Då jag gjort mer eller mindre alla aktiviteter här i Melbourne som fanns på min "bucketlist" fick jag börja tänka om. Jag måste ju trots allt underhålla mig under mina lediga dagar samt de två dagar i veckan som jag är halvdagar. Jag började därför att söka efter café som serverar nyttig mat i form av glutenfritt, veganskt, vegetariskt, raw food osv. Hittade ett flertal café som jag ska besöka den kommande tiden! Mitt första besök blev på Yong Green Food i Fitzroy. Yong Green Good är en vegetarisk och vegansk restaurang som även har en del raw food rätter. Jag åt en Rawsanga, alltså en vegansk lasagne. Den innehöll zucchi plattor, svamp, avocado, cashew kräm och raw valnöt bologanise. En smakupplevelse utöver det vanliga! Till detta drack jag en cappuccino och passade på att börja läsa ett par kapitel i boken jag köpte inför min resa. Oerhört spännande bok, kan varmt rekommendera den. Det är dock en fruktansvärd självbiografi som handlar om en tjej i Sverige som under flera års tid blir våldtagen av sin bästa vän.  Efter suttit en lång stund på restaurangen promenerade jag vidare till en kyrka vid namn St Patrick’s Cathedral. Precis som St Pauls Cathedral var även denna kyrka oerhört vacker och fantastisk arkitektur. Börjar man bli gammal när man uppskattar byggnader på ett annat sätt?

God kväll! Som ni ser jobbar jag hårt med att försöka uppdatera ifrån tidigare dagar. Känns dock som detta bloggande är en "never ending story". Spelar ingen roll hur många inlägg jag har gjort, jag har lika många kvar att göra. Tre timmar kvarstår av den 22 december. Imorgon är det lillejulafton hemma i Sverige och tjugofyra timmar senare är det JULAFTON. Precis som resten av världen firar Australien julafton den 25e december. Jag kan inte riktigt förstå att nästan hela december har passerat. Jag vill väl inte påstå att julkänslan har infunnit sig när man befinner sig i ett land där sommaren precis har startat. Idag är det även två månader sedan jag kom hit. Fyra månader återstår hos familjen Cham. I söndags åkte Hugo med mormor Helen till Geelong för att spendera ett par dagar med henne och sina tre kusiner. Då det är jullov ruckas rutinerna en del. Pojkarna har gått och lagt sig väldigt sent de senaste dagarna på grund av att det varit grillkvällar och liknande. Detta medför också att dem sover längre på morgonen. Idag vaknade jag 8.20 och då sov fortfarande alla barnen, fantastiskt. Igår vaknade Spencer 10.40. GALET! Imorgon är det sista dagen på dagis för Spencer och Austin innan dem också går på jullov. Faktum är att det är sista dagen helt och hållet för Spencer då han kommer börja skolan i slutet av januari. Jag hoppas på att kunna ta en liten promenad tillsammans med Sully imorgon innan han ska sova middag. Det ska dock bli 31 grader varmt.. Idag bokade Marli min flygbiljett så jag kan följa med dem på semester i januari mellan 9onde och 18onde januari. Vi kommer att spendera sex nätter i Byron Bay och tre nätter i Surfers Paradise. Båda ställen är typiska ställen att semestra på, kända för sina fantastiska stränder. På min 21-års dag kommer jag alltså sitta på flygplanet till Byron Bay. På lördag är det två veckor tills jag fyller år. Jag har fortfarande inte varit på Systemet och jag kommer inte hinna dit innan min nästa födelsedag, tokigt. Jag kan inte förstå att jag varit här i två månader redan. Jag trivs väldigt bra och jag fullkomligt älskar Melbourne. Det är verkligen en stad jag kan tänka mig att bo i. Ja mamma, förlåt om jag krossar ditt hjärta genom att säga det. Nu ska jag läsa klart min bok och förhoppningsvis sova i tid. Den senaste tiden har jag gått och lagt mig på tok för sent då det finns en viss påg här i Australien som är oerhört intressant att prata med! Vi hörs snart igen kära läsare.

Har ni försökt bygga lego tillsammans med fyra stycken pojkar? Varav de två äldsta bråkar om vems tur det är att sätta dit nästa legobit, den näst yngsta gråter för att han inte får vara med och den yngsta river ner allting på golvet. Trots det var det väldigt roligt! Nostalgi på hög nivå att återigen få ta fram legobitarna. Jag minns hur vi alltid byggde små hus hemma på golvet i källaren. När man gick hem till grannarna så byggde vi alltid fort/slott och lekte krig, det var inte riktigt lika roligt. Solen sken och det var alldeles för varmt för att promenera bort till skolan och hämta Hugo. Jag och Spencer började bygga med lego, Austin lekte med gubbarna som vi byggde ihop och Sully, tja, han sprang runt och drog ut alla sina leksaker. Hugo blev avlämnad av en kompis mamma och ville såklart också vara med och bygga. Att bygga med Duplo är lite enklare för de två yngsta killarna. Såhär brukar det vanligtvis se ut. Austin är väldigt exalterad över att bygga och vänder upp och ner på lådan och blir sedan förtvivlad för att han inte vill städa upp. Sully tar upp alla bitar och slänger dem hej vilt!

