Hej från Australien!
Hej alla vänner och familj.
Det har gått ett par månader sedan sist jag skrev och berättade om mitt liv i Australien. Månaderna som har passerat har varit väldigt intensiva och händelserika. Den tjugoandra april firade jag sex månader som au-pair hos familjen Cham.
Som jag nämnde i tidigare inlägg inledde jag mitt 2016 med en semester till Byron Bay och Surfers Paradise. Sex dagar spenderades i Byron Bay och jag blev sannerligen förälskad i denna otroligt mysiga lilla stad. Staden är väldigt liten med ett fåtal gator och butiker. Trots det lyckades jag shoppa på tok för mycket! Vi bodde i en lyxvilla ett stenkast ifrån havet så varje morgon spenderade vi ett par timmar på stranden. De må låta rogivande med sol, mjuk sand och behaglig temperatur i vattnet men jag kan försäkra er om att det inte är lika rogivande när det finns fyra små pojkar runt en. Trots att pojkarna är duktiga och vana vid vatten då dem har en pool hemma i Melbourne så gäller det att vara försiktig. Vågorna kan plötsligt bli höga och strömmarna under ytan kan lätt dra med en utåt. Jag har otroligt mycket respekt för vatten och efter ha utbildat mig till siminstruktör så är jag ännu mer uppmärksam och försiktig. Lyckligtvis var vi tre stycken vuxna på fyra barn och därmed blev det lite enklare att ha koll på alla pokalen. Stackars Marli var antagligen mest stressad av oss alla, en mamma ser alltid farorna! När vi tröttnade på havet gick vi tillbaka till vår villa och njöt av poolen istället. Lata dagar med mycket sol, bad, vattenmelon i mängder, lugna promenerade runt staden och massor av god mat! Höjdpunkten var garanterat när jag hoppade fallskärm, vilken otrolig adrenalinkick. Nästa sak på min lista får bli bungeejump. Jag tog även en surflektion då surfa har varit på min bucketlist under många år. Det var betydligt mycket svårare än vad jag kunde föreställa mig! Jag lyckades dock komma upp på brädan och stå ett par sekunder.
Efter sex dagar i Byron Bay körde vi till Surfers Paradise och bytte vår lyxvilla till två lägenheter på åttonde våningen en utav skyskraporna. Utsikten var fantastisk! Surfers Paradise är en typisk storstad bestående av flertal glas komplex, motsatsen till hur en storstad ser ut i Sverige. Ena dagen besökte vi ”Wet'n'Wild” som är ett stort vatten-och äventyrsland. Åka vattenrutschbana kommer antagligen alltid vara lika roligt, oavsett ålder. Dagen efter besökte vi ”MovieWorld” som är en nöjespark med superhjältetema. Självklart var jag tvungen att åka den mest fartfyllda karusellen. Ju högre den är, dess snabbare det går och ju mer den snurrar runt, dess bättre!
Efter tre dagar i Surfers Paradise var det dags att åka tillbaka till Melbourne och återgå till rutinerna. Pojkarna hade ett par dagar kvar av sitt sommarlov innan det var dags att återvända till skola och dagis. Hugo började andre klass och Spencer började prep vilket är motsvarar ”nollan”. Austin fortsatte på dagis två dagar i veckan och Sullivan hade sin inskolning för att också gå dagis två dagar i veckan. Mycket tårar och en förkrossad liten kille.. Lyckligtvis blev det lite enklare för varje gång Marli lämnade honom.
