200 mil.

Efter en inte så oväntad förlust mot AIK på söndagen var det dags att ladda om. På onsdagen tog vi plats i en minibuss och åkte upp till  Örebro och Behrn arena. Förra året när vi var på plats var det en riktigt varm sommardag, majoriteten av folket på läktaren stod utan t-shirt. Riktigt lika varmt var det inte detta året utan jackan behölls på. Var tar sommaren vägen? Tyvärr fick vi bara med oss en poäng men grabbarna ska trots det ha stor eloge! Flertal viktiga spelare saknade på plan och trots det slapp vi åka hem med en förlust, skönt. Det blev en sen kväll och vi rullade först in i Helsingborg när solen återigen gått upp.
På lördagen tog vi emot Åtvidaberg hemma och lyckligtvis fick vi även med oss poäng! Tre mål varav det första kom i andra match minuten av Jordan Larsson och resterande två mål gjorde av vår krigare, Peter Larsson. Tre poäng, tre mål och fantastiskt lyckliga supportrar får summera den dagen. Det är något speciellt med att stå på en läktare tillsammans med sin vänner, ta i från tårna i varje ramsa och få uppleva den euforiska känsla inombords när laget man älskar gör mål. Många undrar hur man orkar att åka över 200 mil genom Sverige för att se ett gäng grabbar springa efter en boll. Jag försöker att förklara att det är så mycket mer än de 90 minuterna som matchen är igång. Det är allt runtomkring
När arbetat upptar största delen av dagarna bli träningen även lidande. Till skillnad från förut så får jag inte panik om jag inte kan träna på ett par dagar. Visserligen känns det inte bra inombords men det är just dem känslorna jag måste lära mig att hantera. Att arbete mycket medför dock en lön vilket i sin tur medför att man kan finansiera de ting man suktar efter. I detta fallet handlade det varken om skor eller en jacka. Denna gången var mitt sikte en kompakt systemkamera, närmare bestämt en Olympus pen e-pl7. Kameran har fått väldigt bra recensioner och använts flitigt av många bloggare, det var så jag fick nys om den. Väldigt enkel, liten och lätt att ha med sig i väskan istället för min stora systemkamera. Skärmen går att vika ut så man ser sig själv, perfekt när man reser ensam. Med andra ord är jag redo för höstens äventyr!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0