Söndag och dags för lunch. Jag mötte upp en tjej vid namn Becca som kommer ifrån England. Hon är lika gammal som mig och bor också här i Essendon, hon är aupair för en liten flicka. Det var första gången jag träffade henne. När jag anlände till Melbourne skrev jag i en utav aupair-grupperna på Facebook och frågade om någon hade lust att ses och det var ett flertal tjejer som skickade meddelande. Kan väl inte påstå att jag varit jätteaktiv med att träffa alla.. Hur som haver, bättre sent än aldrig! Vi åt lunch på ett ställe här i Essendon som heter Creme Cafe. Kommer definitivt gå tillbaka dit igen, fantastiskt god sallad. Är det inte underligt hur något så enkelt som en sallad kan vara så otroligt olika i smaken beroende på var du äter den? Det blev ingen lång lunchdate. När jag mötte upp henne berättade jag att jag varit på Ed Sheeran's konsert kvällen innan men att jag letat efter biljetter hela morgonen för att kunna se hans konsert på kvällen igen. Hon talade om för mig att hennes kompis inte skulle gå längre och därmed hade en biljett jag kunde köpa. I samma stund svarar en säljare att hon har två biljetter till mig, jag tackar nej då Becca garanterat mig att jag kunde få köpa en biljett. Efter ett tag säger Becca att hennes kompis har ångrat sig och vill gå och att hon erbjuder Becca att följa med då hennes man inte vill. Just då höll jag på att koka över och ville slå ihjäl människan. Jag har alltså tackat nej till biljetter för att någon lovat mig att jag kan köpa deras. Där hade jag suttit hela morgonen och frenetiskt försökt hitta biljetter då det var slutsålt. Lunchen avslutades kort därefter och jag var så jävla arg..  Lyckligtvis fick jag tag på en kvinna som skulle sälja en biljett. Den var värd 139$ och hon sålde den för 100$, vänligt av henne. Tyvärr finns det alldeles för många människor som vill sälja biljetter för skamliga priser.. Jag hoppade runt likt ett barn på julafton när jag fick ett sms där hon skrev att hon hade en biljett till mig! Därmed blev det två konserter för mig, en på lördagen och en på söndagen. Söndagens konsert var även den väldigt lyckad men jag tror det hade räckt att gå en dag. Lördagen var nämligen helt fantastiskt med massor av tårar och gåshud. Jag var inte lika exalterad på söndagen. Hur som haver ångrar jag inte att jag gick, det var en lyckad kväll med en väldigt bra plats nära scenen. Spend your money they said. It will be fun, they said.. Definitivt värt det!

Det var en underlig känsla att vakna upp till ett tyst hus. Inga killar som började väsnas klockan sju på morgonen även om det var lördag. Ingen Spencer som sprang utanför min dörr. Ingen Austin som rev ut sina leksaker och böcker i rummet mittemot. Helt tyst. Trots det vaknade jag ändå upp tidigt. Även om jag har sovmorgon och det är helg vaknar jag oftast inte senare än 8.30.. Jag tror jag börjar bli gammal. Under dagen åkte jag till svenska kyrkan i förorten Toorak. Toorak är förövrigt en väldigt fin förort med exklusiva hus. Det var mitt första besök i den svenska kyrkan här i Melbourne. Just denna helgen var det en skandinavisk julbasar. Jag åt ingenting men det fanns ett flertal olika rätter ifrån Danmark, Norge och Sverige. Förutom mat fanns det ett flertal stånd med diverse saker som var typiskt skandinaviskt.. Dalahästen, vimplar och flaggor, trätofflor osv. Inomhus fanns det även ett utbud av mat såsom marabou choklad, smörrebröd, knäckebröd och surströmming. Är det ens någon som äter det? En del har frågat mig om typisk svensk mat.. När man googlar det kommer surströmming fram, vem fan äter det ens? Jag har aldrig provat. Man kunde även köpa julprydnader som adventsljusstake och tomtar. Jag stannade inte särskilt länge då det var väldigt varmt ute. Min nästa destination blev Degraves Street och restaurangen Healthy Burgers för att äta middag. Ingen hemlighet att hamburgare utan tvekan är en utav mina favoriträtter. Därefter promenerade jag bort till AAMI Park som är en fotbollsarena. Syftet var dock inte fotboll utan konsert. Ed Sheeran stod på scenen och jag njöt hela kvällen över att få höra hans fantastiska musik. Gåshud och tårar beskriver min kväll ganska bra!

Fredag och pojkarna åkte till Geelong för att sova hos sin mormor och sina kusiner. Jag hjälpte till på morgonen med de vanliga sysslorna såsom att servera frukost, duka undan, klä på pojkarna, lägga undan pyjamasarna, tömma soporna, fylla diskmaskinen och starta den osv osv. Jag hade packat pojkarnas resväskor dagen innan så det mesta var redan förberett vilket medförde att dem kunde åka ganska tidigt. Medan Mari körde pojkarna till Geelong passade jag på att göra en överraskningen till henne. Jag gjorde en så kallad "Happy Jar". Marli hade en tuff vecka med bland annat mycket arbete. För att få henne att må lite bättre och visa uppskattning gjorde jag denna lilla överraskning till henne. Det tar cirkus 1 h och 20 min att köra till Geelong, beroende på trafiken. Därmed hade jag gått om tid att göra klart överraskningen åt henne. Jag började redan kvällen innan men trots det spenderade jag ganska många timmar på förmiddagen för att göra klart den. Eftermiddagen spenderade jag på Emporium Melbourne som är ett köpcentrum inne i Melbourne. Köpte bland annat två på tights. Nu är jag snart en australiensare då jag köpte träningskläder ifrån märkte "Bonds", verkar som varenda människa här bär det märket. På kvällen såg jag en bio som hette In the heart of the sea. Jag skulle faktiskt rekommendera er att se den, framförallt om ni tycker om fantasy.. Den är dock baserad på historien Moby Dick. Under två timmar fick jag njuta av att se på Chris Hemsworth, mycket snygg man. Det är en förövrigt en speciell känsla att gå ensam på bio.. När filmen var klar ville jag inte riktigt åka hem än så jag gick ner till Crown Casino för att se julshowen som jag skrev om häromdagen. Från den 23 november fram till 3 januari har kasinot en julshow med belysning i alla dess färger och en blandning av flertal olika julsånger. Mellan 10.00 fram till midnatt, varje halvtimme är showen. Det är alltså maskiner som föreställer tomtar/renar m.m, lampor och högtalare. Det är alltså inga människor med i julshowen.