Rutinerna flöt på som vanligt och jag var mer motiverad är någonsin till träningen. Jag var på gymmet två gånger om dagen. Mitt alarm ringde 05:25 varje morgon och drygt fem minuter senare var jag påklädd och på väg utifrån huset. Ibland kändes det som jag var mer sovandes än vaken när jag promenerade bort till gymmet. Ibland tog jag en promenad men oftast började jag min morgon med intervaller på antingen crosstrainerna eller spinningcykeln. Kom tillbaka hem lagom till klockan sju när pojkarna vaknade. Fantastiskt att börja morgonen med träning! Mina lediga dagar spenderade jag oftast i Melbourne eller någon utav de alla förorter som omger staden. Min australiensiska kompis säger att jag känner till staden bättre än vad han gör! Det är fördelen med att älska promenera, jag har promenerat flera hundra mil i denna fantastiska stad och lärt mig hitta utan att använda Google Maps. Känns väldigt bra när någon nämner en förort och jag direkt vet om det ligger öst eller väst om staden. Under tidens gång har jag haft en lista med caféer som jag vill besöka för att äta frukost. Att gå ut och äta frukost har tidigare varit något okänt för mig, självklart har jag ätit hotellfrukost ett par gånger i Sverige men inte mer än så. Att gå ut och äta frukost är väldigt vanligt i Melbourne och många ställen erbjuder ”All day breakfast”. Utöver det har jag spenderat mycket tid tillsammans med min vänner. Mestadels spenderade jag min tid med tre svenska tjejer som också är i Melbourne och arbetar som au-pair. Emma har jag nämnt tidigare, en tjej från Jönköping som kom hit drygt en månad efter mig. Emma var min första ”riktiga” vän här i Melbourne och i början spenderade vi mer eller mindre varenda lediga helg med varandra. Därefter lärde jag känna Ebba, en tjej ifrån Stockholm som kom hit i januari. Ebba introducerade mig för Paulina som också kommer ifrån Stockholm . I slutet av februari åkte jag och Emma till Tasmanien under fem dagar. Tasmanien är en ö samt delstat som ligger söder om Australien. Vi hyrde en bil och körde längs östkusten. Naturen i Tasmanien är otroligt vacker! Vi besökte en nationalpark och hikade till toppen av ett utav bergen. Utsikten var fantastisk och självklart tog vi flertal bilder. På vägen nerför berget, någonstans mellan våra konversationer mellan himmel och jord, lyckades vi komma ”off track” och gick vilse. Till en början ryckte vi på axlarna och övertygade varandra om att det inte spelar någon roll hur vi går, vi ska trots allt bara nerför berget. Det var en god tanke, någon timme senare var vi båda på gränsen till att bryta ihop. Vi var totalt vilse och ”off track”. Vi försökte klättra nerför berget som många gånger bjöd på branta stup och det var inte helt lätt att komma ner. Lyckan var total när vi på avstånd kunde höra ljudet av bilar. Detta var i samma stund som jag stod med tårar i ögonen och försökte övertyga Emma om att slutet var nära och vi båda kommet dö, bortglömda i en nationalpark någonstans i Tasmanien. Det var fem roliga dagar med mycket skratt och dålig sömn. Jag rekommenderar verkligen att sova i en bil, helt otroligt obekvämt att bara lita sätet tillbaka och försöka sova. Spenderat även otroliga summor på take away kaffe.. Men från en kaffe galen tjejs perspektiv var det definitivt värt det.
I början av februari, på en nattklubb någonstans i Melbourne, efter alldeles för många drinkar och timmar av dansade snubblade jag in i en grabb vid namn Johnny. Klockan var närmare fyra på morgonen och det var antagligen inte det mest ultimata stället att träffas på. Därför bestämde vi oss för att ses dagen efter istället. Det är trots allt bättre att ses bakfull än alldeles för full ;) Sagt och gjort sågs vi dagen efter. En kopp kaffe och timmar av pratande, en lyckad första dejt. Därefter dröjde det tre veckor innan jag träffade honom igen, nackdelen med att börja träffa en grabb som har ett ”fly in/fly out” arbete vilket innebär att han är iväg 23 dagar och hemma 10 dagar. Johnny hann knappt komma tillbaka till Melbourne innan vi träffades igen. Ett flertal dejter hann vi med under dessa få dagarna innan han återigen var tvungen att åka tillbaka till jobb.. Och såhär fortsatte det, 23 dagar ifrån varandra och därefter ett par dagar tillsammans. Så fortsatte det åtminstone fram till början av maj när jag var klar som au-pair hos familjen Cham och flyttade in hos denna fantastiska man under