December månad inledde jag tillsammans med Austin. Vanligtvis är jag ledig under förmiddagen samt eftermiddagen på tisdagar men då jag vet att Marli är stressad för tillfället och har mycket att göra erbjöd jag mig att ta med Austin på en utflykt. Kvällen innan sökte jag på internet för att finna aktiviteter man kan göra tillsammans med småbarn i Melbourne. Ett utav förslagen som dök upp, som även blev vår destination var Collingwood Children's Farm. Collingwood Children's Farm ligger öster om Melbourne, det ligger dock närmre stadskärnan än vad Essendon gör. Vi tåg tåget ifrån Essendon till Melbourne Central och bytte därefter till nästa tåg som tog oss till Collingwood, slutligen gjorde vi en promenad från station till gården, det tog ungefär 15-20 minuter. Lyckligtvis hade jag med mig vagnen till Austin då vi jag fick spurta ifrån stationen för att hinna fram i tid, tåget var nämligen försenat till Melbourne Central. Lyckligtvis hann vi fram till klockan 10.00 och kunde se när dem mjölkade en utav korna. Varje dag klockan 10 samt 16 har man möjlighet att titta när personalen mjölkar, barnen har även möjlighet att själva få prova på samt klappa/borsta. Austin ville inte prova på att mjölka, däremot tog han borsten och klappade kossan. Förutom kon fanns det gäss, hönor, en otroligt stor tupp, några andra fågeldjur(?). Haha, ja min kunskap när det kommer till fåglar är kanske inte den bästa. Farfar har dock präntat in i huvudet på mig sedan barnsben att djuren som simmar runt i dammen på koloni är ÄNDER och inte ANKOR! :D Man kunde även besöka en trädgård och titta på alla blommor. I samma stund som jag såg skylten vände jag på klacken, har ska vi minsann inte bli överraskade av några ormar. Getter, får, en åsna, hästar och grisar fanns också att beskåda. Austin tyckte såklart det var absolut roligaste att titta på hästarna. Han var modig och vågade sticka in handen till en utav getterna och klappa hans öra. Efter drygt en timme kände sig Austin nöjd. Innan vi åkte därifrån besökte vi caféet och Austin åt "sausage rolls" samt en cupcake. Sausage roll är verkligen typisk australiensk mat.. Pojkarna äter det väldigt ofta. Från Collingwood åkte vi in till centralstation i Melbourne. Mitt emot centralstationen ligger Federation Square och ett par dagar tidigare hade dem satt upp en julgran byggd av lego. När jag berättade detta för Austin ville han såklart göra ett besök! Vi tittade på granen en kort stund, köpte sushi till mig och gick bort till en lekplats. Under tiden jag åt min lunch lekte Austin tillsammans med en annan pojke. Är det inte härligt med barn? Dem bara sätter sig bredvid varandra i en sandlåda och två sekunder senare leker dem tillsammans. Tänk om det vore så enkelt när man var vuxen med! Vi klev på tåget som skulle ta oss till Essendon. I sista stund bestämde jag mig för att hoppa av i Moonee Ponds istället, grannorten till Essendon. Vi gick in i en liten butik där jag köpte en målarbok till Austin, en ny stekpanna då jag blir tokig på den dem har (teflonet är så gott som borta och det tar 82173 att diska den), ett bröllopskort till Marli och Alvin från pojkarna då det var deras åttonde bröllopsdags samt klistermärke till Hugo. Klistermärken ska han använda på hans "morgon-rutin-schema". Genom att få ett schema och lite struktur kommer det bli enklare för honom att utföra hans morgonsysslor såsom att klä på sig, borsta tänderna och lägga ner sin lunchlåda i väskan. Austin var nöjd över dagen och likaså jag. Han är en duktig pojke när mamma och pappa inte är i närheten.

Denna kväll var det tänkt att vi allesammans skulle åka till Crown Casino i Melbourne och titta på deras julshow. Från den 23 november fram till 3 januari har kasinot en julshow med belysning i alla dess färger och en blandning av flertal olika julsånger. Mellan 10.00 fram till midnatt, varje halvtimme är showen. Det är alltså maskiner som föreställer tomtar/renar m.m, lampor och högtalare. Det är alltså inga människor med i julshowen. Planerna gick dock i kras och för att få lite julstämningen tyckte Marli och Alvin att det var en bra idé att få upp julgranen. Familjen har en plastgran, förfärligt.. ;) Barnen tyckte att det var väldigt roligt att smycka granen. Självklart var ledorden "More is less". Strax innan klockan sex åkte Marli och Alvin iväg tillsammans med Spencer. Spencer börjar skolan nästa år, deras termin startar i slutet av januari. Spencer kommer gå på en privatskola och dem flesta skolorna i Australien kräver att man har skoluniform. Denna kvällen gick Spencer till skräddaren för att ta mått till hans uniform. Under tiden underhöll sig Hugo, Austin och Sully sig med att gömma sig i de tomma kartongerna. Det var nästan lika roligt som att klä granen.

Förutom banankakan bakade jag även frukt och nötbar! Barsen på bilderna nedan innehåller bland annat mandlar, solroskärnor, sesamfrön, torkade aprikoser och russin. Som sötning använde jag honung för att försöka få det så nyttigt som möjligt. Jag använde kardemumma, kanel och vanilj som smaksättning. Spencer och Austin tyckte om dem, Hugo var av en annan åsikt..