När jag vaknade igår morse (måndag) mådde jag bra igen och förutom en öm mage så var helgens sjukdom som bortblåst. Det blev alltså därmed inget långvarigt för min del, skönt! När jag kom hem ifrån min kvällspromenad igårkväll möttes jag av Marli som höll på att moppa golvet, Hugo hade kräkt. Kräkningarna höll i sig halva natten samt diarré. Av den anledningen misstänker jag att det var maginfluensa jag drabbades av och inte någon dålig mat. Hugo har varit hemma idag och har lyckligtvis inte kräkt fler gånger, enbart diarré. Håller tummarna för att det bara är han och jag som drabbas av detta och inte resten av familjen. Det sista jag vill göra är att torka kräk och avföring.. Imorgon är jag ensam hemma med Sully och har därmed lite extra tid under dagen att fortsätta mitt bloggande. Jag börjar komma ikapp med dagarna, hoppas ni hänger med i tempot. God natt.

Förmiddagen spenderade vi i parken. Jag tycker det är skönt att komma iväg ifrån huset, även om det enbart innebär att promenera bort till mataffären som ligger två gator bort. Pojkarna tycker att det är väldigt roligt att gå ner till parken då det finns en stor lekplats samt en damm med massor av änder. Jag måste medge att det är ganska tufft att ha tre stycken pojkar att ha koll på samtidigt. Spencer klarar sig förvisso själv men man får inte glömma att han bara är fem år, han vill också ha uppmärksamhet och någon som tittar på honom när han vill visa allt han kan. Det som är mest utmanande är att Sully klättrar på ALLT. Det tar verkligen två sekunder innan han är på nästa sak. Han förstår såklart inte att han inte kan göra allt som hans bröder gör vilket många gånger medför att han trillar och slår sig. Idag var inget undantag, trots att jag stod bakom honom och var redo att ta emot honom var jag inte tillräckligt snabb och han satte foten fel på trappsteget vilket medförde att han halkade och bet sig i läppen. Det spelar ingen roll hur snabb man försöker vara, man är inte tillräckligt snabb ändå. Det spelar inte heller någon roll om man bara planerar att vara borta i tjugo minuter, vattenflaskor och fika är obligatoriskt. Ungar äter verkligen HELA tiden. Speciellt Sully. Han tuggar på något mer eller mindre hela tiden. Jag tänkte på dig pappa när jag tog bilderna på änderna. Jag misstänkte att en bild på en and skulle vara väldigt intressant i dina ögon, se och njut! När vi kom hem igen bakade vi morotskaka. Just denna kvällen var pojkarna hemska, alla fyra. Jag var så irriterad att jag nästan bara skrattade åt hela situationen. Marli var hemma till läggdags vilket innebar att jag serverat middagen ensam samt avklarat dusch/bad och fått på pyjamasar. När Marli kom hem sa jag något i stil med "Jag vet inte hur jag ska klara fem månader här". Precis det alla mammor vill höra, haha! Det var dock med ironi i min röst men där och då ville jag bara rymma, herregud vilken krävande dag.

Onsdag och heldag med Sullivan. Medan Sully sov middag passade jag på att städa skafferiet, måste ju underhålla mig på något sätt. Plockade ut allt ifrån hyllorna för att kunna blöttorka ordentligt. Organiserade det så gott jag kunde och avsatte en hylla för varje sak. Bakning på en hylla, flingor på en hylla, godis på en hylla osv osv.. Det var ganska organiserat redan men med små pojkar som sliter ut allting och slänger in det igen är det lätt att det snabbt blir en enda röra igen. När jag var klar med städningen hade jag fortfarande gott om tid innan Sully's sovstund var över och därför passade jag på att göra granola/müsli till Marli. Marli berättade för mig att hon gärna vill äta mer hälsosamt och mindre socker och därför tänkte jag att detta kunde var en perfekt överraskning då hon ofta äter det till frukost. Vad kan vara bättre än en hemmagjord och sockerfri granola?! Jag bakade även en äpplepaj som även den var sockerfri, som sötning använde jag honung. Jag ersatte mjölet med havregryn som jag malde till mjöl. Jag är ganska övertygad om att det var min första äpplekaka någonsin.. På kvällen kom grannarna över - Belinda och Matt tillsammans med deras två döttrar. Jag hade förberett en sallad och Marli köpte med lasagne, enkel men god middag. Till efterrätt åt vi min äpplepaj samt cheesecake ifrån ett bageri i Moonee Ponds, dödligt god.