tio dagar. Dagarna passerad i rasande fart och man kan tycka att vi borde vara trötta på varandra då vi mer eller mindre spenderade varenda vaken minut med varandra. Så var dock inte fallet, tiden gick alldeles för fort och tiden tillsammans kändes långt ifrån tillräcklig. Jag har inga tidigare erfarenheter av distansförhållande och att behöva spendera mer tid ifrån varandra än tillsammans. Det är otroligt utmanande och påfrestande. Stor eloge till alla er som lyckas utan att bli totalt galen, haha. Jag inbillar mig att det ska bli enklare för varje gång han åker tillbaka till sitt arbete men så är inte fallet. Jag är lika ledsen, om inte mer, varje gång jag behöver säga hej då. Jag hade tio helt fantastiska dagar tillsammans med min fina prins. Han överraskade mig med en hotellnatt på Melbournes lyxigaste hotell, Crown. Som om det inte vore tillräckligt överraskade han mig även med biljetter till musikalen Matilda. Matilda var en utav mina favoritfilmer som barn. Ett flertal frukostdejter på olika caféer runt om i Melbourne, lunch tillsammans med Johnnys familj, ett besök på svenska kyrkan för att köpa svensk mat, frozen yoghurt I mängder, ett par besök på gymmet, långa promenader, filmkvällar, ett par restaurangbesök samt besöka Melbourne museum och se deras Jurassic World utställning får sammanfatta våra tio dagar tillsammans. Frukostdejter är definitivt något som definierar oss som par.. Nog för att det är trevligt att gå ut och äta middag tillsammans men att gå ut och äta frukost tillsammans är definitivt på topplistan! Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle åka till andra sidan jordklotet och bli högt upp över öronen förälskad i en australiensare, men så blev det och det är jag väldigt lycklig över. Hade kunnat skriva ett långt inlägg om vilken fantastisk man han är och allt han gjort som får mitt hjärta att slå lite fortare. Men det besparar jag er tills vidare! Många därhemma har frågat vem denna grabb är och nu har ni fått ett litet hum.
Hur som haver, lördagen den 14 maj var det dags att återigen säga hej då. Tidigt på morgonen åkte vi till flygplatsen tillsammans, Johnnys 10 dagars ledighet var över och plikten kallade och det var dags för mig att ge mig ut på nya äventyr. Jag skulle dock inte lika långt ifrån Melbourne som Johnny skulle, bara sju timmar med bil. Min destination var Renmark, en liten, liten stad i delstaten South Australia. Nästintill helt ute i bushen. Nu undrar ni såklart varför jag bosätter mig i en husvagn mitt ute i bushen. Det är inte helt frivilligt utan mer ett måste för att få mitt andra års visum. Detta har jag förklarat tidigare men för att sammanfatta det kort: Jag har ett working holiday som tillåter mig att arbeta, resa och studera i Australien under ett år. Detta visum kan man bara ansöka om en gång i livet. För att få ytterligare ett år måste man göra ”farmwork” under 88 dagar. Du måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificeras som ”specificerat arbete”. Man kan arbeta med något av följande: - Växt och djurodling - Fiske - Trädodlingar och avverkning av träd - Gruvarbete och konstruktion. Vanligaste arbete är ”fruitpicking”, alltså att plocka frukt. Vilket är vad jag gör, jag plockar citrusfrukter. Framförallt apelsiner men även clementiner, mandariner, citroner och en rad andra citrusfrukter. Det är nu en månad sedan jag kom hit och jag antar att arbetet är vad jag förväntade mig att det skulle vara. Tungt, svettigt och slitsamt. Varje arbetsdag är som ett träningspass. Vilket glädjer mig oerhört mycket då jag inte har något gym härute. På mina lediga dagar brukar jag ta långa promenader men jag har även börjar springa en hel del. Att springa är en nyfunnen kärlek som jag aldrig riktigt uppskattat förut. Jag har haft bekymmer med mina benhinnor sedan jag var 13 och spelade fotboll. För tillfället har jag mer eller mindre inga besvär men mina benhinnor och jag är övertygad om att min viktnedgång sedan jag kom till Australien har hjälpt en hel del! Jag bor i en husvagn tillsammans med en annan tjej som heter Ari, hon kommer ifrån Nya Zeeland. Ari's farbror äger husvagnen jag bor i och är även den ansvariga över alla arbetar. Det är han som fördelar arbetet och talar om var vi ska vara, när vi ska vara där och vad vi ska plocka. Livet i Renmark är väldigt simpelt, vilket ni säkert kan förstå då jag precis talade om att jag bor i en husvagn. Vill