En söndag i min smak!
Söndag 31 oktober.
Vaknade runt sex på morgonen av att flickorna sprang utanför min dörr. Beslöt mig dock för att stanna kvar en stund till i min säng innan jag hörde små knackningar på min dörr. In kom två stycken små flickor och kröp ner under täcket med mig, antagligen ganska nyfikna på att starta dagen och ta reda på vem denna människa är som ska ta hand om dem de kommande åtta veckorna. Vi gick upp tillsammans, klädde på oss och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta frukost. Chloe hade lagt märke till mitt frukostalbum på Facebook där jag lagt upp bilder på alla mina frukostar i Melbourne. Hon tyckte därför att det var en utmärkt ide att gå ut och äta frukost tillsammans på vår första morgon tillsammans.
Tanken var att cykla tillsammans då både Tom och Chloe ägnar mycket av sin lediga tid med att cykla flera mil. Jag tror att Tom äger sex stycken cyklar, detta är alltså ett stort intresse för honom. Barnvagnen funkar som en trailer som jag kan spänna fast bakom cykeln om jag vill ta en cykeltur med barnen. Den kan även fungera som en vanlig vagn samt kan man sätta ditt ytterligare ett däck och då förvandlas den till en löparvagn. Som ni säkerligen förstår lever denna familjen ett väldigt hälsosamt och aktivt liv. Dessvärre var himlen väldigt mörk så vi beslöt oss för att hoppa in i bilen. Vi åkte förbi barnens dagis som ligger i området South Melbourne, cirka 4-5 kilometer från deras hus. Vi körde därefter runt hörnet för att besöka St Ali och äta frukost.
Scrambled eggs, merquez spicy lamb sausage, avocado, chickpeas, chili and coriander salad served on sourdough toast.
Tom åkte vidare för att hämta upp ett par saker och jag gick tillsammans med Chloe och flickorna till South Melbourne market. Jag har aldrig varit här förut men jag var duktigt imponerad. Jag älskar marknader! Jag tycker om att det finns möjlighet att köpa färsk frukt från små butiker där alla frukter ser så färgglada och saftiga ut. Möjlighet att köpa kött, fisk och delikatesser över disk. Det känns ganska lyxigt att köpa mat så och det kostar förvånandsvärt inte en förmögenhet som man kan tro. Det känns också lite mysigt att få frukt och grönt packat i en gammal grönsakslåda, även om det är otympligt att bära, haha! Vi promenerade vidare med vår stora låda till Coles för att köpa resterande matvaror. Både jag och Chloe skrattade gott när vi insåg att den maten hon la i korgen hade jag valt och tvärtom. När jag tog en yoghurt skrattade hon och sa "Gud vad läskigt, det är precis vad jag hade valt!" och jag kände detsamma med allt hon tog. Sockerfritt, fullkorn, kalorisnålt, låg fetthalt osv osv.
På eftermiddagen sprang Chloe en runda och jag gick till gymmet för att köra ett benpass. Avståndet till gymmet är ungefär detsamma som i Essendon vilket är skönt så jag inte behöver gå uppe tidigare på morgonen. Därefter tog jag med flickorna i trailern och tog en runda på cykeln. På så sätt fick Tom och Chloe tillfälle att packa upp och komma i ordning. Kvällens avslutades med en promenad och telefonsamtal till min fina Johnny.
Det känns galet att det gått tio månader sedan första gången jag träffade honom.. Och nio månader sedan vår första dejt! Han har varit med under större delen av min tid i Australien. Han har fått ta del av min tid hos familjen Cham till att plocka apelsiner i fyra månader och ny flytta in i en ny familj.. Han vet med andra ord ALLT och han är definitivt den först människan jag vänder mig till när något hänt, allt bra och allt dåligt. Jag är så långt hemifrån Sverige och min trygghet med familj och vänner. Trots det känner jag mig väldigt hemma här och Johnny har definitivt blivit min trygghet. Han är sannerligen otroligt viktig för mig.
Scrambled eggs, merquez spicy lamb sausage, avocado, chickpeas, chili and coriander salad served on sourdough toast.
