XIII ♕
Januari 2014 - Juni 2014.
Mellan januari och februari åkte jag till Uganda och var där under 17 dagar. I Uganda äter man framförallt mat som är rik på kolhydrater. Ris, potatis, chapatibröd och vitt toastbröd var i princip det vi åt varje dag. Att leva såhär var definitivt motsatsen till hur jag lever hemma. Där bestod min kost till 80% av protein. Det var ganska ångestladdat att behöva leva så och det var inte helt otippat att jag skulle komma hem med den absolut värsta formen någonsin. Jag skämdes över att se mig själv i spegeln. När jag kom hem från Uganda vägde jag 69 kilo.


Sagt och gjort påbörjade jag ytterligare ett schema. Detta schema fick jag av min tjejkompis Abbiz som köpt det av en kille vid namn Nico. Nico har jag gjort sig stor på Facebook där han gör stora förvandlingar på sina klienter. Klienterna fullkomligt rasar i vikt och kommer i toppform på bara några fåtal veckor. Hans metod har dock ifrågasättas och han har fått mycket kritik riktad till sig från utbildade personliga tränare. Han är alltså inte utbildad kostrådgivare utan har bara haft turen att hans metoder fungerar och man får resultat snabbt. Detta lockar såklart människor, alla är vi ute efter quickfix!
Juni 2014.
Studentenveckan tog slut och jag påbörjade mitt nya kostschema, 1200 kalorier per dag. Konstigt nog var jag mätt och det kändes som jag åt hela tiden! Det var sju mål per dag, dock oerhört små måltider. I princip inga kolhydrater mer än 20 gram ris och ett knäckebröd. Låg fortfarande på ca 68 kilo och mitt tålamod var ganska kört i botten. Jag gav det ett par veckor men resultaten var dessvärre inte så imponerande som jag hoppades på. Nu började folk uppmärksamma mina ständiga kostschema som jag gick på fram och tillbaka. Eller säga att folk började uppmärksamma det nu är en lögn för att mina vänner har sett det hela tiden och till och från ifrågasatt det.
Dessvärre har jag knappt några bilder ifrån dessa månaderna då dem av någon anledningen blivit raderade ifrån datorn.