.. Hur som haver, bättre sent än aldrig! Vi åt lunch på ett ställe här i Essendon som heter Creme Cafe. Kommer definitivt gå tillbaka dit igen, fantastiskt god sallad. Är det inte underligt hur något så enkelt som en sallad kan vara så otroligt olika i smaken beroende på var du äter den? Det blev ingen lång lunchdate. När jag mötte upp henne berättade jag att jag varit på Ed Sheeran's konsert kvällen innan men att jag letat efter biljetter hela morgonen för att kunna se hans konsert på kvällen igen. Hon talade om för mig att hennes kompis inte skulle gå längre och därmed hade en biljett jag kunde köpa. I samma stund svarar en säljare att hon har två biljetter till mig, jag tackar nej då Becca garanterat mig att jag kunde få köpa en biljett. Efter ett tag säger Becca att hennes kompis har ångrat sig och vill gå och att hon erbjuder Becca att följa med då hennes man inte vill. Just då höll jag på att koka över och ville slå ihjäl människan. Jag har alltså tackat nej till biljetter för att någon lovat mig att jag kan köpa deras. Där hade jag suttit hela morgonen och frenetiskt försökt hitta biljetter då det var slutsålt. Lunchen avslutades kort därefter och jag var så jävla arg..  Lyckligtvis fick jag tag på en kvinna som skulle sälja en biljett. Den var värd 139$ och hon sålde den för 100$, vänligt av henne. Tyvärr finns det alldeles för många människor som vill sälja biljetter för skamliga priser.. Jag hoppade runt likt ett barn på julafton när jag fick ett sms där hon skrev att hon hade en biljett till mig! Därmed blev det två konserter för mig, en på lördagen och en på söndagen. Söndagens konsert var även den väldigt lyckad men jag tror det hade räckt att gå en dag. Lördagen var nämligen helt fantastiskt med massor av tårar och gåshud. Jag var inte lika exalterad på söndagen. Hur som haver ångrar jag inte att jag gick, det var en lyckad kväll med en väldigt bra plats nära scenen. Spend your money they said. It will be fun, they said.. Definitivt värt det!

... my mom thinks it's the flu, but boy it's only you.

Söndagen 22/10 var det dags för Color Run! För er som inte vet var Color Run är så tog jag mig friheten att kopiera information ifrån eventets hemsida. Dem skriver följande: The Color Run är en löparfest, där tusentals deltagare blir täckta i färgpulver från topp till tå. Det handlar på inget sätt om att genomföra fem kilometer på snabbast möjliga tid. Efter varje kilometer finns en färgstation med musik, fest och en ny färg som löparna springer igenom. Festen fortsätter i målområdet med en underbar Finish Line Festival, där festen kulminerar i miljoner av levande färgkombinationer. Det är alltså en sträcka på fem kilometer och du bestämmer själv om du springer, går eller kryper fram. Det är därmed ingen seriös löpartävling. Jag blev förvånad över att se hur många barnfamiljer det var som deltog, väldigt många mammor som kom med deras barnvagnar. Jag sprang nästan hela vägen, väldigt stolt över mig själv faktiskt. Har haft problem med mina benhinnor sedan jag slutade spela fotboll när jag var 15. Sedan dess har jag haft väldigt svårt för att springa och jogga vilket är oerhört tråkigt för det är något jag tycker är väldigt roligt och skönt. Hur som helst var jag väldigt glad över att jag klarade fem kilometer på en relativt bra tid! Det var ett väldigt roligt event som jag gärna vill göra om! Det hade definitivt varit betydligt roligare om jag hade någon kompis att springa med.. Istället satte jag i mina hörlurar i öronen och fokuserade på att få en så bra tid som möjligt. Färgen som dem slänger på dig när du springer är gjord av talk och majsmjöl samt lite färg. Jag tror jag passerad fyra stycken stationer med olika färger. Det fanns även ett par stationer där du kunde dricka vatten, välbehövligt i denna värmen. Dessvärre hade jag inga kontakter med mig och det fanns inte någon bankomat i närheten så kort efter att jag kommit i mål bestämde jag mig för att bege mig vidare. Fick minst sagt ett par blickar på gatan när jag passerade förbi helt täckt av färg! Stannade i Moonee Ponds som är en förort sidan om Essendon. Åt på en resturang som heter Grill'd där dem serverar hamburgare i alla dess olika former. Ja, jag är en hamburgare-älskare. Mitt hjärta smälte när jag såg att dem nu fått in ett bröd som dem kallar "Low Carb Superbun" som innehåller minder än 9 gram kolhydrater och är gluten, spannmåls och mejeri-fri. Jag försöker att välja glutenfritt alternativ på restauranger då min mage blir väldigt uppblåst när jag äter bröd och pasta. Hamburgaren var supergod och till detta åt jag "Zucchini chips"! Perfekt avslut på en rolig dag.

