Jag vet att många är nyfikna på vem mannen är som frekvent dyker upp på mina sociala medier så jag tänkte jag tillfället i akt och presentera honom.  Denna mannen heter Johnny. Jag och Johnny träffades första gången på en nattklubb i Melbourne. Jag var ute tillsammans med mina tjejkompisar och hade en fantastisk rolig kväll, dansade tills fötterna värkte. Jag och Johnny hade skickat ett par sms till varandra under kvällens gång och tanken var att vi skulle ses. Melbourne är dock en väldigt stor stad och vi befann oss på helt olika platser. Jag på en nattklubb inne i city och han var på en konsert i en utav förorterna tillsammans med sin vänner. Batteriet på min telefon sjöng sist refrängen och det var mycket oklart om han förstod vilken utav alla nattklubbar jag befann mig på. Då jag hade druckit ett par drinkar för mycket var det inte helt enkelt att tyda mina meddelande. När klockan närmade sig fyra och nattklubben var på väg att stänga gav jag upp hoppet om att jag faktiskt skulle få träffa honom. Men då stod han plötsligt där i baren och väntade. Det var minst sagt en stor överraskning! Dessvärre minns jag inte mitt första intryck, som jag redan nämnt, jag var ganska påverkad av alkoholen. Jag minns i alla fall att han var oerhört lång, mycket länge än vad jag föreställt mig. Även om jag inte minns exakt min första tanke så vet jag åtminstone att den var positiv. Då nattklubben var på väg att stänga beslöt vi oss för att ta en taxi hem. Jag må ha varit full men Johnny var betydligt mycket mer påverkad än mig, haha! Vad vi pratade om i taxin är mycket oklart. Med tanke på vårt tillstånd tyckte Johnny att det var bäst att taxin släppte av mig hemma hos mig och att vi kunde ses en annan dag. Jaha, vad säger man i en sådan situation? Det är definitivt första gången en full kille inte försökt få med mig hem till honom. Kanske borde jag ha blivit glad över hans förslag men när taxin körde jag iväg kändes det som en käftsmäll. Nåja tänkte jag, kanske gjorde jag inte det bästa intrycket och antagligen var jag inte vad han föreställt sig. Min andra tanke var att jag totalt skrämt bort honom genom att berätta min ålder. Hans ansiktsuttryck när jag sa att var 21 är inte vad jag hoppades på. Klockan närmade sig sex och jag somnade gott i min säng den morgonen. Ett par timmar senare vaknade jag upp och såg att jag hade ett oläst meddelande. Johnny bad om ursäkt men tyckte inte var en bra idé att jag följde med honom hem när han var i det tillståndet att han nästan spydde. Nu i efterhand uppskattar jag definitivt hans gest! Förutom att han bad om ursäkt frågade han om han fick lov att bjuda ut mig på middag under kvällen. Sagt och gjort sågs vi under kvällen och hade en kaffedejt. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle spy. Det hjälper definitivt inte att dricka kaffe när man är nervös. Koffeinet pumpar runt ganska rejält i kroppen! Hur som helst var det en lyckad kväll och tyvärr skulle det dröja nästan en månad innan vi sågs igen. Två dagar senare åkte Johnny nämligen tillbaka till sitt arbete. [caption id="attachment_1222" align="alignleft" width="623"] En utav våra första frukostdejter. [/caption] Johnny är i grund och botten en elektriker men har vidareutbildat sig till instrument tekniker. Att försöka förstå och förklara vad han gör är lika svårt för mig som det är för honom att lära sig prata svenska. Med andra ord, en oerhört svår ekvation! Johnny arbetar på en ö vid namn Barrow Island som ligger nordöst om Australien. På ön byggs en plattform där man pumpar upp gas och detta är alltså vad han arbetar med. Dessvärre har han inte normala arbetstider som 7-16 varje dag.. Han är nämligen iväg under 23 dagar och arbetar då under samtliga dagar. Vanligtvis 12 h pass men på helger arbetar han BARA 10 h, som han själv uttrycker sig. Därefter har han 10 dagars