God morgon tisdag! Sitter just nu på ett cafe i förorten Richmond och har precis ätit frukost. För första gången lämnade jag kvar mat på tallriken, vill poängtera att det aldrig sker. Detta berodde inte på att smakupplevelse inte levde upp till min förväntningar utan att det var så otroligt mäktigt att jag verkligen inte kunde få ner mer. Jag åt helt otroligt goda blåbärs-och ricottahotcakes med med frön, grädde och bär. Nu kommer jag definitivt att ha energi för mitt eftermiddagspass på gymmet, idag står ben på schemat. Börjar jobba 17:30 igen och ikväll klockan 18.00 är det simskola för pojkarna, jag kommer vara hemma med Sully. Har mer eller mindre packat ihop allting i mitt rum och jag är redo att flytta ut. Måste poängtera hur förbannat trött jag är på att bo i en resväska och ständigt behöva packa upp och ner mina saker... Jag vill ha mitt egna hem och min egna garderob. Helst idag, senast imorgon. Imorgon är det salt therapy på morgonen och runt sex på kvällen landar den nya aupairen. Hennes namn är Pippa, hon är ett par år äldre än mig och kommer från England. På torsdag gör jag min sista dag hos familjen Cham efter ytterligare tre veckor. På kvällen är Johnny tillbaka i Melbourne igen och jag flyttar då in hos honom. Denna gången kommer jag ta med all min packning ifrån familjen Cham då jag inte kommer att komma tillbaka igen. Man plockar verkligen på sig ett och annat under ett års tid. Nä, nu ska jag bege mig in till centrum av staden och se om jag kan hitta en klänning inför vår semester. Hoppas ni har en bra tisdag! Blueberry & ricotta hotcakes with berries, maple syrup, seeds and cream.

Igår var vädret typiskt "Melbourne-väder", det vill säga totalt oförutsägbart. Temperaturen var hyfsad på morgonen och jag promenerade till Salt Therapy med Austin och Sully. När vi kom ut efter 45 minuter hade regnet precis vräkt ner och Marli kom och hämtade oss. Resten av dagen spenderade vi inomhus och det är inget jag är vidare förtjust i. Jag tycket det är otroligt mycket påfrestande att vara hemma med barnen då dem lätt bli uttråkade oavsett hur mycket leksaker dem drar ut. Jag blir irriterad för att dem inte plockar undan det första innan dem drar ut nästa och plötsligt är hela vardagsrumsgolvet fyllt av ett hav av leksaker. När vi är utomhus och spenderar ett par timmar i en park så har benen möjlighet att göra av med så mycket överskottsenergi och jag känner mig lugnare för jag vet att det inte kommer att bli en kamp att städa undan allt. Jag anser att det är otroligt viktigt att barnen lär sig att plocka undan efter sig själv, visst kan jag hjälpa till samt uppmuntra dem till att göra det men jag skulle aldrig plocka undan allt efter dem. Det handlar inte om lathet, det handlar om att dem ska lära sig ta ansvar. Hur som haver passade jag på att plocka undan pojkarnas vinterskoluniformer och byta ut dem till sommaruniformer. Det tog inte särskilt lång tid så då passade jag på att dra jag ut allt ifrån hyllorna i skafferiet. Jag torkade rent med en trasa och organiserad så det såg snyggt ut. Därefter var det dags för Sully att sova middag och under tiden bakade jag tillsammans med Austin. Kanske kan kännas orättvist att inte Sully fick vara med då han definitivt tyckt om det men jag vet att det bara blivit bråk om vem som ska hälla i ingredienserna och blanda och jag vill inte ha smeten på golvet. Hur som helst tyckte Austin det var jätteroligt att få vara med! Vi bakade bananbröd då vi hade ett flertal bananer som var övermogna, då ska man passa på för då blir kakan som saftigast och godast! Krampaktigt grepp om skeden när han blandar ingredienserna. Marli kom hem och lämnade av Hugo och tog med sig Spencer och Austin för Spencers första basketbollektion. Jag satte Sully i vagnen och tog med mig Hugo till hans gitarrlektion. På två sekunder förändrades vädret och regnet vräkte ner. Det blåste dessutom och jag tror jag gnällde mer övre kylan än Hugo. Hann knappt innanför dörren igen innan Marli skrev att basketbollmatchen höll på längre än förväntat och jag måste springa tillbaka och hämta upp Hugo. Lyckligtvis gjorde regnet uppehåll och himlen skiftade från mörka tunga regnmoln till solsken, så himla skumt väder i Melbourne. När vi kom tillbaka var det dags för middag och Alvin och Marli gick och tränade en timme. Städa undan maten, byta om till pyjamas, borsta tänder, plocka upp leksaker osv osv och äntligen fick jag pojkarna i säng. Min gårdag och framförallt sen eftermiddag/kväll var inte den bästa. Mycket frustration, känslor och demoner i mitt huvud. Var väldigt upprörd och begav mig därför till gymmet i hopp om att må bättre.. Funkade dock inte och när jag stod på löpbandet med tårar i ögonen beslöt jag mig för att ta en promenad. Det blev totalt 30 minuter intervaller på crosstrainern följt av 30 minuter intervaller på löpbandet och avslutningsvis 50 minuter promenad utomhus. Kom hem, tog en dusch och gick och la mig. Alla dagar är inte bra och det är helt okej, man behöver inte alltid vara på topp. Kom ihåg - var snäll mot dig själv! Hade en rolig konversation med Austin som lät såhär: "I wanna have some!" - But you don't like banana? "But it's bananBREAD and I like bread" - Okay, but it will still taste like banana.. "Yeah, but it's bread"

God morgon söndag. Vinden viner utanför fönstret och det känns absolut inte lockande att gå ut. Lyckligtvis är det söndag och jag har därför inga som helst måsten eller krav. Jag känner att jag borde gå iväg till gymmet och träna en stund men jag har ingen motivation. Jag är trots allt på gymmet varenda morgon och oftast går också dit på kvällen när jag slutat arbeta. Går jag inte till gymmet på kvällen så tar jag antingen en promenad eller en löprunda. Hur som helst, nu vill jag bara ligga kvar i min säng, lyssna på podcasts, läsa bloggar och svara på meddelande ifrån mina vänner. Jag är otroligt dålig på att ta mig tiden att svara på Facebook meddelande ifrån alla mina vänner därhemma.. Om jag inte går till gymmet funderar jag på att besöka en salong och fixa mina naglar. Oh herregud, ja, du läste rätt. Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag haft nagellack och samtliga gånger har jag känt mig obekväm.. Så varför jag vill ta steget och bygga upp mina naglar är aningen chockerande. Känner att jag måste bli lite mer tjejig efter varit en riktig pojkflicka sedan jag var liten. Igår jag bar till och med en kjol, herregud! Marli och Alvin kom tillbaka vid 11.45 idag efter ha spenderat natten och gårdagen inne i stan. Dem lämnade igår strax efter klockan två för att ha ensamtid med varandra. Jag tycker det är otroligt bra att Alvin och Marli tar tiden och prioriterar varandra nu när dem har möjlighet då jag kan passa barnen. Har träffat många föräldrar under mina sju månader med barnen. Allt ifrån mammor i parken, föräldrar i skolan eller i väntrummet till Salt Therapy. Då jag är ganska social och öppen tycker jag det är roligt att prata med människor, framförallt då det är mitt tillfälle att ha en vuxen konversation då jag spenderar största delen av min tid med barnen. Hur som helst pratar vi om allt från sömnlösa nätter till trotsåldern och kräsna barn. Har pratat med så många mammor som berättat hur deras förhållande till deras man satts på prov när dem fått barn. Jag kan bara försöka föreställa hur påfrestande det måste vara att ha barn och hur lätt det är att glömma bort varandra och ta varandra föregivet. Ska sanningen fram är det nog en utav dem sakerna jag är mest rädd för när jag beslutar mig för att skaffa barn, rädslan hur det kommer påverka mitt förhållande med min framtid man. Av att bara läsa den meningen kan ni säkerligen förstå hur avskräckt jag blivit efter hört så många historier. Alltifrån att föräldrar inte sover i samma säng de första åren eller att det aldrig finns tid att kunna gå ut och äta middag tillsammans. Nåja, det ligger långt i framtiden och inget jag behöver bekymra mig över nu. Hur som helst hade jag morgonen för mig själv igår och jag hade en rejäl sovmorgon innan jag begav mig till gymmet för ett ryggpass samt 20 minuter på stairmastern. Började jobba vid 12 och kort därefter gick hela familjen till Dribbles, en hamburgerrestaurang runt hörnet. Hugos basketbollag skulle äta lunch tillsammans och alla familjer var inbjudna. Sully låg och sov och jag stannade hemma med honom. Passade på att sitta ute i solen en stund och äta frukost. När alla kom tillbaka packade Marli och Alvin bilen och jag tog med mig pojkarna till Salt Therapy. Hugo och Spencer fick snällt sitta och vänta i väntrummet utanför medan jag gick in med Austin och Sully under 45 minuter. När vi var klara gick vi hem och lämnade vagnen, bytte om till shorts och gick bort till SevenEleven för att köpa Slurpees, detsamma som iceslush. Vi promenerade genom parken hem igen och njöt av eftermiddagens solen. Resten av eftermiddagen och kvällen var lugn. Pojkarna åt middag utomhus följt av en dusch och hoppade i sina pyjamasar. Vid sju gick Sully och la sig och de tre stora pojkarna fick lov att sitta uppe och kolla Netflix en timme. Jag var väldigt nervös när Marli och Alvin skulle åka då det var längesedan jag var ensam tillsammans med alla pojkarna. Lyckligtvis gick det väldigt bra, bättre än förväntat! Det var min sista lördag hos familjen Cham.