December månad inledde jag tillsammans med Austin. Vanligtvis är jag ledig under förmiddagen samt eftermiddagen på tisdagar men då jag vet att Marli är stressad för tillfället och har mycket att göra erbjöd jag mig att ta med Austin på en utflykt. Kvällen innan sökte jag på internet för att finna aktiviteter man kan göra tillsammans med småbarn i Melbourne. Ett utav förslagen som dök upp, som även blev vår destination var Collingwood Children's Farm. Collingwood Children's Farm ligger öster om Melbourne, det ligger dock närmre stadskärnan än vad Essendon gör. Vi tåg tåget ifrån Essendon till Melbourne Central och bytte därefter till nästa tåg som tog oss till Collingwood, slutligen gjorde vi en promenad från station till gården, det tog ungefär 15-20 minuter. Lyckligtvis hade jag med mig vagnen till Austin då vi jag fick spurta ifrån stationen för att hinna fram i tid, tåget var nämligen försenat till Melbourne Central. Lyckligtvis hann vi fram till klockan 10.00 och kunde se när dem mjölkade en utav korna. Varje dag klockan 10 samt 16 har man möjlighet att titta när personalen mjölkar, barnen har även möjlighet att själva få prova på samt klappa/borsta. Austin ville inte prova på att mjölka, däremot tog han borsten och klappade kossan. Förutom kon fanns det gäss, hönor, en otroligt stor tupp, några andra fågeldjur(?). Haha, ja min kunskap när det kommer till fåglar är kanske inte den bästa. Farfar har dock präntat in i huvudet på mig sedan barnsben att djuren som simmar runt i dammen på koloni är ÄNDER och inte ANKOR! :D Man kunde även besöka en trädgård och titta på alla blommor. I samma stund som jag såg skylten vände jag på klacken, har ska vi minsann inte bli överraskade av några ormar. Getter, får, en åsna, hästar och grisar fanns också att beskåda. Austin tyckte såklart det var absolut roligaste att titta på hästarna. Han var modig och vågade sticka in handen till en utav getterna och klappa hans öra. Efter drygt en timme kände sig Austin nöjd. Innan vi åkte därifrån besökte vi caféet och Austin åt "sausage rolls" samt en cupcake. Sausage roll är verkligen typisk australiensk mat.. Pojkarna äter det väldigt ofta. Från Collingwood åkte vi in till centralstation i Melbourne. Mitt emot centralstationen ligger Federation Square och ett par dagar tidigare hade dem satt upp en julgran byggd av lego. När jag berättade detta för Austin ville han såklart göra ett besök! Vi tittade på granen en kort stund, köpte sushi till mig och gick bort till en lekplats. Under tiden jag åt min lunch lekte Austin tillsammans med en annan pojke. Är det inte härligt med barn? Dem bara sätter sig bredvid varandra i en sandlåda och två sekunder senare leker dem tillsammans. Tänk om det vore så enkelt när man var vuxen med! Vi klev på tåget som skulle ta oss till Essendon. I sista stund bestämde jag mig för att hoppa av i Moonee Ponds istället, grannorten till Essendon. Vi gick in i en liten butik där jag köpte en målarbok till Austin, en ny stekpanna då jag blir tokig på den dem har (teflonet är så gott som borta och det tar 82173 att diska den), ett bröllopskort till Marli och Alvin från pojkarna då det var deras åttonde bröllopsdags samt klistermärke till Hugo. Klistermärken ska han använda på hans "morgon-rutin-schema". Genom att få ett schema och lite struktur kommer det bli enklare för honom att utföra hans morgonsysslor såsom att klä på sig, borsta tänderna och lägga ner sin lunchlåda i väskan. Austin var nöjd över dagen och likaså jag. Han är en duktig pojke när mamma och pappa inte är i närheten.

Denna kväll var det tänkt att vi allesammans skulle åka till Crown Casino i Melbourne och titta på deras julshow. Från den 23 november fram till 3 januari har kasinot en julshow med belysning i alla dess färger och en blandning av flertal olika julsånger. Mellan 10.00 fram till midnatt, varje halvtimme är showen. Det är alltså maskiner som föreställer tomtar/renar m.m, lampor och högtalare. Det är alltså inga människor med i julshowen. Planerna gick dock i kras och för att få lite julstämningen tyckte Marli och Alvin att det var en bra idé att få upp julgranen. Familjen har en plastgran, förfärligt.. ;) Barnen tyckte att det var väldigt roligt att smycka granen. Självklart var ledorden "More is less". Strax innan klockan sex åkte Marli och Alvin iväg tillsammans med Spencer. Spencer börjar skolan nästa år, deras termin startar i slutet av januari. Spencer kommer gå på en privatskola och dem flesta skolorna i Australien kräver att man har skoluniform. Denna kvällen gick Spencer till skräddaren för att ta mått till hans uniform. Under tiden underhöll sig Hugo, Austin och Sully sig med att gömma sig i de tomma kartongerna. Det var nästan lika roligt som att klä granen.

... my mom thinks it's the flu, but boy it's only you.

God kväll! Klockan är strax efter tio och jag sitter på min säng. Här har jag legat och suttit de senaste tjugofyra timmarna. Ungefär vid den här tiden igårkväll började jag få väldigt ont i magen samt få ett obehagligt illamående, den typ av illamående som man vet kommer sluta med att man kräker. Jag försökte somna, låg och vred och vände mig för att magen smärtade. Efter vaknat och somnat om ett par gånger gav jag upp vid tre tiden. Blev sittande på toaletten en stund med en rejält förbannad mage. Stod inte ut med illamåendet längre så tog den enkla vägen ut och tryckt fingrarna i halsen. Ett par gånger på toaletten och ytterligare ett kräktillfälle på morgonen. Ställde mig på vågen i morse, - 2.5 kg. Det bevisar hur mycket otroligt mycket vätska jag förlorade under dessa timmarna... Jag misstänker att jag ätit något dåligt igår, med största sannolikhet kycklingen på restaurangen. Alternativt att jag sparade min överblivna gröt med proteinpulver, nötter och mjölk från frukosten, gick runt med den hela dagen i väskan och åt den först på kvällen. Varför slängde jag inte bara det? Ibland får man faktiskt lov att slänga mat, definitivt om den legat i väskan en hel dag. Hur som haver så har jag legat i sängen hela dagen med undantag att jag duschade samt tog en kortare promenad. Var så uttråkad framåt kvällen och kände stort behov av att få komma ut och andas lite frisk luft. Illamåendet är borta men magen är fortfarande upprörd. Hoppas på att jag mår kanonbra när jag vaknar imorgon!

Förutom banankakan bakade jag även frukt och nötbar! Barsen på bilderna nedan innehåller bland annat mandlar, solroskärnor, sesamfrön, torkade aprikoser och russin. Som sötning använde jag honung för att försöka få det så nyttigt som möjligt. Jag använde kardemumma, kanel och vanilj som smaksättning. Spencer och Austin tyckte om dem, Hugo var av en annan åsikt..

Denna måndagen hade jag planerat att spendera på Zoo tillsammans med Spencer, Austin och Sullivan. Dessvärre var det varmt redan tidigt på morgonen och meteorologerna sa att det skulle bli uppemot 30 grader under dagen, med andra ord alldeles för varmt att besöka Zoo. Strax innan Sully vaknade från sin sovstund hjälpte Spencer och Austin mig med att plocka fram alla ingredienser till att baka banankaka. När vi vara nere i Wilson Promontory under helgen var det ett flertal mammor som berättade att dem alltid bakade bröd, kakor och bars till sina barns lunchlådor. Marli berättade att hon också önskade att hon hade tid att baka till Hugo. Då jag vet om att hon har ont om tid ville jag överraska henne med att baka bananbröd/muffins till Hugo samt bars gjord på nötter. Bananbrödet innehöll inget vitt mjöl eller socker, istället tog jag rågmjöl och honung. Det hälsosamma förstördes dock när pojkarna dekorerade med strössel, hihi. Spencer och Austin tyckte att det var väldigt roligt att få vara med och baka. Hade killarna fått bestämma så hade varje muffins varit HELT täckt med strössel. Sullivan satt tyst och lugn och åt sin lunch, jag fasade för att han skulle börja gnälla och vilja vara med.