Melbourne may not be my city.. but it's my kind of city.

Lördag vilket betyder ledighet, underbart. Förmiddagen spenderade jag på gymmet och därefter hoppade jag på spårvagnen som tog mig till Melbourne Central, detta är alltså en en tågstation precis innan Flinder Station vilket är centralstationen. Tågen går under jorden och ovanför Melbourne Central finns ett trevånings köpcentrum med ett flertal olika affärer, restauranger, det finns ett gym samt en bio på översta våningen. Jag letade specifikt efter en affär där jag skulle köpa proteinpulver. Till min stora besvikelse innehöll de flesta proteinpulverna socker, vad är det för trams?! Jag bad om ett utan socker och jag fick minsann betala för det.. Cirkus 600 kronor fattigare gick jag därifrån, kände mig aningen lurad som inte kollade priset först. Kunde aldrig tro det skulle vara så dyrt! Promenerade bort till Federation Square som ligger sidan om Flinders. På Federation Square finns det alltid något som sker, något form av event. Solstolar var uppsatta och det var utomhusbio på gång, dessvärre var det en riktigt dålig film som handlade om klimatet så jag stannade inte särskilt länge. Promenerade vidare till "Noodle Market" och tittade mest, asiatiskt mat i mängder. Fortsatte bort till Royal Botanic Gardens som ligger ett stenkast ifrån Flinders Station. Ett besök i den botaniska trädgården är med på min "Att göra lista" här i Melbourne. Detta är tydligen ett måste när man besöker Melbourne, trädgården ska tydligen vara väldigt vacker. Jag instämmer med människor som sagt detta. Det var väldigt fridfullt och mysigt att promenera runt. Trädgården är väldigt stor och det tar sin lilla stund att gå runt den. Det är lustigt hur trädgården ligger MITT I staden men trots det hör man inga ljud från bilar, underbart. Innan jag åkte hem passade jag på att gå inom Starbucks och köpte en kaffe. Jag köpte en jul-latte med smak av pepparkaka. Ja, jag höll på att smälla för att den var så god. Jag köpte även sushi. Vad mer kan du behöva en lördagskväll i Melbourne? My god, I love this city.

..become the architect of your future.

Efter min tur på Old Melbourne Gaol var det dags för en guidad tur i byggnaden sidan om, City Watch House. City Watch House är ungefär motsvarigheten till dagens häkte, här fick man fick sitta i väntan på att bli dömd eller släppt. Mellan åren 1914-1994 användes byggnaden, det är alltså inte särskilt längesedan det stängdes.

