Måndagen 22 juni klockan 07.30 började min första arbetsvecka på Better Bodies/GASP lagret. Better Bodies är ett märke som inriktar sig till seriösa atleter på gymmet som förstår att en stark och hälsosam kropp har fått gå igenom blod, svett och tårar. Better Bodies finns för både killar och tjejer och utöver kläder finns även shakers, vattenflaskor, väskor och träningstillbehör i form av bälte, handskar, remmar och handledsstöd. GASP är ett märke som främst riktas till hårt tränade atleter och gärna av den större storleken, även deras kläder i storleken S är stora. GASP finns endast för killar.

Under mina åtta veckor på lagret bor jag i Tyresö hemma hos min faster Patrice och kusin Dennis. Jag cyklar till lagret varje dag och det tar drygt en kvart. Varje morgon inleds cykelturen med en uppförsbacke, en perfekt start på dagen med andra ord! Första dagen var oerhört lugn och det uppskattades från min sida. Det är inte helt enkelt system att lära sig hur och var man hittar allting. Även om vi både har en handscanner samt en utskriven lista framför oss över ordern tar det sin lilla stund att lära sig hitta i gångarna. Det kändes bättre när lagerchefen sa: "Vårt system är inte helt enkelt så det tar ett par dagar att komma in i det!" Det jag gör är alltså att plocka och packa ordrar. Utöver kläderna samt tillbehören finns även ett stort lager med kosttillskott i alla dess former. Svar ja, jag blev aningen exalterad över att gå in där. Precis som jag blev första gången jag satte min fot på lagret och såg alla kläderna. Jag har trots allt en liten kärlek till märket Better Bodies. Hur som haver så trivs jag oerhört bra hittills! Det är en mansdominerad arbetsplats vilket passar mig perfekt. På Bagelshopen har vi alltid bara varit tjejer med undantag för 2-3 killar och dem har dykt upp först den senaste tiden. Grabbarna på lagret är otroligt härlig och lättsamma att ha runt  sig. Många skratt under dessa dagarna vilket kommer göra att sommaren kommer springa förbi! Ser redan framemot en ny arbetsvecka.

Äntligen var jag klar med min packning! Det känns om jag levt i resväskor under en väldigt lång tid, ett ständigt upp-och nedpackande. Denna gången packade jag inför min vistelse i Tyresö som kommer att sträcka sig under hela åtta veckor och därmed hela sommaren. Med en rullväska i ena handen, en stor ryggsäck placerad där bak, en datorväska i ena handen och en handväska hängandes över  en axel, tog jag plats på tåget från Helsingborg till Lund. Jag stötte på Isabella som jag arbetade tillsammans med under min tid i Helsingborgs Simsällskap. Vi båda blev häpna. Vad är oddsen att vi har biljetter bokade sidan om varandra? Isabella berättade om hennes tågluff genom Europa och jag blev otroligt sugen på att resa! Detta är nämligen en resa som står högt upp på min bucketlist. Jag var framme i ett regnigt Stockholm vid halv tio tiden och då kom Dennis och hämtade mig inne på centralstationen och körde sedan hem oss till Tyresö. Ett stopp på McDonalds för att köpa middag. Snabbmat i denna form äter jag ytterst sällan då det mentalt är väldigt påfrestande. Ibland vill jag bara glömma sånt. Jag vill inte behöva påpeka för människor att jag inte kan äta sådant för jag  måste slåss med mina hjärnspöken. Jag anpassar mig istället. Rädslan av att vara omständig eller att folk inte kommer förstå. Oavsett vem det handlar om!

Drygt en vecka efter besöket hos läkare fick jag en remiss från Södermottagningen i Helsingborg. Det skulle dröja till 1 juli innan jag fick träffa en psykolog samt skötare. Jag blev väldigt ledsen när jag fick min remiss då jag insåg hur lång tid det skulle ta innan jag fick hjälp. Dessutom insåg jag att jag blev så illa tvungen att avboka tiden om den inte gick att omboka då jag började arbeta i Stockholm den 22/6. Jag kunde dock omboka tiden och blev istället kallad två veckor tidigare, den 17 juni. Då jag skulle åka upp till Stockholm dagen efter för arbete i åtta veckor kände jag att jag lika bra kunde avboka mitt  besök. Vad skulle det möjligtvis kunna leda till när jag inte kommer vara på plats längre? Jag valde dock att gå dit i alla fall för att se vad det kunde leda till. Jag fick träffa en manlig psykolog samt en kvinnlig skötare. Båda två verkade vara väldigt lättsamma att prata med även om jag fick en bättre känsla av psykologen. Jag fick börja med att berätta vem jag är och varför jag sökt mig dit. Därefter fick jag massor av frågor att besvara gällande min problematik. Vi gick även igenom vad mina mål med behandlingen är och när jag skulle anse mig själv som frisk. Det känns väldigt tragiskt att säga:

Mitt mål är att kunna vakna en morgon, gå ner i köket, öppna kylen och kunna äta exakt det jag vill utan att att direkt fundera på vad det innehåller eller hur jag ska balansera resterande kalorier under dagen. Jag vill också kunna äta godis och det som jag klassar som "förbjudet" utan att få panik inombords eller en känsla av att jag måste kräka upp det. Jag vill kunna vara ensam hemma utan rädsla att tappa kontrollen och hetsäta ifrån både kyl och frys. Då jag inte kommer vara i Helsingborg under sommaren fick jag med mig en bok samt ett lösenord till en webbsida där jag via nätet kommer att genomgå ett kognitivt behandlingsprogram under åtta veckor. Jag gjorde första kapitlet idag och det kändes aningen diffust men jag fick veta att det var fullt naturligt. Vid ett tillfälle rann tårarna nerför kinderna.. Det var när jag lyssnade på en video där en psykolog sa "Du förtjänar att leva ett liv som står mer i samklang med hur du vill leva."