även tillägga att det inte är någon lyxig husvagn men det finns en luftkonditionering som även blåser ut varm luft vilket jag anser är ganska lyxigt. Nätterna kan bli otroligt kalla här, häromdagen hade vi -1. Isoleringen i husvagnen är inget att skryta om och därför uppskattar jag att vi faktiskt kan få det varmt på andra sätt! Jag är glad att jag bott i Uganda sju månader innan jag kom hit, annars hade jag återigen blivit chockerad över hur jag kommer att behöva bo de kommande månaderna. Nu är jag en sann backpacker! Tanken är att jag kommer stanna här fram till början av Oktober, om jag överlever. Återigen, det är ingen dans på rosor. Till hösten är det tänkt att jag ska åka tillbaka till Uganda och även ett par andra länder i Afrika, främst grannländerna Kenya, Rwanda och Tanzania. Funderar även på att spendera lite tid i Sydafrika och framförallt lära mig mer om Nelson Mandela. Därefter kommer jag komma tillbaka till Melbourne på ett andra års visum. Med andra ord kommer det sörja innan ja g återvänder till Sverige. Inget är dock hugget i sten, vi får helt enkelt se var livet tar mig!
Rutinerna flöt på som vanligt och jag var mer motiverad är någonsin till träningen. Jag var på gymmet två gånger om dagen. Mitt alarm ringde 05:25 varje morgon och drygt fem minuter senare var jag påklädd och på väg utifrån huset. Ibland kändes det som jag var mer sovandes än vaken när jag promenerade bort till gymmet. Ibland tog jag en promenad men oftast började jag min morgon med intervaller på antingen crosstrainerna eller spinningcykeln. Kom tillbaka hem lagom till klockan sju när pojkarna vaknade. Fantastiskt att börja morgonen med träning! Mina lediga dagar spenderade jag oftast i Melbourne eller någon utav de alla förorter som omger staden. Min australiensiska kompis säger att jag känner till staden bättre än vad han gör! Det är fördelen med att älska promenera, jag har promenerat flera hundra mil i denna fantastiska stad och lärt mig hitta utan att använda Google Maps. Känns väldigt bra när någon nämner en förort och jag direkt vet om det ligger öst eller väst om staden. Under tidens gång har jag haft en lista med caféer som jag vill besöka för att äta frukost. Att gå ut och äta frukost har tidigare varit något okänt för mig, självklart har jag ätit hotellfrukost ett par gånger i Sverige men inte mer än så. Att gå ut och äta frukost är väldigt vanligt i Melbourne och många ställen erbjuder ”All day breakfast”. Utöver det har jag spenderat mycket tid tillsammans med min vänner. Mestadels spenderade jag min tid med tre svenska tjejer som också är i Melbourne och arbetar som au-pair. Emma har jag nämnt tidigare, en tjej från Jönköping som kom hit drygt en månad efter mig. Emma var min första ”riktiga” vän här i Melbourne och i början spenderade vi mer eller mindre varenda lediga helg med varandra. Därefter lärde jag känna Ebba, en tjej ifrån Stockholm som kom hit i januari. Ebba introducerade mig för Paulina som också kommer ifrån Stockholm . I slutet av februari åkte jag och Emma till Tasmanien under fem dagar. Tasmanien är en ö samt delstat som ligger söder om Australien. Vi hyrde en bil och körde längs östkusten. Naturen i Tasmanien är otroligt vacker! Vi besökte en nationalpark och hikade till toppen av ett utav bergen. Utsikten var fantastisk och självklart tog vi flertal bilder. På vägen nerför berget, någonstans mellan våra konversationer mellan himmel och jord, lyckades vi komma ”off track” och gick vilse. Till en början ryckte vi på axlarna och övertygade varandra om att det inte spelar någon roll hur vi går, vi ska trots allt bara nerför berget. Det var en god tanke, någon timme senare var vi båda på gränsen till att bryta ihop. Vi var totalt vilse och ”off track”. Vi försökte klättra nerför berget som många gånger bjöd på branta stup och det var inte helt lätt att komma ner. Lyckan var total när vi på avstånd kunde höra ljudet av bilar. Detta var i samma stund som jag stod med tårar i ögonen och försökte övertyga Emma om att slutet var nära och vi båda kommet dö, bortglömda i en nationalpark någonstans i Tasmanien. Det var fem roliga dagar med mycket skratt och dålig sömn. Jag rekommenderar verkligen att sova i en bil, helt otroligt obekvämt att bara lita sätet tillbaka och försöka sova. Spenderat även otroliga summor på take away kaffe.. Men från en kaffe galen tjejs perspektiv var det definitivt värt det.