Välkommen fredag, du har varit efterlängtad! Jag var så otroligt trött när alarmet ringde i morse. Så trött att jag till och med tryckte snooze, det händer mer eller mindre aldrig. Jag har aldrig tyckt om att snooza utan så fort klockan ringer stiger jag upp. Alarmet ringer 05.25 varje morgon och strax efter halv är jag utanför huset och på väg till gymmet. Hur som helst gick jag bort till gymmet och genomförde ett halvdant armpass. Armar har aldrig varit en favorit och det är dess mindre motiverande när jag är trött och känner mig allmänt nere. Blev ett kort pass på fyrtiofem minuter och därefter beslöt jag mig för att gå hem lite tidigare. Marli promenade Hugo och Spencer till skolan och körde Austin och Sully till dagis. Tanken var att jag snabbt skulle byta om och bege mig till stan för att äta frukost men min mage skrek efter mat så jag bestämde mig för att äta två dubbelmackor och få lite energi. När jag beslutar mig för att ta vegemite på min macka, då vet man att jag varit i Australien under en lång tid. Jag hoppas du är stolt över mig, Johnny! Då jag förstörde min aptit för frukost beslöt jag mig att ta en promenad till tågstationen i Ascot Vale, två stationer från Essendon och enligt Google Maps en sträcka på fyra kilometer. När jag närmade mig Ascot Vale tänkte jag att jag kunde fortsätta ner till Travancore som är ytterligare tre kilometer... Men när jag nådde Travancore tänkte jag att det bara var 3.4 kilometer till Queen Victoria Market och sedan är man mer eller mindre inne i stan. Sagt och gjort promenerade jag hela vägen till Melbourne. Fortsatte förbi Flinders och vidare till South Melbourne där jag skulle äta frukost. Till min stora besvikelse var caféet nedstängt! Promenerade vidare till Nutrition Bar och köpte en acai bowl samt en green smoothie. Det var inte riktigt den typ av frukost jag tänkt mig men detta stället var också på min lista och efter förstört min aptit dög detta mer än väl. Jag börjar jobba 17:30 igen och slutar 19:30. Jag planerar att ha en lugn kväll och sova tidigt. Marli och Alvin lämnar runt lunch imorgon och kommer tillbaka strax innan lunch på söndag. Dem ska på en middag på lördagskväll och tyckte det var mest praktiskt att stanna i stan. Därmed kommer jag vara ensam med alla fyra killar, ska bli intressant och se hur det går. Det vore väl en lögn och säga att det varit enkelt att komma tillbaka. Det har faktiskt varit väldigt utmanande då pojkarna förändrats väldigt mycket. Måste påminna mig om att försöka vara positiv, ta en stor skopa av tålamod och hålla mig lugn. För om jag höjer rösten kommer dem definitivt inte lyssna. Dock svårt att hålla sig lugn när man är upprörd. Hur som helst är det bra med extra arbete och mer pengar, det kommer behövas inför min och Johnnys resa till Hamilton Island och Sydney nästa vecka. På så sätt kan jag inte heller gå ut och äta frukost och spendera mina pengar på det.

Jag har haft två intensiva och långa dagar med pojkarna. Måndagar, onsdagar och torsdagar är väldigt påfrestande då jag arbetar hela dagarna. Från att pojkarna stiger upp 07.00 tills dem går och lägger sig 19.30, totalt 12.5 h. Jag började min onsdag med ett benpass klockan halv sex på morgonen. Det var så himla kallt ute att jag nästan ångrade mig i dörren och funderade på att krypa tillbaka ner under mitt täcke. Marli promenerade till skolan och lämnade Hugo och Spencer och jag tog med mig Austin och Sullivan till salt therapy. Det var en väldigt kall morgon och även om jag promenerade fort och hade tvillingvagnen med båda pojkarna så hade jag trots allt gåshud. Vi skyndade oss hem igen för ingen av oss ville vara ute. Jag åt frukost och pojkarna lekte med duplo. Fördelen med att ta hand om fler än ett barn är definitivt att dem kan underhålla varandra, det är jag tacksam över! Annars hade jag inte hunnit med alla andra sysslor så som tvätta och hänga upp allt på tvättlinan, vika kläder och lägga in i garderoberna, sopa golvet, gå ut med soporna, tömma diskmaskinen osv osv. Allt tar trots allt sin lilla tid, även om skulle vilja kalla mig själv väldigt effektiv. Jag äter alltid frukost framåt 10-11 när vi varit på Salt therapy och dem stora pojkarna är i skolan. Frukost är så viktigt för mig och jag ville kunna sitta ner och ät i lugn och ro. Framåt lunch kom städerskorna, dem kommer varje onsdag. Jag ser faktiskt framemot att få träffa dem och prata en stund! Det är skönt att kunna ha en vuxen konversation då jag spenderar mestadels av min tid med barnen. Efter stund är det inte så spännande att lyssna på vad kompisen på dagis sa. Dessutom har jag träffat städerskorna under 6.5 månads tid när jag bodde här sist och nu ytterligare under tre veckor. Man lär känna varandra och det är alltid roligt att höra vad som hänt under veckans gång! Vanligtvis vill dem höra allt om mig och Johnny. Jag minns när jag precis började träffa Johnny och berätta för dem att jag träffat en australiensare. Dem tyckte det var otroligt roligt och sa alltid "Oj oj, då får vi se vad som sker härnäst. Om ni håller ihop även när du flyttar till Renmark!" Allt det känns som en evighet sedan. Tänk att det gått åtta månader sedan första gången jag träffade Johnny, galet vad tiden springer iväg! Sully är duktig på att hitta på djävulskap och det senaste är att han fyller munnen med vatten och springer runt med det i evigheter innan han bestämmer sig för att svälja eller som i många fall, spottar ut det på golvet eller på sina bröder. Resten av dagen var hyfsat lugn och det var dessvärre en dag som spenderades inomhus. Halv fyra hämtade vi Hugo och Spencer från skolan och gick tillbaka hem. På kvällen åkte Alvin och tränade och lämnade Hugo på hans basketbollträning. Marli tog en promenad med sin vän och jag var ensam med de tre andra pojkarna en stund. När alla pojkarna gått och lagt sig förberedde jag middag tills när Marli kom tillbaka vid åtta. Vi åt min favoritmiddag sedan jag kom hit - lamm med pumpasallad! Otroligt enkelt att göra men så himla gott. Var så himla mätt att det inte fanns på världskartan att jag skulle kunna köra ett intervallpass på gymmet. Dessutom var det väldigt sent och jag var hyfsat trött efter en lång dag. Men jag sparkade mig själv i baken och sprang en runda på lite mer än trettio minuter.

