Måndag och strålande väder, vad passar då bättre än att spendera förmiddagen i parken? Klättra på klätterställningen, gunga, spela fotboll, kasta med basketbollen, gå ner till dammen och titta på änderna och framförallt på "daddy duck" som Austin säger. Marli tog Hugo till skolan och jag passade på att äta frukost innan jag tog med mig Spencer, Austin och Sullivan till parken. Man får passa på att gå tidigt, helst runt 9.30 innan det blir alldeles för varmt ut! Vi stannade runt 40 minuter och pojkarna lekte. Sullivan är en snabb liten pojke och vill gärna klättra på ALLTING. Dessvärre hade jag inte full fokus på honom då Spencer kastade sin basketboll till mig och ett, två, tre och han trillade ner från klätterställningen. En annan mamma stod sidan om och reste honom upp innan jag kom fram och kunde bära upp honom i min famn. Lilla Sully grät och jag ville också börja gråta. Kände mig så hemsk som inte var mer uppmärksam. Det är minsann inte lätt att ha koll på tre killar samtidigt och försöka fördela min uppmärksamhet till alla.. Sully grät dock inte speciellt länge så jag tror inte det var någon större fara med honom. Det ska inte förglömmas att barn trillar och slår sig hela tiden. Jag ville bara ifrån lekplatsen, kände att alla mammor dömde mig för att jag inte varit mer uppmärksam. 99% säker att INGEN tänkte så dock, men men.. Vi gick vidare till Coles för att handla och när vi kommer tillbaka hem igen inser jag vi glömt äggen i kassan. Är det inte det ena så är det minsann det andra. Här ville jag bryta ihop. Jag hade inte tid att gå tillbaka till affären för att jag var tvungen att lägga Sully så han kunde sova middag. Under tiden Sully sov middag serverade jag lunch till Spencer och Austin. Killarna badade, hoppade på studsmattan, åt vattenmelon, lekte med sina leksaker och tog vara på det fina vädret. Jag försökte sitta ute i solen så mycket som möjligt och jobba på min obefintliga bränna men inte lätt när man ständigt springer för att hämta något till pojkarna. Strax efter tre gick vi och hämtade Hugo och därefter gick vi tillbaka till Coles och hämtade äggen som vi glömt. Förstår inte varför jag blev så stressad, det är ju så enkelt att någon gång under dagen gå tillbaka och hämta dem. Jag tror det handlar om att jag alltid vill prestera bra. Jag vill inte behöva berätta för Marli att jag glömt äggen för då skulle jag skämmas. Självklart ville Sully också leka runt poolen med sina bröder, det vill däremot inte jag att han gör. Superbra att dem har staket som är av glas så man har utsikt över poolen. Killarna fortsatte att bada hela eftermiddagen. Strax efter halv sex kom Alvin hem och lämnade middag. Familjen Cham äter alltid vietnamesisk hämtmat på måndagar. Alvin gick lika fort igen, han och Marli skulle träna mellan 18-19. Marli bytte lyckligtvis om ute i garaget så att killarna inte skulle se henne, framförallt de två yngsta. Dem blir hysteriska så fort hon ska gå och för att underlätta för mig själv så bestämde vi att hon inte skulle komma hem vid middagen. När killarna ätit var dags för bad/dusch innan dem satte sig framför teven en stund. Under tiden plockade jag undan tallrikarna och torkade av bordet. När Marli och Alvin kom tillbaka bytte jag om och gick bort till gymmet. Först styrka och därefter crosstrainern, 6.6 km på 30 minuter blev kvällens resultat. Woho, var så stolt över lilla Austin som simmade i poolen tillsammans med sin bröder. Vanligtvis leker han bara på kanten då han är livrädd för att få vatten i sina små öron, han har satt in rör när han var mindre och att få vatten i öronen är väldigt smärtsamt samt ökar risken för inflammation. Austin använder "blu tack" alltså häftmassa i öronen för att hålla vattnet borta. Hemma i Sverige har öronpluggar!

Jag och killarna spenderade natten hos Helen i Geelong. Jag fick lite sovmorgon på lördagen på när jag kom upp hade killarna precis ätit upp deras frukost. Jag och Helen satte oss ner och åt frukost tillsammans medan pojkarna spelade basketboll utanför. Känns inte det som en familjeidyll?! Att bo längst ner på gatan, med en vändzon där barnen kan leka fritt för det mer eller mindre aldrig kommer några bilar. Det var så mysigt att vara hemma hos Helen. Hon är så underbar och lättsam, väldigt hjälpsam och snäll! Vi hoppade in i bilen och åkte till en bondgård, Helens kompisar bor här. Dem var dessvärre inte hemma då dem åkt till Singapore för att besöka deras ena dotter. Helen åker dit mer eller mindre varje dag och matar hunden Rocky, fåret Rose och ser till att hästarna mår bra. Gården ligger uppe på en stor kulle/berg, ganska högt upp över havet och utsikten är helt fantastisk! Jag hade inte haft något emot att vakna upp till den utsikten varje morgon. Oh, lilla fölet Rose var inte många månader gammal, så söt! Austin gick runt med henne i ett koppel. Spencer var förvånansvärt rädd för henne och likaså för hunden Rocky. Hugo tog Rocky i kopplet och promenerade runt på gräsmattan. Att få en bild på alla tillsammans var inte särskilt enkelt. Dels är djur inte särskilt fotogeniska och förstår att dem bör titta in i kameran och när två utav pojkarna ler och tittar in i kameran så gör den tredje pojken något annat. Jag försökte också att ta en bild på Austin tillsammans med Rose. Dessvärre var Rose inte särskilt samarbetsvillig och Austin fick kämpa för att försöka dra tillbaka henne. Plötsligt säger han till fölet "Sit down!" Kunde inte låta blir att skratta, Austin förstod nog inte riktigt att ett föl inte är som en hund och därmed inte lyssnar på kommandon om att hon ska sitta. Paret som bor på gården har två döttrar. Döttrarna brukade leka tillsammans med Marli när dem var små. Ena dottern kom förbi och sa hej, hon var väldigt trevlig. Hon berättade att även hon har passat på att resa mycket under sin ungdom, bland annat hade hon besökt flera länder i Sydamerika, häftigt! Då hon hade nyckel till huset fick jag en lite rundtur, otroligt fint hus. I köket/vardagsrummet var det stora panorama fönster så man kunde se havet. Föreställ er den andra bilden fast den är tagen inifrån, den utsikten äter dem frukost till. AVUNDSJUK! Vi fortsatte ner till hagen och till den lilla ponnyn. Vi fick på sadeln och först upp på hästryggen var Austin. Vi promenerade upp till nästa hage och till nästa häst. Kunde inte låta bli att klappa hästen i hagen bredvid, gud vad hästar är fina djur! Spencer som är hästtokig var väldigt avvaktande då den andra hästen var lite mer busig i hagen. Spencer vågade inte hoppa upp på hästryggen på den större hästen så Austin och Spencer fick turas om medan Hugo fick den stora hästen för sig själv. Lilla Austin tog tag i grimskaftet och ledde ponnyn runt hagen. Hästen var så snäll och lugn. När killarna fått rida en stund hoppade vi in i bilen och åkte vidare i jakt på en restaurang för att äta lunch. Vi alla var väldigt hungriga då det dragit ut på tiden. Vi kom fram till en vingård men det skulle ta trettio minuter innan vi kunde få ett bord så vi åkte vidare. Vi hittade ett café vid namn Café Zoo där vi slog oss ner. Mätta och belåtna åkte vi vidare, Helen släppte av mig på tågstationen och jag åkte tillbaka till Essendon för att vara barnvakt till Sully då Alvin och Marli skulle iväg och äta middag. Jag var mer än nöjd efter min första visit i Geelong!