ledighet. Hur som haver, efter vår kaffedejt var jag ganska övertygad om att vi inte skulle ses igen. Missförstå mig rätt, vi hade en fantastisk trevlig kväll men något inombords sa att det var allt. Kanske på grund av att jag var medveten om att vi inte skulle ses på ett bra tag och då vi inte direkt pratade med varandra den kommande veckan. Men så var inte fallet! På kvällen den 29e februari flög Johnny tillbaka till Melbourne och strax efter klockan nio morgonen därefter hämtade han mig i Essendon. Om jag var nervös första gången vi skulle ses så behöver jag antagligen ett nytt ord för att definiera hur nervös jag var denna morgonen. Jag åt ingen frukost för jag trodde jag skulle spy, hela min kropp skakade när jag gick ut till hans bil. Stackars Johnny, jag gjorde honom minst lika nervös genom att bete mig så, haha! Vår första officiella date var alltså den första mars. Vi åt frukost på ett café i Essendon och därefter körde vi över en timme till ett vattenhål mitt ute i ingenstans. De enda instruktioner Johnny gav mig var att ta med mig badkläder och en handduk. Det var en väldigt varm och solig dag. Det är ingen hemlighet att jag redan under vår första dejt kände hur hjärtat slog lite snabbare av att få vara honom nära. Vi hade ett par fantastiska dejter under de 10 dagar och jag var helt förstörd när han åkte tillbaka till jobb. Och sådär fortsatte det.. 10 dagar tillsammans och 23 dagar ifrån varandra. Under nästa ledighet, närmre bestämt under sista kvällen innan han åkte tillbaka till jobb var jag återigen helt förstörd över att han skulle åka. Mellan otroligt mycket tårar och kramar gav han mig en liten present som är utan tvekan det finaste jag fått. Han gav mig tjugotre stycken kuvert, samtliga med en liten anteckning inuti och ett datum utanpå. I det första kuvertet stod det ”Låt oss räkna ner dagarna tillsammans. Ett litet brev för varje dag för att påminna dig om hur mycket jag saknar dig”. Det kanske inte låter mycket för världen men det är utan tvekan det finaste jag fått av en kille. Att han suttit ner, tagit sig tid och skrivit alla dessa brev bara för att det ska bli lite enklare för mig att vara ifrån honom. Ska sanningen fram betydde detta mer än när han överraskade mig med en hotellnatt i Melbourne på det mest exklusiva hotellet. Utsikten från vårt hotellrum.  När jag var klar hos familjen Cham i början av maj var Johnny återigen hemma från jobb. Under 10 dagar bodde jag tillsammans med honom i hans lägenhet. Det var helt fantastiskt att varje dag då vakna upp bredvid honom och veta att jag hade en hel dag tillsammans med honom, inget arbete att skynda tillbaka till. Den 14 maj var det dock dags att återigen säga hej då. Han vinkade av mig strax innan jag klev på planet som skulle ta mig till Renmark och därefter flög han själv tillbaka till arbete. Sista såg Johnny var för drygt en månad en sådan när han kom hit och hälsade på mig. Det betyder oerhört mycket att han tog ett par dagar av sig ledighet och kom hit. Renmark är inte den mest spännande plats att befinna sig på.. Vi hade ett fåtal dagar tillsammans och därefter startade återigen nedräkning. 65 dagar! Jag brukade tycka att 23 dagar var olidligt länge… Nu har snart halva tiden passerat och i mitten av augusti kommet han återigen och hälsar på mig. Jag och Johnny har inte träffats under en särskilt lång period och tyvärr har vi tvingats spendera mer tid ifrån varandra än tillsammans. Jag vill därför tydliggöra att vi inte är ett par då vi båda anser att det är svårt att bygga upp en seriös relation när vi spenderar mycket tid ifrån varandra. Att definiera vad vi har är däremot inte viktigt för mig. Jag vet var vi står och jag är lycklig, det är huvudsaken. Trots att vi spenderat så mycket tid isär har jag byggt upp otroligt starka känslor för honom. Jag tycker inte att tid är en rättvis måttstock