God morgon tisdag! Just nu sitter jag på ett cafe vid namn Little Big Sugar Salt i förorten Richmond. Jag har precis ätit frukost och idag åt jag sötpotatis pannkakor med banan och kokosyoghurt, väldigt goda! De bästa pannkakorna är dem man inte behöver ha dåligt samvete över att äta. Det regnar utanför fönstret och om sanningen ska fram är jag inte alls sugen på att bege mig ut, sitter gärna kvar här inne hela dagen. I vanlig ordning är Austin och Sully på tisdagar och därför har jag ledigt mer eller mindre hela dagen. Trots att jag tycker det är roligt att umgås med pojkarna så uppskattar jag verkligen mina tisdagar samt fredagar då jag har ledigt ett par timmar, det behövs för att orka med hela veckan. Det blir oerhört intensivt när man umgås så mycket. Tre dagar i veckan jobbar jag trots allt 12.5 h och är med dem från att dem stiger upp på morgonen tills dem går och lägger sig på kvällen. Sweet potato and coconut pancakes, banana, coconut whip, strawberry, spicehammer and granola.  

---

Detta inlägg skrev jag i morse och skulle precis publicera men då dog min dator. Efter min frukost promenerade jag tillbaka till Flinders som är centralstationen i Melbourne. Enligt Google Map är det en promenad på fyra kilometer. När jag skulle kliva på mitt tåg började det regna igen och det höll i sig under min promenad från tågstationen tillbaka hem också, mindre roligt. Passade på att äta lite lunch när jag kom hem och därefter tog jag det lugnt en liten stund innan jag begav mig till gymmet. Körde återigen ett intervallpass - 20x3. Idag bytte jag dock ut spinningcykeln mot stairmastern. Körde på betydligt mycket hårdare idag och jag var så otroligt svettig när jag var klar, skön känsla. Jag blir dock alltid väldigt illamående efter ett högintensivt cardiopass, kanske inte så konstigt när pulsen stiger så mycket. Pojkarna kom hem strax innan sex och var i säng vid halv sju. Imorgon har jag 12.5 h framför mig med pojkarna och jag ska såklart starta min dag med ett gympass, ben står på schemat. Nu ska jag prioritera att prata med min fina man som äntligen slutat att jobba. Det är minsann ett pussel att försöka få tid till att prata med varandra när båda jobbar och det är tre timmars tidsskillnad. Nåja, vi gör det bästa av situationen och nu är vi nere på ensiffrigt nummer, bara nio nätter kvar innan han är hemma igen, lycka!

Min måndag var hyfsat intensiv. Började dagen 05.25 och gick till gymmet. Körde ett biceps/triceps pass följt av 20 minuter på stairmastern.(För er som inte vet så är det en maskin som ser ut som en trappa och du reglerar hastigheten själv. Du går alltså upp för en trappa) Denna maskin är lite av hatkärlek. Det är otroligt svettigt och tungt att gå uppför men det är också en skön känsla när pulsen ökar och svetten rinner. Jag kom hem redan 06.45 och påbörjade då morgonrutinen innan pojkarna vaknade. Vi fick väcka Hugo vid halv åtta och han var helt borta, trött liten kille efter haft lov ett par veckor. Marli promenerade Hugo och Spencer till skolan och när hon gick 08.20 väckte jag Austin. Bättre att väcka honom när Marli lämnat då han är otroligt mammig och blir väldigt upprörd varje gång hon lämnar huset. Det hjälpte dock inte riktigt för han var fortfarande väldigt upprörd när han vaknade och insåg att det bara var jag och Sully hemma. Hur som helst var det snabba puckar att göra sig i ordning då vi var tvungna att gå vid nio för att hinna till Salt Therapy. Detta gör pojkarna ett par gånger i veckan och det tar 45 minuter. Enkel förklaring går vi in i ett rum där golvet är fullt av salt. Det finns ett par fåtöljer, en teve samt leksaker. När det är dags dimmas ljuset ner och filmen startar. Därefter sitter vi därinne under 45 minuter, kollar film och leker. Salt Therapy är medicinskt bevisat, naturlig terapi som praktiserats sedan 18-talet. Syftet är att andas in ren salt för att rena luftvägarna samt lindra inflammation och hudirritationer. Både Austin och Sully har väldigt mycket eksem på sina ben. Dagens frukost: Protein mugcake med muesli, linfrö, jordgubbar och jordnötssmör.    Resten av dagen gick åt att tvätta, vika den rena tvätten, stryka Marlis arbetsskjortor och pojkarna skoluniform, handla mat, leka med pojkarna och därefter hämta Spencer klockan 15:30. Vi stannade i en park på vägen hem. Det blåste otroligt mycket och Sully fick verkligen kämpa sig fram i vinden. Men han skulle absolut inte sitta i vagnen när hans två bröder sprang genom parken. Marli kom hem runt halv fem och påbörjade middagen. Tanken var att hon skulle köra Hugo till hans gitarrlektion klockan 17.00 men när småpojkarna insåg att hon skulle lämna blev dem helt förtvivlad och kramade sig fast runt hennes ben. Så jag snörade på skorna och sprang ner med Hugo till hans lektion. Tyvärr kom vi 10 minuter försent! Tillbaka hem och servera middagen till pojkarna medan Alvin och Marli gick iväg och tränade en timme. Varje måndag har dem gruppträning i parken. Efter diskat, sopat golvet, torkat av bordet och allt det där tråkiga som måste göras efter barn när dem ätit var det dags att ta en dusch och därefter hoppa i deras pyjamas och göra sig redo för sängen. Pojkarna ville definitivt inte vad jag ville igår och det gör mig väldigt upprörd när dem inte lyssnar. Mycket har förändrats på dessa fyra månader när jag inte har varit här. Hugo och Austin driver varandra till vansinne för tillfället och kivas med varandra konstant. Jag antar att det är vad syskon gör! När Marli och Alvin kom tillbaka vid 19:15 drog jag på mig träningskläderna och gick till gymmet. Jag körde en timmes cardio/intervallpass. 20x3 - 20 minuter på crosstrainern, 20 minuter på löpbandet och 20 minuter på spinningscykeln. 1.5 minut tungt och 1.5 minut lätt motstånd på cykeln samt crosstrainern och 1.5 minut snabb gång och 1.5 minut löpning på löpbandet. Jag var hyfsat svettig och trött när jag var färdig. Så såg min måndag ut, fullspäckad från morgon till kväll.. Men det är så jag trivs, annars blir jag uttråkad.