I fredags jobbade jag i vanlig ordning två timmar på morgonen innan jag hade ett par timmar ledigt. Denna fredagen såg dock lite annorlunda ut! Efter att Hugo kommit hem från skolan hoppade jag och de tre äldsta killarna in i Helens bil. Som jag sagt tidigare, Helen är Marlis mamma, alltså pojkarnas mormor. Sully stannade hemma hos Marli och Alvin. Det syntes på långa vägar hur lycklig han blev över att han nu skulle få ha sin mamma helt för sig själv under en hel helg. Att slippa slåss om uppmärksamheten över sina syskon är väl alla barns dröm! Vår destination var Geelong, en stad söder om Melborune. Marli är uppvuxen i Geelong och Helen bor fortfarande kvar härnere. Det tar ungefär 1 h och 20 minuter att köra. Vi åkte ner till hamnen, tog fram vår filt och hade picknick i väntan på kvällens event. Smått blåsigt men ändå mysigt. Vi åt grillad kyckling, vindruvor, jordgubbar och killarna åt sina älskade "chesse-sticks". Klockan var runt sex och det vi väntade på började först 21.15... Så vad väntade vi på? Vi väntade på att dem skulle tända den stora julgranen som flyter ute i havet i hamnen. Det är inte en riktig julgran, den är gjord av metall. 11.000 reflekterande skivor, hela 25 meter hög varav stjärnan på toppen är fyra meter. Julgranen kostade över 2 miljoner att bygga och kostar skattebetalarna flera tusentals kronor per år på grund av alla lampor som lyser ifrån den. Förra året var första året och det var succé, flera tusentals människor kom för att se granen! Glöm inte att skriva ner detta i "intresseklubbens-anteckningsblock." Med tanke på att vi var nere i hamnen så blåste det en hel del. Kändes nästan som att vara hemma i Helsingborg, staden där det alltid blåser. Killarna lekte så fint och var minst sagt speedade av allt godis. Då allt kretsade kring julen fanns det såklart tomtenissar. Tomtenissarna delade ut karameller/klubbor till barnen och det var säkerligen ett tiotal tomtenissar som kom förbi oss och lämnade godis. Det kom ytterligare en tjej med en stor säck där killarna fick ta vars en godispåse. Löjligt hur mycket socker påverkar barn, jag hade gärna fått en sådan energikick av lite godis! Strax efter klockan sju kom Marlis bror, Shaun tillsammans med hans fru Elizabeth och hennes mamma. Deras tre söner var också med, James som är 10 år och tvillingpojkarna Himesh och Fraser som är 8 år. Killarna är alltså kusiner. Ganska roligt att det är 7 stycken kusiner och alla barnen är pojkar! Killarna var så glada över att få träffa sin kusiner. Det är allt en utmaning att försöka hålla koll på så många killar samtidigt. Strax efter nio tändes julgranen och rökmaskiner startades. En ljusshow med musik som varade ett par minuter! Jag tror ingen i min familj gått miste om hur mycket jag älskar julen och självklart tyckte jag det var underbart att få lite julstämning även denna kvällen! Mannen som tände julgranen stod på scenen intill hamnen och pratade i microfon till den stora församlingen av människor som kommit för att se granen tändas. Mannen sa: "Welcome all children! And I say hi to your mothers, fathers, grandfathers and your friends!" och då tittade Hugo på mig och sa "And we've got our au-pair!"  Mitt hjärta smälte en stund. Det värmde mitt hjärta att Hugo sa det. Hugo är den killen i familjen som jag spenderar minst tid med och vi har inte kommit varandra särskilt länge. Av den anledningen värmde det extra mycket. Gullis!

På torsdag har en hel månad passerat sedan jag klev av flygplanet här i Melbourne! Jag var otroligt nervös men samtidigt väldigt exalterad när jag gick mot utgången på flygplatsen. Det är en speciell känsla att kliva av flygplanet på andra sidan jordklotet och bli uppmött av en främmande människa. Helt främmande var hon förvisso inte, vi hade trots allt haft Facebook och Skype kontakt sedan ett par månader tillbaka. Jag förstår inte riktigt själv hur tiden har kunnat gå så fort.. En månad av sex har passerat hos familjen Cham. Efter ha spenderat ett par veckor med dessa fyra killar - Hugo 7 år, Spencer 5 år, Austin 3 år och Sullivan 17 månader så har jag insett vilket otroligt jobb det är att ha barn. Jag var inte riktigt inställd på hur otroligt mycket energi det krävs. Au-pair jobb klassas helt klart som ett glassigt arbete där man sitter i soffan hela dagarna och kollar teve med barnen, riktigt så ser inte verkligheten ut. Självklart är det beroende på åldrarna och hur många barn man tar hand om. Dessutom är det upptill en själv hur mycket man vill få ut av dagen, jag aktiverar hellre barnen med en promenad till parken än att sätter dem framför teven. Att sätta dem framför teven går på två sekunder. Att ta med dem till parken innebär att hitta skor till alla killarna, få på dem solhattar, smörja in dem med solskyddsfaktor, ladda upp med kex, frukt och vatten och för guds skull INTE glömma Sullivans napp! Allt som ska göras blir som ett projekt, även om det bara är att gå bort till affären. När jag varit med killarna en hel dag, från sju på morgonen till sju på kvällen så är jag oftast helt slutkörd. Förutom att ha 110% uppmärksamhet på killarna hela tiden och se till att ingen trillar och slår sig, ingen klättrar på stolar och ramlar eller allt sånt där annat bus som hör barn till.. Så ska jag även hinna underhålla dem, försöka fördela min uppmärksamhet så alla bli sedda och hörda, uppmuntra dem till att hjälpa till och plocka undan deras leksaker vilket inte är det lättaste men med lite fantasi går det samt leka polis och lyssna när dem gnäller över att han sa det eller han gjorde så osv osv.. Något jag ärvt av min kära mamma är att allt måste vara rent och i sin ordning. Jag kan omöjligt lämna disken och säga "Jag tar det sen, nu kollar vi film istället." Allting måste vara på sin plats! Ovanpå det måste jag hinna tvätta, hänga upp allt på torklinan, plocka fram och undan mat då ungar äter femtioelva gånger om dagen, hjälpa till att tvätta av munnen och händerna, torka av bord och golv eftersom minstingen är expert på att kladda, bada dem innan läggdags, få på dem pyjamas och självklart kramas en hel del! Missförstå mig rätt, jag klagar inte. Jag tycker det är väldigt roligt och mysigt att få vara med barnen. Somliga dagar får dem mig att längta tills jag har mitt egna lilla hus och familj. I mångas öron kommer detta definitivt låta som en dans på rosor. "Jaha, jag hade gärna bytt och hängt upp tvätt alla dagar i veckan istället för att gå till min arbetsplats". För visst kan det vara avkopplade också, när barnen hoppar på studsmattan och jag hinner sitta ner i två minuter och dricka kaffe, eller när det bara är minstingen hemma och han tar sin middagslur så jag i lugn och ro kan hinna med alla hushållssysslor såsom att tvätta, ta ut sopor och städa undan efter deras vilda lekar. Utöver det så har jag ett enormt ansvar över dessa pojkarna. Jag har kommit in i denna familjen som en au-pair där min viktigaste uppmärksamhet är att se till att barnen är trygga och säkra. Häromdagen trillade Sully ner från klätterställning på lekplatsen när jag vände ryggen till för att ta emot bollen som Spencer kastade. Jag kände mig som världens sämsta människa som inte lyckades ha ögonen överallt. Har ni någonsin haft fyra stycken pojkar i en pool tillsammans med er? Jag kan säga er att det är inte helt lätt att ha en klängig treårig på din höft samtidigt som du försöker ta dig från ena sidan av poolen till den andra innan minstingen trillar i.. Att ha barn är definitivt inte bara skoj och lek hela dagarna!

---

Varje dag när jag stöter på utmaningar.. Exempelvis när kära trotsåldern-Austin skriker hysteriskt för att han inte får som han vill, eller när Sully är gnällig och springer runt mina ben hela tiden så jag inte får något gjort, eller när Hugo är tjurig för att jag ber honom ta en dusch och lägga undan sin iPod.. Så tänker jag alltid på min mamma. Min älskade mamma som uppfostrade sju stycken barn. Sju stycken barn som uppfostrades till att bli självständiga, målinriktade och starka individer. En mamma som inte bara varit mamma utan även fick agera som moster, faster och morföräldrar. En mamma som varit närvarande 110% av tiden, som engagerat sig i allt vi gör och alltid försökt fördela hennes uppmärksamhet till oss alla. En mamma som trott på oss, stöttat oss och motiverat oss i våra drömmar och mål. En mamma som ALLTID satt vårt välbefinnande för hennes egna. En mamma som tagit hand om alla oss barn helt ensam under veckorna när vår pappa körde lastbil på utlandet. En mamma som jobbade nattpass, kom hem och skjutsade barn till skola och dagis, sov mellan 10.00-15.00 innan det återigen var dags att hämta barn på skola och dagis och skjutsa till aktiviteter. Som lyckades hålla vårt hem rent och uppfostrades oss till att plocka undan efter oss. Herregud vad jag beundrar min mamma! Nu när jag fått känna på hur det är att ta hand om barn så kan jag för allt inte världen inte förstå hur min mamma lyckades göra allt detta mer eller mindre än ensam. Visst hade vi vår pappa men han började köra på utlandet när jag var 5 år gammal och kunde vara iväg 2-3 veckor innan han kom hem igen. Jag håller på att bli gråhårig av att ta hand om fyra stycken killar och min mamma tog hand om nästan det dubbla. Hur är det ens möjligt? Jag har utan tvekan världens bästa mamma! Om jag lyckas växa upp och bli hälften så bra mamma som du varit så kommer jag vara stolt över mig själv. Du är min stora förebild. Du är min högra hand. Jag var sannerligen uppfostrad av en ängel. Jag älskar dig otroligt. Always together, never apart, maybe in distance but never in heart <3