Denna måndagen hade jag planerat att spendera på Zoo tillsammans med Spencer, Austin och Sullivan. Dessvärre var det varmt redan tidigt på morgonen och meteorologerna sa att det skulle bli uppemot 30 grader under dagen, med andra ord alldeles för varmt att besöka Zoo. Strax innan Sully vaknade från sin sovstund hjälpte Spencer och Austin mig med att plocka fram alla ingredienser till att baka banankaka. När vi vara nere i Wilson Promontory under helgen var det ett flertal mammor som berättade att dem alltid bakade bröd, kakor och bars till sina barns lunchlådor. Marli berättade att hon också önskade att hon hade tid att baka till Hugo. Då jag vet om att hon har ont om tid ville jag överraska henne med att baka bananbröd/muffins till Hugo samt bars gjord på nötter. Bananbrödet innehöll inget vitt mjöl eller socker, istället tog jag rågmjöl och honung. Det hälsosamma förstördes dock när pojkarna dekorerade med strössel, hihi. Spencer och Austin tyckte att det var väldigt roligt att få vara med och baka. Hade killarna fått bestämma så hade varje muffins varit HELT täckt med strössel. Sullivan satt tyst och lugn och åt sin lunch, jag fasade för att han skulle börja gnälla och vilja vara med.

Söndag och sista dagen! Inledde morgonen i vanlig ordning med att äta frukost och därefter gick vi bort till en liten flod så att barnen kunde få prova på att fiska. Blev förvånad över vilket tålamod en del utav barnen hade. En liten fisk drogs upp och den lilla killen som drog upp den var en utav de yngsta barnen. Alla barnen fick känna snabbt på fisken innan dem slängde tillbaka den vattnet. Ser ni den lilla Wallabyn? En enda fisk drogs upp och det var av lillkillen på bilden.

Efter en lång stund på stranden hade jag hunnit att få rejält röda kinder av den starka solen. Det där med solkräm är inte min största prioritering här i livet.. Pojkarna tog en dusch efter strandhänget och jag passade på att vila en liten stund i mitt rum. Dagens lunch serverades i familjens stuga och bestod av  smörgåsar med massor av olika tillbehör. Jag tog sallad, frukt, kyckling, tonfisk och ägg. Perfekt när utbudet är stort och man kan välja själv. När lunchen var nere beslöt vi oss för att promenera en utav alla de vandringsleder som Wilson Promo erbjuder. Vår destination var Squeaky beach. Vårt "område" där stugorna fanns hette Tidal River och promenaden är 2 km lång. Uppförsbackar och nerförsbackar med fantastisk utsikt över havet beskriver sträckan ganska bra. Min telefon var urladdade och jag orkade inte bära med min kamera, därför har jag inga bilder ifrån själva promenaden. Jag fotade däremot en del med Marlis telefon så jag får lägga upp bilderna när hon skickat dem till mig. Det var alltså jag, Marli, Austin och tre andra familjer som gick. Hugo och Spencer gick före oss tillsammans med ett par andra familjer. När vi kom fram badade jag med Austin i ett iskallt hav.. Ja, det var verkligen inte varmt. Vi stod mest vid kanten och hoppade för vågorna, det var dock oundvikligt att inte bli blöt långt upp på magen. Alvin kom och hämtade oss och tog även med min kamera så jag kunde fota lite! När vi kom tillbaka blev det ytterligare en dusch för att få bort all sand. Stranden må vara underbar men gud obekvämt det är att ha sand överallt och ingenstans. På kvällen var det middag i mitten stugan och det var indisk mat, mycket gott. På kvällen satt vi återigen och pratade i en stuga. Det blev en tidig kväll för mig.

Jag skyndade mig tillbaka till stugorna, tog på mig ett linne och lämnade av min jacka, det var ju trots allt väldigt soligt nere på stranden. Mitt klädval fick jag dock ångra ganska fort igen när jag insåg att även om solens strålar värmer så är vinden väldigt kylig. Barnen badade och byggde sandslott. Hur dem kunde bada i det kalla vattnet förstår jag inte! En del föräldrar var dock smarta och hade med sig våtdräkt. Jag stod och pratade en väldigt lång stund med en utav mammorna. Hon har själv rest genom Europa och varit hemifrån ett flertal månader innan hon beslöt sig för att skaffa familj. Jag är så fascinerad av människor som tar beslutet att resa och framförallt på egen hand. Det var minst sagt givande och spännande att lyssna på hennes historier! Jag har verkligen fått intrycket av australiensare är oerhört pratglada och trevliga, denna mamman var inget undantag. Hon blev förvånad när jag sa att jag bara var 20 och redan hunnit bo i Uganda i sju månader och även bott i en annan stad i Sverige under fyra månader. Jag antar att jag faktiskt har hunnit med en hel del för att bara vara 20 år.. Och massa mer ska upplevas innan jag beslutar mig för att slå mig ner med familj, lägenhet osv..