God kväll. Klockan närmar sig tio och det är hög tid för mig att krypa ner under täcket. Innan jag gör det tänkte jag skriva ett kort inlägg och dela med mig av ett par bilder från dagen. Min torsdag started 05.10, mitt alarm skulle ringa en kvart senare så jag kände att det var ganska onödigt att somna om. Kort därefter var jag på väg till gymmet, Anytime Fitness för ett styrkepass. Innan jag åkte till Renmark var min dagliga rutin att gå upp 05.25, vanligtvis köra ett intervallpass och på kvällen runt 19.30 körde jag ett styrkepass. Jag vill försöka komma in i samma rutiner igen för att jag mådde väldigt bra av att ha mina dagar så. Hur som helst var det mitt första morgonpass och mitt första pass på Anytime Fitness sedan jag kom tillbaka till Melbourne. Igår strax innan lunch kom resten av familjen Cham - Pappa Alvin, mamma Marli och äldsta sönerna Hugo och Spencer hem ifrån deras resa till Spanien, Italien och Dubai. Dem har varit iväg under 2.5 vecka och ni kan ju bara föreställa er hur exalterade Austin och Sullivan var över att äntligen få träffa dem igen! Därmed var Marli hemma ifrån arbetet idag och vi hjälptes därför åt med allting. Under morgonen var himlen väldigt grå och det kändes som regn lurade runt hörnet, därmed spenderade vi hela morgonen och förmiddagen inomhus. Lyckligtvis höll sig regnet borta så vi kunde spendera tid ute i trädgården. Jag är verkligen ingen inomhus människa, otroligt viktigt för mig att dagligen få komma ut och få lite frisk luft. Under eftermiddagen kände både jag och Marli att det var nödvändigt att komma ut ifrån huset så vi packade in oss i bilen och körde mot flygplatsen som ligger 10 minuter härifrån. Vi fortsatte lite längre till en utkiksplats där man kan se när planen lyfter och landar. Vanligtvis kommer dem väldigt nära marken! Tyvärr var det väldigt blåsigt och kort efter att vi kom började det att regna så det var bara att hoppa in i bilen igen. Jag tog en 8 kilometers promenad efter middagen ikväll och pratade med Johnny en stund. Inte lätt att ha en flickvän som vill prata i evigheter efter att man arbetat 12 h och bara vill gå och lägg sig innan klockan ringer 02.50.. Stackars påg 💚 Nu är det bara två veckor kvar tills han är hemma och jag längtar otroligt mycket! "Bye bye airplane" Imorgon är det public holiday vilket innebär att alla är lediga och har långledigt över helgen. Jag ska träffa min kompis Paulina och äta frukost. Paulina kommer ifrån Stockholm och arbetar också som aupair. Jag har inte träffat henne sedan jag åkte till Renmark i mitten av maj. Fyra och en halv månad är definitivt på tok för lång tid! Klockan fem börjar jag dock arbeta igen för att Marli och Alvin ska iväg på en middag och behöver extra barnvakt. Public holiday eller ej, det spelar mig ingen roll. Jag är glad över att jobba extra och tjäna lite mer pengar. Har spenderat på tok för mycket pengar sedan jag kom tillbaka från Renmark.

God morgon!

Idag är det tisdag vilket innebär att Austin och Sullivan går på dagis. Jag precis varit och lämnat dem och har nu en dag för mig själv, det ska bli skönt! Jag har precis slagit mer ner på ett litet cafe för att äta frukost. Det är sannerligen inte roligt att gå ut och äta frukost utan Johnny. På vår första dejt gick vi ut och åt frukost tillsammans och sedan dess har det varit ”vår grej”. Jag har inte planerat särskilt mycket för dagen. Jag funderade på att ta tillfället i akt och besöka gymmet då jag inte har pojkarna men dessvärre har jag åkt på en förkylning och jag vill absolut inte att min hals ska bli värre. Jag ska däremot besöka en Thomas Sabo butik och köpa ett berlockarmband. Det är något jag velat ha sedan min storasyster Amanda fick sitt första armband för ett par år sedan. Jag har tyckt det varit på tok för mycket pengar att lägga på ett armband då jag inte är någon smyckestjej.

Dagens frukost ☕🍳

Imorgon kommer resten av familjen Cham hem ifrån deras resa till Barcelona och Tyskland. Dem har varit iväg i 2.5 vecka och ni kan ju gissa hur mycket småpojkarna saknar sin mamma. Under första veckan tog mormor Helen och aupairen Caitlin hand om Austin och Sullivan. Caitlin var tjejen som tog över efter mig. Därefter flyttade gymbaroo fröken Catherine in under sex dagar och därefter tog jag över. Jag flyttade tillbaka till familjen i fredags morse när Johnny åkte tillbaka till jobb. Pojkarna var på dagis den dagen så jag hämtade dem strax innan fem. Jag kommer att arbeta här fram till den 13onde oktober när Johnny är tillbaka igen. Deras nya aupair kommer den 14onde oktober. Jag har nu varit ensam med pojkarna under ett par dagar och det har faktiskt gått väldigt bra. En del dagar är mer intensiva än andra och det går inte riktigt att komma ifrån bråk, skrik och gråt. Det är trots allt små barn. Små barn med en oerhört stark vilja! Pojkarna har förändrats väldigt mycket under dessa fyra månader när jag varit i Renmark. Sully har vuxit något otroligt mycket och han är sannerligen ingen liten bebis längre. Två år gammal och lika stor som storebror Austin som fyller fyra år i november. Han pratar betydligt mycket mer och nu säger han meningar istället för enstaka ord. Sully är en otroligt envis liten pojke och blir väldigt arg när han inte får som han vill. Jag anar att trotsåldern börjar smyga sig in. Båda pojkarna, framförallt Austin är oerhört emotionell och känslig för tillället. Han saknar Marli väldigt mycket och det är full förståeligt. Barn saknar tidsuppfattning och 2.5 vecka för en fyra åring känns säkerligen som 2.5 månad. Vi har en nedräkning över hur många nätter av sömn det är kvar innan dem kommer hem. Austin och Sully sätter klistermärken efter varje dag och det lyser i ögonen på dem när dem inser att det närmar sig med stormsteg!

Det har hänt väldigt mycket sedan jag flög tillbaka till Melbourne på måndagen den 12onde september. Helen, Marlis mamma, kom och hämtade mig på flygplatsen. Caitlin hade lagat middag och det var min favorit måltid som serverades. Lamm, ungsrostade grönsaker samt sallad! Pojkarna såg väldigt fundersamma ut när jag knackade på. Austin kände igen mig men han var oerhört blyg och tillbakadragen till en början. Det dröjde dock inte länge innan han la sina armar om min hals och spenderade resten av kvällen sittandes på mitt knä. Sully var oerhört fundersam när han såg mig och ville absolut inte ge mig en kram. Istället sprang han till Caitlin och sträckte sig efter hennes famn. Där och då värkte det oerört mycket i hjärtat. Blev så ledsen över att han inte riktigt kunde placera vem jag var. Efter en stund blev han också mer bekväm men han var fortfarande fundersam. Dagen efter var pojkarna på dagis och jag spenderade en heldag med Helen. Vädret var inte på vår sida så vi beslöt oss för att besöka ett shoppingcenter och strosa runt i butikerna. Därefter bjöd jag med henne på lunch som tack för att hon hämtade mig på flygplatsen. På kvällen landade Johnny i Melbourne och det dröjde inte länge innan han kom och hämtade mig. Obeskrivlig lycka att äntligen få krama om honom igen och veta att vi har nio dagar tillsammans innan han åker tillbaka till jobb igen. När jag var i Renmark besökte han mig 2 gånger och under fyra månaders tid sågs vi totalt under sex dagar, det var oerhört utmanande. Från första gången till andra gången spenderade vi två månader isär. Vi hade nio helt fantastiska dagar tillsammans och jag ska berätta mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag packa ihop min dator och åka in till staden och hitta armbandet jag är på jakt efter!