I onsdags, den 11/11 hade jag en heldag tillsammans med Sully. Tanken var att Austin och Spencer skulle stanna hemma med mig medan Marli tog med sig Sully och följde Hugo till skolan. Grabbarna var inte riktigt lika nöjd med den tanken och det slutade med att alla killarna följde med Marli. Under tiden passade jag på att äta frukost och hänga upp tvätten på tvättlinan. Jag brukar stanna hemma medan Marli lämnar av Hugo, jag föredrar att äta frukost i lugn och ro. Att hämta och lämna Hugo är jag kapabel till då avståndet till skolan är en 10 minuters promenad. Marli lämnar alltid Spencer och Austin då deras dagis ligger en bit härifrån och man måste alltså köra. Deras dagis heter Kinder Haven och ligger i förorten Moonee Ponds som gränsar till Essendon. Kinder Haven är ett privat dagis. En utav mina främsta uppgifter, tvätta och hänga upp allt på linan. Mellan 1-2 maskiner körs dagligen här, det blir mycket tvätt med fyra små killar och tre vuxna. På förmiddagen kom en kille och städade poolen. Jajamän, här anlitar man folk till att utföra det mesta för en. Igår kom det en kille som klippte gräsmattan och häcken. Första veckan var det en man som kom för att bygga ihop en IKEA hylla. Sully var väldigt nyfiken på vad killen höll på med och inspekterade noga hans arbete vid poolen. Vi lyssnade även på musik, dansade och lekte med hans leksaker. Under tiden som Sully sov, mellan 11-14  passade jag på att blogga om mitt besök på Old Melbourne Gaol. Det är helt otroligt hur mycket tid det tar att blogga.. Delvis för att jag har svårt att begränsa mig själv och förkorta ner inläggen men också för att jag redigerar bilderna och gör collage.  Som alltid på onsdagseftermiddagen kom städerskorna. En gång i veckan kommer det två kvinnor och storstädar huset.. Dvs dammsuger, moppar, rengör toalett och badkar, torkar av alla ytor i köket, torkar av skåpen i köket samt fönsterna. Visserligen är dem ganska lata och det känns som allt blir halvdant. Ligger det ett par leksaker på golvet så dammsuger dem runt det istället för att plocka upp det och sedan lägga tillbaka det igen.. Nästa månad byter dem städerska. Klockan var runt tre och det var dags att hämta Hugo. Jag och Sully gick ungefär en kvart tidigare och tog en omväg till skolan för att få en kort promenad. På vägen hem var Hugo gnällig och ville absolut inte gå, han tyckte det var för varmt. Inte lätt alla gånger hur man ska försöka uppmuntra dem när dem säger nej.. När vi kom hem fixade jag middag till Hugo och Sully och därefter övade Hugo på hans gitarrläxa. Jag försöker uppmuntra honom till att leka utomhus eller inomhus och inte sätta sig med sin iPod så fort han kommer hem. Marli hämtade upp Hugo och lämnade av honom på hans gitarrlektion. Under tiden hämtade hon Spencer och Austin och lämnade av dem här hemma medan hon åkte och lämnade Hugo på hans basketbollträning. Strax efter halv sex satt jag och badade Sully när jag hörde hur Austin och Spencer kom hem. Austin skrek hysteriskt och grät för att Marli skulle åka och hämta Hugo. Marli lyckades få ner honom i badkaret och åkte sedan iväg. Oftast är det enklast för mig om hon bara åker då Sully och Austin blir hysteriska så fort hon går. Vanligtvis lugnar båda killarna ner sig ganska snabbt igen, denna kvällen var det annorlunda. När Austin skriker bli Sully upprörd och börjar också gråta. Spencer hoppade i badet och försökte underhålla Sully medan jag försökte torka honom och klä på honom. Spencer är världens bästa storebror, tar så otroligt bra hand om sina småbröder! Han kittlade Sully och fick honom att lugna ner sig lite. Austin var hemsk denna kvällen. Han ville inte komma upp ur badet och grät hysteriskt och sa att hans mamma ska ta upp honom. När jag gick ifrån badrummet grät han över att han ville komma upp. Jag hjälpte honom upp och torkade honom och bad honom ta på hans pyjamas. Han fortsatte att vråla och krälade runt naken på golvet och vägrade ta på hans pyjamas. Jag satte mig ner på golvet och bad honom komma till mig så vi kunde kramas, det brukar trots allt lugna gråtande barn. Jag fick absolut inte ta i honom och han fortsatte skrika efter mamma. Till slut fick han på sig sin pyjamas, jag fick inte hjälpa honom och han sa "I can do it by myself!" Sully grät i omgångar när han hörde hur Austin höll på. Spencer är en ängel som bar upp Sully i soffan, gav honom hans napp och gick efter honom när han gick iväg i huset för att se att han inte gjorde något han inte får lov. Jag kramade om Spencer och sa att han minsann är världens storebror! Utan honom den kvällen hade jag nog fått ett sammanbrott. Austin fortsatte gråta och skrika hysteriskt i 35 minuter innan han hade paus i 10 minuter, därefter fortsatte han gnälla. Till slut blev jag så trött på honom, gav honom hans välling och när han var färdig med den borstade han sina tänder och sen skickade jag ner honom till sitt rum. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta längre. Vid sju kom Marli tillbaka. Jag är faktiskt imponerad över att jag lyckades hålla mig så lugn den kvällen trots Austin hysteriska skrikande. Att gråta är en sak men att skrika, det är bara för mycket för ens huvud.. HEJA TROTSÅLDERN! Tanken var att jag skulle träna den kvällen men jag var så slut i huvudet. Alvin kom hem hyfsat tidigt från jobb så vi alla tre satt ner och åt middag ihop. Jag berättade om alla syskon och min kära farmor och farfar. Jag visade bilderna som jag framkallade innan jag kom hit. Vi satt uppe till ganska sent. Det var roligt att få ha en pratstund med bara Marli och Alvin och få ett tillfälle att lära känna dem bättre!

