Klockan närmar sig nio på kvällen här i Melbourne och jag ska snart gå och duscha innan jag kryper ner under täcket. Imorgon förmiddag ska jag träffa en familj jag hittade via en Facebook grupp som heter "Aupair in Melbourne" och städa deras hus. I min före detta aupair familj hjälpte jag till med storstädning av huset varannan vecka för att tjäna lite extra pengar. Då jag för tillfället inte har något arbete kunde jag inte tacka nej till detta erbjudande. Visserligen har jag inget emot att städa, jag tycker faktiskt det kan vara ganska skönt och avkopplande att skura huset. Tänkte berätta lite kort om helgen som varit. Dagarna bara springer förbi och vi närmar oss slutet av maj. Jag är tacksam att jag hunnit med så mycket hittills under 2017 men samtidigt vill jag stanna tiden och inte bara rusa förbi månaderna. Fredag. Johnny lämnade strax åtta på morgonen för sista dagen på kursen som han gjort under veckans gång. Jag klev upp och åt frukost och tog sedan en promenad runt staden. Det var ganska molnigt och grått och väderleksrapporten utlovade regn, lyckligtvis höll det sig borta. Hann med att lyssna på två olika podcast, en ifrån Mordpodden som handlade om ett mord som utspelade sig i svenska fjällen år 1951 när en schizofren man tyckte det var en bra ide att öppna eld mot civila personer såväl som poliser. Den andra podden jag lyssnade på var Pira och Bråding i P3 och podden handlade om 19 åriga Gustaf som faller offer för datorn och spelandet. Han var så beroende av spelandet att han slutade med att klä på sig och borsta tänderna för det var tid som togs ifrån spelandet. Han var konstant trött och drack därför 10-12 energidrycker om dagen samt åt enbart hämtmat och framförallt pizza. Mycket tragiskt att höra hur en sådan ung människa blir fast i ett sådant beroende och där ett spel styra hela hans vardagliga liv. Lyckligtvis lyckades han ta sig ur det! Kort efter att jag kom hem kom även Johnny hem och vi åt lunch tillsammans innan vi begav oss till gymmet. Vi har precis börjat ett nytt träningsschema, ett styrkeschema vilket innebär väldigt få repetitioner men med tunga vikter. Hittills har schemat inte imponerat på mig och jag har känt mig väldigt omotiverat till träning hela veckan för att jag helt enkelt inte ser framemot passen. Funderar på om jag ska lägga om det lite även om detta är vad jag blivit tillsagd att göra av min online coach. Hur som helt tycker jag att det viktigaste är att jag tycker träningen är rolig och att jag går dit och ger allt. Inte att jag går dit med en taskig attityd och vill helst gå hem igen innan passet ens börjat. Det känns väldigt meningslöst att göra tre repetitioner av en övning enbart för att öka styrkan i just den övningen. Jag vill svettas och få upp pulsen! Vi hade en lugn kväll och jag simmade 50 längder i bassängen. Förbättrade min tid med 29 sekunder vilket gladde mig enormt då jag inte alls var sugen på att simma vid den tidpunkten. Lördag Vi hade en rejäl sovmorgon innan magen började kurra och det var hög tid att äta frukost. Jag stekte ett stort berg av proteinplättar, väldigt längesedan vi hade det till frukost. Pannkakor borde vara en obligatorisk frukost på helgerna, så himla gott. Mätta och belåtna tog vi på oss träningskläderna och promenerade bort till gymmet. Solen sken och det var så mycket folk på gatorna! Så fort solen skiner och folk är lediga så får man slåss för att komma fram på gatorna i staden. Vi gjorde ett cirkelpass med sex olika stationer. Varje övning pågick under 30 sekunder och vi hade 10 sekunder mellan varje övning. När alla sex övningar var avklarade vilade vi en kort stund innan vi körde på igen. Totalt gjorde vi fyra stycken varv. Vi började även vårt träningspass med en lång stretching vilket var nödvändigt då vi båda hade väldigt ömma lårmuskler. Stretchning är något jag mer eller mindre uteslutet totalt ifrån min träning sedan jag slutade spela fotboll och simma. Jag har sett det som alldeles för tidskrävande och har därför valt att bortprioritera det. Jag är glad att min online coach har lagt in stretching i mitt träningsprogram för det är verkligen välbehövligt när man tränar sex pass i veckan. Efter vårt korta men intensiva träningspass tog vi en promenad till den botaniska trädgården som ligger på andra sidan vägen från vår lägenhet. Inne i trädgården finns en liten damm där man kan få en tur i en gondol, mata svanarna eller bara njuta av den vackra miljön. Intill dammen finns det ett fik som vi tidigare inte besökt så vi tyckte det var hög tid att vi gjorde det. Vi åt vars en wrap som innehöll olika rostade grönsaker samt fetaost. Till efterrätt delade vi på en muffins som innehöll chokladknappar, blåbär och toppad med macadamianötter. Jag brukar aldrig köpa bakverk eller fika för den delen och muffins är aldrig ett förstahandsval då jag allt som oftast tycker dem är torra och inte lever upp till förväntningarna. Det gällde dock inte denna muffinsen, den var så himla god! När vi kom hem igen städade vi hela lägenheten från golv till tak. Som jag nämnt tidigare är Johnny otroligt pedant och han spenderar mer än gärna sin lördagseftermiddag med att städa lägenheten. Strax innan sex åkte Johnny för att besöka en ölfestival tillsammans med två killkompisar. Jag spenderade min kväll i soffan framför teven och tittade på Sex and the city. En teveserie jag älskar och Johnny avskyr så jag får passa på när han är iväg. Jag lagade även en stor skål med pasta och ostsås samt provsmakade lite av mitt veganska påskägg som Johnny gav mig. Om vi säger såhär, för priset han betalade så var det definitivt inte värt det. Jag har ätit betydligt godare vegansk choklad. Söndag Vi hade återigen lång sovmorgon vilket är väldigt ovanligt. Oavsett om det är helg eller vardag så kliver vi oftast upp runt sjutiden för det är då vi vaknar. Johnny mådde som han förtjänade efter spenderat ett flertal timmar på festivalen och provat på diverse olika öl. Vi bestämde oss därför för att skippa gymmet och ta en lång promenad i det fina vädret. Vårt första stopp blev att tvätta våra sängkläder. När vi flyttade in i lägenheten köpte vi en tvättmaskin men dessvärre ingen tvättmaskin då vi inte ansåg att det var nödvändigt. Att hänga upp alla kläder på balkongen fungerar bra men lakan är lite mer problematiskt och därför besöker vi alltid en tvättomat. Medan våra lakan låg i torktumlaren gick vi bort till Albert Park och jag körde ett litet träningspass. Johnny talade om för mig vad jag skulle göra och det blev ett kort men intensivt intervallpass med diverse övningar. Hade vi varit lite mer förberedda hade det kunnat varit bättre och vi hade kunnat gjorde liknande upplägg som vi hade på gymmet igår. Hur som haver var det skönt att få upp pulsen lite och svettas efter allt det jag åt igårkväll, matkoma deluxe! Vi promenerade till Albert Park och Port Melbourne vilket är två områden som ligger i närheten av där vi bor men mer mot havet. Gatorna pryds av alla dess olika färger av löv som fallit, så himla vackert. Solen sken och det var en behaglig temperatur, Johnny gick runt i t-shirt hela dagen. Vi åt lunch på en "Fish and Chips" restaurang, grillad fisk med pommes och grekisk sallad. Två affärer neråt fanns en grekisk yoghurt butik som vi var tvungna att besök. Vi båda är oerhört svaga för frusen yoghurt och den summan vi hittills spenderat sedan vi började dejta varandra är en förmögenhet. Det var många hundralappar som gick åt på vår östkustresa! Stannade på vägen hem och tog lite bilder på alla fina löv. För varje dag som går faller fler och fler löv och de vackra gula, röda och orange löven har förändrats till bruna. Inte många dagar kvar tills vi är inne i juni månad och därmed är vintern officiellt här, brrr! Såhär ser det ofta ut när Johnny tar bilder. Uppoffringar man får göra för att få rätt ljus och vinkel!