Hej alla vänner och familj. Det har gått ett par månader sedan sist jag skrev och berättade om mitt liv i Australien. Månaderna som har passerat har varit väldigt intensiva och händelserika. Den tjugoandra april firade jag sex månader som au-pair hos familjen Cham. Som jag nämnde i tidigare inlägg inledde jag mitt 2016 med en semester till Byron Bay och Surfers Paradise. Sex dagar spenderades i Byron Bay och jag blev sannerligen förälskad i denna otroligt mysiga lilla stad. Staden är väldigt liten med ett fåtal gator och butiker. Trots det lyckades jag shoppa på tok för mycket! Vi bodde i en lyxvilla ett stenkast ifrån havet så varje morgon spenderade vi ett par timmar på stranden. De må låta rogivande med sol, mjuk sand och behaglig temperatur i vattnet men jag kan försäkra er om att det inte är lika rogivande när det finns fyra små pojkar runt en. Trots att pojkarna är duktiga och vana vid vatten då dem har en pool hemma i Melbourne så gäller det att vara försiktig. Vågorna kan plötsligt bli höga och strömmarna under ytan kan lätt dra med en utåt. Jag har otroligt mycket respekt för vatten och efter ha utbildat mig till siminstruktör så är jag ännu mer uppmärksam och försiktig. Lyckligtvis var vi tre stycken vuxna på fyra barn och därmed blev det lite enklare att ha koll på alla pokalen. Stackars Marli var antagligen mest stressad av oss alla, en mamma ser alltid farorna! När vi tröttnade på havet gick vi tillbaka till vår villa och njöt av poolen istället. Lata dagar med mycket sol, bad, vattenmelon i mängder, lugna promenerade runt staden och massor av god mat! Höjdpunkten var garanterat när jag hoppade fallskärm, vilken otrolig adrenalinkick. Nästa sak på min lista får bli bungeejump. Jag tog även en surflektion då surfa har varit på min bucketlist under många år. Det var betydligt mycket svårare än vad jag kunde föreställa mig! Jag lyckades dock komma upp på brädan och stå ett par sekunder. Efter sex dagar i Byron Bay körde vi till Surfers Paradise och bytte vår lyxvilla till två lägenheter på åttonde våningen en utav skyskraporna. Utsikten var fantastisk! Surfers Paradise är en typisk storstad bestående av flertal glas komplex, motsatsen till hur en storstad ser ut i Sverige. Ena dagen besökte vi ”Wet'n'Wild” som är ett stort vatten-och äventyrsland. Åka vattenrutschbana kommer antagligen alltid vara lika roligt, oavsett ålder. Dagen efter besökte vi ”MovieWorld” som är en nöjespark med superhjältetema. Självklart var jag tvungen att åka den mest fartfyllda karusellen. Ju högre den är, dess snabbare det går och ju mer den snurrar runt, dess bättre! Efter tre dagar i Surfers Paradise var det dags att åka tillbaka till Melbourne och återgå till rutinerna. Pojkarna hade ett par dagar kvar av sitt sommarlov innan det var dags att återvända till skola och dagis. Hugo började andre klass och Spencer började prep vilket är motsvarar ”nollan”. Austin fortsatte på dagis två dagar i veckan och Sullivan hade sin inskolning för att också gå dagis två dagar i veckan. Mycket tårar och en förkrossad liten kille.. Lyckligtvis blev det lite enklare för varje gång Marli lämnade honom.

---

  Rutinerna flöt på som vanligt och jag var mer motiverad är någonsin till träningen. Jag var på gymmet två gånger om dagen. Mitt alarm ringde 05:25 varje morgon och drygt fem minuter senare var jag påklädd och på väg utifrån huset. Ibland kändes det som jag var mer sovandes än vaken när jag promenerade bort till gymmet. Ibland tog jag en promenad men oftast började jag min morgon med intervaller på antingen crosstrainerna eller spinningcykeln. Kom tillbaka hem lagom till klockan sju när pojkarna vaknade. Fantastiskt att börja morgonen med träning! Mina lediga dagar spenderade jag oftast i Melbourne eller någon utav de alla förorter som omger staden. Min australiensiska kompis säger att jag känner till staden bättre än vad han gör! Det är fördelen med att älska promenera, jag har promenerat flera hundra mil i denna fantastiska stad och lärt mig hitta utan att använda Google Maps. Känns väldigt bra när någon nämner en förort och jag direkt vet om det ligger öst eller väst om staden. Under tidens gång har jag haft en lista med caféer som jag vill besöka för att äta frukost. Att gå ut och äta frukost har tidigare varit något okänt för mig, självklart har jag ätit hotellfrukost ett par gånger i Sverige men inte mer än så. Att gå ut och äta frukost är väldigt vanligt i Melbourne och många ställen erbjuder ”All day breakfast”. Utöver det har jag spenderat mycket tid tillsammans med min vänner. Mestadels spenderade jag min tid med tre svenska tjejer som också är i Melbourne och arbetar som au-pair. Emma har jag nämnt tidigare, en tjej från Jönköping som kom hit drygt en månad efter mig. Emma var min första ”riktiga” vän här i Melbourne och i början spenderade vi mer eller mindre varenda lediga helg med varandra. Därefter lärde jag känna Ebba, en tjej ifrån Stockholm som kom hit i januari. Ebba introducerade mig för Paulina som också kommer ifrån Stockholm . I slutet av februari åkte jag och Emma till Tasmanien under fem dagar. Tasmanien är en ö samt delstat som ligger söder om Australien. Vi hyrde en bil och körde längs östkusten. Naturen i Tasmanien är otroligt vacker! Vi besökte en nationalpark och hikade till toppen av ett utav bergen. Utsikten var fantastisk och självklart tog vi flertal bilder. På vägen nerför berget, någonstans mellan våra konversationer mellan himmel och jord, lyckades vi komma ”off track” och gick vilse. Till en början ryckte vi på axlarna och övertygade varandra om att det inte spelar någon roll hur vi går, vi ska trots allt bara nerför berget. Det var en god tanke, någon timme senare var vi båda på gränsen till att bryta ihop. Vi var totalt vilse och ”off track”. Vi försökte klättra nerför berget som många gånger bjöd på branta stup och det var inte helt lätt att komma ner. Lyckan var total när vi på avstånd kunde höra ljudet av bilar. Detta var i samma stund som jag stod med tårar i ögonen och försökte övertyga Emma om att slutet var nära och vi båda kommet dö, bortglömda i en nationalpark någonstans i Tasmanien. Det var fem roliga dagar med mycket skratt och dålig sömn. Jag rekommenderar verkligen att sova i en bil, helt otroligt obekvämt att bara lita sätet tillbaka och försöka sova. Spenderat även otroliga summor på take away kaffe.. Men från en kaffe galen tjejs perspektiv var det definitivt värt det.

---

  I början av februari, på en nattklubb någonstans i Melbourne, efter alldeles för många drinkar och timmar av dansade snubblade jag in i en grabb vid namn Johnny. Klockan var närmare fyra på morgonen och det var antagligen inte det mest ultimata stället att träffas på. Därför bestämde vi oss för att ses dagen efter istället. Det är trots allt bättre att ses bakfull än alldeles för full ;) Sagt och gjort sågs vi dagen efter. En kopp kaffe och timmar av pratande, en lyckad första dejt. Därefter dröjde det tre veckor innan jag träffade honom igen, nackdelen med att börja träffa en grabb som har ett ”fly in/fly out” arbete vilket innebär att han är iväg 23 dagar och hemma 10 dagar. Johnny hann knappt komma tillbaka till Melbourne innan vi träffades igen. Ett flertal dejter hann vi med under dessa få dagarna innan han återigen var tvungen att åka tillbaka till jobb.. Och såhär fortsatte det, 23 dagar ifrån varandra och därefter ett par dagar tillsammans. Så fortsatte det åtminstone fram till början av maj när jag var klar som au-pair hos familjen Cham och flyttade in hos denna fantastiska man under tio dagar. Dagarna passerad i rasande fart och man kan tycka att vi borde vara trötta på varandra då vi mer eller mindre spenderade varenda vaken minut med varandra. Så var dock inte fallet, tiden gick alldeles för fort och tiden tillsammans kändes långt ifrån tillräcklig. Jag har inga tidigare erfarenheter av distansförhållande och att behöva spendera mer tid ifrån varandra än tillsammans. Det är otroligt utmanande och påfrestande. Stor eloge till alla er som lyckas utan att bli totalt galen, haha. Jag inbillar mig att det ska bli enklare för varje gång han åker tillbaka till sitt arbete men så är inte fallet. Jag är lika ledsen, om inte mer, varje gång jag behöver säga hej då. Jag hade tio helt fantastiska dagar tillsammans med min fina prins. Han överraskade mig med en hotellnatt på Melbournes lyxigaste hotell, Crown. Som om det inte vore tillräckligt överraskade han mig även med biljetter till musikalen Matilda. Matilda var en utav mina favoritfilmer som barn. Ett flertal frukostdejter på olika caféer runt om i Melbourne, lunch tillsammans med Johnnys familj, ett besök på svenska kyrkan för att köpa svensk mat, frozen yoghurt I mängder, ett par besök på gymmet, långa promenader, filmkvällar, ett par restaurangbesök samt besöka Melbourne museum och se deras Jurassic World utställning får sammanfatta våra tio dagar tillsammans. Frukostdejter är definitivt något som definierar oss som par.. Nog för att det är trevligt att gå ut och äta middag tillsammans men att gå ut och äta frukost tillsammans är definitivt på topplistan! Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle åka till andra sidan jordklotet och bli högt upp över öronen förälskad i en australiensare, men så blev det och det är jag väldigt lycklig över. Hade kunnat skriva ett långt inlägg om vilken fantastisk man han är och allt han gjort som får mitt hjärta att slå lite fortare. Men det besparar jag er tills vidare! Många därhemma har frågat vem denna grabb är och nu har ni fått ett litet hum.