Måndag vilket innebär att jag arbetar heldag, från sju på morgonen till sju på kvällen. På måndagar har jag tre av fyra grabbar hemma, Hugo är i skolan under dagen. När alla pojkar hade fått frukost i magen, lagt in pyjamasen i skåpet, fått kläder på sina kroppar, packat lunchlåda till Hugo, borstat tänderna och kammat håret var det dags för Hugo att bege sig till skolan och Marli att åka till arbetet. Det var väldigt varmt ut redan så tidigt på morgonen och därför körde Marli och lämnade Hugo, det blir för jobbigt att gå i värmen. När all disk var undanplockad och allt var på sin plats satte jag mig ner för att äta frukost. När frukosten var i magen satte jag Sully i vagnen och tog med Spencer och Austin till parken. Det är väldigt skönt att lekplatsen och parken ligger längst ner på gatan. Vi stannade i drygt 40 minuter innan vi var tvungna att gå hem igen, tokvarmt! Vi hann med att klättra upp och ner för klätterställningen ett ex antal gånger, gå ner till dammen och titta på änderna, kasta med basketbollen, gunga och äta vindruvor. När vi kom hem bytte Spencer och Austin om till badkläder och gick ut till poolen. Till och med Sully skulle prompt vara vid poolen tillsammans med sina bröder, därmed blev även jag tvungen att byta om och sätta mig på kanten. Lite fegis är jag allt när det kommer till att hoppa i direkt. Sully var dock nöjd med att bara sitta vid kanten och högst doppa magen. Vi hann inte bada så länge innan det var dags för Sully's dagliga tre-timmars sovstund. Medan Sully sov hann jag att ta ner all tvätt som hängde på linan, tvätta två maskiner och få upp all den blöta tvätten på linan, vika det torra och få in det i killarnas garderober. Wow, det märktes att maskinen inte varit igång under helgen! Jag hann även göra en frukttallrik till killarna, servera lunch samt sitta en stund i solen. Kändes dock som jag mest sprang fram och tillbaka för att hämta vatten, smörja in deras kroppar med solkräm osv osv.. När Sully vaknade spelade vi Spencers nya spel, Fia med Knuff! Det var dock inte originalet utan detta var med miniorerna från filmen Dumma Mej. Killarna hade lekt så fint tillsammans hela dagen att jag belönade dem med en stund framför teven för att kolla barnprogram. Shae lämnade av Hugo runt 15.45 och då bytte vi återigen om och hoppade i poolen! Det är inte helt lätt att ha kolla på en vild 16-månaders unge som springer fram och tillbaka på poolkanten samtidigt som man försöker hjälpa tre-åringen med att ligga på hans surfbräda. Austin och Sully har opererat in rör i öronen och får därför inte lov att doppa öronen vilket medför att Austin blir som en liten igel, livrädd att få huvudet under vattnet. Lyckligtvis simmar Hugo och Spencer fint! Dusch för grabbarna och pyjamas på. Marli kom hem vid halv sex och likaså Alvin. Som tradition är det vietnamesisk hämtmat på måndagar. Marli och Alvin gick och tränade mellan sex och sju och jag plockade undan middagen, såg till att pojkarna borstat tänderna, kollade barnprogram en stund och därefter hann jag precis natta Sully innan dem kom hem igen. När jag var klar gick jag bort till gymmet, första passet avklarat! Jag genomförde ett ryggpass samt 30 minuter intervaller på crosstrainern. Fantastiskt skönt att få träna igen. Har inte tränat regelbundet sedan mitten av augusti, S-K-A-N-D-A-L! Wow, lång dag och en trött Filippa.

God kväll! Ytterligare en vecka har passerat hos familjen Cham. Jag har nu varit här i drygt 2.5 vecka! Första fyra dagarna mellan torsdag-söndag försökte jag mest landa i allting och förbereda mig så mycket som möjligt inför måndagen. Marli's mamma Helen var också besök och stannade från torsdag-måndag. På måndag och resten av veckan var Marli hemma från arbetat för att kunna hjälpa mig, det kändes ganska tryggt att hon var här så jag kunde få lite stöttning och introduktion. Andra veckan, alltså denna veckan, har Alvins mamma och pappa varit på besök. Detta har medfört att jag knappt haft någon ensamtid med pojkarna, det har alltid varit någon annan vuxen här. Jag ser framemot den kommande veckan då jag kommer få känna på hur veckorna faktiskt brukar se ut hos familjen Cham. Alvins pappa åkte i torsdag och Alvins mamma åkte nu ikväll. Om sanningen ska fram känner jag en lättnad över att dem lämnat. Förvisso var inte hans pappa i vägen då man knappt såg honom under de fyra dagarna. Hans mamma däremot hade jag otroligt svårt för.. För att uttrycka mig enkelt - Tilltala alla människor med respekt och behandla människor på det sätt du själv vill bli bemött och behandlad. Jag trivs bra men allt har dessvärre inte varit en dans på rosor..

---

Andra kvällen när jag kom hit uppstod dessvärre första tråkiga händelsen. Vi hade ätit lunch runt 12 på dagen och på kvällen drog det ut på tiden med att få alla killarna i säng vilket medförde att vi åt middag första halv åtta. När jag inte äter på länge blir jag väldigt tillbakadragen, tyst och grinig. Marli kände sig obekväm och förstod att något inte stämde och jag skämdes över att jag inte sagt ifrån tidigare att jag var hungrig. Till mitt försvar är det inte helt lätt att andra dagen försöka anpassa sig efter tider osv.. Andra händelsen skedde i veckan då det uppstod ett stort missförstånd på grund av dålig kommunikation. Det hela slutade med att jag satt på mitt rum och grät hela kvällen och hade en fruktansvärd hemlängtan. Morgonen därpå pratade jag och Marli och återigen satt jag och grät som ett litet barn. Jag var beredd att packa mina resväskor och hitta en ny familj. Efter vårt lilla samtal kände jag dock en oerhörd lättnad! Sedan dess har jag upplevt att hela situationen har förbättras. Tackar min kära syster Lisa som lyssnade på mig under dessa dagarna och hjälpte mig se det ifrån två perspektiv. Du är guld värd.

---

Det är inte helt lätt att komma in i en ny familj och leva tillsammans under samma tak. I början kände jag mig lite obekväm och mycket frågor snurrade i huvudet. Är det okej om jag lagar äggröra till frukost eller måste jag äta mackor som barnen? Är det okej att jag är hemma i huset trots att jag ledig eller måste jag vara iväg? Det är en stor omställning för mig precis som det är för Marli. Marli har nyligen sagt hej då till deras förra aupair, Nina som var här under ett år. Dem två hade en otroligt bra relation, mer som dotter-mamma än vänner. Självklart har det satt press på mig att få höra detta, jag vill såklart också passa bra in i familjen. Precis som det är svårt för mig att komma in i alla rutiner är det såklart en omställning för Marli att återigen gå tillbaka till ruta ett och lära upp en ny aupair. Med Nina så flöt ju allting på. Självklart kunde inte hon allting i början heller! Marli är dock duktig på att tala om för mig vad jag ska göra, det uppskattar jag väldigt mycket! Jag tror faktiskt att hon är nöjd med mitt arbete, hon har sagt att hon tycker att jag är väldigt flitig. Jag instämmer med henne. Jag tror också hon upplever mig som väldigt organiserad och duktig på att hålla rent runtomkring med. Det tycker jag åtminstone om mig själv, allting är alltid på sin plats när grabbarna varit hemma med mig en dag. Barnen tycker väldigt mycket om mig och det är ömsesidigt! Marli sa att hon är imponerad över hur fort Austin har knutit sig an till mig, det brukar han inte göra med nya människor. Det värmer såklart att höra. Jag trivs otroligt bra med barnen och redan nu inser jag hur mycket jag kommer sakna dem när jag kommer behöva säga hej då! Summan av kardemumman - Jag trivs bra hos familjen och jag tror att med tid och tålamod kommer jag att känna mig som hemma här.

När vi promenerar hem ifrån skolan brukar jag alltid fråga Hugo hur hans dag har varit. Han brukar berätta om vilka kompisar han har lekt med, han leker främst med tjejerna. Hugo berättar vad hans lärare heter och säger att hon bara är sträng ibland. Är hon sträng är det mot killarna i klassen som bråkar, han tydliggöra att han absolut inte är en utav dem. Han berättar vilka ämnen han har haft och att han tycker det är roligt med musik. När jag frågar Hugo vad han vill arbeta med när han blir stor så har han inget svar. Jag ger förslag på flera olika yrken men tillbaka får jag gång på gång ett nej. Tillslut säger denna sjuåriga kille att han vill tillverka appar och då framförallt spel till sin iPod. Att jag inte tänkte på detta yrket direkt, haha.. Vad hände med att alla småkillar vill bli polis eller läkare? Därefter började vi prata om julafton.. Jag: Are you looking forward to Christmas? Hugo: Yes! But I'm not gonna write Santa a letter this year! Jag: Oh, really.. How come? Hugo: Because I only want to have random things.. Jag: Haha okay, random things.. But isn't there anything that you'd really like to have? Hugo: I don't want my mum to waste her money.. But she told me I could have a guitar for Christmas so I really hope she will give me one. Tyckte det var så gulligt av Hugo att säga att han inte vill att hans mamma ska slösa massor av pengar. Förvisso poängterade han att den gitarren som han önskar sig är väldigt dyr. Han är en klok liten gosse! Påvägen hem från affären häromdagen ville Hugo hjälpa till att bära matkassarna. Att han tyckte det var roligt i ungefär tre minuter spelar inte så stor roll, jag tycker det är viktigt att uppmuntra barnen till att få hjälpa till.