I början av februari, på en nattklubb någonstans i Melbourne, efter alldeles för många drinkar och timmar av dansade snubblade jag in i en grabb vid namn Johnny. Klockan var närmare fyra på morgonen och det var antagligen inte det mest ultimata stället att träffas på. Därför bestämde vi oss för att ses dagen efter istället. Det är trots allt bättre att ses bakfull än alldeles för full ;) Sagt och gjort sågs vi dagen efter. En kopp kaffe och timmar av pratande, en lyckad första dejt. Därefter dröjde det tre veckor innan jag träffade honom igen, nackdelen med att börja träffa en grabb som har ett ”fly in/fly out” arbete vilket innebär att han är iväg 23 dagar och hemma 10 dagar. Johnny hann knappt komma tillbaka till Melbourne innan vi träffades igen. Ett flertal dejter hann vi med under dessa få dagarna innan han återigen var tvungen att åka tillbaka till jobb.. Och såhär fortsatte det, 23 dagar ifrån varandra och därefter ett par dagar tillsammans. Så fortsatte det åtminstone fram till början av maj när jag var klar som au-pair hos familjen Cham och flyttade in hos denna fantastiska man under tio dagar. Dagarna passerad i rasande fart och man kan tycka att vi borde vara trötta på varandra då vi mer eller mindre spenderade varenda vaken minut med varandra. Så var dock inte fallet, tiden gick alldeles för fort och tiden tillsammans kändes långt ifrån tillräcklig. Jag har inga tidigare erfarenheter av distansförhållande och att behöva spendera mer tid ifrån varandra än tillsammans. Det är otroligt utmanande och påfrestande. Stor eloge till alla er som lyckas utan att bli totalt galen, haha. Jag inbillar mig att det ska bli enklare för varje gång han åker tillbaka till sitt arbete men så är inte fallet. Jag är lika ledsen, om inte mer, varje gång jag behöver säga hej då. Jag hade tio helt fantastiska dagar tillsammans med min fina prins. Han överraskade mig med en hotellnatt på Melbournes lyxigaste hotell, Crown. Som om det inte vore tillräckligt överraskade han mig även med biljetter till musikalen Matilda. Matilda var en utav mina favoritfilmer som barn. Ett flertal frukostdejter på olika caféer runt om i Melbourne, lunch tillsammans med Johnnys familj, ett besök på svenska kyrkan för att köpa svensk mat, frozen yoghurt I mängder, ett par besök på gymmet, långa promenader, filmkvällar, ett par restaurangbesök samt besöka Melbourne museum och se deras Jurassic World utställning får sammanfatta våra tio dagar tillsammans. Frukostdejter är definitivt något som definierar oss som par.. Nog för att det är trevligt att gå ut och äta middag tillsammans men att gå ut och äta frukost tillsammans är definitivt på topplistan! Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle åka till andra sidan jordklotet och bli högt upp över öronen förälskad i en australiensare, men så blev det och det är jag väldigt lycklig över. Hade kunnat skriva ett långt inlägg om vilken fantastisk man han är och allt han gjort som får mitt hjärta att slå lite fortare. Men det besparar jag er tills vidare! Många därhemma har frågat vem denna grabb är och nu har ni fått ett litet hum.