---

  Hur som haver, lördagen den 14 maj var det dags att återigen säga hej då. Tidigt på morgonen åkte vi till flygplatsen tillsammans, Johnnys 10 dagars ledighet var över och plikten kallade och det var dags för mig att ge mig ut på nya äventyr. Jag skulle dock inte lika långt ifrån Melbourne som Johnny skulle, bara sju timmar med bil. Min destination var Renmark, en liten, liten stad i delstaten South Australia. Nästintill helt ute i bushen. Nu undrar ni såklart varför jag bosätter mig i en husvagn mitt ute i bushen. Det är inte helt frivilligt utan mer ett måste för att få mitt andra års visum. Detta har jag förklarat tidigare men för att sammanfatta det kort: Jag har ett working holiday som tillåter mig att arbeta, resa och studera i Australien under ett år. Detta visum kan man bara ansöka om en gång i livet. För att få ytterligare ett år måste man göra ”farmwork” under 88 dagar. Du måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificeras som ”specificerat arbete”. Man kan arbeta med något av följande: - Växt och djurodling - Fiske - Trädodlingar och avverkning av träd - Gruvarbete och konstruktion. Vanligaste arbete är ”fruitpicking”, alltså att plocka frukt. Vilket är vad jag gör, jag plockar citrusfrukter. Framförallt apelsiner men även clementiner, mandariner, citroner och en rad andra citrusfrukter. Det är nu en månad sedan jag kom hit och jag antar att arbetet är vad jag förväntade mig att det skulle vara. Tungt, svettigt och slitsamt. Varje arbetsdag är som ett träningspass. Vilket glädjer mig oerhört mycket då jag inte har något gym härute. På mina lediga dagar brukar jag ta långa promenader men jag har även börjar springa en hel del. Att springa är en nyfunnen kärlek som jag aldrig riktigt uppskattat förut. Jag har haft bekymmer med mina benhinnor sedan jag var 13 och spelade fotboll. För tillfället har jag mer eller mindre inga besvär men mina benhinnor och jag är övertygad om att min viktnedgång sedan jag kom till Australien har hjälpt en hel del! Jag bor i en husvagn tillsammans med en annan tjej som heter Ari, hon kommer ifrån Nya Zeeland. Ari's farbror äger husvagnen jag bor i och är även den ansvariga över alla arbetar. Det är han som fördelar arbetet och talar om var vi ska vara, när vi ska vara där och vad vi ska plocka. Livet i Renmark är väldigt simpelt, vilket ni säkert kan förstå då jag precis talade om att jag bor i en husvagn. Vill även tillägga att det inte är någon lyxig husvagn men det finns en luftkonditionering som även blåser ut varm luft vilket jag anser är ganska lyxigt. Nätterna kan bli otroligt kalla här, häromdagen hade vi -1. Isoleringen i husvagnen är inget att skryta om och därför uppskattar jag att vi faktiskt kan få det varmt på andra sätt! Jag är glad att jag bott i Uganda sju månader innan jag kom hit, annars hade jag återigen blivit chockerad över hur jag kommer att behöva bo de kommande månaderna. Nu är jag en sann backpacker! Tanken är att jag kommer stanna här fram till början av Oktober, om jag överlever. Återigen, det är ingen dans på rosor. Till hösten är det tänkt att jag ska åka tillbaka till Uganda och även ett par andra länder i Afrika, främst grannländerna Kenya, Rwanda och Tanzania. Funderar även på att spendera lite tid i Sydafrika och framförallt lära mig mer om Nelson Mandela. Därefter kommer jag komma tillbaka till Melbourne på ett andra års visum. Med andra ord kommer det sörja innan ja g återvänder till Sverige. Inget är dock hugget i sten, vi får helt enkelt se var livet tar mig!

God morgon. Idag är det den sjätte februari och det känns som att veckorna bara springer iväg. Etthundraåtta dagar har passerat sedan jag klev på flygplanet på Arlanda och påbörjade min resa till Australien. Tre och en halv månad har passerat otroligt fort och nu återstår det endast sjuttiosex dagar tills jag avklarat mina sex månader som aupair hos familjen Cham. Jag har hunnit med väldigt mycket under denna tiden och jag försöker att ta vara på varje ledig stund för att få ut så mycket som möjligt av min resa. Detta medför att bloggen blir lidande, jag har helt enkelt bättre saker för mig än att lägga ner timmar på att förbereda inlägg. Efter ett flertal meddelande om att jag måste uppdatera bloggen tänkte jag nu ta tillfället i akt och försöka skriva ett par rader. Senast jag skrev var den åttonde januari så jag tänkte försöka sammanfatta vad som skett sedan dess! Den nionde januari fyllde jag tjugoett och det firade jag genom att åka på semester med min aupair-familj. Morgonen startade tidigt, vi packade in alla väskor och barn i en taxi och begav oss till flygplatsen för att kliva på flygplanet till Gold Coast. Vi hämtade ut vår hyrbil och körde till Byron Bay där vi spenderade sex dagar i ett lyxigt hus som låg ett stenkast ifrån stranden. Efter sex dagar med sol och bad och alldeles för mycket shopping åkte vi vidare till Surfers Paradise där vi spenderade tre dagar. Vi bodde i två lägenheter på åttonde våningen och hade en fantastisk utsikt över staden och havet. Vi spenderade en dag på "Wet'n'Wild" som är ett stort vattenland/äventyrsland. Dagen efter besökte vi "MovieWorld" som är en nöjespark med temat superhjältar. Efter tre dagar i Surfers Paradise var semestern över och dags att återvända till Melbourne. Marli och Alvin återgick till sina arbeten medan pojkarna njöt av sina sista dagar på sommarlovet. Den tjugoåttonde januari startade skolan igen! Hugo började klass 2 och Spencer började "prep" som verkar vara vår motsvarighet till "nollan". Austin fortsätter som vanligt på dagis och går två dagar i veckan. Sullivan har haft sin inskolning och går nu också två dagar i veckan på dagis. Hittills så avskyr han det och gråter hysteriskt när Marli lämnar honom, inte lätt att vara liten! Jag spenderar mycket av min lediga tid tillsammans med en tjej vid namn Emma. Emma kommer ifrån Jönköping och är ett år yngre än mig. Hon kom hit drygt en månad efter mig och arbetar också som aupair. Vi spenderar mer eller mindre varje helg och ledig tid tillsammans. Oftast går vi ut och äter då jag har en lista på flertal caféer/restauranger som jag vill besöka. Samtliga caféer serverar något av följande: veganskt, vegetariskt, rawfood, paleo, glutenfritt, sockerfritt etc. Roligt att testa nytt! Förövrigt så har jag aldrig spenderat så mycket pengar på kaffe som jag gör i sällskap med denna tös! Vi tar även mils långa promenader i Melbourne långt in på nätterna så jag måste medge att jag börjar bli väldigt orienterade och duktig på att hitta i den stora staden. På vardagarna spenderar jag varje kväll på gymmet. Mina benhinnor bråkar inte riktigt lika mycket med mig vilket medför att jag börjat jogga/springa. Styrketräningen är såklart prioriterad men jag tränar också väldigt mycket kondition för tillfället, framförallt intervaller. Jag och Emma åker till Tasmanien om två veckor och ska stanna i fyra respektive fem dagar. Tyvärr fick Emma bara ledigt på fredag och måndag och måste därför åka tillbaka på måndag kväll. Jag kommer att åka hem på tisdagskvällen och kommer därmed ha en hel dag för mig själv att utforska staden Hobart. Om geografi inte är ditt starkaste ämne så är Tasmanien en och delstat söder om Australien. Tasmanien är inte stort men naturen ska vara fantastisk! Vi kommer att hyra en bil och göra en roadtrip under ett par dagar. Förutom att jag och Emma oftast dricker kaffe eller äter middag tillsammans så har vi också hunnit med att hyra cyklar och cykla runt i Melborune. Vi har varit på utomhusbio och sett "Grease" samt på en vanlig bio och sett filmen "Sisters". Det är inte en hemlighet att jag inte är någon partyprinsessa och jag kan räkna på en hand hur många gånger jag dricker på ett år. En utav dessa gångerna var för ett par veckor sedan när jag hade min andra natt ute i Melbourne. Den första natten som var under Halloween vill jag dock inte räkna som en partykväll. Hur som haver hade jag och Emma en riktigt lyckad kväll där vi träffade väldigt många härliga människor. Nästa lördag ska jag och Emma se Melbourne Victory spela mot Melbourne City. Derbymatcher är trots allt dem bästa matcherna! Jag och Spencer såg samma lag spela innan jul och detta blir sista matchen innan säsongen avslutas. Vi planerar även att gå och se en rugby, cricket och australiensisk fotbollsmatch. Måste dock erkänna att jag inte har någon som helst koll på dessa tre sporter eller reglerna. På söndagen ska vi gå på en festival i St Kilda! Helgen därefter åker vi till Tasmanien och därefter återstår det bara en helg av februarimånad. Sista helgen kommer jag dock att arbeta. Alvin fyller år och det kommer dem fira genom att bo på hotell och gå på "horseracing". Nu är klockan strax innan 12 och jag börjar arbeta. Det är lördag men jag jobbar extra idag då en utav familjens hästar ska springa. Horseracing är som sagt stort i Australien. Jag lovar att lägga upp massor av bilder ifrån semestern en annan dag! Vi hörs snart igen..