God kväll! Klockan är strax innan tio på kvällen och Hugo och Sullivan sover sedan ett par timmar tillbaka. Spencer och Austin sover över hos deras farbror hela helgen. Marli och Alvin är på fest och jag är därmed ensam med killarna. När ens mamma och pappa är iväg så är det helt okej att stanna uppe lite längre och kolla på film samt äta popcorn, det fick Hugo göra idag. Sullivan däremot åkte i säng lite tidigare än vanligt, han var så otroligt gnällig och när satte ner honom på golvet började han återigen gråta och sträckte sina händer mot mig. Lille vän, så trött att han knappt kunde gå utan att tappa balansen.

---

Idag har jag haft en mysdag tillsammans med Sully! Hugo har varit i skolan, Spencer och Austin har varit på dagis och Marli har arbetat. Jag inledde min morgon med att springa bort till Coles Supermarket som ligger ett par minuter härifrån och köpte frukost. Mjölk, juice och bröd var nästan slut så jag tog på mig uppgiften att handla. När jag kom tillbaka var det dags för den dagliga rutinen. Få på killarna kläder, uppmuntra dem till att lägga deras pyjamas i tvättkorgen alternativt i skåpet där vi förvarar dagens kläder/pyjamas, servera frukost, övervaka när dem borstar sina tänder samt hjälpa till att kamma håret. Vid halv nio åkte Marli och lämnade Hugo på skolan, vidare till dagis för att lämna av Spencer och Austin och därefter åkte hon själv till arbetet. Kvar blev jag med Sully samt Alvins mamma som är på besök under veckan. Sully fick på sig kläder och därefter underhöll han sig själv medan jag åt frukost. Resten av förmiddagen läste vi böcker, lekte med tågbanan och dansade till musiken på teven. Vi packade även Spencer och Austins väskor inför helgen. Sully hjälpte till genom att dra ut alla kläder som jag precis lagt ner. Strax innan elva var det dags för välling och en sovstund för den unge herren! Medan Sully sov passade jag på att göra rent hans vagn. Detta ingår definitivt inte i mina arbetsuppgifter men flera dagar i rad har jag tittat på vagnen och reflekterat över hur otroligt smutsig den är. Jag är aningen allergisk mot smuts och trivs bäst när det är rent omkring mig och därför gjorde jag det frivilligt. Då Sully endast är 17 månader har han inte riktigt lärt sig att man ska behålla maten i munnen när man äter och inte hålla på att gegga runt med sina händer. Detta leder såklart till att det blir en hel del intorkad kex och frukt på både selen och bygeln som sitter framför honom. Efter drygt 20 minuter såg vagnen nästan som ny ut! När jag var klar med vagnen tog jag mig an fruktskålen och därefter kylskåpet. Det märks att det finns småbarn i huset när man hittar både lypsyl och ögondroppar gömt under apelsinerna i skålen. Jag är ett kontrollfreak precis som min kära mamma och vill gärna organisera kylskåpet och ha grönsaker på en hylla, yoghurt och övriga mejeriprodukter på en hylla, rester och matlådor på en hylla osv osv.. Snacka om att var effektiv idag under Sullys sovstund! En dusch senare samt påbörjan av lunchen så tyckte lilleman att han hade sovit klart. Det tyckte däremot inte jag men det går inte riktigt att tvinga ett barn att sova vidare. Efter lunchen passade jag på att vika tvätten och lägga in i pojkarnas garderober innan det var dags att placera Sully i vagnen och promenera bort till skolan för att hämta Hugo. Vi gick lite tidigare så att Sully kunde få springa av sig lite. Så himla tråkigt att det regnat både igår och idag, man blir fast inomhus.. Hann knappt hem innan jag bestämde mig för att återigen ta en sväng till Coles och handla ytterligare ett par saker som jag såg att vi saknade i kylskåpet. Jag tog med mig Sully och Hugo stannade hemma tillsammans med deras farmor. Jag tycker faktiskt att det är otroligt roligt att gå runt i mataffärer, haha. Titta på alla olika varor som finns, framförallt nu när man inte är hemma i Sverige och allt som finns på hyllorna är inte det jag brukar se. Mörka moln och en go liten grabb som tycker det är roligt att ta en promenad i parken. Till middag blev det potatismos samt schnitzel som Alvins mamma förberedde. Marli hann knappt innanför dörren innan hon var ombytt till festkläder och återigen påväg härifrån. Sully blir alltid lika gnällig när Marli är hemma och alltid lika förtvivlad när hon lämnar. Oftast gråter han bara hysteriskt i några minuter och sen kommer han på andra tankar, ikväll var det ett bad som fick honom på bättre humör. Är man trött när man nästan sitter och sover i väntan på välling? Nu är klockan strax innan tolv och jag har skrivit på detta inlägget väldigt länge. Har dock hoppat mellan Facebook för att för engångsskull prata med alla där hemma, har knappt pratat med någon mer än syster Lisa sedan jag kom hit. Har även hunnit ge Sully en andra omgång välling samt byta blöja. Nu kom precis Alvin och Marli! Imorgon är det lördag och jag har inga planer. En aupair i området skrev att hon samt ett par andra tjejer ska ut imorgon och jag får gärna lov att följa med. Är verkligen inte sugen på utgång, är trots allt ingen party prinsessa. Vi får se vad som sker! Hoppas ni tyckte det var otroligt intressant att läsa om min dag.

Hela lördagen spenderade jag mer eller mindre i sängen. Min förkylning hade börjat ett par dagar tidigare och jag kände mig helt förstörd. Att jag varit ute kvällen innan i ett par högklackat skor som totalt massakerade mina fötter fick mig inte att må bättre, ömma fötter deluxe. Passade på att kolla på Modus och Bonde söker fru, lite svårt att kolla på samma dagar som det sänder då tidsskillnaden är så stor. Aldrig följt Bonde söker fru tidigare, såg ett avsnitt av en ren slump när jag var hemma hos Samuel för ett par veckor sedan. Sedan dess har jag fortsatt kolla, måste ju se hur det går för våra kära bönder hemma i Sverige ;) Alvin och Marli var iväg på Derby Day som var första dagen på Melbourne Cup Carnival och två stycken tjejer ifrån dagiset som Spencer och Austin går på kom hit för att vara barnvakter. Då det var min första vecka med familjen och det var mycket att smälta hade Marli redan fixat barnvakt inför helgen, detta gjorde hon redan innan jag anlände. Vanligtvis brukar hon alltid höra med auparien först om vi är sugna på några extra timmar för lite extra betalning. Det var ganska skönt att ha en lugn dag där jag kunde försöka sova bort min förkylning, dessvärre utan några framsteg. Hugo hade sin första övernattning hos en klasskompis och resterande tre killar var hemma. På kvällen bytte Austin och Spencer om till sina nya halloween dräkter och gick bus eller godis på gatan. Spencer var utklädd till Captain America och Austin var Superman. På kvällen mådde jag väldigt dåligg, magen var inte riktigt nöjd. När man är sjuk och har en sådan där dag när man bara ligger och degar i sängen är det så himla enkelt att trycka i sig massor av godis.. Vilket jag också gjorde, närmare bestämt ett helt paket kakor som Marli köpte till mig som "inflyttningspresent". Hon hade rätt när hon sa att dem var väldigt goda! Jag förstår mig inte på er människor som kan ta en bit och sedan vara nöjda, allt eller inget.

I fredags hade jag ett par timmar ledigt under dagen. I tisdags (27/10) var jag och Jennie nere i centrala Melbourne och gjorde ett besök på H&M, jag letade frenetiskt efter ett par jeansshorts då jag inte köpt några på ett par år och alla mina gamla är antingen för korta eller för små. Hur som haver, dessvärre gick jag ifrån H&M tomhänt och då tipsade Jennie mig om en butik som heter K-mart. Den närmsta butiken ligger i grannorten som heter Moonee Ponds. Alvin släppte av mig då han ändå var på väg till arbetet. När jag kom fram insåg jag att K-mart är lite som motsvarigheten till Walmarts i USA eller Ullared i Sverige, alltså en butik som har allt och lite till. Allt ifrån möbler till kläder, inredning, leksaker och hushållsartiklar. Jag har definitivt kommit över den fasen i mitt liv då jag tyckte det var pinsamt att handla kläder i en sådan butik. Jag hade praktik på min systers arbetsplats när jag gick i åttonde klass, jag hade två veckor på ICA maxi. När jag slutade köpte jag en t-shirt därifrån och jag berättade aldrig var den kom ifrån om någon undrade, det var ju super pinsamt att jag hade köpt den på maxi. Jag hittade faktiskt ett par sandaler, ett par högklackade skor, ett par jeansshorts, en bodyscrub, öronhänge samt små söta klädnypor samt färgglada gem som jag ska använda för att hänga upp utskrivna bilder på en lina. Jag spenderade en bra stund inne i butiken och strosade sedan vidare ut på gatan i Moonee Ponds. Där och då slog det mig återigen hur otroligt värdelös jag är på att läsa kartor. Även kartor som jag har i telefonen där jag har en GPS som visar EXAKT var jag står någonstans. Trots det kan jag börja gå åt helt fel håll och inser sedan att pilen rör sig i fel riktning. Detta är något jag måste bli bättre på.. Jag gick en bra bit innan jag lyckades hitta en spårvagn, jag åkte bara någon minut innan jag var hemma. I vanliga fall hade jag gått denna biten men det var så fruktansvärt varmt ute och då är det inte roligt att gå ute på öppen gata. Sully ville kramas lite innan jag gick.