---

  Den guidade turen varade i ungefär 40 minuter och det var en upplevelse jag inte hade räknat med. Dörrarna öppnades och ut kom en man klädd i poliskläder, han hade en ganska otrevlig ton och bad oss rappa på för vi hade ont om tid. När vi kom innanför dörrarna beordrade han oss att dela upp oss, männen mot väggen till höger och kvinnorna till vänster. Han förklarade att vi nu är på besök på hans territorium och därför ska vi lyda hans order. Jag måste medge att jag blev ganska förvånad och aningen skraj när han höjde rösten. Vi fick inte lov att skratta eller prata och varför gång han tilltalade oss var vi tvungna att säga antingen Yes sergeant eller No sergeant! Vidare fick vi gå in till kontoret där vi fick vars ett papper, på pappret stod det information om oss som fångar. Ett påhittat namn, var vi kom ifrån, varför vi satt i häktet osv. Han bad ett par personer säga sig namn samt varför dem var där. Självklart blev jag en utav dem utvalda och jag valde att bara säga förnamnet Cassie då jag inte visste hur man uttalade efternamnet. Han bad mig säga efternamnet varpå jag svarade "Sorry, I don't know how to pronounce it." De resterande skrattade och han svarade barskt "Wow, having some trouble with your name, don't you?!" När vi alla var inskrivna fick vi gå vidare till nästa rum. Här blev vi uppmanade att lägga våra väskor på golvet. Han sa "I don't care if it's a Prada or Gucci bag, put it down on the floor!" Vidare fick vi hålla upp händerna och dela på fingrarna, detta för att se att vi inte hade några droger med oss. Därefter uppmanade han oss att sticka ut tungan så han kunde se att vi inte hade rakblad eller något annat skarpt föremål med oss som vi kunde skada oss med. Låset öppnades, grinden sköts undan och vi var inne i häktet. Jag och de resterande tjejerna blev instängda i en cell och killarna i en annan. Efter stängt och låst dörren dröjde det inte länge innan han skrek "Lights out!" och det blev kolsvart i cellen. Snacka om klaustrofobisk känsla, haha.. Därefter fick vi gå ut och sätta oss på bänkarna på aktivitetsgården och han berättade om häktet. Vi fick en stund därefter att besöka varje cell igen och ta bilder. Därefter fortsatte vi till tjejernas aktivitetsgård, återigen delgav han information. Därefter var turen slut och man fick möjlighet att läsa lite information på en tavla! Det var en riktigt rolig upplevelse måste jag säga! Är imponerad över hur otroligt duktig han var på att spela. Allt detta var alltså iscensatt för att man skulle få en känsla över hur det var att vara inlåst i häktet. Han gav otroligt många roliga kommenterar under tiden och man kund inte låta bli att fnittra till trots att vi blivit tillsagda att vara helt tysta. Om du besöker Melbourne, besök City Watch House, grym upplevelse! "Häktet" har lämnats i samma skick som det var i när det användes. Flertal gånger påpekade guiden att vi inte fick lov att röra något då - varken dörrar, hänglås eller de klotter som de intagna rispat in på väggarna och bänkarna i varje cell. Han varnade oss om att det fanns mindre trevliga meddelande inristade på väggarna och att detta alltså inte är något man ristat in i efterhand för turisternas upplevelse, klottret är sedan tiden då häktet var aktivt. Dessvärre såg jag att det stod "Kroatien 2015", ritat med en bläckpenna. Så himla tråkigt att folk måste förstöra! På bilden till vänster ser ni hur trevliga toaletterna var som fanns i ett hörn i varje cell. Utöver toaletten fanns det två eller tre bänkar längs med väggarna. På bilden till höger ser ni hur killarnas duschrum såg ut. Även här fick man inte lov att röra något.. Om jag ska vara ärlig ville jag knappt kliva med mina skor där, haha! På den övre bilden ser ni en cell som var utrustad med mjuka väggar. Cellen var avsedd för de personer som var benägna att skada sig själv. Långt upp på väggen var det skoavtryck och det såg ut som något gult hade runnit, antagligen urin. FRÄSCHT! På den andra bilden ser ni ni de manliga intagnas "aktivitetsgård". Här fick dem lov att gå ut för att utföra någon form av fysisk ansträngning, självklart under en begränsad tidsperiod och med övervakning av vakterna. Rummet till höger är en toalett. Rummet var ganska stort men det var väldigt mörkt och kallt. Guiden sa att det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter, det var ändå kyligt därinne. På den nedre bilden ser ni en liten mindre aktivitetsgård. Den var avsedd för de personer som av någon anledning löpte risk att hamna i klistret med de andra intagna, där inräknat pedofiler och polisinformatörer. Kvinnornas aktivitetsgård var betydligt mycket mindre av den anledningen att det inte fanns lika många intagna. Dem hade även lyxen att få en dörr till sin toalett. Det var även betydligt mycket ljusare här än hos killarna. På vägen ut från "häktet" fanns det en tavla med information om "The Watch House"! I början av 90-talet passerade mer än 19.000 personer per år, ungefär 50 per dag, City Watch House. Den vanligaste orsaken, framförallt på helger var fulla och odrägliga människor. Det fanns tre stycken celler som dem kallade "wet cells" och mer än 100 personer satt där varje helg efter fått lite för mycket i sig! Även oanständigt språk, kränkande behandling, överfall och rån kunde vara anledningar till varför man fick besöka City Watch House. I slutet satt några av Victorias mest ökända brottslingar, där inräknat ett par mördare. 