över hur mycket man får lov att känna. Det finns par som varit tillsammans i år och knappt känner något för varandra.. Eller som i mitt fall, ett par månader och jag känner så otroligt mycket för honom. Han tog mig verkligen med storm från dag ett och för varje dag som går blir jag mer och mer säker på min känslor för honom. Jag planerade definitivt inte att åka till Australien, träffa någon och bli så högt upp över öronen förälskad. Jag antar att det är vad som gör livet spännande, ovissheten om vad som komma skall. Oavsett vad är jag otroligt glad att det hände! Jag har absolut varit kär förut men jag har definitivt aldrig känt såhär för någon förut. Det finns så mycket jag uppskattar med denna mannen. Först och främst är jag övertygad om att jag aldrig träffat en människa med ett så stort och varmt hjärta. Johnny är otroligt snäll och mån om människor i sin omgivning. Han är charmig, kärleksfull, alldeles för generös och skämmer mig bort på tok för mycket. Han är även oerhört hjälpsam, omtänksam och förstående.  Det är ingen hemlighet att jag har varit och är ganska svartsjuk. Jag skyller det definitivt på alla de gånger killar brutit sitt förtroende. Fantastiskt nog så har min svartsjuka minskat brutalt sedan jag träffade Johnny. Han har definitivt fått mig att förstå och övertygat mig om det inte finns något att oroa sig för. Att vara svartsjuk är definitivt inget som är enkelt, varken för mig eller min partner. Min svartsjuka och osäkerhet har garanterat fått mig att skjuta bort honom ett par gånger. Enbart som försvar och av rädslan att bli sårad. Lyckligtvis har han förstått detta och inte lämnat. Han läser mig som en öppen bok, oavsett om han sitter bredvid mig eller bara hör min röst genom telefonen. Jag antar att jag är ganska förutsägbar men oavsett vad så vet han alltid när något är fel. Han är oerhört stöttande, förstående och från start har jag känt mig 110% bekväm runt honom. Hur många spenderar deras första dejt i badkläder och utan smink? Det säger en hel del. Faktum är att han ständigt påminner mig om hur vacker jag är oavsett om jag är otroligt svettig efter ett gympass och har en bakåtslick som heter duga eller om jag är nyvaken och mitt hår står åt alla håll. Med honom behöver jag aldrig försöka vara någon annan utan kan vara mig själv utan rädslan att han ska lämna. Det är en fantastisk känsla att inte behöva ändra på mig för att passa i någon annans ögon. En utav sanslöst många frukostdejter. Kanske låter allt detta som en självklarhet och kritiker en partner bör uppfylla men ska sanningen fram har jag aldrig träffat någon som honom. För varje dag blir jag mer övertygad om att jag definitivt hittat min prins charmig och att detta är hur det ska kännas när man hittat riktigt kärlek. Trots att allt detta låter helt fantastiskt har vi också vara motgångar. Jag och Johnny är ganska olika. Jag överanalyser, tänker och planerar mycket. Johnny tar dagen som den kommer. Detta skapar många onödiga konflikter. Det är definitivt inte enkelt att spendera så mycket tid ifrån varandra. Det är många gånger jag ställt mig frågan om det är värt det i slutändan. Men faktum är att ju mer tid vi spenderar ifrån varandra, dess mer säker blir jag på att detta är mannen jag vill spendera mina dagar med. Distans betyder så lite när någon betyder så mycket. Denna mannen får mitt hjärta att slå lite fortare och mina läppar att le betydligt mycket mer. Jag är så otroligt tacksam över att han kommit in i mitt liv och för allt han har gjort och gör mig. Jag är nyfiken vad som komma skall och jag vet att vi har det bästa framför oss. You’ve no idea of the amount of happiness you've brought into my life. I'm truly thankful for everything I've experienced with you so far. The best is yet to come and I'm eager to see where life will take us. You're absolutely amazing darling.