Såhär kan det se ut en tisdagskväll hemma hos familjen Cham. Det är en genuin glädje som uppstår när man tillåter sig själv att vara lite larvig och barnslig. Man är aldrig för gammal för att leka, men den dagen man slutar leka blir man gammal väldigt fort. Dessutom tycker barnen det är fantastiskt roligt när jag fjantar rundor och beter mig som ett barn.. :)

Morsning korsning! Här ekar det minst sagt tomt.. Cirka två veckor har passerat sedan sist jag skrev. På två veckor hinner det hända ganska mycket, framförallt när perioden sträcker sig under jul och nyår. Under dessa två veckorna har jag hunnit att ta julkort med pojkarna hos tomten, firat en australiensisk julafton i värmen, firat nyår tillsammans med min vän Nadia, legat sjuk i åtta dagar och varit bosatt på toaletten, promenerat från Essendon till stranden i St.Kilda vilket tog mig 2h och 45 minuter, träffat en underbar kille, köpt två par nya sneakers, fått mitt svenska bankkonto kapat och blivit bestulen på varenda sparpeng, gjort polisanmälan i både Sverige och Australia, reklamerat kortköpen och väntar nu på att banken ska förstå att det inte är mitt fel och ge tillbaka mina pengar, kommit igång ordentligt med träningen igen, träffat en svensk tjej som också är aupair, provat ett annat gym, promenerat i flera timmar - överallt och ingenstans, spenderat en helg för mig själv när familjen var hos sina kusiner, börjat planera en resa till Tasmania, packat min väska inför den kommande semestern. Imorgon åker vi till Byron Bay samt Surfers Paradise under 10 dagar. Där har ni en överskådlig sammanfattning över den senaste tiden. Som ni förstår har en del dagar varit väldigt intensiva och därmed har jag inte prioriterat att blogga. Klockan närmar sig 12.00 och det är fredag förmiddag. Helen, Marlis mamma, kom igår eftermiddag. Om en liten stund ska vi åka och äta lunch tillsammans, hon vill fira att jag fyller 21 år imorgon. Imorgonbitti klockan 10.00 åker vi ifrån Melbourne till Byron Bay där vi stannar i sex dagar. Därefter åker vi ytterligare en timme norrut, till Surfers Paradise där vi kommer att stanna i 3 dagar. Byron Bay och Surfers Paradise ligger på östkusten och är typiska platser att besöka under semestern. Stränderna ska tydligen vara fantastiska i Queensland! Vi är tillbaka igen den 18 januari. Den 28 januari börjar Hugo skolan igen och likaså Spencer. En minst sagt exalterad kille inför skolstarten! Austin kommer fortsätta gå på dagis två dagar i veckan och det kommer även Sully börja med. Just nu ser vi alla framemot att Sully ska börja på dagis, han är väldigt krävande just nu. Även om det inte blev ett allt för långt inlägg så har ni fått en någorlunda översikt över mitt liv "down under"! Vi hörs när jag är tillbaka från semestern :)

God kväll! Som ni ser jobbar jag hårt med att försöka uppdatera ifrån tidigare dagar. Känns dock som detta bloggande är en "never ending story". Spelar ingen roll hur många inlägg jag har gjort, jag har lika många kvar att göra. Tre timmar kvarstår av den 22 december. Imorgon är det lillejulafton hemma i Sverige och tjugofyra timmar senare är det JULAFTON. Precis som resten av världen firar Australien julafton den 25e december. Jag kan inte riktigt förstå att nästan hela december har passerat. Jag vill väl inte påstå att julkänslan har infunnit sig när man befinner sig i ett land där sommaren precis har startat. Idag är det även två månader sedan jag kom hit. Fyra månader återstår hos familjen Cham. I söndags åkte Hugo med mormor Helen till Geelong för att spendera ett par dagar med henne och sina tre kusiner. Då det är jullov ruckas rutinerna en del. Pojkarna har gått och lagt sig väldigt sent de senaste dagarna på grund av att det varit grillkvällar och liknande. Detta medför också att dem sover längre på morgonen. Idag vaknade jag 8.20 och då sov fortfarande alla barnen, fantastiskt. Igår vaknade Spencer 10.40. GALET! Imorgon är det sista dagen på dagis för Spencer och Austin innan dem också går på jullov. Faktum är att det är sista dagen helt och hållet för Spencer då han kommer börja skolan i slutet av januari. Jag hoppas på att kunna ta en liten promenad tillsammans med Sully imorgon innan han ska sova middag. Det ska dock bli 31 grader varmt.. Idag bokade Marli min flygbiljett så jag kan följa med dem på semester i januari mellan 9onde och 18onde januari. Vi kommer att spendera sex nätter i Byron Bay och tre nätter i Surfers Paradise. Båda ställen är typiska ställen att semestra på, kända för sina fantastiska stränder. På min 21-års dag kommer jag alltså sitta på flygplanet till Byron Bay. På lördag är det två veckor tills jag fyller år. Jag har fortfarande inte varit på Systemet och jag kommer inte hinna dit innan min nästa födelsedag, tokigt. Jag kan inte förstå att jag varit här i två månader redan. Jag trivs väldigt bra och jag fullkomligt älskar Melbourne. Det är verkligen en stad jag kan tänka mig att bo i. Ja mamma, förlåt om jag krossar ditt hjärta genom att säga det. Nu ska jag läsa klart min bok och förhoppningsvis sova i tid. Den senaste tiden har jag gått och lagt mig på tok för sent då det finns en viss påg här i Australien som är oerhört intressant att prata med! Vi hörs snart igen kära läsare.