God morgon! Det känns otroligt märkligt att återigen sitta framför datorskärmen och låta fingrarna leka över tangentbordet. Det har passerat många månader sedan jag skrev här sist och sedan dess har otroligt mycket hänt i mitt liv. Jag tänker ofta att jag borde återuppta bloggandet för att jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Det känns bra att kunna dela med mig av min vardag i Melbourne så att vänner och familj hemma i Sverige kan ta del av vad som sker på andra sidan jordklotet. Dessvärre är det otroligt tidskrävande och det är således enda anledningen till som sätter käpparna i hjulet för mig. Hur som haver ska jag försöka återgå till att skriva ett par inlägg med jämna mellanrum! Så vad har hänt sedan sist jag skrev? Senast jag uppdaterade var ett par dagar efter julafton och då befann jag mig tillsammans med min partner Johnny på en roadtrip längs med östkusten av Australien. Vi lämnade Melbourne tidigt på morgonen den 26:e December och påbörjade vår resa norrut. Vår första destination var "Merry Beach" vilket ligger drygt åtta-nio timmar körtid från Melbourne. Merry Beach ligger i samma höjd som Australiens huvudstad Canberra men är alltså beläget längs kusten. Vi spenderade vår första vecka i Merry Beach på en campingplats tillsammans med en grupp vänner, totalt var vi 7 stycken med mig och Johnny inkluderat. Gruppen med vänner är samma grupp som vi reste med till Hamilton Island i oktober. Vi firade nyår tillsammans och beskådade raketer ifrån strandkanten.  Den 2:e januari åkte hela gänget tillbaka till Melbourne förutom jag och Johnny som fortsatte vår roadtrip norrut. Jag kommer berätta mer om vår resa i separata inlägg. Jag har massvis av bilder att dela med mig av och lyckligtvis skrev jag en liten resedagbok under våra sex veckor som vi var iväg. Den sjätte februari flög vi från Cairns ner till Melbourne då jag hade en arbetsintervju samma dag. De sista två veckorna av vår semester sökte jag frenetiskt efter jobb. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte njöt fullt ut av våra sista veckor utan var mest stressad över att hitta ett arbete. Hur som haver hade jag en arbetsintervju för en familj som behövde hjälp av en nanny cirka 20 timmar i veckan under ett par veckors tid. Min intervju gick strålande, jag blev medbjuden att hämta barnen ifrån skolan och återvände sedan till deras bostad för att bekanta mig med barnen. Jag gick därifrån med ett stort leende och mamman sa att hon skulle slå mig en signal på kvällen för att fylla i lite detaljer om positionen. I samma veva hade Johnny varit och hämtat nycklarna hos fastighetsmäklaren till vårt första gemensamma boende! Tillsammans steg vi in i vår nya lägenhet. En tvårummare på 52 kvm samt en stor balkong på ytterligare 9 kvm. Vi har kvällssol och en fantastisk utsikt över Melbourne! Lägenheten ligger i stadsdelen "Southbank" och det tar oss tio minuter att gå till central stationen och därmed kärnan av staden. På julafton gav Johnny mig en berlock till mitt Thomas Sabo armband, ett litet hus och en nyckel som en symbol för vårt framtida gemensamma boende.  Jag tog beslutet att vi skulle äta pizza på golvet, tydligen är det något man gör när man är nyinflyttad! Vi stannade tills solen var påväg att gå ner och då for vi vidare till Pancake Parlour för efterrätt. Jag har tidigare inte besökt denna restaurang och detta blev den sista sötsaken för en tid framöver då jag bestämde mig för att så fort vi var tillbaka från vår semester skulle jag äta efter ett kostschema och följa en diet som jag gjorde för ett par år sedan. Påvväg till restaurangen fick jag ett samtal av mamman i familjen som talade om att dem bestämt sig för att ge positionen till en annan tjej som tydligen var utbildad läkare. Jag blev så himla besviken och kände mig nästan bedragen då jag spenderat timmar hos dem, presenterat mig för barnen och gått igenom veckans schema. Johnny sa åt mig att vara positiv och att något annat kommer dyka upp, han hade rätt! Fortsättning följer...