Söndag och sista dagen! Inledde morgonen i vanlig ordning med att äta frukost och därefter gick vi bort till en liten flod så att barnen kunde få prova på att fiska. Blev förvånad över vilket tålamod en del utav barnen hade. En liten fisk drogs upp och den lilla killen som drog upp den var en utav de yngsta barnen. Alla barnen fick känna snabbt på fisken innan dem slängde tillbaka den vattnet. Ser ni den lilla Wallabyn? En enda fisk drogs upp och det var av lillkillen på bilden.

Efter en lång stund på stranden hade jag hunnit att få rejält röda kinder av den starka solen. Det där med solkräm är inte min största prioritering här i livet.. Pojkarna tog en dusch efter strandhänget och jag passade på att vila en liten stund i mitt rum. Dagens lunch serverades i familjens stuga och bestod av  smörgåsar med massor av olika tillbehör. Jag tog sallad, frukt, kyckling, tonfisk och ägg. Perfekt när utbudet är stort och man kan välja själv. När lunchen var nere beslöt vi oss för att promenera en utav alla de vandringsleder som Wilson Promo erbjuder. Vår destination var Squeaky beach. Vårt "område" där stugorna fanns hette Tidal River och promenaden är 2 km lång. Uppförsbackar och nerförsbackar med fantastisk utsikt över havet beskriver sträckan ganska bra. Min telefon var urladdade och jag orkade inte bära med min kamera, därför har jag inga bilder ifrån själva promenaden. Jag fotade däremot en del med Marlis telefon så jag får lägga upp bilderna när hon skickat dem till mig. Det var alltså jag, Marli, Austin och tre andra familjer som gick. Hugo och Spencer gick före oss tillsammans med ett par andra familjer. När vi kom fram badade jag med Austin i ett iskallt hav.. Ja, det var verkligen inte varmt. Vi stod mest vid kanten och hoppade för vågorna, det var dock oundvikligt att inte bli blöt långt upp på magen. Alvin kom och hämtade oss och tog även med min kamera så jag kunde fota lite! När vi kom tillbaka blev det ytterligare en dusch för att få bort all sand. Stranden må vara underbar men gud obekvämt det är att ha sand överallt och ingenstans. På kvällen var det middag i mitten stugan och det var indisk mat, mycket gott. På kvällen satt vi återigen och pratade i en stuga. Det blev en tidig kväll för mig.

Jag skyndade mig tillbaka till stugorna, tog på mig ett linne och lämnade av min jacka, det var ju trots allt väldigt soligt nere på stranden. Mitt klädval fick jag dock ångra ganska fort igen när jag insåg att även om solens strålar värmer så är vinden väldigt kylig. Barnen badade och byggde sandslott. Hur dem kunde bada i det kalla vattnet förstår jag inte! En del föräldrar var dock smarta och hade med sig våtdräkt. Jag stod och pratade en väldigt lång stund med en utav mammorna. Hon har själv rest genom Europa och varit hemifrån ett flertal månader innan hon beslöt sig för att skaffa familj. Jag är så fascinerad av människor som tar beslutet att resa och framförallt på egen hand. Det var minst sagt givande och spännande att lyssna på hennes historier! Jag har verkligen fått intrycket av australiensare är oerhört pratglada och trevliga, denna mamman var inget undantag. Hon blev förvånad när jag sa att jag bara var 20 och redan hunnit bo i Uganda i sju månader och även bott i en annan stad i Sverige under fyra månader. Jag antar att jag faktiskt har hunnit med en hel del för att bara vara 20 år.. Och massa mer ska upplevas innan jag beslutar mig för att slå mig ner med familj, lägenhet osv..

Som tack för att jag fick följa med tyckte Marli att det var lämpligt att Hugo sov i mitt rum, inget jag hade något emot. På lördagsmorgonen vaknade han strax efter sju. Vi båda duschade och klädde på oss innan vi gick bort till familjens stuga för att äta frukost. Efter frukosten gick jag ner till stranden som låg ett stenkast ifrån stugorna. Det är något särskilt med havet och stränder, jag älskar det. Kanske är det för att jag är uppvuxen i Helsingborg som är en kuststad. Jag tycker verkligen inte om insjöar eller åar, ryser av att behöva bada i vatten där jag inte kan se botten. Jag stannade en bra stund nere på stranden innan jag traskade tillbaka för att hämta min kamera. Min mobilkamera är väldigt bra men den slår absolut inte min systemkamera. På vägen tillbaka till stranden fick jag sällskap av ett par familjer. Mer om det i nästa inlägg!

