VI ♕
Mitt liv stavades numera kost och träning. Jag fortsatte att trycka i mig min familjs
mat och kompenserade det genom att träna ännu hårdare. Om jag mot förmodan
inte kunde träna en dag på grund av att jag var tvungen att prioritera något annat,
exempelvis skolarbete, skippade jag också att äta. Jag ansåg inte att jag var
värd att äta. Kunde jag inte förbränna det jag precis tryckt i mig skulle jag
minsann inte få äta heller. Jag använde pulsklocka under varje promenad och om
jag lyckades att förbränna lika mycket kalorier som på promenaden dagen innan
straffade jag mig själv. Straffet gick ut på att jag åt mindre. Återigen, jag är inte värd
att äta om jag inte kan se till att förbränna det.
Januari 2013 ↑
Jag minns särskilt en dag i februari. Jag stod på jobb och skulle precis stänga. Vi hade
bagelbröd kvar i ugnen som vi normalt slänger om vi inte fått dem sålda. Jag sa åt mig
själv att jag bara skulle ta en liten bit men till slut hade jag nästan ätit hela bullen.
Det eskalerade och snart stod jag med en sked under chokladsåsen och tryckte i mig.
Ångesten blev så stark att jag sprang in på toaletten och frenetiskt försökte att få ut det.
Då jag insåg att det inte gått ned i mina tarmar ännu lutade jag mig över vasken och
försökte desperat att kräka upp det. Tårarna började strömma nedför kinderna och
jag blev så förtvivlad över att jag inte kunde förmå mig till att kräka upp maten. Jag
trodde det räckte med att trycka bak fingrarna i halsen men jag hade
uppenbarligen fel. Jag låste och larmade, tog på mig jackan, slängde upp väskan
på ryggen och gav mig ut på en promenad.
Jag powerwalkade i närmare två timmar innan jag kom fram till Filborna, det var
dags för träning. Jag var trött i kroppen men det hindrade inte mig från att hoppa i
bassängen. Vi hade två olika serier vi fick välja mellan, sprint eller distans. Vanligtvis
väljer jag alltid distans då det är vad jag är bäst på samt tycker är roligast. Det valde
jag dock inte denna dagen, jag valde sprint. Den bakomliggande orsaken var att jag
var övertygad om att sprint brände mer kalorier då det är högintensivt. Passet gick
skit för jag var så urpumpad på energi och mitt under passet hoppade jag upp på
kanten, gick bort till toaletten och tryckte fingrarna i halsen. Återigen misslyckades
jag, det gick inte att kräka upp något. Visserligen var det inte svårt att förstå då min
mage varit tom på mat sedan många timmar tillbaka. Efter passet duschade jag och
åkte sedan raka vägen hem till sängen. Jag åt inget den kvällen, det förtjänade jag
inte då passet gått dåligt. Jag grät mig till sömns den kvällen.
Vilopuls på 52.
Kommentarer
Trackback