---

Jag slutade att arbeta klockan 19.00 den kvällen och kort därefter stod jag ombytt till klänning och på fötterna hade jag mina nya skor. Lyckligtvis hade jag redan gjort mig i ordning under dagen och därför behövde jag inte fixa till så mycket med sminket. Visserligen är jag urusel på allt vad heter smink och hår och det enda jag kan bemästra är mascara och fylla i mina ögonbryn. Syster Amanda, jag behöver dig som min stylist! Marli släppte av mig på tågstationen så att jag skulle slippa gå hela vägen i mina klackar. På centralstation - Flinders Street Station mötte jag Jennie och kort därefter kom ytterligen en aupair vid namn Christin. Hon kommer ifrån Holland och är 18 år gammal, hon åkte alltså ett par månader efter studenten. Vår destination var St Kilda och nattklubben Cushion där det var Halloween Party. Jennie bjöd in mig via ett evenemang på Facebook och det hette "House Party". Därför trodde jag också att det var hemma hos någon och valet av skor blev därför mina nya högklackade. Hade jag vetat att det var en nattklubb hade jag aldrig burit dem skorna, haha! Jag som knappt kan gå i högklackat spenderade flera timmar i mina nya skor. När jag åkte hem sent på kvällen och klev av i Essendon tog jag av mig dem illa kvickt och promenerade barfota längs gatan hem, fruktansvärt ömma fötter. Min första utgång, vad tyckte jag? Antagligen en utav mina absolut sämta utgångar. Det var inte särskilt mycket folk, det kändes väldigt surt att behöva betala inträde, DJ'n borde bli utsedd till världens sämsta då hans val av musik var under all kritik, vi stötte på en väldigt oförskämd kille på dansgolvet som blev sur för att en tjej han försökte ragga på gick när vi ställde oss sidan om honom. Men hallå?! Är dansgolvet för litet för dig eller? Lokalen var ganska liten och vi måste väl ändå få dansa precis var vi vill.. Helt plötsligt började dem dessutom servera pizza, det kändes lite som skoldisco. Jag åkte dessutom hem tidigare än de andra två, dem stannade på en pub. Nåja, får hoppas att nästa utekväll blir roligare. Endast en öl drack jag, alkohol har aldrig intresserat mig. Tackar Jennie för att hon har samma skostorlek så att vi kunde byta ett tag. Jag bytte dock tillbaka ganska fort, såg förjävligt ut att ha klänning och ett par NIKE sneakers.

God kväll. Min förkylning blir dessvärre bara sämre och sämre för varje dag som går. Igår var jag ordentligt hes när jag pratade och i morse när jag pratade trodde jag nästan att min röst försvunnit. Förutom att min näsa rinner hela tiden har jag även börjat hosta och har väldigt ont när jag sväljer. Kära förkylning, försvinn.. Det är inte riktigt såhär jag planerad att påbörja mina första veckor i Australien. Alvin är också sjuk, han verkar dock ha det ännu värre med att svälja. Fördelen med att bo hos en läkare är att han kan skriva ut antibiotika till en, jag har dock inte hämtat ut medicinen. Alvin har halsfluss och skrev därför ut antibiotika för det åt mig. Jag tror dock inte mitt är halsfluss, när jag hade halsfluss för ett par år sedan var hela mitt svalg fullt av vita prickar och det kändes som jag hade taggtråd i strupen.. Riktigt så illa är det inte denna gången och därför avstår jag från antibiotika. Får hoppas att det ger med sig de kommande dagarna, annars ska jag överväga medicinen! Helt otroligt vad mycket jag kan skriva om en förkylning, måste vara väldigt spännande för er att läsa om. Just nu är klockan 20.20 och det är onsdagskväll här i Melbourne. Vanligtvis har jag halvdag på tisdag samt fredag men denna veckan har det skett lite ändringar i schemat då Marli är tvungen att byta arbetsdagar. Som jag nämnt tidigare har Marli och Alvin deras egna klinik, Marli arbetar där tre dagar i veckan. Nu på fredag begärde deras sekreterare om ledighet och därför fick jag ledigt i måndags istället. I tisdags var det en "public holiday" alltså en heldag då det var Melbourne Cup. Marli tyckte att jag skulle ta vara på denna dagen och därför behövde jag bara arbeta på morgonen och fick sedan ledigt resten av dagen. Vad jag hittat på dessa två dagarna ska jag skriva om i ett annat inlägg! Imorgon har både Alvin och Marli tagit ledigt från arbetet för att kunna delta på Crown Oak's Day, återigen hästkapplöpning. Dem kommer åka runt 10.00-10.30 och vara hemma igen runt 18.00, detta innebär att jag är ensam med killarna. Visserligen är Alvins mamma här men det gör ingen större skillnad om man säger så.. Hugo är som vanligt i skolan och Spencer och Austin går aldrig på dagis på torsdagar. Får hoppas på att det blir fint väder så vi kan gå bort i parken så killarna kan leka. Förhoppningsvis mår jag lite bättre!

God kväll. Dessvärre har jag åkt på en förkylning och känner mig inte riktigt på topp. Austin och Sullivan har antagligen smittat mig. Misstänker dock att den långa flygresan med den torra luften har påverkat en del. Hur som haver började det i onsdags då jag knappt kunde prata framåt kvällen, ännu mindre svälja. Min näsa vill absolut inte sluta rinna och nu har även hostan börjat komma. Nåja, det är bara att trycka i sig ipren och hoppas på att det snart ger med sig. Nu till något helt annat...

---

Varje år i slutet av oktober infaller ett event vid namn Melbourne Cup Carnival och det är alltså hästkapplöpningstävlingar. Karnevalen består av fyra stycken dagar. Den första dagen var igår och den heter Victoria Derby Day (31/10). Den andra dagen är på tisdag och den heter Melbourne Cup (3/11). Vill tillägga att denna dagen är en public holiday, alltså en röd dag och folk är lediga från skola och arbete. Helt galet hur stort hästkapplöpning är i Melbourne när det till och med är en helgdag! Den tredje dagen är på torsdag och heter Crown Oaks Day (5/11). Den fjärde dagen är på lördag och den heter Emirates Stakes (Day 7/11). Samtliga event hålls på Flemington Racecoure som ligger drygt 15 minuters körtid ifrån Essendon. Som jag nämnt tidigare är hästkapplöpning Alvins stora passion i livet. Han äger fem stycken hästar tillsammans med ett gäng andra killar. Han äger alltså inte hästarna själv då det är otroligt dyrt, han äger några procent av en häst. Igår var Marli och Alvin iväg på Derby Day och hade haft en väldigt trevlig dag även om hästarna dem spelat på inte vunnit. Jag kanske ska tillägga det, otroliga summor pengar är såklart involverad i denna sport. Utöver pengarna är klädkoden väldigt viktigt. När man går på dessa tävlingar är det otroligt viktigt att man är uppklädd, det tillhör sporten. Uppklädda herrar och damer i färgglada hattar. Du läste rätt, såväl killar som tjejer bär hattar och det är ytterst viktigt. Det är inte vilka hattar som helst utan dem ser väldigt exklusiva och eleganta ut. Självklart bär du inte samma kläder på varje event. På torsdag ska Marli gå tillsammans med hennes kompis Shae och inför denna dagen har hon köpt ny klänning, skor, hatt och väska. I lördags bar hon en annan outfit. Googlade fram en bild på hur hattarna kan se ut. De kommande dagarna då... Imorgon ska Hugo vara hemma från skolan för att kunna följa med hela familjen samt Alvins föräldrar, som kom ifrån Malaysia idag, och åka på country horse race. Ungefär detsamma som jag var på dagen efter jag anlände, detta verkar dock vara lite större och ligger öster om staden istället för västerut. Jag kommer bara att arbeta på morgonen med att få i ordning pojkarna, resten av dagen fick jag ledigt sa Marli. Marli sa att jag fick lov att följa med men jag tror jag avstår. På tisdag jobbar jag också bara på morgonen och resten av dagen fick jag ledigt. Alvin ska såklart på tävlingen och Marli blir hemma med pojkarna. Marli tyckte att jag skulle ta vara på denna dagen då det är något speciellt, mycket som händer i staden då det är Melbourne Cup. Folk som inte går på tävlingen kommer främst att sitta på pubar, dricka och följa det via TV. Jag känner inte för att lägga flera hundra kronor för att se ett par hästar springa, dem pengarna lägger jag hellre på en fotbollsmatch mellan Melbourne Victory och Adelaide United i slutet av november. Istället ska jag träffa en tjej som heter Matilda, hon kommer ifrån Tyskland och är också här på working holiday visa fast hon arbetar på ett café. Jag fick kontakt med henne via en aupair grupp på Facebook. På kvällen skulle hon äta middag med en tjej ifrån Nederländerna och jag fick lov att följa med, jag och Matilda ska dock ses tidigare under dagen och hitta på något. Kul att träffa nya vänner. Onsdag, torsdag och fredag blir istället mina långa dagar denna veckan. På fredag har jag även tagit på mig extra jobb och ska passa killarna hela kvällen. Grabbarna går förvisso och lägger sig klockan 19 när jag slutar men jag måste alltså vara kvar hemma då Alvin och Marli ska iväg. Känns inte särskilt ansträngande att bara vara kvar i huset och för detta arbete får jag 50$ - 300 kr. Nu är det dags att sova, hoppas ni orkade ta er igenom hela inlägget!