26/12 - Alarmet ringde klockan 05:00 och det kändes som att ögonen gick i kors på mig. Vi gick och la oss ganska sent efter julfirande hemma hos Johnnys föräldrar samt efter att ha organiserat och packat ihop så mycket som möjligt av våra saker. Det tog inte lång tid att packa in allting i bilen och jag blev förvånad över hur mycket saker vi tog med oss. Då vi ska campa hela vägen blir packningen stor. Vi har med oss tält, madrass, kuddar, sovsäckar, en stor låda med mat samt köksredskap osv osv. Vi började att köra strax efter klockan sex och vårt första stopp blev Wallan vilket tog drygt 45 minuter att köra till. Vi mötte upp Elyse, Jess och Joel och åt frukost tillsammans. Vi fortsatte att köra en liten bit till innan jag och Johnny bytte så att han fick vila lite och jag körde. Helt otroligt vad tråkigt det är att köra på en motorväg. Pappa, jag förstår inte hur du kan vara lastbilschaufför och lyckas hålla dig vaken på sådana tråkiga vägar. Det tog oss  drygt fem timmar att köra från Wallan till en liten stad vid namn Gundagai. Vi gjorde ett kort stopp för bensin och fortsatte därefter upp till en större stad vid namn Yass. Bilen vi kör är inte speciellt komfortabel om man kör en längre stund så det var nödvändigt att stoppa och sträcka på benen då och då. Vi passade på att äta lunch och jag och Johnny bytte återigen så att jag fick köra resten av vägen. Resten av biten tog oss lite mer än tre timmar och det är det längsta jag kört i sträck. Körningen blev dock betydligt mycket roligare när vi kom av motorvägen och körde på mindre vägar. Landsbygden i Australien är otroligt vackert och delar utav det påminner mig om Skåne. Platt och med åkrar så man kan se flera kilometer! Vi kom fram till Batemans bay vilket är den närmsta staden från campingplatsen. Vi passade på att köpa med oss mat samt is till våra kylboxar. Drygt 40 minuter senare var vi framme i Merry Beach, campingplatsen där vi ska bo de kommande dagarna. Jag och Johnny var iväg och köpte tältet, madrassen och de två sovsäckarna förra gången Johnny var hemma från jobb. Kvinnan i butiken rekommenderade oss att sätta upp tältet när vi kom hem för att se om det var några delar som fattades. Vi har dock inte haft tid eller möjlighet så jag antar att vi kan skatta oss lyckliga att ingenting saknades. Otroligt enkelt tält att sätta upp och det tog oss inte mer än fem minuter, perfekt! Vi hjälpte Elyse, Jess och Joel att komma i ordning med deras trailer och sedan åt vi en väldigt sen middag. Jag lagade svenska köttbullar på  julafton som vi skulle ta med oss hem till Johnnys föräldrar men glömde dem dessvärre i kylskåpet. Kanske var det bra för det betydde att vi nu hade färdiglagad middag som bara behövdes värmas upp lite. Vi somnade gott den kvällen till ljudet av vågorna som rullade in längs strandkanten.

Min favoritaktivitet med Johnny är utan tvekan att gå ut och äta frukost och prova olika cafeer överallt runt Melbourne. Denna morgonen besökte vi ett cafe vid namn "Long Story Short" och jag fick för första gången prova på äggröra gjort på ankägg, spännande. I äggröran fanns även fetaost, väldigt gott att mixa ägg med ost. Jag har haft en lång lista på cafeer jag vill besöka och listan har utökats frekvent då jag ständigt finner nya platser som verkar spännande. Det känns som ett nytt cafe öppnar upp ett gathörn varenda vecka här i Melbourne och jag förstår inte hur dem lyckas gå runt, konkurrensen är stor! Sedan jag flyttade till familjen Ibbott har jag varit ute och ätit frukost ett fåtal gånger jämfört med när jag bodde hos Marli och ofta gick ut 1-2 gånger i veckan. Man kan väl räkna att jag i snitt lägger 170 kronor för frukost samt kaffe. Detta är dessvärre vad det kostar när man går ut och äter frukost i Melbourne på alla dessa populära fiken. Självklart kan man komma undan billigare om man köper en muffins med ägg och bacon på något litet fik men en sådan frukost är inte jag ute efter. Det är minst sagt populärt att gå ut och äta frukost i Melbourne men jag har dragit ner på det rejält då jag tycker att det är på tok för mycket pengar. Mina prioriteringar har minst sagt förändrats sedan jag kom tillbaka från Renmark. Nu är jag inte längre bara en aupair som kan roa mig för alla pengar jag tjänar. Nu försöker jag spara varenda liten dollar jag får så jag och Johnny kan få ut så mycket som möjligt av vår kommande resa samt ha pengar till lägenheten.  Liquorice salt & local feta scrambled duck eggs served with mushroom crumble, asparagus, herb chili cashews red shiso on toast.

I slutet av november när Johnny var hemma ifrån jobb lyckades jag övertala honom till att äta lunch mig på "Radhey Kitchen and Chai Bar". Jag har besökt detta lilla fik två gånger tidigare, en gång för drygt ett år sedan tillsammans med en tysk backpacker samt en gång tillsammans med Emma. Första gången jag var där åt jag en vegetarisk burgare, fotograferade min måltid och publicerade den på mitt brekkybub konto på instagram. Cafeet såg att jag publicerad bilden och varje månad har dem tydligen en tävling där dem lottar ut en gratis kaka/dryck till bästa bilden. Jag hade ingen aning om tävlingen så blev glatt överraskad när jag vann och tog därför med mig Emma och fikade. Sist jag och Johnny var där åt vi lunch. Förutom en menu med flertal olika rätter har dem en disk med ett par olika rätter, ser ungefär ut som matsalen i skolan. Jag valde två rätter och det blev en pestopastarätt samt rostade grönsaker. Johnny tog grönsakssatay, köfte samt arancini. Man får väldigt mycket mat och det är väldigt billigt. Radhey serverar vegetariskt samt ett par veganska rätter, det finns inget kaffe men dem specialiserar sig på chaite med olika smaker. Johnny tog en med gurkmeja och jag tog med hasselnöt, Pesto pasta bake with roasted veggies and satay vegetable, kofta and arancini.