Som tack för att jag fick följa med tyckte Marli att det var lämpligt att Hugo sov i mitt rum, inget jag hade något emot. På lördagsmorgonen vaknade han strax efter sju. Vi båda duschade och klädde på oss innan vi gick bort till familjens stuga för att äta frukost. Efter frukosten gick jag ner till stranden som låg ett stenkast ifrån stugorna. Det är något särskilt med havet och stränder, jag älskar det. Kanske är det för att jag är uppvuxen i Helsingborg som är en kuststad. Jag tycker verkligen inte om insjöar eller åar, ryser av att behöva bada i vatten där jag inte kan se botten. Jag stannade en bra stund nere på stranden innan jag traskade tillbaka för att hämta min kamera. Min mobilkamera är väldigt bra men den slår absolut inte min systemkamera. På vägen tillbaka till stranden fick jag sällskap av ett par familjer. Mer om det i nästa inlägg!

Fredagsmorgon och dags att göra oss redo inför bilfärden med destination Wilson Promontory. De vanliga morgonsysslorna utfördes och därefter var det dags att packa in allting i bilen. Jag tyckte det kändes onödigt att ta två stycken bilar och var övertygad om att vi skulle få plats med allting i en bil.. Det fick vi, med nöd och näppe. Vi satt som packade sardiner med saker överallt MEN vi fick in allt i bilen. Wilson Promontory är en nationalpark belägen i södra Australien. Det finns en utsiktsplats i nationalparken som ska vara den sydligaste punkten i Australien. Sista helgen i november brukar familjen tillsammans med tio stycken andra familjer besöka nationalparken. Alla pappor har studerat på universitet tillsammans på nittiotalet och är läkare med olika inriktningar. Det var ett par stycken av dem som var barnläkare, någon var anestesiläkare, en annan hade specialiserat sig med barnonkologi. Det måste vara något av det absolut tuffaste arbetena, att varje dag möta barn som lider av cancer. Det var alltså tio stycken män tillsammans med deras fruar och barn. Totalt var det 34 stycken ungar, galet! Kändes som att det var ett skolläger. Dem hyr tre stycken stora stugor, dessa måste man boka ett helt år innan då det är ett så pass populärt resmål. Stugorna är väldigt stora, cirka 4-8 sovrum med 2-4 bäddar i varje rum samt åtminstone två stycken badrum och ett gemensamt kök/vardagsrum/matplats. Jag kunde följa med av den anledningen att det var en familj som avbokat, jag fick alltså tillgång till deras rum, därmed bodde jag inte i samma stuga som min aupair-familj. Såhär såg det ut, antingen sov man i våningssängar eller enkelsängar. Hugo sov i mitt rum första natten och vi sköt ihop våra sängar för att få en dubbelsäng istället. Vi åkte hemifrån vid 12.30 men hann bara ett kvarter innan vi körde tillbaka för att hämta lakan, alltid är det något man glömmer. Resan tog cirkus 3 timmar och den var inte helt smärtfri. Hugo och Spencer bråkade i baksätet, Sully var hysterisk och grät större delen av tiden och Austin sov. När vi hade drygt 20 minuter kvar grät Austin och sa att han var tvungen att gå på toaletten, två sekunder senare gjorde han en kaskadkräkning i bilen. När vi väl kom fram packade vi upp allting, åtminstone jag. Jag packade upp mina kläder på hyllorna och bäddade de två sängarna, jag tycker om att komma i ordning. På kvällen åt vi alla spagetti tillsammans, ett par familjer var ansvariga över kvällens middag. Resten av kvällen spenderade jag i familjens stuga med ett par andra familjer. Jag satt mest och lyssnade och försökte hänga med i deras samtalsämnen. Det blev en tidig kväll för mig.

God kväll! Klockan närmar sig 23.00 och det är hög tid för mig att slänga in handduken. Den senaste tiden har jag gått och lagt mig på tok för sent om kvällarna, det finns så mycket annat roligt att göra på min telefon för tillfället. Imorgon arbetar jag dock bara två timmar på morgonen och kan därefter ha en stunds vila.. När man har tillfälle att vila är man dock inte sugen längre, det är bara klockan 06.55 på morgonen när klockan ringer. Min morgon var inte den bästa. Alla fyra killar var väldigt gnälliga och bråkiga. Spencer och Hugo retas väldigt mycket för tillfället och det känns som att man många gånger är en liten polis mellan dem två.. "Han sa det" - "Han gjorde så" osv osv. Hur som helst, Marli tog med sig alla killarna och följde Hugo till skolan. Under tiden passade jag på att äta frukost. Jag kände mig så stressad och slängde i mig frukosten vilket ledde till fruktansvärt illamående, magknip och ett par vändor till toaletten. Den senaste tiden har jag haft en del problem med magen, mindre roligt när jag varit symptomfri de senaste åren. Marli släppte av mig, Austin och Sully på Gymbaroo. Vanligtvis tar hon alltid med sig Austin på Gymbaroo och jag har Spencer och Sullivan hemma, idag behövde Marli åka iväg till jobb en kort stund och därför fick jag åka på Gymbaroo. Jag har förvisso inget emot det! Austin verkar tycka att det är väldigt roligt och likaså Sully. Idag var det mycket fokus på julen och därmed färgerna grön och röd samt ett par julsånger. När vi kom hem igen åt pojkarna lunch och det var hög tid för Sully för sin sovstund. Under tiden som Sully sov badade jag i poolen med Spencer och Austin. Kort därefter kom pojkarnas mormor, Helen. Jag passade på att rensa ut alla Spencers och Austin skor, var tvungen att prova samtliga par för att se om dem fortfarande passar. Helen hämtade Hugo och pojkarna åt en tidigt middag innan det var dags att byta om och bege sig mot Hugos skola. Hugos skola hade en liten konsert idag med julmusik. Varje klass framförde ett par sånger och föräldrar, syskon och vänner satt på filtar och åt picknick. Vi var där redan 17.30 och kom hem strax efter 21.00. Det var en mysig kväll! Känns konstigt att lyssna på julmusik när solens strålar gjorde att jag fick sitta och kisa ungefär halva "konserten" samt var otroligt varm. Ska jag verkligen fira jul i 35 graders värme? GALET!

