God morgon!

Idag är det tisdag vilket innebär att Austin och Sullivan går på dagis. Jag precis varit och lämnat dem och har nu en dag för mig själv, det ska bli skönt! Jag har precis slagit mer ner på ett litet cafe för att äta frukost. Det är sannerligen inte roligt att gå ut och äta frukost utan Johnny. På vår första dejt gick vi ut och åt frukost tillsammans och sedan dess har det varit ”vår grej”. Jag har inte planerat särskilt mycket för dagen. Jag funderade på att ta tillfället i akt och besöka gymmet då jag inte har pojkarna men dessvärre har jag åkt på en förkylning och jag vill absolut inte att min hals ska bli värre. Jag ska däremot besöka en Thomas Sabo butik och köpa ett berlockarmband. Det är något jag velat ha sedan min storasyster Amanda fick sitt första armband för ett par år sedan. Jag har tyckt det varit på tok för mycket pengar att lägga på ett armband då jag inte är någon smyckestjej.

Dagens frukost ☕🍳

Imorgon kommer resten av familjen Cham hem ifrån deras resa till Barcelona och Tyskland. Dem har varit iväg i 2.5 vecka och ni kan ju gissa hur mycket småpojkarna saknar sin mamma. Under första veckan tog mormor Helen och aupairen Caitlin hand om Austin och Sullivan. Caitlin var tjejen som tog över efter mig. Därefter flyttade gymbaroo fröken Catherine in under sex dagar och därefter tog jag över. Jag flyttade tillbaka till familjen i fredags morse när Johnny åkte tillbaka till jobb. Pojkarna var på dagis den dagen så jag hämtade dem strax innan fem. Jag kommer att arbeta här fram till den 13onde oktober när Johnny är tillbaka igen. Deras nya aupair kommer den 14onde oktober. Jag har nu varit ensam med pojkarna under ett par dagar och det har faktiskt gått väldigt bra. En del dagar är mer intensiva än andra och det går inte riktigt att komma ifrån bråk, skrik och gråt. Det är trots allt små barn. Små barn med en oerhört stark vilja! Pojkarna har förändrats väldigt mycket under dessa fyra månader när jag varit i Renmark. Sully har vuxit något otroligt mycket och han är sannerligen ingen liten bebis längre. Två år gammal och lika stor som storebror Austin som fyller fyra år i november. Han pratar betydligt mycket mer och nu säger han meningar istället för enstaka ord. Sully är en otroligt envis liten pojke och blir väldigt arg när han inte får som han vill. Jag anar att trotsåldern börjar smyga sig in. Båda pojkarna, framförallt Austin är oerhört emotionell och känslig för tillället. Han saknar Marli väldigt mycket och det är full förståeligt. Barn saknar tidsuppfattning och 2.5 vecka för en fyra åring känns säkerligen som 2.5 månad. Vi har en nedräkning över hur många nätter av sömn det är kvar innan dem kommer hem. Austin och Sully sätter klistermärken efter varje dag och det lyser i ögonen på dem när dem inser att det närmar sig med stormsteg!

Det har hänt väldigt mycket sedan jag flög tillbaka till Melbourne på måndagen den 12onde september. Helen, Marlis mamma, kom och hämtade mig på flygplatsen. Caitlin hade lagat middag och det var min favorit måltid som serverades. Lamm, ungsrostade grönsaker samt sallad! Pojkarna såg väldigt fundersamma ut när jag knackade på. Austin kände igen mig men han var oerhört blyg och tillbakadragen till en början. Det dröjde dock inte länge innan han la sina armar om min hals och spenderade resten av kvällen sittandes på mitt knä. Sully var oerhört fundersam när han såg mig och ville absolut inte ge mig en kram. Istället sprang han till Caitlin och sträckte sig efter hennes famn. Där och då värkte det oerört mycket i hjärtat. Blev så ledsen över att han inte riktigt kunde placera vem jag var. Efter en stund blev han också mer bekväm men han var fortfarande fundersam. Dagen efter var pojkarna på dagis och jag spenderade en heldag med Helen. Vädret var inte på vår sida så vi beslöt oss för att besöka ett shoppingcenter och strosa runt i butikerna. Därefter bjöd jag med henne på lunch som tack för att hon hämtade mig på flygplatsen. På kvällen landade Johnny i Melbourne och det dröjde inte länge innan han kom och hämtade mig. Obeskrivlig lycka att äntligen få krama om honom igen och veta att vi har nio dagar tillsammans innan han åker tillbaka till jobb igen. När jag var i Renmark besökte han mig 2 gånger och under fyra månaders tid sågs vi totalt under sex dagar, det var oerhört utmanande. Från första gången till andra gången spenderade vi två månader isär. Vi hade nio helt fantastiska dagar tillsammans och jag ska berätta mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag packa ihop min dator och åka in till staden och hitta armbandet jag är på jakt efter!