Söndagen den 27e november var det dags för Color Run! Förra året i slutet av november sprang  jag Color Run för första gången, dessvärre var det drygt en månad efter att jag lämnade Sverige så jag hade inte direkt fått några vänner och sprang därför ensam. Visst var det roligt att springa genom färgerna och få se hela eventet som är så populärt världen över. Jag skulle inte rekommenderar att göra det ensam, det är ett definitivt ett event man ska göra tillsammans med sina vänner. Trots att det heter Color RUN så promenerar majoritet av deltagarna. Det är definitivt ett populärt event för familjer och därmed är det fullt av barnvagnar och småbarn som springer omkring. Detta årets tema var Tropical och jag bar ett par randiga tights med alla dess olika färger. Köpta en hulahula-kjol men den var inte i speciellt bra kvalitet och täckte inte mycket.. Därför bar jag ett par surfshorts utanpå mina tights så jag slapp visa rumpan. Vi hade halsband med blommor och jag knöt armbanden runt mina två tottar. (Tofsar för er som inte förstår skånska) För ett par månader sedan fick jag ett nyhetsbrev skickat till min mail angående detta årets event och jag passade på att boka biljetter till mig och Johnny. Jag har verkligen sett framemot detta event under flera veckor och tyckte att det skulle bli så himla roligt att springa tillsammans med Johnny. Dessvärre blev jag magsjuk under torsdagskvällen efter att vi ätit middag och jag hade så svart att sova under natten då jag hade så mycket kramper i min mage. Detta fortsatte hela fredagen och jag spenderade därför hela dagen på Johnnys soffa. Tanken var att vi skulle göra en roadtrip och köra Great Ocean Road men det var verkligen inget alternativ när det kändes som att jag skulle kräka vilken minut som helst. Blev väldigt ledsen över att vi inte kunde åka iväg då jag så gärna ville ta en bild tillsammans med de 12 apostlarna i bakgrunden, ett perfekt julkort. Istället sov jag bort hela helgen och på lördag eftermiddag mådde jag lite bättre och lyckades äta litegrann. På söndagsmorgon bet jag ihop, gjorde mig i ordning och så åkte vi ut till Flemington Racecourse där eventet hölls. Rundan är på fem kilometer och man kan lugnt säga att det är de tyngsta fem kilometer som jag promenerat. Då och då gick jag framåtlutande och försökte kura ihop mig själv. Tyckte så synd om Johnny som inte kunde få den bästa upplevelsen av eventet. Självklart fick han lov att springa före om han ville. Vi avklarade dock vår fem kilometer och fick rejält med färg sprutat över oss. När vi kom hem tog vi på oss vars en tomteluva och tog ett julkort. Vi gjorde helt enkelt det bästa av situationen!

God kväll söndag! Det har gått ett par dagar sedan jag skrev, betydligt många fler dagar än vad jag trodde. Dagarna springer förbi och på onsdag flyttar jag ut ifrån familjen Ibbott i området St Kilda och flyttar hem till Johnny och Joel i Keilor. Jag saknar den norra delen av Melbourne - Essendon och Keilor, trivdes oerhört bra däruppe. Det har inte riktigt gått upp för mig att Johnny kommer hem på onsdagkväll och därefter är han klar med detta flyg in/flyg ut arbetet. Helt galet att han ska säga upp sig och därmed kommer vi inte längre behöva spendera tre veckor i månaden ifrån varandra, inga fler känslomässiga och jobbiga avsked, vi slipper att inte kunna kommunicera med varandra under 12 h varje dag när han arbetar. Det kommer att bli en sådan stor förändring. Jag är så otroligt exalterad och spänd inför vad som komma skall och jag har verkligen längtat efter denna dag! Förra fredagen gjorde Bella och Sadie deras sista dag på dagis och därmed har dem varit hemma hela veckan tillsammans med mig. Veckan som gått har därmed varit ganska intensiv. Trots att tjejerna är otroligt väluppfostrade, duktiga på att underhålla sig själva samt självständiga är det fortfarande mentalt påfrestande att vara med barn en hel dag. Jag har därmed varit ganska trött denna veckan. Sadie hade barnkalas i lördagsmorse och cirka 30 barn samt 30 vuxna kom och det har varit väldigt mycket förberedelser under hela veckan. Jag tog med mig flickorna och gjorde en storhandling en morgon, jag har hunnit med att städa hela huset, vi har bakat två olika nötbarer, cornflakes med honung (precis som cornflakes som man mixar med smält choklad och låter stelna), två olika sorters choklad/fruktkaka bollar med och utan alkohol samt "frog in the pond" vilket är jelly och när det stelnat sätter man i en chokladgroda. På fredagskvällen stod jag och poppade popcorn för alla gäster med hjälp av en popcornmaskin. I lördagsmorse klockan halv sju stod jag också i köket och gjorde "fairybread" vilket är typiskt australienskt och det är vitt toastbröd med smör och därefter häller man på strössel och skär i trianglar, oerhört märkligt. Två stora fat med frukt samt en bricka med tre olika ostar, kex och dipp. Chloe fick med sig en stor låda muffins hem från arbetet och dessutom fanns en stor chokladtårta. Det fanns alltså mat i mängder men förvånansvärt nog så blev det inte oförskämt mycket mat över. Toms föräldrar flög hit ifrån Hobart och kom hit i torsdags efter lunch. Jag fick därmed flytta utifrån mitt rum och ner till vardagsrummet så en del utav veckan har gått åt till att packa ner mina saker och försöka organisera mina resväskor. Dem flyger hem igen på tisdag eftermiddag men då jag flyttar ut på onsdag insåg jag att det var enklast att bara packa ner alla mina saker. Förra helgen spenderade jag i Essendon hemma hos familjen Cham. Jag åkte upp på fredag eftermiddag och följde med mormor Helen och hämtade Hugo och Spencer ifrån skolan. Dem blev glatt överraskade av att se mig på skolgården. Vi åkte till frisörsalongen så pojkarna fick klippa sig och avslutade det hela med att besöka ett cafe för att dricka kaffe och pojkarna åt glass. Spenderade resten av eftermiddagen och kvällen hos familjen Cham och strax innan läggdags körde Helen hem mig till Johnnys lägenhet. På lördag morgon gick jag ut och åt frukost tillsammans med Joel på ett cafe som ligger i Niddrie, förorten mittemellan Essendon och Keilor. Det var god mat och portionerna var verkligen enorma. Inte ofta jag lämnar mat på tallriken men jag kunde verkligen inte äta upp. Dessvärre dröjde det inte länge innan min mage började bråka och jag var tvungen att springa på toa. Jag åkte tillbaka hem till Johnny och vilade en stund innan det kändes bättre. Då jag gick jag upp till läkaren i Niddrie och fick ett nytt recept på p-piller och därefter fortsatte jag till Essendon och hem till familjen Cham. Kom dit runt tolv och lämnade strax efter sex. Det var en intensiv dag och jag var helt slutkörd när jag stängde dörren bakom mig. Det var otroligt roligt att se pojkarna igen men dem har förändrats mycket. Just nu förstår jag inte hur jag lyckades ta hand om fyra killar under 6.5 månad. Kanske förklarar varför jag lyckades gå ner så mycket i vikt, otroligt stressiga och långa dagar för att hinna med allt. Spenderade hela min söndag i sängen då min mage fortfarande inte var bättre och illamåendet var förjävligt. Jag har haft problem med magen under så pass många år men aldrig har jag besvärats av att vara illamående hela tiden. På kvällen pallrade jag mig dock iväg för att äta middag tillsammans med Johnnys kompisar då det var Jacquis födelsedag. Vi gick till en italiensk restaurang vid namn Rosetta som ligger i samma byggnad som hotellet Crown i Southbank. Något överklass och oerhört dyrt att betala 550 kronor för lite pasta om man arbetar som aupair och enbart har fickpengar. Vi hade dock en väldigt trevlig kväll och magen sparkade inte bakut när jag åt, lyckligtvis! Jag skrattade så jag hade ont i magen när dem lämnade av mig efter middagen, otroligt härliga människor. Startade min morgon med att köra intervaller på stairmastern följt av en timmes promenad runt sjön, otroligt skönt. Resten av dagen har gått åt till att packa min väska med ännu mer kläder och slå in julklappar och skriva kort/rim. Chloe sorterade ut deras camping saker och gav mig en gasspis med en gasflaska, tallrikar, muggar, bestick och lite annat smått och gott inför min och Johnnys roadtrip. Hon sorterade också ut massor av kryddor och oöppnade rengöringsmedel som hon gav till mig och Johnny, perfekt till när vi flyttar in. Det finns så mycket som dem inte kan ta med sig till Singapore och istället för att kasta så är det ju helt klart bättre att ge till någon som har användning för det.