Tom åkte vidare för att hämta upp ett par saker och jag gick tillsammans med Chloe och flickorna till South Melbourne market. Jag har aldrig varit här förut men jag var duktigt imponerad. Jag älskar marknader! Jag tycker om att det finns möjlighet att köpa färsk frukt från små butiker där alla frukter ser så färgglada och saftiga ut. Möjlighet att köpa kött, fisk och delikatesser över disk. Det känns ganska lyxigt att köpa mat så och det kostar förvånandsvärt inte en förmögenhet som man kan tro. Det känns också lite mysigt att få frukt och grönt packat i en gammal grönsakslåda, även om det är otympligt att bära, haha! Vi promenerade vidare med vår stora låda till Coles för att köpa resterande matvaror. Både jag och Chloe skrattade gott när vi insåg att den maten hon la i korgen hade jag valt och tvärtom. När jag tog en yoghurt skrattade hon och sa "Gud vad läskigt, det är precis vad jag hade valt!" och jag kände detsamma med allt hon tog. Sockerfritt, fullkorn, kalorisnålt, låg fetthalt osv osv.
På eftermiddagen sprang Chloe en runda och jag gick till gymmet för att köra ett benpass. Avståndet till gymmet är ungefär detsamma som i Essendon vilket är skönt så jag inte behöver gå uppe tidigare på morgonen. Därefter tog jag med flickorna i trailern och tog en runda på cykeln. På så sätt fick Tom och Chloe tillfälle att packa upp och komma i ordning. Kvällens avslutades med en promenad och telefonsamtal till min fina Johnny.
Det känns galet att det gått tio månader sedan första gången jag träffade honom.. Och nio månader sedan vår första dejt! Han har varit med under större delen av min tid i Australien. Han har fått ta del av min tid hos familjen Cham till att plocka apelsiner i fyra månader och ny flytta in i en ny familj.. Han vet med andra ord ALLT och han är definitivt den först människan jag vänder mig till när något hänt, allt bra och allt dåligt. Jag är så långt hemifrån Sverige och min trygghet med familj och vänner. Trots det känner jag mig väldigt hemma här och Johnny har definitivt blivit min trygghet. Han är sannerligen otroligt viktig för mig.Hej då Keilor och Essendon, hej St Kilda!
God kväll!
Jag läste precis igenom min blogg och insåg att de senaste dagarna har jag bara uppdaterat om Hamilton Island... Med andra ord har ni noll koll på vad som händer i mitt liv och vad som hänt under de senaste sex dagarna!
På fredagskväll bestämde jag mig som sagt för att springa iväg till gymmet och köra ett sent kvällspass. Jag kom hem ganska sent och mötte Joel i dörren. Vi satt uppe och pratade till klockan var efter midnatt. Tanken var att jag skulle följa med honom klockan sju på lördag morgon och köra ett boxningspass tillsammans med hans tränare, det la vi dock på hyllan ganska omgående när vi insåg hur mycket klockan var. Det var dock väldigt trevligt att sitta uppe och prata en stund. Under mina dagar hos Johnny insåg jag att jag definitivt inte vill flytta hemifrån och ensam in till en lägenhet, så himla ensamt. Jag är väldigt positiv till att ha någon att dela med!
Lördag morgon sov jag väldigt länge, jag kände att jag fick passa på då jag skulle flytta till min nya aupair familj under eftermiddagen. Det var lite osäkert om jag skulle komma på lördagen eller söndagen den 30/11 som vi bestämde från allra första början. Min nya aupair familj har varit iväg under 105 dagar och rest runt hela västra sidan av Australien i en husvagn, så himla häftigt! Dem kom hem på lördag morgon så när dem ringde mig vid tio var dem i full gång med att packa upp och flytta tillbaka in i deras hus som dem hyrt ut under dessa månader. Det var som sagt osäkert om jag skulle komma på lördag eller söndag då kollektivtrafiken ner till Johnnys lägenhet är väldigt dåligt. Man måste gå cirka 2.5 km till närmsta spårvagnsstation och det är ingen lätt match med stora resväskor. Dessutom var det lördag samt Melbourne Cup så det skulle kosta mig en förmögenhet med taxi. Chloe och Tom bestämde sig dock för att dem skulle komma och hämta mig under eftermiddagen när dem kommit lite mer i ordning, alternativt betala för en taxi till tågstation så jag kunde åka in till stan kommunalt. Jag spenderade min förmiddag med att packa ihop det