Fredagsmorgon och dags att göra oss redo inför bilfärden med destination Wilson Promontory. De vanliga morgonsysslorna utfördes och därefter var det dags att packa in allting i bilen. Jag tyckte det kändes onödigt att ta två stycken bilar och var övertygad om att vi skulle få plats med allting i en bil.. Det fick vi, med nöd och näppe. Vi satt som packade sardiner med saker överallt MEN vi fick in allt i bilen. Wilson Promontory är en nationalpark belägen i södra Australien. Det finns en utsiktsplats i nationalparken som ska vara den sydligaste punkten i Australien. Sista helgen i november brukar familjen tillsammans med tio stycken andra familjer besöka nationalparken. Alla pappor har studerat på universitet tillsammans på nittiotalet och är läkare med olika inriktningar. Det var ett par stycken av dem som var barnläkare, någon var anestesiläkare, en annan hade specialiserat sig med barnonkologi. Det måste vara något av det absolut tuffaste arbetena, att varje dag möta barn som lider av cancer. Det var alltså tio stycken män tillsammans med deras fruar och barn. Totalt var det 34 stycken ungar, galet! Kändes som att det var ett skolläger. Dem hyr tre stycken stora stugor, dessa måste man boka ett helt år innan då det är ett så pass populärt resmål. Stugorna är väldigt stora, cirka 4-8 sovrum med 2-4 bäddar i varje rum samt åtminstone två stycken badrum och ett gemensamt kök/vardagsrum/matplats. Jag kunde följa med av den anledningen att det var en familj som avbokat, jag fick alltså tillgång till deras rum, därmed bodde jag inte i samma stuga som min aupair-familj. Såhär såg det ut, antingen sov man i våningssängar eller enkelsängar. Hugo sov i mitt rum första natten och vi sköt ihop våra sängar för att få en dubbelsäng istället. Vi åkte hemifrån vid 12.30 men hann bara ett kvarter innan vi körde tillbaka för att hämta lakan, alltid är det något man glömmer. Resan tog cirkus 3 timmar och den var inte helt smärtfri. Hugo och Spencer bråkade i baksätet, Sully var hysterisk och grät större delen av tiden och Austin sov. När vi hade drygt 20 minuter kvar grät Austin och sa att han var tvungen att gå på toaletten, två sekunder senare gjorde han en kaskadkräkning i bilen. När vi väl kom fram packade vi upp allting, åtminstone jag. Jag packade upp mina kläder på hyllorna och bäddade de två sängarna, jag tycker om att komma i ordning. På kvällen åt vi alla spagetti tillsammans, ett par familjer var ansvariga över kvällens middag. Resten av kvällen spenderade jag i familjens stuga med ett par andra familjer. Jag satt mest och lyssnade och försökte hänga med i deras samtalsämnen. Det blev en tidig kväll för mig.

I somras satt jag vid köksbordet tillsammans med faster Patrice och skulle prova att äta sushi för första gången. Jag var väldigt skeptisk. Det låter trots allt inte så inbjudande att äta kallt ris, rå fisk och sjögräs. Där och då var jag inte helt övertygad, det smakade inte illa men det var heller ingen smakupplevelse utöver det vanliga. Sedan jag kom till Melbourne har jag blivit en sushi-älskare. Vid ett flertal tillfällen har Marli köpt hem sushi till lunch. När man strosar runt i Melbourne finns det inte en enda gata som inte säljer sushi. Jag älskar sushi! Helst med lite soja ovanpå, wasabi skippar jag helst. Något av det bästa med Melbourne måste definitivt vara deras utbud av sushi. Oftast köper jag två stycken rullar och dem läggs i en liten pappåse, perfekt snack "on the go"! Denna kvällen köpte Marli hem sashimi. För er som inte vet så är sashimi så är det rå fisk och andra vattenlevande djur som serveras med diverse tillbehör. Jag har fortfarande lite svårt att prova på mat där man kan se vad det är för djur.. Exempelvis bläckfisk, det blir för tydligt och det vänder sig i munnen på mig. Sashimi var en trevlig överraskning, jag tror dock att jag är lite mer förtjust i sushi. Däremot tycker jag att det är fantastiskt onödigt att dem oftast blandar ner socker i riset, helt onödigt!

God kväll! Klockan närmar sig 23.00 och det är hög tid för mig att slänga in handduken. Den senaste tiden har jag gått och lagt mig på tok för sent om kvällarna, det finns så mycket annat roligt att göra på min telefon för tillfället. Imorgon arbetar jag dock bara två timmar på morgonen och kan därefter ha en stunds vila.. När man har tillfälle att vila är man dock inte sugen längre, det är bara klockan 06.55 på morgonen när klockan ringer. Min morgon var inte den bästa. Alla fyra killar var väldigt gnälliga och bråkiga. Spencer och Hugo retas väldigt mycket för tillfället och det känns som att man många gånger är en liten polis mellan dem två.. "Han sa det" - "Han gjorde så" osv osv. Hur som helst, Marli tog med sig alla killarna och följde Hugo till skolan. Under tiden passade jag på att äta frukost. Jag kände mig så stressad och slängde i mig frukosten vilket ledde till fruktansvärt illamående, magknip och ett par vändor till toaletten. Den senaste tiden har jag haft en del problem med magen, mindre roligt när jag varit symptomfri de senaste åren. Marli släppte av mig, Austin och Sully på Gymbaroo. Vanligtvis tar hon alltid med sig Austin på Gymbaroo och jag har Spencer och Sullivan hemma, idag behövde Marli åka iväg till jobb en kort stund och därför fick jag åka på Gymbaroo. Jag har förvisso inget emot det! Austin verkar tycka att det är väldigt roligt och likaså Sully. Idag var det mycket fokus på julen och därmed färgerna grön och röd samt ett par julsånger. När vi kom hem igen åt pojkarna lunch och det var hög tid för Sully för sin sovstund. Under tiden som Sully sov badade jag i poolen med Spencer och Austin. Kort därefter kom pojkarnas mormor, Helen. Jag passade på att rensa ut alla Spencers och Austin skor, var tvungen att prova samtliga par för att se om dem fortfarande passar. Helen hämtade Hugo och pojkarna åt en tidigt middag innan det var dags att byta om och bege sig mot Hugos skola. Hugos skola hade en liten konsert idag med julmusik. Varje klass framförde ett par sånger och föräldrar, syskon och vänner satt på filtar och åt picknick. Vi var där redan 17.30 och kom hem strax efter 21.00. Det var en mysig kväll! Känns konstigt att lyssna på julmusik när solens strålar gjorde att jag fick sitta och kisa ungefär halva "konserten" samt var otroligt varm. Ska jag verkligen fira jul i 35 graders värme? GALET!