Förra helgen blev jag sjuk och hade så fruktansvärt ont i magen från torsdagskväll. Det pågick fram till måndagskväll innan det avtog helt, helgen var hemsk. På torsdagskväll åt jag och Johnny middag tillsammans och kort därefter fick jag väldigt ont i magen och låg och vred och vände mig hela natten av smärta. Fick även springa på toaletten ett par gånger men det var inte speciellt illa. Smärtan påminde mig om när jag hade matförgiftning i Uganda. En smärta som kommer och går i övre delen av buken på vänster sida. Tanken var att jag och Johnny skulle köra Great Ocean Road på fredagsmorgon men plötsligt närmade sig klockan lunch och jag mådde fortfarande inte bättre så vi stannade hemma. Min älskade Johnny satt med mig i soffan under hela den dagen. Vi såg på film och jag försökte att sova bort så mycket av tiden som möjligt i hopp om att må bättre. Aptiten var som bortblåst och jag var konstant illamående. På lördag var det fortfarande inte bättre och Johnny hade fått myror i brallan så han åkte till gymmet samt gick ut och åt lunch med sina vänner. Jag spenderade återigen hela dagen på soffan. Kollade meningslösa tv-program, läste en bok och försökte att äta. Innan Johnny åkte byggde vi dock ett pepparkakshus tillsammans. Johnny har aldrig byggt pepparkakshus förut och detta har jag varit uppvuxen med så självklart ville jag dela denna tradition med honom. Jag använde mammas knep med att smält socker och limma ihop väggarna istället för glasyr som inte är fullt lika hållbart. Vi hann få ihop huset och kort därefter blev jag så illamående att jag var tvungen att lägga mig ner. Kvar stod stackars Johnny med en påse glasyr samt en skål med godisar. Han såg smått förvirrad ut men han fullföljde arbetet och hjärtat smälte när jag vände mig om och såg att huset var klart. Det var ju inte riktigt Johnnys ide att bygga ett pepparkakshus så det betydde mycket för mig att han dekorerade det åt mig. Julen är helig för mig och har alltid varit. Tror den blivit ännu viktigare detta året än de tidigare två åren när jag firat utomlands. Det är inte samma känsla. Detta året känns dock speciellt. Flickorna är så exalterade och pratar mycket om julen och jag ser verkligen fram emot att julbaka samt laga ett par svenska julrätter tillsammans med Johnny. Vi ska fira julafton på den 24e samt 25e. Den 23e ska vi hem till Elyse och dekorera hennes julgran tillsammans med resten av kompisgänget. Ser verkligen framemot alla tre dagar, så mysigt! När Johnny var iväg passade jag på att hänga upp julgranskulorna i den lilla julgranen han köpt. En liten, silvrig plastgran fick det bli i år då ingen av oss befinner oss i hans lägenhet. Nästa år ska vi dock ha en riktig, grön gran!

Måndag 21:e november: Jag startade min morgon med ett cardiopass på gymmet, 30 minuter på stairmastern och 30 minuter på crosstrainern. Det kändes bra att kickstarta veckan med ett cardiopass efter ätit en massa hela helgen. Chokladbollarna och den svenska korv stroganoffen var dock fantastisk så det var definitivt värt att frossa i! Då jag hade en heldag med tjejerna var det självklart att någon form av utflykt skulle ske. Det skulle bli otroligt varmt under dagen och jag ville därför inte göra någon utomhusaktivitet då jag visste att det skulle bli väldigt jobbigt för oss alla. Istället gick vi igenom Albert Park och på andra sidan parken ligger MSAC - Melbourne Sports and Aquatic Centre. Här finns en inomhuspool med en vågmaskin samt en liten barnpool. Tjejerna är helt tokiga i att bada och simma! Ungefär som jag när jag var liten och mamma tog med mig och syskonen till Ugglebadet i Perstorp, det var verkligen en höjdpunkt och vi kunde springa upp och ner i den poolen under flera timmar tills vi var helt slut. Vi stannade i över två timmar och varje halvtimme startade vågmaskinen och då klamrade sig Sadie fast runt min arm och Bella slet i min andra arm för att gå längre ut. Sadie är lite mer försiktig medan Bella är totalt orädd och håller gärna huvudet mer under ytan än ovanför. När vi promenerade hem igen hade värmen slagit till ordentligt, det var hela 38 grader! Från att ha duschat och känna sig fräsch tog jag en halvtimmes promenad hemåt och det kändes återigen som jag duschat, denna gången i svett, mindre fräscht. När vi promenerade tillbaka sa Sadie "You've got a fat bum just like my mum!" Ja, vad ska man säga.. Barn är alltid ärliga?