Klockan fem ringde min klocka. Jag tog på mig mina träningskläder och smög ut för att inte väcka pojkarna. Gick bort till gymmet och stod på crosstrainern i fyrtiofem minuter. Jag var tillbaka vid halv sju och kunde inte göra så mycket mer än att vänta på att pojkarna skulle vakna så jag passade på att ta ner tvätt från linan och vika den. När Hugo begett sig till skolan och Marli skjutsat Spencer och Austin till dagis och därefter åkt till arbetet så var det bara jag och Sully kvar hemma. Jag var i desperat behov av en dusch efter morgonens svettiga konditionspass men jag känner mig inte helt bekväm med att ställa mig under duschen och inte kunna ha koll på Sully.. Så jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag satte Sully i badkaret och la ner massor av leksaker, där satt han fint och lekte medan jag hade en snabb dusch. Självklart ingick det att jag dansade runt och gjorde massa fula miner i duschen för att underhålla honom. Det är så mycket saker man gör här som jag antagligen aldrig trodde jag skulle göra.. Hur ofta dansar man runt naken i duschen? Medan Sully sov passade jag på att sortera och städa i leksaksrummet. Tror dessvärre inte att det kommer vara välsorterat och städat särskilt länge när det är två pojkar som älskar att slita fram allt dem ser. Nåja, det är så det är med små barn! Därefter tog jag mig an tre stycken lådor i köket, jag hittade ett helt bageri i botten av varje låda, så mycket smulor! På onsdagar är det jag som hämtar Hugo ifrån skolan. Vi fick snabbt inom mataffären och därefter gick vi hem för att laga middag. Hugo älskar tonfisk och likaså ris och därför bestämde jag mig för att göra en gratäng. Kokt ris, Sour Cremé som är australiensarnas motsvarighet till Creme Fraiché, tonfisk och ost ovanpå. In i ugnen en stund och vips, en kanonbra middag. När Hugo och Sully ätit deras middag tog vi fram pennor och papper och Hugo ritade en teckningen till sin lärare i skolan. Hugo är väldigt duktig på att rita och måla, det är en utav dem sakerna vi borde göra oftare tillsammans. Nackdelen är att Sully såklart vill vara med och jag är livrädd att han ska lyckas klura ut hur man tar av korken på pennorna och inom loppet av några sekunder lyckats rita överallt där han inte borde rita.

Vanligtvis har jag tisdagar som en halvdag då jag arbetar mellan 7.00-9.00 och är sedan ledig fram till 16.30-19.00. denna tisdagen såg dock lite annorlunda ut. På Marli och Alvins klinik arbetar två stycken sekreterare, den ena arbetar tre dagar och den andra arbetar två dagar. Den ena sekreteraren hade opererat bort sina halsmandlar och kunde därför inte arbeta och Marli var därmed tvungen att rycka in. Jag fick därför arbeta extra denna dagen. På tisdagar är Marli hemma med Austin och Sully medan Hugo är i skolan och Spencer är på dagis. Jag hade alltså en heldag med Austin och Sully. När Sully sov passade jag och Austin på att sortera alla böcker i deras sovrum. Det tog närmare 2 h, pju.. Austin var dock väldigt tålmodig och lekte med sitt lilla kök sidan om, han serverade mig svampsoppa och kaffe. Jag var väldigt imponerad över hur denna otåliga lilla pojke helt plötsligt hade överseende med att jag behövde ordna med böckerna. Detta ingår inte i mina arbetsuppgifter men jag tycker om att ha ordning och reda. Jag vet att Marli är stressad och har svårt att få tiden att gå ihop och därmed kunna göra alla dessa småsaker runt huset och därför är jag glad om jag kan hjälpa till lite extra. Jag tror att hon uppskattar det väldigt mycket och då känns det såklart roligare att hjälpa till!   Det är min kära mamma som har lärt mig att sortera böckerna såhär, som en trappa.. Längsta böckerna till vänster och därefter bygga sig neråt. Så gjorde vi alltid i min bokhylla när jag var liten. Det tar såklart längre tid när man ska vara så petig som jag är och måste ha ALLA böcker EXAKT i ordning. Jag övervägde att sortera dem efter färg med men det kändes lite väl ambitiöst. När man varit duktig och tålmodig förtjänar man att få äta kaka, det fick Austin. Det är så mycket roligare att ge dem sötsaker när dem gör något extra. Sully ville sitta uppe på diskbänken när jag lagade potatismos till pojkarna. Självklart skulle han även provsmaka!