And if you get burned, don't be surprised.

Igår förmiddags tog jag tåget in till Melborune Central och promenerade bort till Old Melbourne Gaol. Som jag nämnt tidigare brukar jag inte besöka museum speciellt ofta men när jag läste om olika turistattraktioner i Melbourne kom det gamla fängelset upp som förslag. Vad passar förresten bättre än en dag på ett museum när det är små kyligt ut och regnet hänger i luften? Old Melbourne Gaol är ett gammalt fängelse och numera ett museum (sedan 1972) som ligger på Russel Street i Melbourne. Fängelset byggdes år 1839 och användes mellan år 1842 och 1929. Museet består av en stor byggnad med tre våningar där man har möjlighet att gå in i varje cell för att få en uppfattning om hur fångarna levde. I varje cell finns det tavlor med information om olika personer som satt fängslade och vilket brott de begick som ledde till att dem avrättades. Det finns även ett flertal dödsmasker av personerna, alltså en gipsavgjutning av deras ansikte. Fängelset är känt för att ha haft samt avrättad några av Australiens mest ökända brottslingar. Men även småaktiga brottslingar, hemlösa och psykiskt sjuka höll fångna här. Under åren som fängelset var verksamt avrättades totalt 133 personer genom hängning, både kvinnor och män. En del personer hävdar att museet är hemsökt och att dem påstått sig se spöklika uppenbarelser samt röster i närheten av en cell. Det finns möjlighet att få gå en guidad tur på kvällen. En liten fegis som jag hade inte vågat, hah! I rummet sidan om galgen fanns det en tavla på väggen med samtliga personer som blev avrättade i fängelset. Majoritet av brottslingarna hade antingen mördat, rånat eller skjutit någon. Det fanns även ett fåtal våldtäkter. Förvånansvärt många brottslingar kom ifrån England och Irland. I en cell fanns det en tavla där en utav brottslingarna hade sagt "I would rather face the gallows than go to gaol again". Jag misstänker att det inte var en dans på rosor att vara fånge där. Jag gick in i en cell och försökte mäta hur stort rummet var. På längden kunde jag gå drygt 4 steg och på bredden 2.5. En utav de värsta brottslingarna som satt fånge samt avrättades på Old Melborune Gaol var Ned Kelly. Han var en så kallad bushranger vilket innebär att han var en brottsling som använde sig av naturens medel för att gömma sig ifrån myndigheterna. Under kolonialperioden här i Australien kom ett flertal kriminella nybyggare, slavar och fångar ifrån Europa och Afrika. Detta förklara varför det var så pass många irländare samt engelsmän som avrättades i fängelset. De kriminella bildade flera gäng där det mest berömda banditgänget var "The Kelly Outbreak" som leddes av just Ned Kelly. Gänget bestod av hans bror Dan Kelly samt två vänner. Dem utförde bland annat två stora väpnade rån samt sköt ihjäl en man vid namn Aaron Sherritt, en känd polisinformatör. Kelly upplevde sig själv vara ett offer för polisens förföljeser och redan som sextonåring fick han stå inför rätta för en häststöld. Vid ett tillfälle sköt gänget tre stycken poliser, därefter förklarades han men även hans kompanjoner som fredlös. Vid ett annat tillfälle tog Ned Kelly hela staden som gisslan. År 1880 försökte gänget att överrumpla ett tåg med poliser men misslyckades, hans gängmedlemmar dödades medan han själv blev svårt skadad och satt i fängelse. Kelly blev dömd till avrättning genom hängning och det utfördes på Old Melbourne Gaol. Han sista ord var  "Such is life". Ned Kelly är en ikon och även sedd som en legend enligt en del människor. Jag har faktiskt aldrig hört talas om honom förut men jag såg att det finns ett flertal filmer som handlar om hans liv, kanske borde se någon av dem för att lära mig mer. En stor del av fängelset kretsar om just honom och hade jag vetat det hade jag läst på lite mer innan mitt besök. Hur som haver var det väldigt intressant att gå runt och läsa om fångarna som spenderade sin sista tid i fängelset. Inträdet kostade 25 dollar vilket motsvarar 153 kronor. Förutom att man hade tillgång att gå in och ut genom museet fick man även en guidad tur i byggnaden som låg sidan om - City Police Watch House vilket är detsamma som häktet. Mer om detta i nästa inlägg!

