Söndagen den 27e november var det dags för Color Run! Förra året i slutet av november sprang  jag Color Run för första gången, dessvärre var det drygt en månad efter att jag lämnade Sverige så jag hade inte direkt fått några vänner och sprang därför ensam. Visst var det roligt att springa genom färgerna och få se hela eventet som är så populärt världen över. Jag skulle inte rekommenderar att göra det ensam, det är ett definitivt ett event man ska göra tillsammans med sina vänner. Trots att det heter Color RUN så promenerar majoritet av deltagarna. Det är definitivt ett populärt event för familjer och därmed är det fullt av barnvagnar och småbarn som springer omkring. Detta årets tema var Tropical och jag bar ett par randiga tights med alla dess olika färger. Köpta en hulahula-kjol men den var inte i speciellt bra kvalitet och täckte inte mycket.. Därför bar jag ett par surfshorts utanpå mina tights så jag slapp visa rumpan. Vi hade halsband med blommor och jag knöt armbanden runt mina två tottar. (Tofsar för er som inte förstår skånska) För ett par månader sedan fick jag ett nyhetsbrev skickat till min mail angående detta årets event och jag passade på att boka biljetter till mig och Johnny. Jag har verkligen sett framemot detta event under flera veckor och tyckte att det skulle bli så himla roligt att springa tillsammans med Johnny. Dessvärre blev jag magsjuk under torsdagskvällen efter att vi ätit middag och jag hade så svart att sova under natten då jag hade så mycket kramper i min mage. Detta fortsatte hela fredagen och jag spenderade därför hela dagen på Johnnys soffa. Tanken var att vi skulle göra en roadtrip och köra Great Ocean Road men det var verkligen inget alternativ när det kändes som att jag skulle kräka vilken minut som helst. Blev väldigt ledsen över att vi inte kunde åka iväg då jag så gärna ville ta en bild tillsammans med de 12 apostlarna i bakgrunden, ett perfekt julkort. Istället sov jag bort hela helgen och på lördag eftermiddag mådde jag lite bättre och lyckades äta litegrann. På söndagsmorgon bet jag ihop, gjorde mig i ordning och så åkte vi ut till Flemington Racecourse där eventet hölls. Rundan är på fem kilometer och man kan lugnt säga att det är de tyngsta fem kilometer som jag promenerat. Då och då gick jag framåtlutande och försökte kura ihop mig själv. Tyckte så synd om Johnny som inte kunde få den bästa upplevelsen av eventet. Självklart fick han lov att springa före om han ville. Vi avklarade dock vår fem kilometer och fick rejält med färg sprutat över oss. När vi kom hem tog vi på oss vars en tomteluva och tog ett julkort. Vi gjorde helt enkelt det bästa av situationen!