Den 20 november var det minsann ingen vanlig dag, det var nämligen Austins treårs dag! Marli var uppe extra tidigt för att förbereda en pannkaksfrukost till den lille födelsedagskillen. Vi åt pannkakor med glass, grädde, jordgubbar, lönnsirap och bacon. Marlis mamma Helen var också på besök för att kunna äta frukost tillsammans med Austin. Efter frukosten började jag frenetiskt söka efter en tandläkare här i Essendon. Ringde till första tandläkaren som kom upp och bokade en akuttid. Jag hade haft problem med en visdomstand ett par dagar. Kvällen innan grät jag nästan och denna morgonen var det inte mycket bättre. Jag öppnade munnen, tandläkaren kollade i två sekunder och konstaterade att jag höll rent väldigt bra och infektionen är undertill så han kunde inte spola rent. Jag fick en munskölj och han skrev ut antibiotika till mig. Detta korta besök kostade mig 435 kronor! Vidare gick jag vidare till nästa ställe och gjorde en röntgen för att se om jag var tvungen att plocka ut tanden, röntgen kostade 310 kronor och därefter ytterligare en hundralapp för antibiotika. Jag var lagom förbannad när jag promenerade hemåt. Så himla tråkiga utgifter.. När jag kom tillbaka åt jag lunch tillsammans med Marli och Sully. Marli hade köpt med sig sushi hem. Jag har blivit en riktig sushiälskare! Jag måste medge att jag var otroligt skeptisk till att prova sushi när det exploderade i Sverige för ett par år sedan.. Varför provade jag inte tidigare? Det är ju så gott! Austin bestämde att han ville ha pizza till middag så det beställde Marli åt honom. Till efterrätt åt pojkarna cupcakes med minonsfigurer på. På kvällen kollade vi på filmen "Frozen/Frost". Jag vet att mina kära syskonbarn samt resterande ungar är fullkomligt tokig i denna filmen och jag måste erkänna, den var oerhört bra. Jag älskar Disney filmer. Måste också medge att jag lyssnade på filmens musik hela kvällen innan jag skulle sova, hihi.

Många gånger är teven på under tiden som pojkarna äter vilket jag inte tycker om, dem blir så distraherade och glömmer bort att fokusera på maten. Detta är framförallt vid frukost men förekommer även vid middagstid. När man gång på gång påminner dem att äta upp brukar man till slut få svaret "Jag är mätt". Dessvärre brukar det inte gå en lång stund innan dem kommer och gnäller att magen kurrar. Av den anledningen tycker jag att det är bättre att teven är avstängd så man kan fokusera på sin middag och prata med varandra. Förvisso brukar jag stänga av teven och det gjorde jag även denna kvällen. Just denna kvällen var jag så stolt över pojkarna för dem var så duktiga på att äta och dem satt ner och pratade med varandra. Jag har även börjat införa att alla ska sitta kvar vid köksbordet till alla har ätit upp. Därefter kan man duka av sin tallrik och ställa den på diskbänken. Om en springer från bordet så dröjer det inte länge innan den andra och tredje springer. Kvar sitter jag med tre tallrikar med halvätna portioner samt med en arg Sully som vägrar att äta för att han vill också leka med sina bröder. Pojkarna tycker absolut inte det är roligt att jag tvingar dem att sitta kvar men jag anser att det är nödvändigt. Det funkar inte att man äter två skedar av sin mat, säger att man är mätt, slänger mängder av mat för att sedan en halvtimme senare komma och gnälla att man återigen är hungrig. Vidare anser jag att man dukar undan efter sig vilket pojkarna faktiskt är duktiga på. Austin brukar till och med skrapa av sin tallrik i soptunnan och ibland ställer han även in disken i diskmaskinen, duktig treåring. Jag brukar uppmuntra pojkarna till att hjälpa till genom att plocka fram plastmuggarna dem dricker ur samt underlägg. Jag tycker att det är viktigt att man tidigt lär barn att ta ansvar och hjälpa till. Som tur är har Marli ingenting emot att jag är hård emot pojkarna när det kommer till dessa bitarna. Jag antar att jag är ganska strikt kring detta då jag själv växte upp så. Jag fick lära mig att alla satt kvar vid köksbordet tills samtliga var klara och man åt upp sin mat (även om jag var en kräsen liten skitunge som slängde mycket mat...). Efter maten hoppade pojkarna på studsmattan medan jag städade undan och förberedde bad/dusch. Det var fyra ordentligt smutsiga pojkar som hoppade ner i badkaret! Då pojkarna varit så otroligt duktiga och främst gällande maten och duschningen belönade jag dem med att se teve en stund. Det känns så mycket roligare att starta teven som en belöning.. Austin var dock oerhört trött när han väl kröp upp i soffan. Herregud vad han skrek och höll på. Både jag och Helen turades om att försöka prata med honom, han tvärvägrade allt. Till slut fick vi honom till sängen och det dröjde inte länge innan han somnade, totalt slutkörd.