---

På eftermiddagen hoppade tjejerna på sina cyklar och vi gick ner till matbutiken. Vi var på jakt efter mat till min och Johnnys kvällspicknick. Jag var så imponerade av lilla Sadie som cyklade hela vägen utan att klaga och behövde bara hjälp ett par gånger med en liten knuff uppför backen. Hon verkligen älskar sin cykel! Jag är otroligt imponerade av Bella med som är så uppmärksam och försiktig i trafiken. Hon cyklar lugnt och sansat förbi människor på trottoaren och väntar snällt vid vägkorsningen medan jag promenerar längre bak med Sadie. Det är så skönt att känna att man inte behöver vara på tårna konstant och vara stressad uppöver öronen, väldigt ansvarsfulla flickor. Chloe kom hem lagom till att flickorna skulle äta middag och en stund senare kom Johnny. Det var roligt att han äntligen fick träffa tjejerna och Chloe samt se hur jag bor. Jag pratar trots allt med honom dagligen och han vet mer eller mindre varenda detalj om mina dagar. Kort innan Johnny kom började regnet vräka ner utanför fönstret. Mindre roligt picknickväder! Runt om Albert Park finns dock grillplatser med bänkar som har tak så vi beslöt oss för att ha en picknick iallafall. Chloe berättade att hon kunde lämna tjejerna på dagis morgonen efter och att jag därmed kunde sova över hos Johnny. Blev så himla glad över hur hon erbjöd sig att ge mig morgonen ledigt så jag kunde spendera hela kvällen och natten med honom, det betyder oerhört mycket! Regnet slutade och vi hittade en bänk intill sjön där vi satte oss ner och njöt av vår picknick. Jag hade köpt med mig grillad kyckling, ciabattabröd med oliver, kale coleslaw sallad, brieost, en mix av tzatsiki och rrödbetssallad, oliver doppad i chillisås åt Johnny samt jordgubbar, vattenmelon och quinoa chips. En härlig mix av massor av gott! Regnet medförde att den där klibbiga och jobbiga värmen försvunnit och det var en behaglig kväll. Lagom till vi var mätta och belåtna började det droppa och vi beslöt oss för att åka hem. Jag körde hem för att få prova på att köra i regn. Jag tror jag har glömt bort att nämna det men i september tog jag ett teoriprov och får nu lov att övningsköra tillsammans med Johnny. Processen att få körkort ser lite annorlunda ut i Australien och jag kan förklara det mer i ett annat inlägg. Hur som helst övningskör vi tillsammans och jag är i process att ta körkort!

God morgon! Jag har precis ätit frukost vilket var otroligt efterlängtat, min mage verkligen skrek efter mat. Jag startade morgonen 05.20 med ett cardiopass på gymmet. Jag klättrade på stairmastern i 30 minuter och det bränner rejält i ben och rumpa, en riktig pulshöjare. Fortsatte med 25 minuter på crosstrainern i lite lugnare tempo. Det var ett riktigt svettkalas denna morgonen och det var skönt att återigen starta morgonen med ett träningspass efter legat på latsidan ett par dagar (jag har varit sjuk). Kom tillbaka hem strax innan sju och bytta sängkläder i min säng, idag ska huset storstädas och då är det ett måste att ha rena sängkläder. Finns inget bättre än att gå och lägga sig i en renbäddad säng, känna doften av rengöringsmedel och ha en nyduschad kropp! Flickorna klädde på sig och återigen håller jag händerna för ögonen när dem mixar mönster och färger hej vilt. En vit och marinblå randig tröja, en röd, vit och blå klänning med små båtar på samt ett par rosa/svarta leggings i leopard motiv. Det tyckte Bella var en kanon bra mix. Kanske är jag bara löjlig som tycker att det är en big deal att klä sig någorlunda matchande. Jag undrar hur mamma gjorde när jag var liten, fick vi mixa hur vi ville? Hur gör mina systrar med sina barn? Låter ni töserna klä sig hur dem vill? Igår hade Sadie en t-shirt utanpå hennes klänning, haha.. Jag förstår verkligen inte! Tanken var att jag skulle promenera och lämna barnen, det tar ca 45 minuter enkel väg. I sista stund ändrade jag mig och hängde fast trailern bak på cykeln istället. Det går lite snabbare och på så sätt kan jag komma hem lite tidigare. Dock är det brutalt mycket jobbigare och svettigare men det är ju bara bra med lite extra träning. Nu ska jag sätta igång med storstädningen av huset vilket brukar ta mig fyra timmar. Därefter tänker jag gå bort till gymmet och köra ett ryggpass, om jag har någon energi kvar vill säga! Ikväll ska jag laga entrecote och till det servera en sallad, enkelt men ack så gott. När jag lämnade av barnen och skulle cykla hemåt igen lät jag blicken förflyttas mot den svart/guldiga byggnaden på gatan parallellt med förskolan. Jag kunde inte låta bli att le. Ska jag verkligen flytta in i den byggnaden? Ska jag för första gången i mitt liv bo i en lägenhet som jag kan kalla min? Inte i mitt rum hemma hos min föräldrar i lilla Mörarp, inte på ett hostel i Uganda, inte hos familjen Cham i Essendon, inte hos familjen Ibbott i St Kilda och inte i Johnnys och Joels gemensamma lägenhet i Keilor. Jag ska alltså flytta hemifrån och mitt första boende kommer bli på andra sidan jordklotet, i Melbourne. Detta är ett stort steg att flytta in i en lägenhet, köpa möbler, betala hyra, betala räkningar och allt som hör till. Jag är lyckligt lottad att jag kommer att få dela denna upplevelse tillsammans med min fin Johnny. Det känns så overkligt att vi ska bli sambos i januari. Ska jag verkligen bli sambo när jag bara är 22 år gammal? Jag vet ju inte ens hur man betalar räkningar och den enda räkningen jag har är min mobil samt ett autogiro på mitt gym. Hur lägger man upp en budget? Vad är en rimlig kostnad för mat? Behöver man hemförsäkring eller gäller det jag har hemma i Sverige? Och vad täcker en hemförsäkring? Jag kan återigen inte låta bli att le. Det är så mycket frågetecken och nervositet blandat med en eufori. Det känns så rätt, det känns så bra, jag känner mig mer redo och det är skönt att ha Johnny som en trygghet inför allt nytt. Det är så mycket jag inte har lärt mig och kan och det är så skönt att ha Johnny som både vill och kan lära mig. När jag var ett par år yngre brukade jag tycka att 20-åringar var så otroligt vuxna. Jag minns att jag sa till mamma en gång att efter man fyllt 30 år så är man gammal och då har man inte sex längre, haha. Sen växte jag upp och insåg att man är fortfarande ung när man är 30 men man har kommit förbi den där jobbiga tiden när man osäker och försöker hitta sig själv, forma en identitet och är allmänt förvirrad. Det är väl den ålder jag är nu. Jag må klassas som vuxen enligt lag och jag vill väl inte påstå att jag känner mig som ett litet barn. Men många gånger känner jag mig ganska vilsen och otroligt ung. Nu är det dock dax att växa upp och ta mer ansvar, ansvar som innebär ett eget hem.