Klockan fem ringde min klocka. Jag tog på mig mina träningskläder och smög ut för att inte väcka pojkarna. Gick bort till gymmet och stod på crosstrainern i fyrtiofem minuter. Jag var tillbaka vid halv sju och kunde inte göra så mycket mer än att vänta på att pojkarna skulle vakna så jag passade på att ta ner tvätt från linan och vika den. När Hugo begett sig till skolan och Marli skjutsat Spencer och Austin till dagis och därefter åkt till arbetet så var det bara jag och Sully kvar hemma. Jag var i desperat behov av en dusch efter morgonens svettiga konditionspass men jag känner mig inte helt bekväm med att ställa mig under duschen och inte kunna ha koll på Sully.. Så jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag satte Sully i badkaret och la ner massor av leksaker, där satt han fint och lekte medan jag hade en snabb dusch. Självklart ingick det att jag dansade runt och gjorde massa fula miner i duschen för att underhålla honom. Det är så mycket saker man gör här som jag antagligen aldrig trodde jag skulle göra.. Hur ofta dansar man runt naken i duschen? Medan Sully sov passade jag på att sortera och städa i leksaksrummet. Tror dessvärre inte att det kommer vara välsorterat och städat särskilt länge när det är två pojkar som älskar att slita fram allt dem ser. Nåja, det är så det är med små barn! Därefter tog jag mig an tre stycken lådor i köket, jag hittade ett helt bageri i botten av varje låda, så mycket smulor! På onsdagar är det jag som hämtar Hugo ifrån skolan. Vi fick snabbt inom mataffären och därefter gick vi hem för att laga middag. Hugo älskar tonfisk och likaså ris och därför bestämde jag mig för att göra en gratäng. Kokt ris, Sour Cremé som är australiensarnas motsvarighet till Creme Fraiché, tonfisk och ost ovanpå. In i ugnen en stund och vips, en kanonbra middag. När Hugo och Sully ätit deras middag tog vi fram pennor och papper och Hugo ritade en teckningen till sin lärare i skolan. Hugo är väldigt duktig på att rita och måla, det är en utav dem sakerna vi borde göra oftare tillsammans. Nackdelen är att Sully såklart vill vara med och jag är livrädd att han ska lyckas klura ut hur man tar av korken på pennorna och inom loppet av några sekunder lyckats rita överallt där han inte borde rita.

Vanligtvis har jag tisdagar som en halvdag då jag arbetar mellan 7.00-9.00 och är sedan ledig fram till 16.30-19.00. denna tisdagen såg dock lite annorlunda ut. På Marli och Alvins klinik arbetar två stycken sekreterare, den ena arbetar tre dagar och den andra arbetar två dagar. Den ena sekreteraren hade opererat bort sina halsmandlar och kunde därför inte arbeta och Marli var därmed tvungen att rycka in. Jag fick därför arbeta extra denna dagen. På tisdagar är Marli hemma med Austin och Sully medan Hugo är i skolan och Spencer är på dagis. Jag hade alltså en heldag med Austin och Sully. När Sully sov passade jag och Austin på att sortera alla böcker i deras sovrum. Det tog närmare 2 h, pju.. Austin var dock väldigt tålmodig och lekte med sitt lilla kök sidan om, han serverade mig svampsoppa och kaffe. Jag var väldigt imponerad över hur denna otåliga lilla pojke helt plötsligt hade överseende med att jag behövde ordna med böckerna. Detta ingår inte i mina arbetsuppgifter men jag tycker om att ha ordning och reda. Jag vet att Marli är stressad och har svårt att få tiden att gå ihop och därmed kunna göra alla dessa småsaker runt huset och därför är jag glad om jag kan hjälpa till lite extra. Jag tror att hon uppskattar det väldigt mycket och då känns det såklart roligare att hjälpa till!   Det är min kära mamma som har lärt mig att sortera böckerna såhär, som en trappa.. Längsta böckerna till vänster och därefter bygga sig neråt. Så gjorde vi alltid i min bokhylla när jag var liten. Det tar såklart längre tid när man ska vara så petig som jag är och måste ha ALLA böcker EXAKT i ordning. Jag övervägde att sortera dem efter färg med men det kändes lite väl ambitiöst. När man varit duktig och tålmodig förtjänar man att få äta kaka, det fick Austin. Det är så mycket roligare att ge dem sötsaker när dem gör något extra. Sully ville sitta uppe på diskbänken när jag lagade potatismos till pojkarna. Självklart skulle han även provsmaka!

Söndagen 22/10 var det dags för Color Run! För er som inte vet var Color Run är så tog jag mig friheten att kopiera information ifrån eventets hemsida. Dem skriver följande: The Color Run är en löparfest, där tusentals deltagare blir täckta i färgpulver från topp till tå. Det handlar på inget sätt om att genomföra fem kilometer på snabbast möjliga tid. Efter varje kilometer finns en färgstation med musik, fest och en ny färg som löparna springer igenom. Festen fortsätter i målområdet med en underbar Finish Line Festival, där festen kulminerar i miljoner av levande färgkombinationer. Det är alltså en sträcka på fem kilometer och du bestämmer själv om du springer, går eller kryper fram. Det är därmed ingen seriös löpartävling. Jag blev förvånad över att se hur många barnfamiljer det var som deltog, väldigt många mammor som kom med deras barnvagnar. Jag sprang nästan hela vägen, väldigt stolt över mig själv faktiskt. Har haft problem med mina benhinnor sedan jag slutade spela fotboll när jag var 15. Sedan dess har jag haft väldigt svårt för att springa och jogga vilket är oerhört tråkigt för det är något jag tycker är väldigt roligt och skönt. Hur som helst var jag väldigt glad över att jag klarade fem kilometer på en relativt bra tid! Det var ett väldigt roligt event som jag gärna vill göra om! Det hade definitivt varit betydligt roligare om jag hade någon kompis att springa med.. Istället satte jag i mina hörlurar i öronen och fokuserade på att få en så bra tid som möjligt. Färgen som dem slänger på dig när du springer är gjord av talk och majsmjöl samt lite färg. Jag tror jag passerad fyra stycken stationer med olika färger. Det fanns även ett par stationer där du kunde dricka vatten, välbehövligt i denna värmen. Dessvärre hade jag inga kontakter med mig och det fanns inte någon bankomat i närheten så kort efter att jag kommit i mål bestämde jag mig för att bege mig vidare. Fick minst sagt ett par blickar på gatan när jag passerade förbi helt täckt av färg! Stannade i Moonee Ponds som är en förort sidan om Essendon. Åt på en resturang som heter Grill'd där dem serverar hamburgare i alla dess olika former. Ja, jag är en hamburgare-älskare. Mitt hjärta smälte när jag såg att dem nu fått in ett bröd som dem kallar "Low Carb Superbun" som innehåller minder än 9 gram kolhydrater och är gluten, spannmåls och mejeri-fri. Jag försöker att välja glutenfritt alternativ på restauranger då min mage blir väldigt uppblåst när jag äter bröd och pasta. Hamburgaren var supergod och till detta åt jag "Zucchini chips"! Perfekt avslut på en rolig dag.