sista samt gråta floder. Ska sanningen fram såg jag verkligen inte fram till att flytta in en ny familj och återigen starta om från ruta ett. Jag vill inte lämna Johnnys lägenhet för den platsen har blivit lite av en trygghet för mig då jag flyttat fram och tillbaka väldigt mycket de senaste månaderna. Med andra ord hade jag en ganska olycklig morgon och kände mig väldigt nedstämd. Så mycket blandade känslor när man ska flytta in någons familj. Rädslan att dem ska behandla en illa, funderingar kring var dem sätter ribban och vilka förväntningar dem har, rädslan att bli totalt överkörd och inte kunna säga ifrån och därmed känna sig väldigt obekväm. Mycket som snurrar i huvudet.. Jag planerade att gå till gymmet men i samma veva kom Joel hem och undrade om jag ville ta en promenad upp till Keilor och äta lunch. Jag kände att det var bättre att komma ut och umgås med någon än att sitta och gråta på deras soffa. Sagt och gjort knöt vi på våra löparskor och började vår promenad, det var fantastiskt väder. Joel åt lunch och jag höll honom sällskap och jag tog tillfället i akt att ventilera ut alla tankar jag haft under morgondagen. Gud vad fantastiskt det är att bara få prata med någon när man är upprörd! När jag berättade för Joel att jag eventuellt skulle åka tåg till stan erbjöd han sig direkt att skjutsa mig. "Du kan ju inte åka tåg med alla dem resväskorna!" Alla två, ska tilläggas... Hur som helst gick vi tillbaka hem, packade in mina väskor i bilen och styrde mot mitt nya hem - St Kilda.
Lördag morgon sov jag väldigt länge, jag kände att jag fick passa på då jag skulle flytta till min nya aupair familj under eftermiddagen. Det var lite osäkert om jag skulle komma på lördagen eller söndagen den 30/11 som vi bestämde från allra första början. Min nya aupair familj har varit iväg under 105 dagar och rest runt hela västra sidan av Australien i en husvagn, så himla häftigt! Dem kom hem på lördag morgon så när dem ringde mig vid tio var dem i full gång med att packa upp och flytta tillbaka in i deras hus som dem hyrt ut under dessa månader. Det var som sagt osäkert om jag skulle komma på lördag eller söndag då kollektivtrafiken ner till Johnnys lägenhet är väldigt dåligt. Man måste gå cirka 2.5 km till närmsta spårvagnsstation och det är ingen lätt match med stora resväskor. Dessutom var det lördag samt Melbourne Cup så det skulle kosta mig en förmögenhet med taxi. Chloe och Tom bestämde sig dock för att dem skulle komma och hämta mig under eftermiddagen när dem kommit lite mer i ordning, alternativt betala för en taxi till tågstation så jag kunde åka in till stan kommunalt. Jag spenderade min förmiddag med att packa ihop det sista samt gråta floder. Ska sanningen fram såg jag verkligen inte fram till att flytta in en ny familj och återigen starta om från ruta ett. Jag vill inte lämna Johnnys lägenhet för den platsen har blivit lite av en trygghet för mig då jag flyttat fram och tillbaka väldigt mycket de senaste månaderna. Med andra ord hade jag en ganska olycklig morgon och kände mig väldigt nedstämd. Så mycket blandade känslor när man ska flytta in någons familj. Rädslan att dem ska behandla en illa, funderingar kring var dem sätter ribban och vilka förväntningar dem har, rädslan att bli totalt överkörd och inte kunna säga ifrån och därmed känna sig väldigt obekväm. Mycket som snurrar i huvudet.. Jag planerade att gå till gymmet men i samma veva kom Joel hem och undrade om jag ville ta en promenad upp till Keilor och äta lunch. Jag kände att det var bättre att komma ut och umgås med någon än att sitta och gråta på deras soffa. Sagt och gjort knöt vi på våra löparskor och började vår promenad, det var fantastiskt väder. Joel åt lunch och jag höll honom sällskap och jag tog tillfället i akt att ventilera ut alla tankar jag haft under morgondagen. Gud vad fantastiskt det är att bara få prata med någon när man är upprörd! När jag berättade för Joel att jag eventuellt skulle åka tåg till stan erbjöd han sig direkt att skjutsa mig. "Du kan ju inte åka tåg med alla dem resväskorna!" Alla två, ska tilläggas... Hur som helst gick vi tillbaka hem, packade in mina väskor i bilen och styrde mot mitt nya hem - St Kilda.