Hur som haver, lördagen den 14 maj var det dags att återigen säga hej då. Tidigt på morgonen åkte vi till flygplatsen tillsammans, Johnnys 10 dagars ledighet var över och plikten kallade och det var dags för mig att ge mig ut på nya äventyr. Jag skulle dock inte lika långt ifrån Melbourne som Johnny skulle, bara sju timmar med bil. Min destination var Renmark, en liten, liten stad i delstaten South Australia. Nästintill helt ute i bushen. Nu undrar ni såklart varför jag bosätter mig i en husvagn mitt ute i bushen. Det är inte helt frivilligt utan mer ett måste för att få mitt andra års visum. Detta har jag förklarat tidigare men för att sammanfatta det kort: Jag har ett working holiday som tillåter mig att arbeta, resa och studera i Australien under ett år. Detta visum kan man bara ansöka om en gång i livet. För att få ytterligare ett år måste man göra ”farmwork” under 88 dagar. Du måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificeras som ”specificerat arbete”. Man kan arbeta med något av följande: - Växt och djurodling - Fiske - Trädodlingar och avverkning av träd - Gruvarbete och konstruktion. Vanligaste arbete är ”fruitpicking”, alltså att plocka frukt. Vilket är vad jag gör, jag plockar citrusfrukter. Framförallt apelsiner men även clementiner, mandariner, citroner och en rad andra citrusfrukter. Det är nu en månad sedan jag kom hit och jag antar att arbetet är vad jag förväntade mig att det skulle vara. Tungt, svettigt och slitsamt. Varje arbetsdag är som ett träningspass. Vilket glädjer mig oerhört mycket då jag inte har något gym härute. På mina lediga dagar brukar jag ta långa promenader men jag har även börjar springa en hel del. Att springa är en nyfunnen kärlek som jag aldrig riktigt uppskattat förut. Jag har haft bekymmer med mina benhinnor sedan jag var 13 och spelade fotboll. För tillfället har jag mer eller mindre inga besvär men mina benhinnor och jag är övertygad om att min viktnedgång sedan jag kom till Australien har hjälpt en hel del! Jag bor i en husvagn tillsammans med en annan tjej som heter Ari, hon kommer ifrån Nya Zeeland. Ari's farbror äger husvagnen jag bor i och är även den ansvariga över alla arbetar. Det är han som fördelar arbetet och talar om var vi ska vara, när vi ska vara där och vad vi ska plocka. Livet i Renmark är väldigt simpelt, vilket ni säkert kan förstå då jag precis talade om att jag bor i en husvagn. Vill även tillägga att det inte är någon lyxig husvagn men det finns en luftkonditionering som även blåser ut varm luft vilket jag anser är ganska lyxigt. Nätterna kan bli otroligt kalla här, häromdagen hade vi -1. Isoleringen i husvagnen är inget att skryta om och därför uppskattar jag att vi faktiskt kan få det varmt på andra sätt! Jag är glad att jag bott i Uganda sju månader innan jag kom hit, annars hade jag återigen blivit chockerad över hur jag kommer att behöva bo de kommande månaderna. Nu är jag en sann backpacker! Tanken är att jag kommer stanna här fram till början av Oktober, om jag överlever. Återigen, det är ingen dans på rosor. Till hösten är det tänkt att jag ska åka tillbaka till Uganda och även ett par andra länder i Afrika, främst grannländerna Kenya, Rwanda och Tanzania. Funderar även på att spendera lite tid i Sydafrika och framförallt lära mig mer om Nelson Mandela. Därefter kommer jag komma tillbaka till Melbourne på ett andra års visum. Med andra ord kommer det sörja innan ja g återvänder till Sverige. Inget är dock hugget i sten, vi får helt enkelt se var livet tar mig!
Kommentarer
Postat av: Anna
Vilka häftiga äventyr du är med om! Roligt att läsa så hoppas du bloggar lite oftare :)
Trackback
