Igårkväll började på den, idag blev jag klar med den. Gick i maraton lopp att läsa ut den. Jag förstår inte hur man tar sig igenom och överlever sån tortyr.  Värst av alla sanna berättelser jag läst. Boken heter: Pojken som kallade Det. Och är skriven av Dave Pelzer. Han har skrivit tre böcker varav denna är den första. Sen kommer: Pojken som inte fanns, Pojken som överlevde och Livets Möjligheter som handlar om hans tonårsliv.

Anledning till att han kallades det var för hans mamma såg inte han som något, han existerade liksom inte.

Det är så hemskt att hans mamma en gång behandlade honom som en prins. Sen en dag slog det slint i huvudet på henne. När han väl lyckades komma till fosterfamilj började mamman slå hans bror istället. Hans bror Richard har skrivit två böcker om hans barndom.

Han fick äta sopor (om han fick någon mat ensengång), när han kom hem från skolan tvingades han spy för att hans mamma skulle se om han hade ätit något. När hon märkte att han åt sopor hällde hon ammonik i det så han inte kunde äta det längre. Han fick sova på ett tält nere i garaget. Hon hällde ammonik i hans mun så han slutade andas till hon slog honom så hårt i ryggen att han fick luft... Usch det vänder sig i magen på mig :(