Det är minsann inte helt lätt att få tid till bloggen, det tar trots allt oerhört mycket tid! Föra över bilder till datorn, sortera och redigera dem, ladda upp dem, försöka formulera mig så utförligt som möjligt men samtidigt begränsa mig för att ni ska slippa en novell. Kan jämföras med att skriva en uppsats i skolan där man ständigt raderar och skriver nytt om vartannat. Hur som haver, min vecka har varit väldigt hektiskt. Enligt mitt schema har jag ett par timmar ledigt varje tisdag och fredag då Marli inte arbetar dessa två dagar. Denna veckan såg det dock annorlunda ut. Marli var tvungen att arbeta extra då sekreteraren på deras klinik begärde om ledighet. Som aupair är det självklart viktigt att vara flexibel och jag såg inga som helst problem med att arbeta lite extra, behöver trots allt pengarna. Marli har även arbetat länge de resterande dagarna samt varit iväg på möten och andra aktiviteter vilket har medfört att jag även fått göra extra arbete under kvällstid. Fyra dagar på rad arbetade jag över 12 h. Känns väldigt märkligt att säga "arbetade" men det är trots allt ett arbete.. Strax efter lunch i fredags packade vi bilen full. Bokstavligt talat full.. och körde ner mot den sydligaste punkten i Australien, nationalparken Wilson Promotory. Varje år i slutet av november åker familjen Cham till Wilson Prom och spenderar en helg tillsammans med 10 stycken andra familjen. Männen i familjerna studerade på universitetet tillsammans i början av nittiotalet och detta blir som en klassträff kan man säga. Alla männen är alltså läkare med olika inriktningar. Det var även en del fruar som var väldigt välutbildade, en var advokat och två stycken var också läkare. Det var totalt 10 familjer och 34 barn, hujedamej. Jag tror att vi kom hem runt tre idag. Hjälpte till att packa ur bilen och lägga tillbaka alla saker på sin plats. Det är helt otroligt hur mycket kläder som fyra barn använder under en helg! När jag var färdig med det la jag mig i sängen och där har jag legat sedan dess, helt slutkörd efter en lång vecka. Marlis mamma, Helen kom upp från Geelong och ska stanna åtminstone en natt. Ikväll hade Hugo picknick tillsammans med sina klasskompisar och deras familjer i parken som ligger i slutet av gatan. Hela familjen gick dit, jag valde dock att stanna hemma. Det blir ganska intensivt att vara runt varandra så många timmar, behöver lite andrum känner jag. Imorgon är det måndag och ytterligare en vecka har passerat i Melbourne. Som vanligt är jag hemma med tre utav killarna och under veckan som gått har vi pratat om att vi ska besöka Melbourne Zoo, får hoppas att det blir av!

När Gymbaroo var slut åkte vi till Flemmington Racecourse där flertal hästkapplöpningstävlingar äger rum varje år, får inte glömmas att Melbourne Cup är en utav dessa stora tävlingar. Skulle vi på kolla på hästkapplöpning då? Svar nej. Jag skulle åka dit för att hämta mitt paket med tröja och startnummer inför söndagens Color Run. Lyckligtvis var det organiserat väldigt bra så att man slapp stå i kö i en hel evighet, många som arbetade där med andra ord. När vi kom hem var det dags för Sully att sova. Vanligtvis ger man honom välling och när han druckit upp den får han sin napp och man lägger ner honom i sängen, utan protester. Idag var det inte lika enkelt. Redan efter 10 minuter började han gnälla. Jag och Helen turades om att gå in till honom, ge honom nappen igen, ta av och på filten då det var väldigt varmt samt försökte ge honom vällingen som han vägrade dricka. Han somnade en liten stund innan han återigen började gnälla. Denna gången hade han lämnat en rejäl överraskning i blöjan. Där och då gav jag upp. Tog upp honom, bytte hans blöja, gav honom lunch och lät honom leka en stund. Därefter somnade han utan några protester! Helen åkte iväg för att göra ärende och ensam kvar blev jag med en sovande Sully, en uttråkade Spencer och en uttråkad Austin. Jag hittade trolldeg i lekrummet som vi började leka med. Dessvärre var den väldigt torr och dålig och därför började jag rota i skafferiet och gjorde min egna. Nostalgitripp deluxe, påminde så mycket om när jag var liten och mamma gjorde trolldeg. Syskon satte sig vid bordet med vars ett underlägg och lekte i timmar. Minns att Amanda var väldigt duktig på att göra rosor som vi torkade i ugnen. Denna bilden är så bra.. Austin tittar alltid på Spencer och vill göra likadant. Vi byggde snögubbar, sniglar och bilar. Spencer bakade kakor och Austin lagade hamburgare. Vi användes oss av små kakformer, tandpetare och plastkniv för att skära ut och forma. Vi lekte i över en timme och killarna verkade tycka det var superroligt! Jag var imponerad över hur jag lyckades hålla dem sysselsatta under så pass lång tid med samma sak. Detta måste göras om :)  