Jag tänkte att ni kanske är nyfikna på hur mitt arbetsschema ser ut! Jag arbetar 44.5 h/vecka vilket är ganska mycket när du är aupair, jag tror snittet är mellan 35-40 h/veckan. Att jag har så pass många timmar beror på att jag har tre stycken dagar i veckan där jag arbetar 12 h. Jag arbetar alltså tre heldagar samt två halvdagar. Under mina två halvdagar har jag ganska många timmar ledigt mitt under dagen där jag är fri att göra vad jag vill. Varje lördag och söndag är jag ledig! Ibland har Alvin och Marli planer för helgen och behöver extra barnvakt vilket jag kan göra om jag vill, självklart får jag extra betalt för dessa timmarna. Såhär ser mitt schema ut: Måndag: 7.00-19.00 | Hugo går i skolan mellan 08.45-15.30. Marlis arbetsdag, hon brukar lämna Hugo i skolan innan hon kör till jobb. Jag är hemma med Spencer, Austin, Sullivan och hämtar Hugo från skolan. Tisdag: 7.00-9.00 + 16.30-19.00 |  Hugo har skola mellan 08.45-15.30 och Spencer går på dagis mellan 8.30-5.30. Marli lämnar alltid Spencer efter Hugo och därför brukar han vara på dagis först vid 9.15. Marli arbetar inte och är därmed hemma med Austin och Sullivan. Jag börjar arbeta igen 16.30 och då tar Marli med sig Hugo och Spencer till simskolan som börjar 17.00 och jag är hemma med Austin och Sullivan. Onsdag 7.00-19.00 | Hugo har skola mellan 08.45-15.30. Spencer och Austin går på dagis mellan 8.30-17.00. Jag är hemma med Sullivan hela dagen och hämtar Hugo från skolan. Marli kommer hem 16.45 och tar med sig Hugo på gitarrlektion samt hämtar Spencer och Austin från dagis. Hon kommer hem igen 18.00 och 18.15 har Hugo basketbollträning. Torsdag 7.00-19.00 | Hugo har skola mellan 08.45-15.30. Austin har Gymbaroo mellan 10.00-10.45 vilket Marli tar honom på innan hon åker till arbetet. Jag är hemma med Spencer, Austin, Sullivan och hämtar Hugo från skolan. Marli arbetar och slutar vid 18.00. Varannan vecka har Alvin och Marli deras datenight och jag måste därför stanna kvar hemma efter 19.00 när killarna sover. Fredag 7.00-9.00 + 17.00-19.00 | Hugo har skola mellan 08.45-15.30. Spencer och Austin går på dagis mellan 8.30-17.30. Marli arbetar inte och är därmed hemma med Sullivan.

Fortsättning på gårdagens inlägg... Strax efter lunch lämnade Marli av Spencer och Austin. Solen sken och det var toppenväder, då passar det utmärkt att hänga vid poolen. Killarna svirade om till badbyxor och lekte fint tillsammans vid poolen. Det är så roligt att se hur Austin ser upp till sina äldre bröder och gärna vill göra exakt samma sak som dem gör, detsamma gäller Sullivan. När Spencer tog en hink och hällde vatten över sig skulle Austin självklart göra detsamma. När Spencer sa att han var trött på att bada och hellre ville sitta i skuggan en stund var Austin hack i hälarna på honom. Medan killarna lekte i trädgården och underhöll sig med att hoppa på studsmattan passade jag på att hänga upp tvätten på torkvinden( Heter det så? En sån där som står ute i trädgården och snurrar runt när det blåser) och tömma diskmaskinen. Hemma hos familjen Cham så används solceller och därför startas alltid diskmaskin och tvättmaskin först när solen är uppe. Jag är själv van vid att kunna tvätta alla timmar på dygnet samt att alltid starta diskmaskinen på kvällen och därefter tömma den rena disken på morgonen. Vi tvättar en maskin per dag och den brukar vara rejält fylld, små barn smutsar ner sig så fort. Att hänga upp tvätt, vika den rena tvätten och lägga in i garderoben är en utav alla sysslor jag gör om dagarna. Det börjar bli väldigt varmt ute även om det fortfarande bara är vår här. Värmen medför att Marli brukar köra och hämta Hugo efter skolan, även om det bara är 10 minuters promenad avstånd så är det väldigt tufft för killarna när det blir så varmt. Denna dagen blev dock Hugo avlämnad av en kompis då Marli var iväg på ärende, det verkar som det alltid finns någon man kan ringa om man inte själv kan hämta eller lämna grabbarna på skola eller aktiviteterna. Då killarna lekt så fint utomhus under ett par timmar belönade jag dem med iPod/TV. Resten av eftermiddagen och kvällen spelade vi spel ihop, åt middag samt duschade/bada. De tre yngsta killarna gick det hyfsat bra att duscha, att duscha håret tycker Austin är måttligt roligt. Med Austin och Sullivan gäller det dock att vara försiktigt då båda killarna är öronbarn och har fått rör inopererat vilket innebär att det gör väldigt ont om vatten kommer in. Hugo var inte heller så sugen på att duscha då han hellre ville kolla på tv. Efter en stunds kamp med tårar så insåg han nog att ju fortare han går in i duschen och blir klar, dess mer tid får han framför barnprogrammet innan det är läggdags. Strax efter sju låg killarna i deras sängar och Alvin kom hem från arbetet. Min första dag med killarna och det gick superbra! Kläderna var vikta, disken undanplockad, leksakerna var på sin plats och jag kände mig väldigt nöjd över att ha varit så positiv och haft så mycket tålamod. Att ta hand om fyra stycken killar kräver verkligen mycket tålamod. En skitig liten kille efter grävt i trädgården. Lyckligtvis älskar han att bada!