Lördag 19:onde november: Strax efter lunch åkte vi till förorten Preston för att träffa Johnnys kompisar, ett kompisgäng som jag inte träffat förut. Samtliga av dessa killkompisar lärde Johnny känna när han arbetade som elektriker i Melbourne. Samtliga är ett par år äldre än Johnny och majoriteten har barn, en utav dem hade tre ungar, herregud.. Vi möttes på en "foodtruck" och precis som det låter är det alltså ett område med massor av små lastbilar som serverar olika sorters mat, ungefär som en en marknad eller festival hemma i Sverige. Helgen tema var "chicken festival" och det var alltså att frossa i kyckling som gällde. Jag beställde dock en veganska rätt med nachochips i botten, "kyckling" gjort på sojaprotein om jag inte minns fel samt veganska ost på toppen. Rätten var väldigt god om man bortser ifrån den vidriga koriandern som låg på toppen. Jag tycker det är väldigt kul att testa olika vegetariska och veganska rätter och hade gärna velat äta mer sådan mat. Johnny har gått med på att äta veganskt en gång i veckan när vi flyttar ihop. Kanske kan jag övertala honom till en vegetarisk dag med! Hur kan man ens komma på tanken att dränka maten i koriander?? Det var roligt att träffa Johnnys andra kompisgäng även om jag många gånger kände mig otroligt ung och insåg att jag inte riktigt hade något gemensamt med dessa människorna. Medan Johnny pratade med sina killkompisar fick jag bekanta mig med fruarna och barnen. Tack och lov har jag arbetat som nanny under så pass många månader att vi åtminstone hade något att prata om. Dessvärre tycker jag det är oerhört tråkigt att sitta och lyssna på hur barnen sover dåligt om nätterna eller hur kräsna dem är med mat. Kanske är detta ett samtalsämne som jag kommer uppskatta när jag får mina egna barn men i nuläget så är det bara ett arbete för mig. Alla fruar var väldigt trevliga och jag pratade framförallt väldigt mycket med en utav dem. Hon berättade att hon är hemma med båda barnen och kommer vara det tills barnen börjar skolan. Hon vill inte att dem ska gå på dagis och är alltså hemma med dem på heltid. Det är mycket intressant att se kontrasterna och hur det skiljer sig från Sverige. I Sverige är det inte vanligt att mammor går hemma längre än fram till barnet är ett år gammalt. Här är det mer regeln än undantag att mamman är hemma tills barnen börjar skolan. Det var en otroligt solig och varm dag och att ha en svart, tight kjol på sig var inte det bästa beslutet. Lagom svettigt! Vi spenderade ett par timmar där innan vi for vidare till nästa förort och nästa "foodtruck" vid namn "Welcome to Thornbury". Det var Caitlyns 23 års dag och det firades såklart tillsammans med alla vänner. Jag och Johnny dök upp någon gång efter sex. Det var så kul att träffa det gäng som vi åkte till Hamilton Island med. Nu har jag trots allt träffat dem ett par gånger och det blir roligare för varje gång. Dem har verkligen välkomnat mig i gruppen och det känns bra att ha blivit accepterad. Jag och Johnny åt lammsouvlaki och har får man tydligen pommes frites inuti brödet, märkligt. Vi stannade till sent på kvällen och for sedan vidare till ett fik på Lygon St inne i Melbourne. På denna gata är det bara italienska restauranger och fik! Vi stannade inte särskilt länge men det var redan midnatt och det var tur att vi åkte för jag var så otroligt trött. Jag har gått från att vara en nattuggla till en person som vill sova vid 22 på kvällen. Söndag 20:onde november: Söndag och frukostdejt med min kärlek, livet blir inte mycket bättre än så. Frukost åt vi i förorten Seddon på ett cafe vid namn "Seddon Deadly Sins" som faktiskt var Johnnys förslag. Vanligtvis går vi alltid till ett cafe som finns på min lista men denna dagen fick Johnny bestämma. Vädret var kanon och så det var en utmärkt morgon för att äta frukost på uteserveringen. Scrambled eggs with pesto, fetta and ham, hash brown and mushroom served on sourdough. Eggs cooked in salsa with olives, onion, parmesan, chorizo sausage and a side of smashed avocado served on sourdough.  Klockan 13:15 befann vi oss på Highpoint för att se bio, det är nog den tidigaste bion jag någonsin sett. Men de andra tiderna passade inte oss särskilt bra. Vi såg "The girl on the train" och det kändes såklart som ett måste efter att jag lusläste boken och blev helt besatt! Filmen var på långa vägar inte lika bra som boken och det kändes som dem missade mycket viktigt information. Såklart är det svårt att inkludera allt under 90 minuter men en del saker kändes väldigt väsentliga. Jag åt popcorn och maltesers tills jag var illamående men det var en fantastisk mix som Johnny introducerade för mig. Efter bion gick vi och köpte ingredienser till middagen. Jag lagade korv stroganoff med pasta och till efterrätt bakade jag chokladbollar. Jag valde dock proteinpasta istället för snabbmakaroner och stevia istället för socker men det var nästan som när jag var liten åtminstone! Dem har inte falukorv i Australien men vi hittade något liknande och det blev faktiskt bättre än förväntat. Johnny var imponerade över hur lättlagat det var och jag satt nostalgiskt och njöt av min måltid. På kvällen körde Johnny hem mig till St Kilda då jag hade en heldag med tjejerna morgonen därefter. Jag har bett mamma skicka recept och komma med förslag på typiska maträtter jag åt som liten som jag kan laga till Johnny. Om någon utav mina syskon har förslag får ni gärna dela med er!

God eftermiddag onsdag! Vid 06.30 kom Bella in till mitt sovrum och kröp ner under täcket. Kort därefter åkte Chloe iväg med Sadie för hon hade en tid hos läkaren klockan 07.00. Med tanke på att Chloe var tvungen att åka tidigare blev det inte att jag gick till gymmet i morse. Jag och Bella gick upp för att äta frukost men det dröjde inte länge innan min mage sa ifrån. Bella var så duktig och tålmodig och satt ner och lekte med sina pysselsaker medan jag sprang fram och tillbaka på toaletten och försökte att göra mig i ordning. Jag brukar promenera flickorna till dagis, det tar cirka 40-45 minuter beroende på trafiken då vi ibland kan få stå och vänta i evigheter på trafikljusen. Denna morgonen ville jag absolut inte promenera så jag och Bella gick ner till spårvagnen och åkte iväg till dagis.