Torsdagar är en utav Marlis tre arbetsdagar, hon arbetar även på måndagar och onsdagar. Vanligtvis tar hon Austin på Gymbaroo på morgonen mellan 10.00-10.45 innan hon åker till arbetet. Denna torsdagsmorgon var dock Marlis mamma Helen fortfarande på besök och därför tog hon med sig Austin. Då jag inte varit med på Gymbaroo tidigare tyckte jag att det var hög tid för mig att följa med. Även Spencer och Sully följde med. Så vad gör man på Gymbaroo? Klassen varar i fyrtiofem minuter och är indelade efter ålder, från sex veckors ålder upptill fem år. Man går på Gymbaroo för ha roligt tillsammans med sitt barn och samtidigt få lära sig om barnens utveckling. Under klassen utför man olika gymnastikövningar som gör att barnen får utforska, utveckla och förfina sina färdigheter. Detta är väsentligt för en sund neurologisk utveckling. Programmet är baserat på 30 års forskning och är utformad för att se till att barnen utvecklar de viktigaste grunderna inför skolan. Klasserna är utvecklingsåldersanpassade. Barnen får åla sig fram, krypa, hoppa, gunga, rulla runt, klättra, hänga i ribbstolar, sjunga och dansa sig till en sund fysiskt, social, emotionell och intellektuell utveckling. Pojkarna fick göra olika övningar med färgglada bollar. Det bygger på att en ansvarig vuxen (förälder/au-pair/farföräldrar) och barnet ska göra diverse övningar tillsammans. Så som att kasta bollen till varandra, studsa bollen en gång innan man kastar den, slänga bollen mellan benen osv osv. Mycket sång och dans! Barnen får lära sig att kombinera två övningar samtidigt. Exempelvis hålla ena handen på axeln medan den andra gör vågrörelser samtidigt som man sjunger en sång. Därefter skiftar man hand. Inte helt lätt för dem små barnen! Det fanns en hinderbana där barnen fick klättra, hoppa på studsmatta, krypa i tunnlar och göra armgång. Detta tyckte Austin var väldigt roligt! På ett ställe i hinderbanan fanns det en stege där varje pinne var i olika färger för att barnen ska kunna lära sig färgerna. Dem gjorde två andra övningar som också hade med färger att göra. Austin tycker att det är väldigt roligt att gå på Gymbaroo! Det verkar som det 50% barnens tid samtidigt som det är 50% för mammorna att träffas och prata. Det var ganska högljutt och stökigt, Helen sa dock att det inte brukar vara såhär. Jag följer gärna med Austin fler gånger.

Strax efter halv åtta var Spencer och Austin påklädda, skorna på fötterna, tänderna borstade och håret kammat. Marli lämnade killarna tidigare på dagis än vanligt och därmed fick dem även frukost på dagis. Anledningen till den tidiga lämningen var för att Marli skulle vara med Hugo i skolan. Två gånger per termin har hon ställt upp som extra resurs - "parent help" som dem kallar det. Då följer föräldern med till klassen och hjälper till lite extra något barn behöver lite stöttning och hjälp. Som varje onsdag går Hugo tillsammans med grannarna till skolan och helt plötsligt var det bara jag och Sully hemma. Klockan var strax efter åtta och alla hade redan lämnat. Efter en lite tidigare frukost för min del satte jag Sullivan i vagnen och tog en promenad. Jag promenerade i ungefär 40 minuter och Sully roade sig med att peka på alla träd och bilar. Det började bli varmt ute och jag kände hur svetten började rinna i pannan. Vi stannade vid en lekplats och han fick springa av sig lite innan det var dags att gå hem. Innan det var dags för hans sovstund hjälpte han mig att hänga upp tvätten på tvättlinan. Ibland är han väldigt duktig och ger mig kläderna ifrån tvättkorgen så jag kan hänga upp det. När vi väntade på att det skulle bli grönt vid ett övergångsställe stod det en äldre herre sidan om mig. Vi pratade om att det var en fin dag och att det skulle bli fint väder. Han berättade även att han var uppvuxen norrut och att Melbourne värmen är långt ifrån så påfrestande som värmen i de norra delarna av landet. Där och då insåg jag återigen hur trevliga australiensare är! Tänkt på det flertal gånger, väldigt trevliga och tycker om att småprata. Under tiden som Sully sov gjorde jag en film ifrån min roadtrip tillsammans med Nadia. Ska försöka klura ut hur man laddar upp den så ni kan få se den! I samma veva kom Helen som dagen till ära fyllde 71 år. Marli kom tillbaka från Hugos skola och dem två åkte in till stan för att se bio och äta lunch tillsammans. Strax efter att Sully vaknat och ätit lunch kom städerskorna. Jag och Sully gick därför hemifrån, passade på att handla inför kvällens födelsedagsfirande och därefter tog vi en omväg till Hugos skola för att fördriva tiden. När vi väl kom fram fick jag ett sms av Marli att vi var tvungna att skynda oss hem då en man kom för att lämna ett paket. När vi kom hem möttes jag av en väldigt otrevlig man som påpekade att han väntat länge. Jaha?! Vad ska jag göra åt saken? Jag visste inte ens att du skulle komma och du kanske kan ringa lite tidigare och tala om när du ska komma om det nu är så bråttom. Han luktade även otroligt mycket svett vilket gjorde mig ännu mer irriterad. Mogen sak att bli irriterad över.. På kvällen kom grannarna över. Belinda och Matt tillsammans med deras döttrar Olivia och Elsa. Vi grillade massor av kött. Tre olika korvar, hamburgare och stek. Vi hade potatissallad, två olika sallader samt bröd som tillbehör. Till efterrätt åt vi kakan som Marli och pojkarna bakat dagen innan. Marli hade även bakade någon marängkaka med grädde och jordgubbar ovanpå. Till efterrätten kom även Marlis bror Shaun som vanligtvis sover över en gång i veckan då han arbetar i Melbourne men bor i Geelong. Belinda och Matt stannade till strax efter nio och då gick även tre sockerspeedade pojkar och la sig. Jag hjälpte till och plockade undan och tog på mig att diska allting. Jag tycker om att hjälpa till. Det tog sin lilla tid, Helen hjälpte dock mig. Det var en trevlig kväll!