Igår hade jag min första dag ensam tillsammans med pojkarna! Som jag nämnt tidigare brukar Marli tillägna första veckan hemma med den nya aupairen så att man har en chans att bli lite varm i kläderna. Igår hade hon dock ett par ärende att uträtta och jag var därför ensam med de tre yngsta killarna större delen av dagen. Klockan 8.20 satte jag Austin och Sullivan i vagnen och lämnade Hugo vid skolan. Skolan ligger exakt en kilometer bort. När vi kom hem igen åt jag frukost tillsammans med Sullivan. Jag föredrar att äta frukost när Hugo är lämnade i skolan istället för att stressa vid  7 på morgonen när pojkarna ska bli klara. Varje torsdag klockan 10.00 går Austin på Gymbaroo, detta brukar Marli ta med honom på innan hon åker till arbetet. Det gjorde hon även igår och Spencer följde också med. Jag och Sullivan gick ner till parken som ligger ett par hundra meter ifrån huset. Där finns en relativt stor lekplats med gungor och klätterställning samt en stor gräsmatta och en damm med massor av änder. Vi stannade inte speciellt länge då Sullivan var ganska gnällig. När jag kom hem gjorde jag välling till honom och så fort han ätit upp slocknade han direkt, lille killen! Den lilla busungen tycker om att klättra på ALLT. Marli lämnade Spencer och Austin hos mig strax efter lunch då dem varit på Gymbaroo. Spencer berättade för mig att när man är på Gymbaroo så gör man olika former av gymnastikövningar. Jag tyckte så synd om Marli när dem kom tillbaka. Hon hade varit och handlat lunch med grabbarna och lagt sin telefon på bänken vid kassan, Spencer hade ropat och ville visa en halloweendräkt. Hon vände sig om för att kolla och inom loppet av några sekunder tog en kille med sig telefonen och gick. Det var hennes nya iPhone 6 som hon hade hämtat ut 16 timmar tidigare.. Att folk inte kan skilja på ditt och mitt, tröttsamt! Ska fortsätta att berätta om min eftermiddag senare, nu måste jag nämligen springa bort till Coles Supmarket som är den närmsta mataffären och handla köttfärs. Ikväll ska jag laga svenska köttbullar till killarna, får hoppas att det blir succe! :)

God kväll! Nedan kommer en presentation om samtliga familjemedlemmar i familjen Cham som jag är aupair hos :) Pappa Alvin är 43 år gammal och kommer ifrån Malaysia. Han studerade på ett universitet här i Melbourne och utbildad sig till kirurg vilket han arbetar med idag. Han arbetar på fyra olika sjukhus samt på deras egna nyöppnade klinik. Som ni förstår är han en man som verkligen brinner för sitt arbete och spenderar större delen av sin vakna tid där. Han är tydligen väldigt duktig på att laga mat och framförallt asiatisk mat. Sport men främst hästkapplöpning står honom varmt om hjärtat. Trots att han kan arbeta över tolv timmar per dag kan han fortfarande gå upp klockan tre på natten för att se ett race på tv. Mamma Marli är 40 år gammal och kommer ifrån Geelong som är en hamnstad belägen 7.5 mil sydväst om Melbourne. Marli är sjuksköterska och arbetar tre dagar på deras nyöppnad klinik och resterande dagar är hon hemma med barnen. Marli är väldigt omtänksam, trevlig och snäll. Hon har stor förståelse för varför vi åker som aupair och har sedan dag ett uppmuntrat mig till att träffa aupairer i området samt åka in till stan och se vad Melbourne har att erbjuda. Äldsta sonen, Hugo är sju år gammal och går i skolan fem dagar i veckan. Skolan börjar 08.45 och slutar 15.30. På tisdagar har han simskola, på onsdagar har han basketbollträning och varje lördagsmorgon är det match! Han har även gitarrlektioner på onsdagar. Hugo är ganska tillbakadragen och tyst. Han älskar att sitta med sin iPod samt kolla på tv men självklart är han inte tillåten att göra det från morgon till kväll. När Hugo gör något är han otroligt fokuserad och man får nästan ställa sig framför honom för att han ska förstå att man tilltalar honom. Häromkvällen läste Hugo en bok för mig, jag är imponerad över hur duktig han är på att läsa för att bara vara 7 år gammal! Näst äldsta sonen, Spencer är fem år gammal och går på dagis tisdag, onsdag och fredag mellan 8:30-5:30. Spencer är väldigt framåt och social. Han älskar all form av sport och vill gärna att man spelar basket med honom. Han har också simskola varje tisdag tillsammans med Hugo. Precis som sin pappa är han galen i hästkapplöpning! Spencer är otroligt hjälpsam och snäll, han ser efter sina småsyskon och ser till att ingen av dem slår sig eller gör något som dem inte får lov. I morse hjälpte han mig att tömma diskmaskinen. Spencer är väldigt mogen för sin ålder och otroligt smart. Varje dag kramar han om mig ordentligt och Marli sa till mig redan andra dagen att det märks att han tycker om mig. Tredje killen i syskonskaran är Austin som fyller 3 år i november. Austin är otroligt mammig och vill helst vara sidan om Marli alla vakna timmar på dygnet. Han går på Gymbaroo en gång i veckan vilket verkar vara motsvarigheten till vår öppna förskola, får berätta mer om detta efter att jag deltagit. Han är väldigt charmig men har en vilja av stål. Får han inte som han vill så rinner krokodiltårarna längs kinderna på honom. Just nu är han inne i trotsåldern och är därmed väldig svår, jag har inte kommit honom särskilt nära. Han är dock otroligt söt och tycker om när man läser böcker för honom. Helst av allt hade han velat sitta i badkaret i flera timmar varje kväll. För att vara tre år gammal så han ett väl utvecklat språk! Yngsta killen i syskonskaran är Sullivan som är 17 månader gammal. Han är nästan lika mammig som Austin men har däremot inga problem med att jag hjälper honom. Sully är en otroligt mysig liten kille, han tycker om att sitta i ens knä och gosa. När man kramar om honom pillar han alltid i ens hår. Han tycker om att göra precis allt som de äldre syskon gör! Om de äldre bröderna bygger lego så kan man räkna med att man kommer hitta Sullivan där också. Han är nyfiken och väldigt duktig på att få huset att se ut som ett bombnedslag då han vill flytta på precis allting han ser. Sully är duktig på att underhålla sig själv. Vanligtvis sover han tre timmar varje dag mellan 11-2. Precis som Austin så älskar han att få hoppa ner i badkaret varje kväll!

Igår, den 23e oktober var min första dag tillsammans med familjen. Jag vaknade vid fem-tiden på morgonen, aningen tidigt att stiga upp så jag låg kvar en stund till. Mitt rum ligger sidan om killarnas rum och huset är väldigt lyhört vilket innebär att det är omöjligt att missa när pojkarna väl är vakna och uppe. Det kändes väldigt spännande att jag äntligen skulle få träffa dem små så jag smög ut i vardagsrummet där dem alla satt tillsammans med Marli. Pojkarna kramade om mig direkt och satt sidan om mig i soffan, att inspektera min heltatuerad arm var det första dem ville göra. Sullivan som är minstingen i familjen hade inget emot att sitta i mitt knä. Gosig liten kille som gärna pillar i ditt hår samtidigt som han kramar om dig! Vi åt frukost tillsammans innan det var dags för den äldsta sonen, Hugo, att gå till skolan. Han går på en katolsk privatskola som ligger en kort promenad bort. Trots att Marlis mamma, Helen, är på besök och hjälper till med barnen ett par dagar så ville alla pojkar följa med när jag och Marli skulle lämna Hugo. När vi kom tillbaka hem satte vi Austin och Spencer i bilen och lämnade dem på creché respektive kindergarten. Austin som är tre år går på creché vilket är motsvarighet till dagis och Spencer går på kindergarten vilket är året innan man börjar skolan, motsvarar vår lekis/nollan. Spencer, 5 år och Sullivan, 1 år samt Austin 3 år. När vi kom hem igen passade jag på att packa upp mina resväskor. Jag tycker det är så skönt att packa upp direkt och komma i ordning, avskyr att leva i kaos. Jag var klar lagom tills när vi skulle iväg på horse racing, alltså hästkapplöpning. Alvin är djupt intresserad av denna sport och det har även pojkarna tagit över, framförallt Spencer. En timmes bilfärd bort för att se ett race som varar i två minuter och därefter en timmes bilfärd hem igen. Kvällen spenderades hemma hos Shae och Adam som bor två gator bort. Dem har precis som Alvin och Marli, fyra stycken barn i samma åldrar. Vi åt fish and chips och majoriteten av tiden försökte jag bara hålla upp ögonen. Det märktes att jag var uppe redan fem på morgonen och att det varit full rulle hela dagen. Är dock ganska förvånad över att det inte varit särskilt påfrestande med tidsomställningen. Shae och Adam har också en au-pair, hon heter Jennifer och kommer ifrån Tyskland. Vi har pratat lite på Facebook innan jag kom hit och redan igår frågade hon om vi skulle hitta på något nu i helgen. Jag tackade nej, just nu vill jag bara komma in i rutinerna och landa lite. Med tanke på att Marli och Shae blivit så goda vänner så kommer jag med största sannolikhet spendera en hel del tid tillsammans med Jennifer.