Väl framme i Köpenhamn promenerade vi bort mot Ströget. Har inget minne av att jag varit här, måste varit en herrans massa år sedan i så fall. Vi besökte ett fåtal butiker men gick tomhänt därifrån. Vi fortsatte vår lilla promenad och vårt mål var Nyhavn. Matilda trodde att hon hittade och plötsligt såg vi  en skylt där det stod "Christianshavn". Med andra ord var vi helt fel på det. Vi båda steppade runt längs trotaren för vi var så otroligt kissnödiga. Varför finns det så få offentliga toaletter i städer?!

Lördagen tog jag mitt sista pass på Bagelshopen och dagen till ära fick jag arbeta i nya butiken på Drottninggatan. Det gick bra och var inte särskilt mycket folk trots det fina vädret. Det blev ett kortare pass på endast 3.5 timme. Det var förvisso skönt då jag dagen innan lämnade arbetet strax innan 23.00 efter arbetat i 10.5 timme.

Efter en inte så oväntad förlust mot AIK på söndagen var det dags att ladda om. På onsdagen tog vi plats i en minibuss och åkte upp till  Örebro och Behrn arena. Förra året när vi var på plats var det en riktigt varm sommardag, majoriteten av folket på läktaren stod utan t-shirt. Riktigt lika varmt var det inte detta året utan jackan behölls på. Var tar sommaren vägen? Tyvärr fick vi bara med oss en poäng men grabbarna ska trots det ha stor eloge! Flertal viktiga spelare saknade på plan och trots det slapp vi åka hem med en förlust, skönt. Det blev en sen kväll och vi rullade först in i Helsingborg när solen återigen gått upp.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, närmare bestämt 10 dagar sedan. På dessa tio dagarna har jag hunnit med ett besök hos tatueraren, Peter och fått alla motiv på plats. Tre sittningar är hittills avklarade och det har tagit ca 6 timmar. Trots det återstår mycket arbete! Linjer som ska fyllas i och därefter väldigt mycket skuggning i och runt motiven. Tatueringen kommer dock att slutföras först efter sommaren! Första sittningen påbörjade vi överarmen och fick två rosor samt kompassen på plats. Andra sittningen fortsatte vi med underarmen och motiven blev en ros, en svala, "mamma" samt en svala. Tredje sittningen satte vi kartan över Afrika samt södra delen av Europa på överarmen samt två rosor. På underarmen fick vi in ett fickur samt en ros till. Niklas hade skissat ihop allt men Peter var tvungen att korrigera samt flytta om en del motiv.

För drygt en timme sedan ringde vårdcentralen. För tre veckor sedan besökte jag vårdcentralen i Påarp för att lämna blodprover. Syftet var att försäkra mig om att jag inte har något fel på min ämnesomsättning, att det alltså bara är av psykiska anledningar och inte medicinska skäl. Vidare ville jag även se hur mina värden var, natrium/kaliumbalansen samt njurar och leverfunktion. Visserligen var det läkaren som kryssade i att jag borde ta samtliga prover, jag var mest intresserad över att få veta om jag har näringsbrist. Med tanke på att läkaren inte har hört av sig efter att det passerat tre veckor från provtagningstillfället är det ganska uppenbart att det inte är något fel på min kropp. Denna tanke var korrekt. Läkaren talade nämligen om att samtliga prover såg bra ut, jag har varken problem med ämnesomsättning eller näringsbrist. Jag borde bli glad, detta är trots allt fantastiska nyheter. Trots det är jag väldigt kluven. Instinkt dyker tanken upp "Jaha, då spelar det ingen roll med andra ord. Min kropp tar trots allt inte skada av det". Plötsligt kändes det väldigt tungt igen. 10 månader där jag kräkt upp maten varav tre veckor innan provtillfället skedde det dagligen. Jag borde bli fascinerade. Vilken superkropp jag har! Exakt två veckor klarade jag utan att kräka. Därefter kom ett bakslag vid ett tillfälle. På söndag har det återigen gått två veckor. Två steg fram och ett steg bak. Nästa vecka ska jag till Södermottagningen. När läkaren på UM skickade remiss fick jag tid den 1/7 vilket dessvärre var omöjligt för mig då jag kommer befinna mig i Stockholm under åtta veckor i sommar och arbeta. Från att jag fick brevet med remissen har jag varit inställd på att avboka och därmed behöva vänta till augusti månad när jag är i Helsingborg igen. Lyckligtvis kunde jag få byta tid och ta den sista tiden som fanns innan jag åker upp, närmare bestämt dagen efter.