Melbourne may not be my city.. but it's my kind of city.

Lördag vilket betyder ledighet, underbart. Förmiddagen spenderade jag på gymmet och därefter hoppade jag på spårvagnen som tog mig till Melbourne Central, detta är alltså en en tågstation precis innan Flinder Station vilket är centralstationen. Tågen går under jorden och ovanför Melbourne Central finns ett trevånings köpcentrum med ett flertal olika affärer, restauranger, det finns ett gym samt en bio på översta våningen. Jag letade specifikt efter en affär där jag skulle köpa proteinpulver. Till min stora besvikelse innehöll de flesta proteinpulverna socker, vad är det för trams?! Jag bad om ett utan socker och jag fick minsann betala för det.. Cirkus 600 kronor fattigare gick jag därifrån, kände mig aningen lurad som inte kollade priset först. Kunde aldrig tro det skulle vara så dyrt! Promenerade bort till Federation Square som ligger sidan om Flinders. På Federation Square finns det alltid något som sker, något form av event. Solstolar var uppsatta och det var utomhusbio på gång, dessvärre var det en riktigt dålig film som handlade om klimatet så jag stannade inte särskilt länge. Promenerade vidare till "Noodle Market" och tittade mest, asiatiskt mat i mängder. Fortsatte bort till Royal Botanic Gardens som ligger ett stenkast ifrån Flinders Station. Ett besök i den botaniska trädgården är med på min "Att göra lista" här i Melbourne. Detta är tydligen ett måste när man besöker Melbourne, trädgården ska tydligen vara väldigt vacker. Jag instämmer med människor som sagt detta. Det var väldigt fridfullt och mysigt att promenera runt. Trädgården är väldigt stor och det tar sin lilla stund att gå runt den. Det är lustigt hur trädgården ligger MITT I staden men trots det hör man inga ljud från bilar, underbart. Innan jag åkte hem passade jag på att gå inom Starbucks och köpte en kaffe. Jag köpte en jul-latte med smak av pepparkaka. Ja, jag höll på att smälla för att den var så god. Jag köpte även sushi. Vad mer kan du behöva en lördagskväll i Melbourne? My god, I love this city.

Den 20 november var det minsann ingen vanlig dag, det var nämligen Austins treårs dag! Marli var uppe extra tidigt för att förbereda en pannkaksfrukost till den lille födelsedagskillen. Vi åt pannkakor med glass, grädde, jordgubbar, lönnsirap och bacon. Marlis mamma Helen var också på besök för att kunna äta frukost tillsammans med Austin. Efter frukosten började jag frenetiskt söka efter en tandläkare här i Essendon. Ringde till första tandläkaren som kom upp och bokade en akuttid. Jag hade haft problem med en visdomstand ett par dagar. Kvällen innan grät jag nästan och denna morgonen var det inte mycket bättre. Jag öppnade munnen, tandläkaren kollade i två sekunder och konstaterade att jag höll rent väldigt bra och infektionen är undertill så han kunde inte spola rent. Jag fick en munskölj och han skrev ut antibiotika till mig. Detta korta besök kostade mig 435 kronor! Vidare gick jag vidare till nästa ställe och gjorde en röntgen för att se om jag var tvungen att plocka ut tanden, röntgen kostade 310 kronor och därefter ytterligare en hundralapp för antibiotika. Jag var lagom förbannad när jag promenerade hemåt. Så himla tråkiga utgifter.. När jag kom tillbaka åt jag lunch tillsammans med Marli och Sully. Marli hade köpt med sig sushi hem. Jag har blivit en riktig sushiälskare! Jag måste medge att jag var otroligt skeptisk till att prova sushi när det exploderade i Sverige för ett par år sedan.. Varför provade jag inte tidigare? Det är ju så gott! Austin bestämde att han ville ha pizza till middag så det beställde Marli åt honom. Till efterrätt åt pojkarna cupcakes med minonsfigurer på. På kvällen kollade vi på filmen "Frozen/Frost". Jag vet att mina kära syskonbarn samt resterande ungar är fullkomligt tokig i denna filmen och jag måste erkänna, den var oerhört bra. Jag älskar Disney filmer. Måste också medge att jag lyssnade på filmens musik hela kvällen innan jag skulle sova, hihi.

Hej, hej, hej, hemskt mycket hej. Tänkte bara lämna ett litet avtryck och tala om att jag lever. Det här med att blogga är uppenbarligen inte min starka sida, antagligen för att det finns så mycket annat jag hellre gör på min lediga tid än spenderar flera timmar framför datorn. Visserligen vill jag verkligen dela med mig av mina dagar och alla bilder till alla er där hemma. Om någon kan hjälpa mig med att få in fler än 24 h per dygn så vore det mycket uppskattat! Det är måndagskväll här, klockan närmar sig 22.00. Jag har haft en fantastisk helg följt av en lugn måndag tillsammans med tre utav fyra grabbar. Fick gnugga ögonen ordentligt i morse för att vakna till, kom hem runt 23.30 igårkväll och kom alltså i säng väldigt sent. Jag ska försöka att göra ett par inlägg ikväll innan jag går och lägger mig. Vi hörs snart igen!