---

Efter att jag lämnat Bella promenerade jag i lugn takt runt området. Gatan parallellt med dagis heter Coventry St och på denna gata ligger en lägenhetsbyggnad vid namn Guilfoyle. När byggnaden byggdes för ett par år sedan köpte Johnny en lägenhet i byggnaden som en investering. Johnny har dock inte bott i lägenheten själv utan har sedan start hyrt ut den till en man. Johnnys lägenhet består av ett delat kök-och vardagsrum, ett badrum, ett sovrum samt ett litet rum som kan användas som kontor. Det finns också en stor balkong med utsikt över staden samt botaniska trädgården. Lägenheten ligger på våning 6 av 19. Byggnaden ligger i området Southbank vilket är en kilometer ifrån CBD - central business district även kallat stadens centrum. Byggnaden ligger också ett stenkast ifrån botaniska trädgården, en kort promenad ifrån centralstation Flinders Street Station och två kilometer ifrån Albert Lake där jag promenerar varje morgon. I byggnaden finns en swimmingpool, ett gym, en gemensam uteplats med bord och grillplats samt ett stort rum som kan hyras vid fest. Det finns även ett garage i källaren. Klockan 10.00 i morse hade jag en lägenhetsvisning i samma byggnad. Det var en lägenhet med två sovrum på 17:onde våningen. Jag fick en överblick över hur Johnnys lägenhet ser ut även om denna lägenheten var lite större med två badrum och två sovrum. Jag har dock fått se planlösning, ritningar samt bilder från Johnnys lägenhet så fokus var på att se resten av byggnaden, det vill säga de gemensamma ytorna som gym och pool. Så hur kommer det sig att jag gick på lägenhetsvisning? Jo, det är jag såhär att Johnny bor tillsammans med Joel i området Keilor East sidan om Essendon där jag bodde tidigare. Deras kontrakt går ut nu i november och Johnny vill inte bo kvar där utan till min stora glädje vill han hitta något tillsammans med mig. Vi har letat lägenheter via internet och funnit ett par stycken i Essendon. Problemet är att kontrakten på de flesta lägenheter ligger på ett år vilket kan försvåra saker då mitt visum går ut i oktober nästa år och ingen av oss vet vad som kommer att ske efter det. Därför föreslog Johnny att vi kunde flytta in i hans lägenhet inne i city. Ett erbjudande som är lite för bra för att tacka nej till. Tanken är att Johnny ska kontakta fastighetsbyrån som är ansvarig för uthyrningen och be killen som bor där nu flytta ut till början av januari. Hans kontrakt är från månad till månad vilket förenklar det hela för oss. Istället kommer jag vara personen som hyra lägenheten av Johnny. På så sätt kommer vi båda stå under samma adress. Johnny slutar på sitt arbete den 21 december när han flyger hem igen. Då ska vi fira jul tillsammans, åka och campa i en nationalpark som ligger 120 km öster om huvudstaden Canberra tillsammans med vännerna som vi reste med till Hamilton Island. Mitt kontrakt med familjen slutar den 8onde januari och i samma veva är förhoppningarna att jag och Johnny kommer flytta in i hans lägenhet i Southbank! Då detta beslutet togs för ett par dagar sedan är det också bestämt att vi inte kommer att åka till Tasmanien i början av januari för att plocka körsbär. Det var som sagt tanken efter att mina två vänner i Renmark inspirerat mig genom att berätta att dem lyckades tjäna ihop 50k under tre veckor. Plocka körsbär är väldigt attraktivt då man oftast kan tjäna väldigt bra pengar under en kort tid, även om man självklart måste arbete hårt för det. Det är dock ingen garanti då varje säsong ser annorlunda ut och om frukten är dålig så är det väldigt svårt att tjäna pengar. Dessutom är jag ganska trött på att plocka frukt efter mina fyra månader i Renmark och trots att det rör sig om mycket pengar så tänker jag att det är bättre att försöka att hitta ett bra jobb i Melbourne istället. Vi kommer med största sannolikhet heller inte att flytta in i Johnnys hus i Cragieburn för att fixa upp det så han förhoppningsvis kan få det sålt. Så planerna har verkligen förändrats. Bilder ifrån realestate.com.au Jag är otroligt exalterad inför 2017 och för att äntligen kunna få spendera mina dagar tillsammans med Johnny. Från att jag lärde känna Johnny och från att vi började dejta varandra så har det varit vår vardag att spendera 23 dagar i månaden ifrån varandra. Det har många gånger varit otroligt jobbigt att ständigt behöva vara så många mil ifrån varandra. Vi befinner oss i samma land men det är inte samma tidszon, Johnny är tre timmar bakåt vilket försvårar kommunikationen mellan oss. När vi började dejta skickade han ett sms strax innan sex på morgonen och sa god morgon, därefter fick jag vänta fram till halv nio på kvällen innan vi kunde prata igen. Nu har han lyckligtvis datorn med sig på rasterna vilket gör att vi kan skriva. Det är alltså inte tillåtet att ta med sig telefonen ut på arbetsplatsen. Det kommer säkerligen bli en stor omställning att plötsligt vara runt varandra hela tiden och ibland oroar det mig lite. Jag pratade med min syster Amanda om det som hade distansförhållande med sin man under ett par år innan dem flyttat ihop. Hon sa att många skrämde upp en i början om hur tufft det är men hon sa att det aldrig var några bekymmer för henne och Niklas. Har man en bra kemi och funkar med varandra så har man nog inte mycket att oroa sig för. Jag ser framemot att få mitt egna boende. Trots att jag bott hemifrån sedan studenten så har jag inte bott i ett hem som jag kan kalla mitt egna. Jag bodde på ett hostel i Uganda under sju månader, spenderade fyra månader hemma hos min faster och kusin i Tyresö, bodde hos familjen Cham under sex månader, delade en husvagn med två andra tjejer under fyra månader och nu två månader hos familjen Ibbott. Jag ser verkligen framemot att få dela något stort tillsammans med personen jag älskar. Det ska bli så roligt att köpa möbler ihop, inreda efter hur jag och Johnny vill ha det och inte behöva rätta mig efter någon annan, slippa bo i en resväska och äntligen kunna luta mig tillbaka och känna nu är jag hemma. I vårt gemensamma hem ❤️ Johnnys lägenhet.

Baby, you're one of a kind ❤️