Har ni försökt bygga lego tillsammans med fyra stycken pojkar? Varav de två äldsta bråkar om vems tur det är att sätta dit nästa legobit, den näst yngsta gråter för att han inte får vara med och den yngsta river ner allting på golvet. Trots det var det väldigt roligt! Nostalgi på hög nivå att återigen få ta fram legobitarna. Jag minns hur vi alltid byggde små hus hemma på golvet i källaren. När man gick hem till grannarna så byggde vi alltid fort/slott och lekte krig, det var inte riktigt lika roligt. Solen sken och det var alldeles för varmt för att promenera bort till skolan och hämta Hugo. Jag och Spencer började bygga med lego, Austin lekte med gubbarna som vi byggde ihop och Sully, tja, han sprang runt och drog ut alla sina leksaker. Hugo blev avlämnad av en kompis mamma och ville såklart också vara med och bygga. Att bygga med Duplo är lite enklare för de två yngsta killarna. Såhär brukar det vanligtvis se ut. Austin är väldigt exalterad över att bygga och vänder upp och ner på lådan och blir sedan förtvivlad för att han inte vill städa upp. Sully tar upp alla bitar och slänger dem hej vilt!

Fredag och pojkarna åkte till Geelong för att sova hos sin mormor och sina kusiner. Jag hjälpte till på morgonen med de vanliga sysslorna såsom att servera frukost, duka undan, klä på pojkarna, lägga undan pyjamasarna, tömma soporna, fylla diskmaskinen och starta den osv osv. Jag hade packat pojkarnas resväskor dagen innan så det mesta var redan förberett vilket medförde att dem kunde åka ganska tidigt. Medan Mari körde pojkarna till Geelong passade jag på att göra en överraskningen till henne. Jag gjorde en så kallad "Happy Jar". Marli hade en tuff vecka med bland annat mycket arbete. För att få henne att må lite bättre och visa uppskattning gjorde jag denna lilla överraskning till henne. Det tar cirkus 1 h och 20 min att köra till Geelong, beroende på trafiken. Därmed hade jag gått om tid att göra klart överraskningen åt henne. Jag började redan kvällen innan men trots det spenderade jag ganska många timmar på förmiddagen för att göra klart den. Eftermiddagen spenderade jag på Emporium Melbourne som är ett köpcentrum inne i Melbourne. Köpte bland annat två på tights. Nu är jag snart en australiensare då jag köpte träningskläder ifrån märkte "Bonds", verkar som varenda människa här bär det märket. På kvällen såg jag en bio som hette In the heart of the sea. Jag skulle faktiskt rekommendera er att se den, framförallt om ni tycker om fantasy.. Den är dock baserad på historien Moby Dick. Under två timmar fick jag njuta av att se på Chris Hemsworth, mycket snygg man. Det är en förövrigt en speciell känsla att gå ensam på bio.. När filmen var klar ville jag inte riktigt åka hem än så jag gick ner till Crown Casino för att se julshowen som jag skrev om häromdagen. Från den 23 november fram till 3 januari har kasinot en julshow med belysning i alla dess färger och en blandning av flertal olika julsånger. Mellan 10.00 fram till midnatt, varje halvtimme är showen. Det är alltså maskiner som föreställer tomtar/renar m.m, lampor och högtalare. Det är alltså inga människor med i julshowen.

När jag vaknade igår morse (måndag) mådde jag bra igen och förutom en öm mage så var helgens sjukdom som bortblåst. Det blev alltså därmed inget långvarigt för min del, skönt! När jag kom hem ifrån min kvällspromenad igårkväll möttes jag av Marli som höll på att moppa golvet, Hugo hade kräkt. Kräkningarna höll i sig halva natten samt diarré. Av den anledningen misstänker jag att det var maginfluensa jag drabbades av och inte någon dålig mat. Hugo har varit hemma idag och har lyckligtvis inte kräkt fler gånger, enbart diarré. Håller tummarna för att det bara är han och jag som drabbas av detta och inte resten av familjen. Det sista jag vill göra är att torka kräk och avföring.. Imorgon är jag ensam hemma med Sully och har därmed lite extra tid under dagen att fortsätta mitt bloggande. Jag börjar komma ikapp med dagarna, hoppas ni hänger med i tempot. God natt.

Förmiddagen spenderade vi i parken. Jag tycker det är skönt att komma iväg ifrån huset, även om det enbart innebär att promenera bort till mataffären som ligger två gator bort. Pojkarna tycker att det är väldigt roligt att gå ner till parken då det finns en stor lekplats samt en damm med massor av änder. Jag måste medge att det är ganska tufft att ha tre stycken pojkar att ha koll på samtidigt. Spencer klarar sig förvisso själv men man får inte glömma att han bara är fem år, han vill också ha uppmärksamhet och någon som tittar på honom när han vill visa allt han kan. Det som är mest utmanande är att Sully klättrar på ALLT. Det tar verkligen två sekunder innan han är på nästa sak. Han förstår såklart inte att han inte kan göra allt som hans bröder gör vilket många gånger medför att han trillar och slår sig. Idag var inget undantag, trots att jag stod bakom honom och var redo att ta emot honom var jag inte tillräckligt snabb och han satte foten fel på trappsteget vilket medförde att han halkade och bet sig i läppen. Det spelar ingen roll hur snabb man försöker vara, man är inte tillräckligt snabb ändå. Det spelar inte heller någon roll om man bara planerar att vara borta i tjugo minuter, vattenflaskor och fika är obligatoriskt. Ungar äter verkligen HELA tiden. Speciellt Sully. Han tuggar på något mer eller mindre hela tiden. Jag tänkte på dig pappa när jag tog bilderna på änderna. Jag misstänkte att en bild på en and skulle vara väldigt intressant i dina ögon, se och njut! När vi kom hem igen bakade vi morotskaka. Just denna kvällen var pojkarna hemska, alla fyra. Jag var så irriterad att jag nästan bara skrattade åt hela situationen. Marli var hemma till läggdags vilket innebar att jag serverat middagen ensam samt avklarat dusch/bad och fått på pyjamasar. När Marli kom hem sa jag något i stil med "Jag vet inte hur jag ska klara fem månader här". Precis det alla mammor vill höra, haha! Det var dock med ironi i min röst men där och då ville jag bara rymma, herregud vilken krävande dag.

Onsdag och heldag med Sullivan. Medan Sully sov middag passade jag på att städa skafferiet, måste ju underhålla mig på något sätt. Plockade ut allt ifrån hyllorna för att kunna blöttorka ordentligt. Organiserade det så gott jag kunde och avsatte en hylla för varje sak. Bakning på en hylla, flingor på en hylla, godis på en hylla osv osv.. Det var ganska organiserat redan men med små pojkar som sliter ut allting och slänger in det igen är det lätt att det snabbt blir en enda röra igen. När jag var klar med städningen hade jag fortfarande gott om tid innan Sully's sovstund var över och därför passade jag på att göra granola/müsli till Marli. Marli berättade för mig att hon gärna vill äta mer hälsosamt och mindre socker och därför tänkte jag att detta kunde var en perfekt överraskning då hon ofta äter det till frukost. Vad kan vara bättre än en hemmagjord och sockerfri granola?! Jag bakade även en äpplepaj som även den var sockerfri, som sötning använde jag honung. Jag ersatte mjölet med havregryn som jag malde till mjöl. Jag är ganska övertygad om att det var min första äpplekaka någonsin.. På kvällen kom grannarna över - Belinda och Matt tillsammans med deras två döttrar. Jag hade förberett en sallad och Marli köpte med lasagne, enkel men god middag. Till efterrätt åt vi min äpplepaj samt cheesecake ifrån ett bageri i Moonee Ponds, dödligt god.