Strax efter tolv i söndags mötte jag upp Nadia på tåget in till Melbourne. Det är endast tre minuter och en tågstation mellan oss. Vi klev på Flinders Station och gick över gatan till St.Pauls Cathedral. Dörrarna var öppna och jag passade därför på att smita in. Herregud, vilken gigantiska kyrka. En otroligt vacker sådan dessutom! Det blev en kort visit och inga bilder togs då jag var för snål för att betala en avgift för att få fotografera. Endast två gator ifrån kyrkan fann vi vår första destination - Hosier Lane. Hosier Lane är populärt för turister att besöka då husen som gatan omges av pryds av graffitimålningar. Jag läste följande på internet: Melbourne är känd som en av världens stora gatukonst huvudstäder för dess unika uttryck av konst som visas på godkända utomhus platser i staden. Jag blev minst sagt imponerad över alla målningar.. Jag tycker att klotter ser för jävligt ut men graffiti däremot, wow. Mer färg på stadens mörka husväggar! Att hitta i en storstad är inte helt lätt, speciellt inte när det är smågator man ska besöka. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är värdelös när det kommer till att läsa kartor. Spelar ingen roll om jag har GPS i telefonen, jag lyckas alltid gå åt fel håll iallfall. Hur det är möjligt? Jag vet faktiskt inte. Vi gick vidare mot nästa destination, en välkänd gränd med ytterligare ett flertal graffitimålningar. Jag var inte lika imponerad av denna gata och dessvärre var det väldigt mycket klotter som förstörde målningarna. Jag behövde köpa ett batteri till termometer och Marli sa att jag skulle gå till en butik som heter Dick Smith. När vi äntligen hittade dit fick jag veta att just den typen av batteri var slut och jag blev därför tipsad om en annan butik vid namn Jaycar Electronics. Återigen försöka orientera sig i staden. Som tur var hade butiken batteriet! I jakt på en restaurang insåg vi att vi var på samma gata på Victoria Market. Förra gången jag skulle göra ett besök var det stängt och därför passade jag på nu! Det fanns en sektion med massor av leksaker, kläder och krims krams.. Ni vet det gamla vanliga som brukar finnas på festivaler och marknader. Nästa sektion bestod av flertal bord med frukt och grönt samt nötter. Jag köpte med mig en mix av nötter och russin, roligare att köpa där än i förpackning på Supermarket. När jag gick förbi grönsakerna var det ett bord med massor av dill och det var oundvikligt att missa doften. Genast började jag tänka på nyårsafton för ett par år sedan när mamma som vanligt gjorde hennes otroligt goda smörgåstårta och när André fick i uppgift att finriva lök, han var inte så exalterad över det. Kunde inte låta bli att få lite hemlängtan! Vi åt lunch på ett ställe vid namn Nando's. Jag åt en sallad där den grillade kycklingen var kryddad med citron och örter, smakade mycket bra. Efter vår lunch hoppade vi på City Circle Tram som är en gratis spårvagn som tar en runt CBD Melbourne - Central Business District. På turen åker man förbi ett flertal turistattraktioner så som Melbourne Aquarium och Riksdagshuset, turen är alltså avsedd för turister. Vi hoppade av vid central stationen i Melbourne. Nadia var så sugen på churros så vår nästa destination blev den lilla butiken vid centralen. Jag åt friterade äpple med kanel och grädde, smakade som äpplepaj! Satte oss längs floden och tog det lugnt, trötta efter en lång dag. Min sista sak på agendan blev att återigen gå tillbaka till kyrkan - St. Pauls Cathedral och delta på ceremonin som började klockan 18.00. Jag går vanligtvis aldrig i kyrkan, jag kanske borde göra det oftare.. Det är så fridfullt att befinna sig i kyrkan. När orgeln började spela och pojkarna sjöng fick jag gåshud över hela kroppen, mäktig känsla med kyrkmusik. Jag stannade dock bara i drygt 30 minuter. Där och då insåg jag att jag måste läsa på religion, förstod ingenting av vad dem pratade om ifrån bibeln.