När jag låg och sov i tisdags bakade Marli en kaka. I onsdags var det nämligen hennes mammas 71-års födelsedag. Spencer och Austin hjälpte till att göra glasyr. Killarna tyckte att det var så roligt att få hjälpa till och hälla ner florsockret i mixern. Tänk att något så litet kan vara så roligt för barn. Austin och Spencer dekorerade kakan med massor av strössel. Hugo blev ansvarig för att skriva "Nana" vilket betyder mormor. Glasyren var dock väldigt hård så han fick en hjälpande hand av Marli. Bra med mammor! Detta är alltså en typisk födelsedagstårta. Jag saknar grädden och jordgubbarna för att jag ska känna att det är riktig födelsedagstårta.. :D

Tisdag och dag nummer två på veckan! Efter att utfört alla morgonuppgifter gick jag tillbaka till mitt rum och till min sköna säng, tog inte en lång stund innan jag lyckades somna. När jag vaknade igen läste jag om reglerna för "2nd year visa". 

---

När man åker som au-pair eller backpacker till Australien så måste man ansöka om visum. Visumet man ansöker om heter "Working Holiday Visa" och är giltigt under ett år. Visumet är bra på så sätt att du kan kombinera semester och arbeta. Till skillnad från turistvisumet som enbart är till för semester och giltigt under 3 månader, detta visumet är dock gratis. På WH-visumet får du lov att arbeta för samma arbetsgivare under sex månader. Du kan ansöka om visumet när du är mellan 18-31 och dessvärre kan du bara ansöka om det gång. Den australiensiska regeringen verkar uppskatta alla WHV resenärer och har därför ändrat reglerna för visumet sedan ett par år tillbaka. Ändringen har medfört att man nu har möjlighet att förlänga sitt visum med ytterligare ett år! Dessvärre går det inte att ansöka om det på samma sätt som första visumet och bara betala.. För att kunna stanna under ytterligare ett år måste man göra "farmwork". Detta innebär att du måste arbeta 88 dagar i utsedda delar av Australien, det finns ett flertal olika postnummer, inga storstäder inräknade. Man måste arbeta med det immigrationsmyndigheten klassificerar som "specificerat arbete". Man kan arbeta med något av följande: - Växt och djurodling - Fiske  - Trädodlingar och avverkning av träd - Gruvarbete och konstruktion  Vanligaste arbetet är "picking job" vilket är att jobba i bananodling och plocka bananer. Likaså jordgubbar, äpple, zucchini, lök, potatis och sallad. Slitsamt, tungt och oftast i de regioner som är absolut varmast. Inte lätt att stå ute hela dagarna i 45 grader. Man kan även arbeta på en gård och ta hand om kor, hästar och får. Där får man göra allt det arbetet kring djuren. Exempelvis mocka hästarnas boxar och mjölka korna. Oftast får man boende samt lite fickpengar. En del arbeten har både boende, pengar samt mat i utbyte mot arbetet. En del familjer som bor på gårdar ansöker om en au-pair och lockar med ett andra års visum. Detta är inte lagligt men oftast kollar inte regeringen. Då arbetar man som au-pair men får också göra ett par timmar ute på gården. Lagarna för "2nd year visa" håller just nu på att ändras. Det diskuteras om man ska tillåta att arbeta på bland annat äldreboende eller inom turism. Det har även blivit hårdare med lönen. Förr kunde man volontära och utföra sitt arbete i utbyte mot mat och boende, nu måste man ha lön. Detta har såklart medfört att ett flertal arbetsgivare inte kan locka till sig backpackers med och på så sätt få billig arbetskraft. Nu måste en "fairwork" ombudsman godkänna lönen och man måste även uppvisa "payslips" alltså lönespecifikationer när man ansöker om sitt visum. Efter mina sex månader hos familjen Cham vill jag "farma". Jag har kollat på jobb på ett flertal olika sidor då jag vill vara ute i god tid. Jag tror att det kommer bli en bra upplevelse och framförallt en rolig erfarenhet att få se hur lantlivet är i Australien. Som jag nämnde är inga storstäder inräknade och de flesta postnummer är ute på vischan. Detta är för att den australiensiska regeringen vill att backpackernas ska få ta del av landsbygden.

---

Under mina lediga timmar passade jag även på att gå bort till gymmet och träna ett benpass samt köra cardio på crosstrainerna. Det är minsann tungt att ställa sig på crosstrainern efter ett benpass! Det var så otroligt varmt under dagen, lyckligtvis har gymmet väldigt bra luftkonditionering. Jag började arbeta igen vid 16.30 och då tog Marli med sig Hugo och Spencer på simningen. Jag såg till att Austin och Sullivan fick i sig middag innan det var dags för det dagliga kvällsbadet. När pojkarna gått och lagt sig på kvällen åt jag och Marli middag tillsammans innan hon gick iväg för att göra en ansiktsbehandling. Alvin jobbade och jag var kvar hemma medan pojkarna sov. Att motivera en tre-åring till att städa upp alla sin leksaker är inte en enkel uppgift. Med lite fantasi gick det dock! Jag sa till Austin att vi skulle gå ut på upptäcktsfärd runt köket och vardagsrummet och leta efter alla hans djur. Jag gjorde mig till under tiden och sa flera gånger "Ohh, tror du det finns några här under?" och titta under bordet där det låg flera stycken. Austin tyckte det var jätteroligt och letade frenetiskt för att hitta alla djuren.