I tisdags var det Melbourne Cup och därmed en heldag. Barnen är lediga från skolan, många restauranger och fik håller stängt och dagen är tillägnad den stora hästkapplöpningstävlingen. Är det inte galet att tävlingen har fått en alldeles egen RÖD dag? Marli tyckte att jag skulle ta vara på just denna stora dag och därmed behövde jag bara arbeta ett fåtal timmar på morgonen och hjälpa till med att göra i ordning pojkarna. Strax innan lunch mötte jag upp en tjej vid namn Matilda, hon är ett år yngre än mig och kommer ifrån Tyskland. Matilda kom hit i augusti, om jag inte minns helt fel och bor i ett område som heter St Kilda. Området är känt för backpackers och framförallt ungdomar då det tydligen ska finnas många spännande fik och ett härligt nattliv. Hon arbetar på två olika fik och en kväll i veckan arbetar hon på ett cateringföretag. Precis som mig så har hon ett "Working Holiday Visa" och om fyra veckor planerar hon att resa längst östkusten med hennes kompis som hon kom hit med. Jag och Matilda promenerade gata upp och gata ner och pratade om allt och ingenting. Otroligt lättsam och enkel människa att umgås med. Att hennes engelska var så otroligt bra, vilket chockerade mig då min erfarenhet hittills har varit att tyskar har väldigt dålig engelska, underlättade en hel del! Det är otroligt påfrestande att umgås med människor där man ständigt måste upprepa sig och det gång på gång uppstår missförstånd för att språket spökar till det. Vi gick till Victoria Market men dessvärre var allting stängt. Vi fortsatte mot ett annat område som heter Fitzroy i jakt på ett bra lunch ställe. Vi gick förbi ett ställe vid namn Radhey som serverade 100 % vegetariskt, veganskt samt fritt från lök, vitlök, MSG och GMO. En hel del rätter var även glutenfri. Hur häftigt lät inte det?! Självklart var vi tvungen att slå oss ner och kolla på deras meny. Jag blev även imponerad av deras toalett, när man spolade så var det vattnet man tvättade händerna i som spolades ut i toaletten, supersmart! Jag beställde "Bhakti Burger". Turkiskt bröd, vegansk majonnäs och istället för en hederlig köttfärsbit var det en "biff" gjord på quinoa och grönsaker, till detta serverades sallad och pommes. Matilda åt en förrätt som hette "Aloo  Tikki", detta var också två "biffar" gjord på grönsaker och till detta serverades en vegansk sour cream/mint chutney. Jag betalade 14.50 $ vilket motsvarar 89 kronor. Påväg tillbaka mot centrum passerade vi Carlton Gardens som är en stor park, den ligger i anslutning till Melbourne Museum. Vi passade såklart på att ta ett par bilder, jag älskar städer där det fortfarande finns parker att besöka. Det är så himla tråkigt med storstäder som bara består av glashus till skyskrapor, betonghus och asfalt. Vi avslutade dagen med att sätta oss nere vid Yarra River och titta på alla människor som kom tillbaka från Melbourne Cup. Jag kommer aldrig förstå VARFÖR man sätter på sig ett par alldeles för höga skor när man uppenbarligen inte kan gå i dem. Den ena kvinnan gick värre än den andra, lite som bambi på hal is. Det var dock väldigt roligt att se hur fint uppklädda alla var i sina klänningar och hattar.